Genom de omarbetade direktiven, 2004/18/EG (klassiska direktivet) och 2004/17/EG (försörjningsdirektivet), har det tillkommit nya regleringar beträffande offentlig upphandling. De nya direktiven har till syfte att förbättra regelsystemet för att bättre uppnå syftet med lagstiftningen om offentlig upphandling. I båda direktiven har det tillkommit bestämmelser om användningen av ramavtal samt bestämmelser om de båda nya tilldelningsförfarandena elektronisk auktion och dynamiska inköpssystem. I det klassiska direktivet har det tillkommit ett nytt upphandlingsförfarande, konkurrenspräglad dialog. I dessa nya bestämmelser i de konsoliderade direktiven om offentlig upphandling kommer regleringar som bl a innehåller skrivningen att de upphandlande enheterna inte får använda det aktuella förfarandet på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen.Denna skrivning tycks vara hämtad från konkurrensbegränsningsreglerna i artikel 81 och 82 i EG-fördraget. Uppsatsen behandlar vad denna skrivning i det klassiska - direktivet har för betydelse inom upphandlingsrätten. Innebär skrivningen att den upphandlande enheten inte får hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett sätt som är förbjudet enligt artikel 81 och 82 i EGF, d.v.s. skall man göra en analog tillämpning av förbuden i artikel 81 och 82 EGF vid tolkningen av skrivningen. Alternativt finns det en för offentlig upphandling egen modell för vad som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen. Uppsatsen fokuserar i mångt och mycket på förhållandet mellan ”skrivningen” och artikel 2 (i det klassiska direktivet) som ger uttryck för de EG-rättsliga principerna som ligger till grund för att syftet med upphandlingsreglerna uppnås, d.v.s. att offentlig upphandling öppnas för konkurrens. Ger ”skrivningen” något utökat skydd utöver det skydd som de EG-rättsliga principerna ger för att en upphandlande enhet inte skall snedvrida konkurrensen. / Through the revised directives, 2004/18/EG (The Classical directive) and 2004/17/EG (The Directive of supply), new rules have been brought in concerning public procurement. The new directives have the purpose to improve the system of regulation to better achieve the purpose with the legislation of public procurement. In both directives new regulations about the new procedures of awarding contracts, Dynamic purchasing systems and Electronic auctions, and the use of Framework agreements have been brought in. In the Classical directive a new procedure of public procurement has been brought in, i.e. so-called Competitive dialogue. In these new regulations there are rules which, among other things, contains the writing “contracting authorities may not use the procedure in such a way as to prevent, restrict or distort competition”. This writing seem to be descended from the rules of limiting competition in article 81 and 82 in the EC-treaty. This thesis is about the meaning of this writing in the Classical directive of public procurement within the law of public procurement. Is the meaning of the writing that a contracting authority may not prevent, restrict or distort competition in a way that is forbidden in article 81 and 82 in the EC-treaty, i.e. will you make an analogue application of the prohibitions in article 81 and 82 in the interpretation of the writing. Alternatively is there a special model in the law of public procurement of what prevents, restricts or distorts competition? This thesis is, in a large extent, focusing on the relationship between “the writing” and article 2 in the Classical directive. Article 2 express the principles of EC-law which is fundamental for the purpose of the law of public procurement to be achieved, i.e. that public procurement is being opened-up to competition. Does the “writing” give any further protection exceeding that protection being given by the principles of EC-law, article 2, for a contracting authority not to distort the competition?

Sedan 2006 har myndigheter och kommuner i Sverige arbetat med att införa EU: s nya förordningar rörande livsmedelspolitik. Målet med dessa förordningar är att säkerställa säkra livsmedel för alla konsumenter inom EU. Begreppet säkra livsmedel bygger i sin tur på strategin från jord till bord där EU: s mål är att livsmedel ska behandlas på ett säkert sätt i hela produktionskedjan till försäljning. Det är i nuläget upp till varje medlemsstat att implementera, med implementering menas att politiska beslut förverkligas i förvaltningarna de nya lagarna och målet är att livsmedel ska vara lika säkra var man än befinner sig inom EU: s gränser. Uppsatsen syfte är att analysera hur långt implementeringen av Europalagstiftningen rörande livsmedel med fokus på utbildning och kunskap har kommit i en medelstor kommun i Sverige (Nyköping).

Det råder i dagens läge en hård konkurrens mellan såväl bolag på den inre marknaden som mellan olika regioner. Möjligheten till ökat samarbete mellan bolag från olika EU-länder är en viktig del i att stärka Europas och de europeiska bolagens konkurrenskraftighet, vilket exempelvis kan göras genom gränsöverskridande fusioner. Det tionde bolagsdirektivet är således tänkt att möjliggöra och underlätta sammanslagningar av bolag från olika medlemsländer. Den 13 december 2005 kom det dock en dom från EG-domstolen som i viss mån kan tänkas underminera tanken bakom det tionde bolagsdirektivet. I Sevic Systems-domen, uttalar nämligen EG-domstolen att det ändå, trots att det tionde bolagsdirektivet ej ännu trätt i kraft, är möjligt att genomföra en gränsöverskridande fusion mellan två bolag, även om ett sådant förfarande ej är möjligt enligt de berörda ländernas lagstiftningar. Detta uttalande öppnar för en diskussion om hur nödvändigt det tionde bolagsdirektivet egentligen kommer att vara och om det verkligen behövs en harmonisering på området.

<p>I denna uppsats utreds hur stort skyddsomfång ett möbeloriginal har, det vill säga hur mycket en formgivare kan inspireras av ett original innan inspirationen övergår till att anses vara intrång i en skyddad rättighet. En god formgivning kräver en ekonomisk insats som är förenad med ett visst mått av risktagande. Formgivningsskyddet hjälper formgivaren att återfå sin investering. På EU-nivå regleras området av Mönsterdirektivet och EG-förordningen för gemenskapsformgivning. Formgivningens utseende skyddas på liknande sätt i de båda regleringarna och omfattar varje formgivning som inte ger ett annat helhetsintryck för den kunnige användaren.</p><p>I den svenska lagstiftningen regleras området av Mönsterskyddslagen och Lagen om upphovsrätt till konstnärliga och litterära verk. Formgivning-ens utseende skyddas mot liknande formgivningar som inte ger den kunnige användaren ett annat helhetsintryck. Upphovsrätten skyddar alster av brukskonst och skyddet uppkommer formlöst. För att få skydd krävs verkshöjd vilket avgörs av det så kallade dubbelskapandekriteriet. Dubbelskapandekriteriet innebär att en annan formgivare, ovetande om den skyddade formgivningens existens, inte ska kunna återskapa den skyddade formgivningen. Upphovsrätten ger generellt ett snävare skyddsomfång och därmed kan det vara svårare att få sin formgivning skyddad enligt upphovsrätten. Den rättspraxis som finns är begränsad. Svensk Forms Opinionsnämnd är en hedersdomstol som avger yttranden i upphovsrättsfrågor. Yttrandena kan dock inte jämställas med rättspraxis varför avgö-rande vikt inte kan läggas vid deras uttalanden. Mönsterskyddslagen skyddar registrerade formgivningar mot alla efterbildningar som faller inom skyddsomfånget. Hur stort skyddsomfånget ska betraktas vara är svårt att avgöra men förarbeten ger för handen att på grund av att möbler har en given grundform så måste skyddsomfånget anses vara snävt.</p> / <p>This study analyses the scope of protection that a furniture original are entitled to. Specificly to what extent a designer can be inspired of an original before the inspiration exceed to be an infringement in a protected right. A quality design requires an economic effort, which involves a certain degree of risks. The protection of the design helps the designer to retrieve its investment. In the European Union the area is regulated by the directive of legal protection of designs and the council regulation on community designs. The appearance of the design is protected on the same basis in both regulations and includes every design which does not give the same general impression on the competent user.</p><p>In the Swedish legislation the area is regulated by the design protection Act and the copyright protection Act. The appearance of the design is protected against all similar designs which does not give the competent user another general impression. The copyright protection Act protects works of applied art and the protection arises without registration. To receive protection the law requires a level of creativity, which is determined by the so called double creation criteria. The double creation criteria im-ply that another designer, unaware of the protected design, should not be able to reproduce the protected design. The copyright protection Act gives in general a more narrow scope of protection and it is therefore often harder to receive protection by the copyright Act. Relevant existing case law is limited. The Swedish society of crafts and design’s Opinion-committe is a honorycourt which present statements on questions regarding copyright. The statements can not be compared to case law as a result they have no major importance. The design protection Act protects registered designs against all reproduction that falls within the scope of protection. How large the scope of protection is considered to be is difficult to conclude. The preparatory work states that because of the given common form that furniture possesses, the scope of protection is regarded as nar-rowed.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Europeiska gemenskapens domstol (EGD) har än en gång klarlagt att det inte är förenligt med EG-rätten att inte medge avdrag för premier, eller beskatta en överföring av försäkringens värde, till en utländsk pensionsförsäkring om den uppfyller de inhemska kraven för pensionsförsäkring. Med hänsyn till att Sveriges nuvarande regler</p><p>innehåller ett liknande etableringskrav har regeringen kommit med ett förslag på hur skattereglerna för pensionsförsäkring bör ändras för att inte komma i konflikt med EG-rätten.</p><p>Förslaget innebär att etableringskravet kommer utökas till att omfatta hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och för att kunna säkerställa sambandet i skattesystemet föreslås bl.a. att ett nytt kvalitativt villkor införs, som måste vara uppfyllt för att en försäkring ska anses vara en pensionsförsäkring. Villkoret innebär att</p><p>försäkringsbolag i sina avtalsvillkor måste införa ett villkor om att försäkringsgivaren tar på sig att lämna kontrolluppgifter samt att utländska försäkringsbolag även skriftligen gentemot Skatteverket måste åta sig att lämna kontrolluppgift. Vidare föreslås att skattskyldigheten för avkastningsskatt på en utländsk pensionsförsäkring ska ligga på försäkringstagaren medan skattskyldigheten på en svensk pensionsförsäkring ligger</p><p>på försäkringsbolaget.</p><p>De nya reglerna kommer att innebära en viss negativ särbehandling av utländska pensionsförsäkringar, dels p.g.a. att den administrativa bördan blir större för utländska försäkringsbolag då de även skriftligen måste åta sig kontrolluppgiftsskyldigheten, dels p.g.a. att skattskyldigheten för avkastningsskatt för utländska pensionsförsäkringar kommer att ligga på försäkringstagaren, vilket innebär att den enskilde får ökade kostnader vid tecknande av en utländsk pensionsförsäkring. Jag anser att det är tveksamt om dessa skillnader kan anses förenliga med EG-rätten då den negativa</p><p>särbehandlingen är större i förhållande till vad som ges. Ett annat problem som uppkommer med att kontrolluppgiftsskyldigheten tas in som ett villkor i försäkringsavtalet är att det kommer anses som en villkorsändring om kontrolluppgift inte lämnas, vilket kan leda till att avdrag för premier till pensionsförsäkringen inte medges och till</p><p>avskattning som yttersta sanktion. Vidare kommer de nya skattereglerna innebära stora administrativa problem främst för Skatteverket vid hantering av de nya kontrolluppgifterna samt vid tillämpningen av reglerna vid fastställande av beskattning på</p><p>pensioner.</p><p>Med anledning av att det fortfarande är oklart hur de nya skattereglerna kommer att fungera i praktiken och då det i nuläget inte går att avgöra om de nya skattereglerna kan anses förenliga med EG-rätten, anser jag att de svenska skattereglerna för pensionsförsäkring i förhållande till EG-rätten fortfarande är ett osäkert rättsområde.</p>

<p>Företag vars produkt utgörs av kunskap är en bransch med stark tillväxt, som spelar en allt större roll i dagens internationella handel. Eftersom marknaden inom Europeiska Unionen, (EU), skall fungera som en inre marknad med fri rörlighet, är mervärdesskattelagstiftningen inom EU till stor del harmoniserad, genom ett flertal direktiv, varav det centrala är rådets sjätte direktiv.</p><p>Platsen för tillhandahållandet är det främsta instrumentet inom mervärdes-skatterätten för att undvika att en gränsöverskridande tjänst dubbel- eller icke-beskattas, eftersom det avgör vilken stat som har rätt att mervärdesbeskatta tjänsten. Huvudsyftet i denna uppsats är att utreda och analysera vad som utgör platsen för tillhandahållandet av kunskapstjänster, enligt artikel 9 i sjätte direktivet, och ett delsyfte är att undersöka i vilka situationer tillämpningen av artikeln kan resultera i att en transaktion dubbelbeskattas, icke-beskattas eller på annat sätt snedvrider konkurrensen. Med kunskapstjänster avses framför-allt tjänster utförda av konsulter, konsultbyråer, ingenjörer, jurister och revisorer.</p><p>Platsen för tillhandahållandet kan avgöras antingen genom att tjänsten beskattas där leverantören är etablerad, enligt ursprungslandsprincipen eller genom att tjänsten beskattas där den konsumeras, enligt destinationslandsprincipen. I sjätte direktivet används en kombination av principerna. Huvudprincipen i artikel 9.1 i sjätte direktivet är baserad på ursprungs-landsprincipen, men i artikel 9.2 finns ett flertal undantag från huvudregeln, där tjänsten istället anses tillhandahållen där den konsumeras. Att destinationslandsprincipen tillämpas kan innebära att tjänsten exempelvis anses tillhandahållen där kunden är etablerad eller där tjänsten fysiskt utförs. Avgörande för vilken regel kunskapstjänsten omfattas av är hur den klassificeras. I uppsatsen framkommer att det föreligger tolknings- och gränsdragningsproblem, emellan de olika reglerna i artikel 9 i sjätte direktivet, samt att medlemsstaterna inte tolkar direktivet enhetligt. En oenhetlig tolkning kan leda till att en kunskapstjänst, vid handel mellan två medlemsstater, blir dubbelbeskattad eller icke-beskattad. En oenhetlig tolkning av begreppen fast driftställe och skattskyldig i artikel 9 kan också få samma konsekvenser, eftersom tolkningen av begreppen kan vara avgörande för platsen för tillhandahål-landet.</p><p>När det gäller handel mellan ett EU-land och tredje land kan också icke-beskattning och dubbelbeskattning uppkomma. I ett sådant fall är orsaken dock inte en oenhetlig tolkning av sjätte direktivet. Om dubbel- eller icke-beskattning uppkommer är istället beroende av om det tredje landet mervärdesbeskattar tjänsten eller inte. Om ursprungslandsprincipen eller destinationslandsprincipen används för att avgöra platsen för tillhandahållandet i artikel 9 påverkar dock om en situation av dubbel- eller icke-beskattning kan uppkomma.</p><p>Om en tjänst dubbelbeskattas eller icke-beskattas resulterar detta i snedvridning av konkurrensen, eftersom liknande tjänster beskattas olika. En snedvridning av konkurrensen kan också uppkomma genom att tjänsten beskattas med olika skattesatser. Om ursprungsprin-cipen tillämpas beläggs tjänsten med den skattesats, som finns där leverantören är etablerad. Skattesatserna inom EU inte är harmoniserade, vilket kan resultera i att samma typ av tjänst beläggs med olika skattesatser, beroende av var leverantören är etablerad. Om istället destinationslandsprincipen tillämpas, beläggs tjänsten med den skattesats som finns där kunden är etablerad. Det innebär att tjänsten påförs samma skattesats, oavsett i vilket land leverantören är etablerad. Vid valet av princip måste dock även hänsyn tas till andra kriterier, såsom vilken administration principen kräver och hur enkel den är att tillämpa.</p><p>Kommissionen har lagt fram två lagförslagsändringar rörande platsen för tillhandahållandet av tjänster, som syftar till att bättre anpassa reglerna till dagens handel. Det utgör därför ett andra delsyfte att analysera vilken påverkan dessa har, i jämförelse med de nuvarande reglerna, på platsen för tillhandahållandet av kunskapstjänster. Om reglerna införs kommer de i princip inte att förändra platsen för tillhandahållandet av kunskapstjänster till icke-skattskyldiga. Vid tillhandahållanden till skattskyldiga kommer dock de nya reglerna ha en påverkan på platsen för tillhandahållandet av kunskapstjänster.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida de nya reglerna angående ränteavdragsbegränsningar är förenliga med EG-fördragets fria etableringsrätt och om reglerna inte anses vara det - huruvida en sådan inskränkning kan rättfärdigas.</p><p>De nya reglerna avser en begränsning av avdragsrätten för ränteutgifter och gäller vid räntebetalningar mellan företag i intressegemenskap. Avdrag för ränteutgifter får göras under förutsättning att den inkomst som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med en skattesats som uppgår till minst tio procent (tio-procentsregeln) enligt lagstiftningen i den stat där det företag i intressegemenskapen som faktiskt har rätt till ränteinkomsterna hör hemma, om företaget bara skulle ha haft den inkomsten. Avdrag får även göras för ränteutgifter i de fall såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Regeln är ett alternativ till tio-procentregeln och gäller därmed även i de fall ränteinkomsten inte beskattas med minst tio procent. Med ordet huvudsakligen avses 75 procent eller mer.</p><p>De svenska reglerna om ränteavdrag är tillämpliga på dotterbolag med både inhemska och utländska moderbolag. Reglerna får till följd att behandlingen av dotterbolag med inhemskt moderbolag skiljer sig från den av dotterbolag med utländskt bolag eftersom reglerna får den <em>effekten</em> att avdragsförbudet endast drabbar dotterbolag med utländskt moderbolag (under förutsättning att beskattningen är lägre än tio procent samt att transaktionen har affärsmässiga motiv som understiger 75 procent). Reglerna medför att det blir mindre attraktivt för bolag med moderbolag i andra medlemsstater att utöva etableringsfriheten och moderbolagen kan på grund av detta komma att avstå från att bilda eller bibehålla etableringar i Sverige där en sådan bestämmelse finns. EG-domstolen menar att detta resonemang även är tillämpligt då det lånegivande bolaget istället är det utländska moderbolagets dotterbolag som i likhet med moderbolaget är hemmahörande i en annan medlemsstat. Enligt vår mening utgör därför de nya reglerna en inskränkning av den fria etableringsrätten i enlighet med artikel 43 och 48 EG.</p><p>En av de rättfärdigandegrunder som kan motivera en inskränkning av den fria etableringsrätten är skatteflykt. EG-domstolen är beredd att pröva skatteflykt som rättfärdigandegrund under förutsättning att reglerna har som syfte att hindra rent konstlade upplägg. Det är därmed tillåtet att försöka minimera sin skattebörda genom att etablera sig i andra medlemsstater så länge som de åtgärder som bolagen vidtar inte medför att vinstmedlen överförs genom konstlade upplägg.</p><p>Ett konstlat upplägg definieras av EG-domstolen som en etablering där ingen faktiskt ekonomisk verksamhet bedrivs. Ett riktmärke kan till exempel vara att lokaler, personal eller utrustning saknas. Förekommer det således affärsmässiga skäl anser vi att det inte kan röra sig om ett konstlat upplägg eftersom ett rent konstlat upplägg enligt definitionen ska sakna faktisk ekonomisk verksamhet. En affärsmässighet om 75 procent och ett konstlat upplägg om 25 procent är därmed omöjligt då ett konstlat upplägg i stort sett förutsätter noll procents motiverad affärsmässighet.</p><p>Enligt ”rule of reason”–doktrinen kan en nationell regel endast godtas om den är utformad på så sätt att den faktiskt säkerställer det syfte som eftersträvas och den får inte utgöra ett mer ingripande hinder i den fria rörligheten än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med regeln.Eftersom reglerna, med den lydelse de har idag, träffar fler transaktioner än de rent konstlade är de oproportionerliga i förhållande till sitt syfte. De kan därmed inte rättfärdigas och utgör således ett hinder för den fria etableringsrätten.</p>

<p>The Swedish CFC rules imply a taxation of Swedish partners of foreign legal persons subject to low income tax, which is based on a fictitious distribution. Thus, tax is levied even if the dividend has not been paid to the shareholder. The aim of the Swedish CFC legislation, which was put into force in 1990, was to prevent tax evasion and to protect the Swedish tax base. The reason was that the foreign exchange control was abolished, which made investments in foreign countries possible for Swedish companies. A CFC legislation was considered necessary for Sweden in order not to lose tax revenues.</p><p>The legislation was strengthened on January 1st 2004 as a consequence of the abolished taxation of capital income of commercial shares. The most important change is that it is no longer possible to circumvent the rules by owning the CFC through a holding company in another country without CFC legislation.</p><p>Due to Sweden’s membership of the EU, Swedish tax rules must comply with EC law. Some of the fundamental principles of the common market are the free movement of workers, capital and goods and the freedom of establishment. The thesis contains an analysis of whether the Swedish CFC legislation is in line with EC law or not, especially as regards the freedom of establishment and the free movement of capital. In the first part of the analysis we investigate if the legislation constitutes a restriction of the mentioned freedoms and in the second part there is an assessment of the possibilities to justify such a restriction. Our conclusion is that the CFC legislation does constitute an obstacle to the freedom of establish-ment as well as to the free movement of capital, and that it cannot be justified.</p><p>We present a proposal of how the lacking compatibility with EC law could be remedied. The options are either to abolish the CFC legislation completely or to reduce the scope of it. Our suggestion is that the double CFC taxation is abolished, that the legislation is applied only to holdings of a certain magnitude and that CFC taxation is limited to incomes arisen from transactions between companies within the same concern.</p> / <p>De svenska CFC-reglerna innebär en löpande beskattning av svenska delägare i utländska juridiska personer som har lågbeskattade inkomster. När Sveriges CFC-reglering infördes 1990 var syftet att motverka skatteflykt och att skydda den svenska skattebasen. Bakgrunden var att valutaregleringen avskaffades och att det blev möjligt för svenska företag att etablera sig utomlands. Bedömningen gjordes då att en CFC-lagstiftning var nödvändig för att Sverige inte skulle förlora skatteintäkter.</p><p>Lagstiftningen skärptes den 1 januari 2004 som en följd av den slopade beskattningen av kapitalinkomster av näringsbetingade andelar. Den viktigaste förändringen är att det inte längre går att kringgå bestämmelserna genom att äga den lågbeskattade utländska juridiska personen genom ett utländskt holdingbolag.</p><p>Sveriges medlemskap i EU innebär bland annat att svenska skatteregler måste vara förenliga med EG-rätten. En av den gemensamma marknadens huvudprinciper är att arbetstagare, kapital, varor och etableringar fritt skall kunna förflytta sig mellan de olika medlemsstaterna. I uppsatsen analyseras den svenska CFC-regleringens förenlighet med EG-rätten, framför allt etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital. Först utreds huruvida regleringen utgör ett hinder mot nämnda friheter och därefter analyseras möjligheten till rättfärdigande. Vår slutsats är att CFC-regleringen inte är förenlig med vare sig etableringsfriheten eller den fria rörligheten för kapital, samt att den inte kan rättfärdigas.</p><p>Vidare framför vi ett förslag på hur den bristande förenligheten med EG-rätten skulle kunna åtgärdas. Alternativen är att antingen avskaffa CFC-lagstiftningen helt eller minska omfattningen av den. Vårt förslag innebär avskaffande av dubbel CFC-beskattning, att endast innehav av en viss storlek omfattas samt att reglerna begränsas till att omfatta endast koncerninterna inkomster.</p>

<p>Ekonomiska nackdelar som uppstår till följd av att en verksamhet bedrivs genom flera självständiga dotterbolag istället för under ett bolag med flera driftställen avhjälps normalt med lagregler om koncernbidrag. Dessa regler är emellertid endast tillämplig på nationella koncerner, dvs. koncerner där samtliga bolag har säte i ett och samma land. Problem uppstår emellertid när de olika dotterbolagen är belägna i olika länder. Denna uppsats behandlar problematiken kring gränsöverskridande förlustutjämningar inom EU. Grunden för uppsatsen är det kontroversiella målet Marks & Spencer där frågan om gränsöverskridande förlustavdrag ställdes på sin spets. Målet fick stor betydelse för rättsutvecklingen i såväl Sverige som övriga Europa.</p>

<p>Sedan 2006 har myndigheter och kommuner i Sverige arbetat med att införa EU: s nya förordningar rörande livsmedelspolitik. Målet med dessa förordningar är att säkerställa säkra livsmedel för alla konsumenter inom EU. Begreppet säkra livsmedel bygger i sin tur på strategin från jord till bord där EU: s mål är att livsmedel ska behandlas på ett säkert sätt i hela produktionskedjan till försäljning. Det är i nuläget upp till varje medlemsstat att implementera, med implementering menas att politiska beslut förverkligas i förvaltningarna de nya lagarna och målet är att livsmedel ska vara lika säkra var man än befinner sig inom EU: s gränser. Uppsatsen syfte är att analysera hur långt implementeringen av Europalagstiftningen rörande livsmedel med fokus på utbildning och kunskap har kommit i en medelstor kommun i Sverige (Nyköping).</p>