Benämningen dubbeldiagnos är ett vitt begrepp men i denna kontext syftar det på personer som har en psykiatrisk diagnos i kombination med ett dokumenterat och diagnostiserat alkohol- och/eller narkotikamissbruk. Personer med dubbeldiagnos är en utsatt grupp i samhället med betydligt högre dödlighet än övriga befolkningen. Trots detta verkar det finnas svårigheter i samverkan kring behandling, främst eftersom vården är utlagd på två huvudmän. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur samverkan kring behandlingsinsatserna fungerar mellan kommun och region för personer med dubbeldiagnos i en mellanstor kommun. Undersökningen har genomförts med semistrukturerade intervjuer som analyserats med hjälp av konventionell innehållsanalys. Data har insamlats från åtta respondenter, fyra från vardera huvudman.    Resultatet visar att region och öppenvård inte har ett gemensamt synsätt när det gäller vilken behandling som är bäst för personer med dubbeldiagnos. Båda instanser ser behov av samtidig behandling för bägge tillstånden men regionen ser medicinsk behandling som det primära medan kommunen anser att allians och långsiktig behandling är det viktigaste. Resultatet visar också att det saknas riktlinjer och en gemensam strategi för att lösa de befintliga samverkansproblemen. De hinder för samverkan som respondenterna belyste handlade främst om strukturella faktorer som resursbrist och byråkrati.    Det är svårt att komma tillrätta med de glapp som uppstår mellan regionens slutenvård och kommunens öppenvård och i detta glapp finns en hög återfallsrisk. Respondenternas rekommendation för att minska det tidigare nämnda glappet mellan huvudmännen är ett slags mellanhus. Detta skulle ge kommunen förutsättningar att stå redo med insatser när klienten är medicinskt färdigbehandlad från regionens sida. Personer med dubbeldiagnos skulle på så sätt ges möjlighet att få vård och fortsatt stöd i de perioder då risken för återfall är som störst. Slutsatsen är att det finns brister i samverkan mellan kommun och region. En metod för att bättra samverkan är interprofessionella team som arbetar tillsammans mot gemensamma mål. På så sätt tas den bästa kunskapen tillvara från såväl socialtjänst som region. Inte minst visar dubbeldiagnosteamet på att detta är en framgångsrik väg för god samverkan.

Kombinationen missbruk och psykisk ohälsa, även kallat dubbeldiagnos, har blivit ett alltmer uppmärksammat fenomen i både forskning och på ett övergripande samhällsplan. Specialiseringen inom organisationer har enligt forskning lett till att individer med dubbeldiagnos riskerar att falla mellan stolarna, då de skickas mellan instanser på grund av att de inte uppfyller kriterierna varken inom Socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. Tidigare forskning uppmärksammar komplexiteten hos individer med dubbeldiagnos, inte minst i behandling; den psykiska sjukdomen skapar hinder för individen att tillgodose sig missbruksvården och psykiatrisk vård kräver att individen är drogfri och nykter för att behandlingen ska ge resultat. Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar de professionella inom missbruksvården upplever sig ha och vilka utmaningar de ställs inför i arbetet med klienter med dubbeldiagnos. Studiens empiri utgår från tre semistrukturerade intervjuer med fyra personer som arbetar klientnära på ett kommunalt stödboende och ett statligt behandlingshem. I resultatet identifierades tre övergripande teman: den mångfasetterade dubbeldiagnosen, motivationen som drivkraft och vikten av samverkan. Dubbeldiagnos är något som samtliga intervjupersoner kunde definiera på liknande sätt, och som upplevdes som frekvent förekommande bland klienterna på både stödboendet och behandlingshemmet. Förutsättningarna att stötta och behandla klienter med dubbeldiagnos beskrevs som inte helt okomplicerat, inte minst på grund av aspekter såsom tidsbrist, bristande kunskap, resurser och samverkan. Vikten av motivation framkom som en central aspekt inom missbruksvården för både stödboendet och behandlingshemmet, på grund av att motivationen är det som driver klienten att förbli nykter och drogfri både under och efter behandlingen. Samverkan beskrivs som komplex i förhållande till sekretess mellan verksamheter, ansvarsfördelning mellan organisationer och svårigheterna i att upprätta ett fungerande samarbete. Slutsatser från studien är att på grund av komplexiteten i dubbeldiagnos finns det ett behov av ökad kunskap hos de professionella, så att de kan bemöta klienterna och ge dem den bästa möjliga vården. Studien pekar på behovet av en högre grad av integrerad vård för att inte gå miste om helhetsperspektivet som utgör klientens problembild, speciellt inför arbetet med klienter med dubbeldiagnos.

<p>The purpose of this paper is to provide an overview of how cooperation functions between the health services and social services within Sollentuna County Municipal area regarding clients and simultaneous or double diagnoses. Focusing more specifically; the paper also aims to provide additionally, an inquiry as to how the implementation of the Gemensam Individuell Vårdplan (GIVP) (The Integrated Individual Service Care Programme or (GIVP) functions within the Sollentuna Municipal County Area. The questions asked in the paper are: How do the Municipal and County Council personnel experience how the (GIVP) system functions in Sollentuna? How do the Municipal Council and County Council personnel respectively describe their own and their cooperative sister services rolls in terms of the implementation of the GIVP system in practice? The projection activates a hypothesis and tries to explain how the cooperation functions and provides an assessment as to how it functions or not as may be the case in practise. The authors attempt to achieve this using a combination of methodologies. Partly through data based collection and collation through the use of a vignette-focus-study and partly through the use of a questionnaire. A combination of methods has been used to collate both quantitative and qualitative data. The analysis and interpretation of the data is managed through the use of Bengt Berggren’s (1982) cooperative model, incorporating both cognitive theory as well as meta-cognitive theory. The purpose and application of the theories is designed both to individually and collectively nuance interpretations of the relevant data. The investigations primary results show the existence of a strong willingness to cooperate. It shows that cooperation is widely regarded as being important, and that in addition, GIVP is regarded as a useful system for an improved integrated service. It additionally suggests that cooperation can be improved amongst the relevant services to an even greater extent.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka hur samarbetet för individer med samsjuklighet ser ut mellan kommun och landsting samt hur möjligheterna ser ut till samordnad vård och behandling. Frågeställningarna var att ta reda på hur samarbetet ser ut mellan kommun och landsting gällande individer med samsjuklighet samt vilka tillvägagångssätt som finns för att förbättra samordnad vård och behandling mellan kommun och landsting. Studien genomfördes med kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Den teoretiska utgångspunkten var Fridolfs (2004) fyra motiv till ett bra samarbete. Utifrån det hermeneutiska synsättet tolkades intervjuerna inför resultatet med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visar att det finns ett samarbete mellan kommun och landsting men för förbättring behövs det mer erfarenhet och kunskap om varandras arbetsuppgifter. Slutsatsen av resultatet är att mer forskning fordras om hur och på vilket sätt samarbete mellan kommun och landsting kan förbättras. Kan en gemensam huvudman vara ett alternativ?</p>

Syftet med studien var att undersöka hur samarbetet för individer med samsjuklighet ser ut mellan kommun och landsting samt hur möjligheterna ser ut till samordnad vård och behandling. Frågeställningarna var att ta reda på hur samarbetet ser ut mellan kommun och landsting gällande individer med samsjuklighet samt vilka tillvägagångssätt som finns för att förbättra samordnad vård och behandling mellan kommun och landsting. Studien genomfördes med kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Den teoretiska utgångspunkten var Fridolfs (2004) fyra motiv till ett bra samarbete. Utifrån det hermeneutiska synsättet tolkades intervjuerna inför resultatet med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visar att det finns ett samarbete mellan kommun och landsting men för förbättring behövs det mer erfarenhet och kunskap om varandras arbetsuppgifter. Slutsatsen av resultatet är att mer forskning fordras om hur och på vilket sätt samarbete mellan kommun och landsting kan förbättras. Kan en gemensam huvudman vara ett alternativ?

The purpose of this paper is to provide an overview of how cooperation functions between the health services and social services within Sollentuna County Municipal area regarding clients and simultaneous or double diagnoses. Focusing more specifically; the paper also aims to provide additionally, an inquiry as to how the implementation of the Gemensam Individuell Vårdplan (GIVP) (The Integrated Individual Service Care Programme or (GIVP) functions within the Sollentuna Municipal County Area. The questions asked in the paper are: How do the Municipal and County Council personnel experience how the (GIVP) system functions in Sollentuna? How do the Municipal Council and County Council personnel respectively describe their own and their cooperative sister services rolls in terms of the implementation of the GIVP system in practice? The projection activates a hypothesis and tries to explain how the cooperation functions and provides an assessment as to how it functions or not as may be the case in practise. The authors attempt to achieve this using a combination of methodologies. Partly through data based collection and collation through the use of a vignette-focus-study and partly through the use of a questionnaire. A combination of methods has been used to collate both quantitative and qualitative data. The analysis and interpretation of the data is managed through the use of Bengt Berggren’s (1982) cooperative model, incorporating both cognitive theory as well as meta-cognitive theory. The purpose and application of the theories is designed both to individually and collectively nuance interpretations of the relevant data. The investigations primary results show the existence of a strong willingness to cooperate. It shows that cooperation is widely regarded as being important, and that in addition, GIVP is regarded as a useful system for an improved integrated service. It additionally suggests that cooperation can be improved amongst the relevant services to an even greater extent.

The aim of the study was to investigate how social service administrators collaborate around persons that has dual diagnosis. In this study, we refer to people with mental disabilities along with addiction problems. We have used a qualitative method and collected our material using semi-structured interviews. The theoretical framework we have used to interpret the degree of collaboration is Ann Boklund's model of collaboration. We also proceed from Ervin Goffman's dramaturgical perspective to interpret parts of the material. The material is divided into two main categories: collaboration between social service administrators and the prerequisites for collaboration. The result shows that the collaborative process can vary and is linked together to how the administrators communicate, were they are geographically placed, and how well they know each other. The result also shows that there is a lack of guidelines and a common approach to collaboration issues. The obstacles to collaboration that was raised by the interviewees were the confidentiality, delegation succession and problems that may arise when the chemistry between the administrators doesn’t work. The conclusion in our study is that the administrators see there is a need for collaboration and a comprehensive view when it comes to persons with dual diagnosis, but also that there is lack of guidelines to direct collaboration. When guidelines are lacking, it’s up to each administrator to decide when and if a collaboration is needed.

<p>The essay's aim was to see which attitudes county council's and municipality representatives had about themes like: collaboration and competence in the work around double diagnosed persons. Its objective was to zero in on the attitudes of the representatives regarding a coallocated collaboration project in Stockholm. Also, it sought to find out what attitudes the representatives had about the other representatives attitudes concerning the above mentioned themes. A number of attitudes were presented during the qualitative interviews with the representatives, highlighting which attitudes seemed strongest. Then the interviews were analyzed using meaning condensation and then set against the theory of social representations.</p><p>The analysis showed that before work with the target group starts, there’s a need for synchronization of the different representatives involved in the collaboration project. It would help bridge those organisations existing cultural differences, which otherwise, creates conflicts within the personnel group. Lastly, the analysis also indicated that the majority of the county council's representatives were in a weak position vis-à-vis the municipality representatives. However, when it comes to the double diagnosed group, it came to the attention of everyone involved in the project that collaboration is critically important.</p>

<p>The main purpose of this qualitative study was to describe clients’ descriptions of the professional role case manager and how it relates to the job description provided from a project in which both case managers and clients were participating. Both what case managers do and are expected to do were explored. The project involved case management in the purpose to strengthen and enhance the care and quality of life for clients who are dually diagnosed. Interviews were conducted with five clients and the result was analyzed with theoretical concepts from role theory. The clients’ descriptions of the case manager corresponded fairly well to the job description and former studies that have captured client descriptions. The role of the case manager was described as being available, flexible, outreach oriented, motivating, supportive, committed, giving immediate assistance and doing a lot of tasks. Furthermore as someone who activates the clients, goes by car, represents, clarifies, co-ordinates and should work professionally and individual-based.</p>

<p>People with severe mental illness and co-occurring substance abuse are an especially vulnerable group in society as health care for those is shared between municipality and county council. There is an associated health need of this target group so the interaction of the social services and the psychiatric care is of great importance. However, there are shortcomings in this interaction with results in that people with dual diagnosis do not always receive adequate care. Diverse knowledge and explanatory models may create problems for the interaction as they include different ways to define, understand, explain and deal with a problem. The purpose of this study was to examine how the interaction between the social service addiction treatment and the psychiatric care is, concerning people with dual diagnosis, focusing on how their respective knowledge and explanatory models affect the interaction. The study was conducted in a county where we interviewed seven people in the social services addiction treatment and the psychiatric care. We used qualitative interviews conducted with the help of a semi-structured variant. The theoretical perspectives that were applied in the study were the theories of; interaction, science- and knowledge-based controversies, and some concepts from the new institutionalism. We concluded that interactions occur in various forms and at a high level of ambition between the social services addiction treatment and the psychiatric care in regards to people with dual diagnosis. We also concluded that the diverse professional knowledge and explanatory models affects the interoperability through the creation of theoretical controversies.</p> / <p>Personer med en allvarlig psykisk sjukdom och ett samtidigt missbruk är en extra utsatt grupp i samhället då vården för dessa delas mellan kommun och landsting. Det föreligger ett kombinerat vårdbehov för denna målgrupp vilket medför att en samverkan mellan socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin är av stor vikt. Dock föreligger brister i denna samverkan vilket medför att personer med dubbla diagnoser inte alltid erhåller adekvat vård. Skilda kunskaps- och förklaringsmodeller kan skapa problem för samverkan då de inkluderar olika sätt att definiera, förstå, förklara och hantera ett problem. Syftet med denna studie var att undersöka hur samverkan mellan socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin sker kring personer med dubbeldiagnos, med fokus på hur deras respektive kunskaps- och förklaringsmodeller påverkar samverkan. Studien utfördes i ett län där vi intervjuade sju personer inom socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin. Vi använde oss av kvalitativa intervjuer som utfördes med hjälp av den semistrukturerade varianten. De teoretiska utgångspunkter som tillämpades i studien var teorier om; samverkan, vetenskaps- och kunskapsbaserade kontroverser samt vissa begrepp ur nyinstitutionalismen. Vi drog slutsatsen att samverkan mellan socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin kring personer med dubbeldiagnos sker i olika former och på en hög ambitionsnivå. Vi drog även slutsatsen att verksamheternas skilda kunskaps- och förklaringsmodeller påverkar samverkan genom att det uppstår teoretiska kontroverser.</p>