Inledning: I den senaste versionen av läroplanen som tagits fram för förskolan läggs det mer vikt än någonsin på digitalisering och användandet av digitala verktyg i förskolans undervisning. Detta nya fokus på digitala verktyg i styrdokumenten ställer nya krav på både rektorer och pedagoger. Studier visar att dessa krav innebär en ökad osäkerhet bland förskolepedagoger om hur digitala verktyg kan introduceras för att bli en naturlig del av undervisningen. Det finns samtidigt studier som visar att pedagoger saknar tillräcklig kompetens för att möta digitaliseringsmålen. När en sådan kompetens saknas är det rektorns uppgift att erbjuda kompetensutveckling, och ge rätta förutsättningar för att lyckas med digitalisering. Denna studie kommer därför att undersöka vilka förutsättningar rektorerna upplever att de ger sina anställda för att utveckla undervisningen i digitalisering. Syfte: Syftet med studien är att skapa större kunskap om förskolerektorers ansvar för förskolepedagogers digitala kompetens. Dels avser vi undersöka rektorers tolkning av läroplanens digitala mål som infördes 2018 och dels vilka förutsättningar rektorerna upplevs ge sina förskolepedagoger för att bedriva undervisning genom digitalisering. Metod: Denna studie genomfördes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem förskolerektorer som är verksamma inom samma geografiska område. Intervjuerna analyserades genom en modell bestående av sju steg, och den information som var relevant för att möta studiens syfte och frågeställningar sammanställdes till ett resultat. Studien genomfördes med en fenomenografisk ansats eftersom vi ville undersöka rektorers tolkningar och uppfattningar kring digitalisering. Resultat: Studien visar att rektorerna upplever att de ger sina anställda goda förutsättningar för att lyckas med digitaliserinsmålen i förskolan. Detta skiljer sig mot tidigare forskning, som fokuserat på pedagogernas upplevelser, eftersom studier visat att det finns en osäkerhet och brist i riktlinjer när det kommer till användandet av digitala verktyg i förskolan. Studien visar också att ett framgångsrikt arbete med digitalisering kräver att rektorn tar målen i styrdokumenten och anpassar dessa till respektive förskola, samt skalar ner målen till konkreta steg som pedagogerna kan använda sig av i verksamhetens vardag

Intresset för studien uppstår utifrån en upptäckt om att förskollärare visar en osäkerhet kring digitala verktyg. Nyfikenheten stärks i samtal med förskollärare under verksamhetsförlagd utbildning, där de berättar att de ser svårigheter i att tillämpa digitala verktyg i förskolan. Intresset för området mynnar ut i funderingar om utmaningen är generell för fler förskollärare i Sverige.  Studiens syfte är att beskriva och analysera relationen mellan tidpunkt för förskollärares utbildning och deras förhållningssätt till digitala verktyg. Utifrån detta syfte ställer vi följande fråga: vilka skillnader finns det mellan förskollärares uppfattningar om digitala verktyg i förskolan? Denna fråga mynnar ut i två mer konkreta frågeställningar; i vilka situationer använder förskollärarna digitala verktyg? Och vilka är förskollärarnas förhållningssätt till kompetensutveckling?  En kvantitativ metod har använts, där en enkät har skickats ut till förskollärare i Skaraborg som får besvara formulerade frågor inom området. Den generella uppfattningen om förskollärares digitala kompetens och känsla av säkerhet blir relevant för en enkätstudie eftersom enkäten har skickats till en större grupp individer. Enkäten skickades via mejl där respondenterna har delgetts en länk där de skickats vidare till onlineenkäten i Sunet Survey.  Resultaten visar att flera av de förskollärare som har utbildat sig under de senaste tio åren har gått en utbildning som innefattar moment inom digitalisering. Respondenterna delger svar på frågor om bland annat känsla av säkerhet, användandet, utforskandet och ansvarsfördelningen för kompetensutveckling. Resultatet visar att det finns en relation mellan upplevd digital kompetens från förskollärarutbildning och känsla av säkerhet i användningen av digitala verktyg. Relationen visas främst i användningen av surfplatta och projektor. Svaren visar exempelvis att vilan är en situation där de flesta använder digitala verktyg, det är något vi reagerar på och synpunkterna fördjupas i en diskussion huruvida barnen blir producenter eller konsumenter i denna situation. Även förskollärares brister i den digitala kompetensen uppmärksammas, där synliggörs exempelvis avsaknad av tid till att lära sig verktygen och brist på kunskap om hur de kan användas med barnen. Studien visar även att säkerheten till vissa digitala verktyg påverkas av en tidigare digital kompetens men förskollärare kan också utveckla sin känsla av säkerhet om de utforskar de digitala verktygen. I yrkesutövningen är det därmed relevant att våga testa samt inspireras och motiveras av andra förskollärare.

Syftet med denna undersökning är att undersöka hur verksamma lärare använder IKT, informations- och kommunikationsteknik, i sin matematikundervisning. I studien undersöks hur lärare arbetar med IKT, varför lärare arbetar med IKT samt vilka IKT- verktyg som lärare väljer att arbeta med. Studiens empiriska material har samlat in genom en enkätundersökning där 30 verksamma lärare har deltagit. Resultatet är att verksamma lärare arbetar med IKT i sin matematikundervisning på liknande sätt men utifrån de förutsättningar som finns gällande tillgången på IKT-verktyg i verksamheten. Resultatet visar även att många lärare väljer att använda IKT i sin matematikundervisning eftersom deras elever har ett intresse för IKT och att arbete IKT blir motivationshöjande för eleverna. En avgörande faktor för hur IKT används i matematikundervisning är lärares digitala kompetens. Lärares digitala kompetens problematiseras genomgående i studien och är även en del av den vidare forskning som föreslås i slutet av studien.

I denna uppsats har aktiva lärares erfarenheter av och inställningar till användning av digitala respektive analoga läromedel i So-undervisningen undersökts. Studiens urval består av sex lärare som undervisar i SO i grundskolans tidigare år, från tre olika kommuner i Sverige. I genomförandet av studien valde vi att använda oss av en kvalitativ metod, där data samlades in genom skriftliga svar från vår enkät. Studien tar utgångspunkt i en innehållsanalys där vi har tematiserat materialet, för att på så sätt besvara studiens frågeställningar. I efterföljande resultat har vi redovisat respondenternas svar i relation till ett sociokulturellt perspektiv samt tidigare forskning. Resultatet i studien visar att kompetensutveckling, förutsättningar och inställning till digitala verktyg är avgörande faktorer för att lärare ska använda sig av dessa i sin undervisning. Eftersom bristande kompetensutveckling framför allt är det studiens resultat visar på, hade det till framtida studier varit av intresse att studera varför detta är så lågt prioriterat. Ämnesord: Digilogt,

Syftet med studien var att undersöka surfplattan som pedagogiskt verktyg i förskolan och hur förskollärare beskriver att den används i utbildningen, samt att kritiskt diskutera konsekvenserna av surfplattan i förskolan. Studien har en kvantitativ ansats och har med hjälp av en webbenkät samlat in data. Urvalet bestod av 35 förskollärare i olika åldrar som var verksamma på olika förskolor runt om i Sverige. I analysen tar studien stöd av sociokulturell teori. Resultatet visar att förskollärare generellt har en positiv inställning till surfplattan som pedagogiskt verktyg, men att det finns vissa villkor och en osäkerhet kring användningen av surfplattan i undervisningen. Surfplattan ska, för att vara gynnsam för barns lärande, enligt förskollärarna i studien användas med ett tydligt undervisningssyfte och inte som barnvakt eller underhållning. Slutsatsen blev att det behövs mer forskning, utbildning och debatt om hur surfplattan ska användas i förskolan.

Denna studie har sin grund ifrån den högaktuella diskussionen om digitala verktygs och digitala kompetensers vara eller icke vara i svensk förskola. Där nuvarande regering begärt att läroplanen för förskolan ska revideras och inte längre inkludera mål som syftar till att utveckla förskolebarns digitala kompetenser och nyttjande av digitala verktyg, revideringar som diskuteras i samma veva som detta examensarbete arbetas fram. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur verksamma förskollärare upplever och praktiskt arbetar med digitala verktyg, och hur digital kompetens tolkas. Både utifrån förskollärares egen roll som lärare samt vad förskollärare upplever att barn i förskolan faktiskt får med sig för nya kunskaper och upplevelser. Studien har använt den didaktiska teorin i syfte att undersöka om de begrepp som teorin menar är undervisningens dimensioner, går att återfinna och se utifrån den insamlade empirin. Metoden som använts för att bygga empirin utgår ifrån kvalitativa intervjuer med fem förskollärare. Studiens resultat visar att det trots en nuvarande kritisk blick från bland annat regeringen, finns en positivitet hos de intervjuade förskollärare att integrera digitala verktyg och digital kompetens i verksamheten och hos barnen. Där de intervjuade förskollärarna menar att deras digitala kompetenser möjliggör både att utveckla barns digitala förståelse, samt för att underlätta i undervisningen även för andra läroplansmål. Majoriteten av de intervjuade förskollärarna anser även att barn i förskola har ett behov av att utveckla digital kompetens, eftersom samhället även fortsattvis kommer att fortsätta att digitaliseras, vilket framtida generationer kommer att behöva förstå och använda.

Syftet med studien är att, utifrån förskollärares berättelser om hur digitala verktyg används i undervisningen, bidra med kunskap om hur förskollärare uppfattar att användningen av digitala verktyg kan gynna barns lärande. Vi lever idag i ett digitaliserat samhälle, där barnen utifrån förskolans läroplan ska få utveckla adekvat digital kompetens. Den teoretiska utgångspunkten är fenomenografin som bygger på att finna variation i och att systematisera människors erfarenheter av olika fenomen. Studien är kvalitativ och sex semistrukturerade intervjuer har genomförts för att få en variation av förskollärarnas uppfattningar. Resultatet har bearbetats utifrån begrepp kopplade till den fenomenografiska forskningsansatsen.  Resultatet visar att förskollärarna har en positiv inställning till att använda digitala verktyg och att det ska vara ett komplement till den analoga undervisningen. Förskollärarna ser att undervisningen kan fördjupas när digitala verktyg används. Resultatet visar att förskollärarens uppfattning är att barns språkutveckling och samarbetsförmåga utvecklas. Likaså fördjupas leken och ger fler perspektiv när digitala verktyg användes. Det visar sig även att förskollärarnas uppfattning är att det egna intresset har stor betydelse för att vidareutveckla den egna kompetensen. Studien kan bidra med inspiration och förståelse för att digitala verktyg kan vidga och fördjupa undervisningen. Vidare är det viktigt att förskollärarna ser fördelarna med att använda digitala verktyg och att barns lärande kan främjas.

Samhället blir alltmer digitaliserat, vilket också märks i förskolans utbildning. Utifrån denna ökade grad av digitalisering, ställs högre krav på förskollärares digitala kompetens som också kan ses innefatta den pedagogiska dokumentationen. Förevarande studies syfte har varit att beskriva förskollärares upplevelser av sin egen digitala kompetens, i relation till användningen av en delaktighetstillvänd pedagogisk dokumentation, i förskolans kontext. Studien utgår från en fenomenologisk ansats, vilket relaterar till förskollärarnas egna upplevelser om sin digitala kompetens och barns delaktighet i relation till den pedagogiska dokumentationen. Genom fenomenologiska livsvärldsintervjuer framkommer det i studiens resultat att förskollärarna upplever sin egen digitala kompetens ha betydelse för användandet av en delaktighetstillvänd pedagogisk dokumentation, där den digitala kompetensen också upplevs innefatta en tidsetisk dimension. Utifrån studiens resultat och diskussion framkommer slutsatsen att förskolans pedagogiska dokumentation innefattar en tidsetisk dimension, som både handlar om den tid som ges till dokumentationsarbete och om den tid som finns för reflektion både i och ur barngruppssammanhang. Ytterligare en slutsats som framkommer i studien är att de digitala verktygens betydelse för den pedagogiska dokumentationen upplevs vara av stor vikt, men att dessa också kräver en etisk reflektiv praktik- vilket kan vara en utmaning att få till utifrån den tid förskollärare har till sitt förfogande i förskolan.

Vårt syfte med den här studien har varit att synliggöra vilka olika framgångsfaktorer, hindersamt mål och värden som framträder i förskollärares beskrivningar av arbetet med digitala verktyg i förskolans verksamhet i allmänhet och undervisning i synnerhet. Vi har utgått från ett fenomenografiskt perspektiv med kvalitativ metod. Genom att vi valt att utgå från fenomenografin blir fokus på att synliggöra hur förskollärare uppfattar och erfar användningen av digitala verktyg i förskolan. Empirin till studien samlades in genom att vi intervjuade sex förskollärare från olika kommuner i landet. Därefter bearbetades, analyserades och sorterades materialet för att hitta likheter i svaren. Analysen utfördes med hjälp av en fenomenografisk analysmodell i sju steg och utifrån det framkom två huvudkategorier; Vadförskollärarna eftersträvar i användningen av digitala verktyg och vad förskollärarna upplever som framgångsrika strategier vid implementering. Resultatet visar på vikten av att de som arbetar i förskolan bör besitta viss digital kompetens för att det ska gynna barnens utveckling och lärande samt att de digitala verktygen ska användas som ett komplement, inte som ersättning till det analoga. Ett exempel som framkommer i studien är att man genom att projicera enkelt kan skapa föränderliga miljöer.

Denna studie syftar till att ta reda på hur förskollärare använder sig av lärplattan i förskolans verksamhet. I bakgrunden redogörs den teoretiska utgångspunkt som är sociokulturellt perspektiv samt tre relevanta begrepp. Därefter presenteras tidigare forskning om lärplattan i förskolan. Metodvalet utgick ifrån en kvalitativ studie, där vi använder oss av semistrukturerade intervjuer. Vi valde att intervjua åtta förskollärare, på fyra olika förskolor i två olika kommuner. Resultatet visade att lärplattan har en betydelsefull roll i förskolans verksamhet, och att den har många användningsområden. Lärplattan bör ses som ett komplement i förskolans verksamhet och att den kan användas för att främja samlärande. Slutsatsen visade på att samtliga förskollärare inte tyckte lärplattan skulle agera barnvakt i förskolans verksamhet. Förskollärarna förklarade hur lärplattan bör användas med ett pedagogiskt syfte som möjligtvis kan främja barns utveckling och lärande. Det kan exempelvis vara när förskollärarna sitter tillsammans med ett barn och stöttar, samt ger stöd vid uppkomna frågor. Barnen får exempelvis sitta med en pedagogisk app som skapar förutsättningar för lärande, och inte att de bara blir sittande framför Youtube. Avslutningsvis vill vi poängtera vikten av att förskollärare ges rätt utbildning för att de ska kunna hänga med i utveckling som sker i av lärplattan.