Die Arbeit beschäftigt sich mit der Frage, wie Forderungen der Nutzer von Frequenzen im Rahmen der Frequenzpolitik der Europäischen Gemeinschaft und der Bundesrepublik Deutschland Berücksichtigung finden und in entsprechende Rechtsakte eingearbeitet werden. Dabei ist zu beachten, dass das Frequenzspektrum welt- und europaweit zu einem wichtigen wirtschaftlichen, kulturellen und politischen Faktor geworden ist. Die Nachfrage nach Frequenzen steigt ständig. Daher müssen Entscheidungen darüber getroffen werden, wie die Nachfrage und das Angebot an Frequenzen in das erforderliche Gleichgewicht gebracht werden können. Die Kommission der EG veröffentlichte zu diesem Zwecke im Jahre 1998 ein „Grünbuch zur Frequenzpolitik“. Mit Hilfe dieses Grünbuches sollte durch Anhörung der interessierten Parteien festgestellt werden, auf welchen Gebieten der Frequenzpolitik und in welchem Umfang die EG tätig werden sollte. Im Ergebnis der Anhörung wurde im Jahre 2002 ein Paket von Rechtsakten zur Kommunikationspolitik verabschiedet, das in nationales Recht umzusetzen war. Auf Grundlage dieses neuen EG-Rechtsrahmens erfolgte im Jahre 2004 eine Novellierung des deutschen Telekommunikationsgesetzes. Im Rahmen der Arbeit wird ausführlich untersucht, welche Forderungen die Frequenznutzer während der Anhörung zum Grünbuch zur Frequenzpolitik gestellt haben und inwieweit diesen Bedürfnissen im Rahmen der auf dem Grünbuch fußenden Gesetzgebung durch die EG und die BRD tatsächlich Rechnung getragen wird.

I detta arbete har vi fördjupat oss i ATEX-direktiven för att undersöka hur Plåt och spiralteknik ABs arbete på området kan förbättras. I dagsläget säljer företaget ATEX-godkänd utrustning periodvis men anser att deras kunskaper om ATEX inte är tillräckliga för att tillgodose alla kunders behov. Målet med detta arbete var att ta fram en manual för de regler kring explosionsförebyggande föreskrifter som gäller företagets produkter. Detta arbete har resulterat i en manual i form av en lathund för arbete med ATEX anpassad för PSTs verksamhet.

Univ., Diss.--München, 1993.

Univ., Diss.--Göttingen, 1993.

Zugl.: Tübingen, Universiẗat, Diss., 2008.

Genom art. 7 i databasdirektivet, 96/9/EG, introducerades det så kallade sui generis-skyddet för icke-originella databaser. Skyddet infördes i syfte att skapa incitament till investeringar i databaser genom att erbjuda ensamrätt för sådana databaser vilka på grund av sin icke-originella karaktär inte kunde skyddas av upphovsrätt. Enligt Direktivets art. 7 (1) ska medlemsstaterna tillerkänna databaser vilka är resultatet av väsentliga investeringar i anskaffning granskning och presentation visst skydd.   Denna uppsats utreder vad rekvisitet "väsentlig investering" enligt art. 7 (1) Direktivet innebär. I uppsatsen utreds vilka sammanställningar som omfattas av Direktivets definition av databas, vem ensamrätten tillfaller, vilka investeringar som är hänförliga till anskaffning, granskning och presentation samt vilka investeringar som ska anses vara väsentliga.

The purpose of this paper is to answer how/if Swedish school literature in social studies have changed their content and presentation of the European Union since before the Swedish entrance in the union 1995; and if that change has followed the discourse regarding the European Union in Sweden. Earlier studies have shown how Sweden’s stance on European Union changed since its creation after the second world war and how the entrance of the European Union in curriculum affected the school system in Sweden. However, no study has been made to see if the literature which is used in Swedish schools has changed in its presentation and content of the European union since the entrance 1995. Few studies have also focused if the literature follows the discourse and attitudes that Sweden have had regarding the European union during these years. The study has been done by analyzing 6 different social studies books form different years starting in 1986 and ending 2017. What the study shows is that a clear change in the socials studies literature about the European union has happened since 1986 and that the change follows three clear stages, resistance stage, approachment stage, collaboration stage, and is affected by the discourse which runs in Sweden.

Gegenstand der Dissertation ist die Frage nach der Vereinbarkeit der neuen Richtlinie zur Angleichung der Rechts- und Verwaltungsvorschriften über Werbung und Sponsoring zugunsten von Tabakerzeugnissen (2003/33/EG) mit dem Gemeinschaftsrecht. Die Richtlinie stellt eine Neuauflage des Tabakwerbe- und Sponsoringsverbots der Richtlinie aus dem Jahre 1998 dar, die vom EuGH für nichtig erklärt wurde. In der neuen Richtlinie ist im Vergleich zu der Vorgängerrichtlinie eine Aufzählung der genannten Werbemittel getreten: Presse und andere gedruckte Veröffentlichungen, Dienste der Informationsgesellschaft, Rundfunk, Sponsoring einschließlich Gratisverteilung. Im Mittelpunkt der rechtlichen Prüfung stehen kompetenzrechtliche Fragestellungen mit einem Exkurs zu Reformüberlegungen hinsichtlich einer neuen Kompetenzordnung der EU. Daneben stellen sich Probleme der Grundrechtskonformität und der Begründungspflicht der Richtlinie. Zum Schluß wird die Problematik des Individualrechtsschutzes gegen grundrechtsverletzende Richtlinien aufgezeigt. Die Verfasserin kommt zu dem Ergebnis, dass die neue Tabakwerberichtlinie nicht rechtmäßig ist. Der Gemeinschaft fehlt für den Erlass dieser Richtlinie die Kompetenz. Die Vorschriften zur Verwirklichung des Binnenmarkts (Artikel 95, 47 Abs. 2 i.V.m. 55 EGV) kommen nicht als Rechtsgrundlage in Betracht. Da mit der Richtlinie nur Ziele des Gesundheitsschutzes verfolgt werden, liegt zudem ein Verstoß gegen das Harmonisierungsverbot in Art. 152 Abs. 4 EGV vor. Auch mit dem Subsidiaritätsprinzip und dem Verhältnismäßigkeitsgrundsatz steht die Richtlinie nicht im Einklang. Ferner verstößt sie gegen die Gemeinschaftsgrundrechte der Meinungs-, Berufs- und Eigentumsfreiheit und weist zahlreiche Begründungsmängel auf. Der Individualrechtsschutz gegen grundrechtsverletzende Richtlinien ist sehr eingeschränkt. Um effektiven Rechtsschutz zu gewährleisten, schlägt die Verfasserin vor, eine Verfassungsbeschwerde auf Gemeinschaftsebene einzuführen.

<p>Under de senaste decennierna har idrottens värld genomgått stora förändringar. Den"ekonomiska boomen"har inneburit en inflationsartad höjning av biljettpriser, spelarlöner och priser för TV-rättigheter. På den hårt konkurrensutsatta TV-marknaden är idrottsevenemang det särklassigt mest effektiva vapnet i kampen om tittarna. Med den ökade efterfrågan på TV- rättigheter till idrottsevenemang har priserna skjutit i höjden. Denna utveckling har aktualiserat frågor om vissa försäljningsförfarandens förenlighet med EG-rättens konkurrensregler. Framförallt har Kommissionen varit kritisk mot idrottsförbunds kollektiva försäljning av rättigheterna till populära evenemang, såsom matcherna i de nationella fotbollsligorna. Man menar att detta förfarande begränsar konkurrensen mellan de deltagande klubbarna och förvränger konkurrensen på marknaden i efterföljande led, d.v.s. TV-marknaden, på ett oacceptabelt sätt. De konkurrensskadliga betänkligheterna är särskilt uppenbara då en köpare erbjuds ensamrätt att sända från ett evenemang. I ett sådant fall kan den kollektiva försäljningen skapa en produkt som endast ett fåtal stora mediaföretag har råd att köpa. Dessutom gör exklusiviteten att köparens konkurrenter helt stängs ute från värdefullt programinnehåll. </p><p>Denna uppsats argumenterar för att kollektiv försäljning är av avgörande betydelse för idrottens möjligheter att värna om solidariteten mellan starka och svaga klubbar, liksom mellan idrottens olika nivåer. Förfarandet möjliggör en omfördelning av försäljningsintäkterna som är nödvändig för att vidhålla en någorlunda jämn balans mellan klubbarna i en liga. Utan en sådan balans skulle idrotten förlora en av sina viktigaste ingredienser, nämligen osäkerheten kring resultatet. I många fall kan idrottens speciella karaktär därför rättfärdiga ett undantag från EG:s konkurrensregler. </p><p>När det gäller exklusivitetsavtal finns det mindre anledning att ge undantag. De konkurrensskadande riskerna i form av strypta marknader och förstärkning av monopolställningar är anmärkningsvärda. Å andra sidan bör man uppmärksamma att det är just ensamrätten som genererar större delen av idrottsassociationernas inkomster. Det vore inte rimligt att helt förbjuda dessa att utnyttja denna inkomstkälla. Därför bör exklusivitetsavtal kunna godkännas under ett antal förutsättningar; framförallt att de bör vara mycket begränsade i omfattning och varaktighet.</p>

<p>Harmonisering av punktskatter har skett främst genom Rådets direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, det s k cirkulationsdirektivet. Cirkulationsdirektivets bestämmelser innebär att varorna i och för sig blir skattepliktiga när de produceras inom EU eller förs in till EU, men att de kan cirkulera fritt inom gemenskapen utan beskattningskonsekvenser. Varorna hanteras under s k suspension. För privatpersoners inköp för eget bruk, Privatimport, gäller dock att varan punktbeskattas i inköpslandet. Denna problematik aktualiserades i det uppmärksammade ”Man in Black-fallet” då det ej var fråga om privatimport i direktivets bemärkelse då varorna personligen måste föras över gränsen för att de skulle kunna punktbeskattas i inköpslandet. EGD tog dock inte närmare ställning till vad som skall anses vara privatimport respektive import för kommersiella ändamål. Detta till trots har Man In Black-fallet nyligen använts som ledning av svensk domstol i ett mål då en privatperson via egenhändigt ordnad transportör fört in varor från en annan medlemsstat till Sverige. Länsrätten (LR) bedömde då att beskattning skulle ske enligt destinationsprincipen, med den högre svenska punkskatten som följd, trots att det var köparen som egenhändigt hade ordnat transporten. Uppsatsens syfte är att utifrån Man-in-Black-fallet och det svenska fallet undersöka vad som avses med begreppet Privatimport.</p>