Bakgrund: Venösa bensår var ett vanligt problem hos äldre och konsekvenser som social isolering, smärta och immobilisering påverkade ofta patientens livskvalitet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans omvårdnadsarbete ur patientens och sjuksköterskans perspektiv, att beskriva moment i omvårdnadsarbetet som kunde öka kvaliteten på vården och främja egenvården samt att undersöka i omvårdnadsforskningen ifall omvårdnad av venösa bensår med inriktning att främja egenvården förbättrade hälsan och välbefinnandet jämfört med rent medicinska åtgärder. Metod: En litteraturstudie utfördes som inkluderade åtta kvalitativa artiklar, nio kvantitativa artiklar samt två artiklar med både kvalitativ och kvantitativ design, publicerade mellan 2000-2012 . Artiklarna valdes ur databaserna Cinahl och Pubmed. Resultat: Sjuksköterskorna kände sig osäkra och behövde ökad kunskap vid omvårdnaden av patienter med venösa bensår, medan patienterna efterlyste bättre information, kontinuitet, lyhördhet och engagemang. Sjuksköterskan var tvungen att se patienten ur ett helhetsperspektiv för att kunna stötta patienten och främja egenvården. Forskningen visade att bättre kunskap om tillståndet ledde till ett bättre välbefinnande och ökad egenvård hos patienterna. Slutsats: Sjuksköterskorna och patienterna behövde bättre kunskap om venösa bensår. Sjuksköterskan måste se patienten ur ett holistiskt synsätt för att kunna vara ett stöd.

Bakgrund: Ny teknik förändrar förutsättningar för hur information sprids och används i samhället. Den enskilde individen kan i stor utsträckning samla data om sig själv och sin omgivning. I vården kan denna förändring medföra en förskjutning av roller där patienten intar en roll som söker partnerskap och delaktighet snarare än undervisning och riktade beslut. Parallellt med en snabb teknisk utveckling har idag även livsstils relaterade sjukdomar växt fram, däribland diabetes.  Sjukdomen kräver en hög grad av egenvård och information. Stöd för patienten erbjuds idag via ett flertal mobila applikationer, specifikt riktade till patienter med Diabetes. Syfte: Syftet med studien var att beskriva likheter och skillnader mellan mobila egenvårdsstöd för patienter med diabetes. Fokus riktades även mot förändring av HBA1c (metabol balans) knutet till användandet av mobila egenvårdstöd. Metod: Litteraturstudie, där åtta vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats granskades. Databaserna CINAHL, PubMed och PsychInfo användes. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier och två sub-kategorier. Den första kategorin var Likheter och skillnader mellan applikationer och den andra var HbA1c. Konklusion: Forskning pekar på positiva trender gällande metabol balans vid användning av mobila applikationer vid diabetes. Dock saknar dessa applikationer ofta viktiga komponenter. Mer studier krävs inom området då forskningen inom fältet är begränsad.

Bakgrund: 1 miljard människor världen över lider av hypertoni. Det är en kroniskfolksjukdom som påtagligt bidrar till olika kardiovaskulära följdsjukdomar. Med effektivblodtrycksbehandling kan man minska sjukligheten, dödligheten och även deföljdsjukdomar som uppkommer. I samband med följdsjukdomar spelar egenvård encentral roll. Syfte: Belysa egenvårdsstrategier för personer med högt blodtryck. Metod:Litteraturöversikt gjordes av 14 vetenskapliga artiklar som söktes i databaserna PubMed ochCinahl. Dessa granskades genom fyra urval och bildade sedan fyra kategorier. Resultat: Detvisade sig att goda egenvårdsstrategier så som kost, fysisk aktivitet, viktnedgång,saltreduktion och stresshantering kan sänkta blodtrycket avsevärt. Diskussion: Det kanvara svårt att bibehålla livsstilsförändringar för patienten. Då är det sjuksköterskans uppgiftatt ge råd och stöd för att motivera personen i sina livsstilsförändringar ochegenvårdsstrategier. Slutsatser: De två största egenvårdsstrategier som sänker blodtrycketär kost och fysisk aktivitet.

Bakgrund: 1 miljard människor världen över lider av hypertoni. Det är en kronisk folksjukdom som påtagligt bidrar till olika kardiovaskulära följdsjukdomar. Med effektiv blodtrycksbehandling kan man minska sjukligheten, dödligheten och även de följdsjukdomar som uppkommer. I samband med följdsjukdomar spelar egenvård en central roll. Syfte: Belysa egenvårdsstrategier för personer med högt blodtryck. Metod: Litteraturöversikt gjordes av 14 vetenskapliga artiklar som söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Dessa granskades genom fyra urval och bildade sedan fyra kategorier. Resultat: Det visade sig att goda egenvårdsstrategier så som kost, fysisk aktivitet, viktnedgång, saltreduktion och stresshantering kan sänkta blodtrycket avsevärt. Diskussion: Det kan vara svårt att bibehålla livsstilsförändringar för patienten. Då är det sjuksköterskans uppgift att ge råd och stöd för att motivera personen i sina livsstilsförändringar och egenvårdsstrategier. Slutsatser: De två största egenvårdsstrategier som sänker blodtrycket är kost och fysisk aktivitet.

Studier har visat att föräldrar upplever en osäkerhet kring egenvårdsbehandling av barn. Akutmottagning besöks i större utsträckning för icke-akuta tillstånd samt att besöken på 1177-vårdguiden ökat. Syftet med studien var därför att beskriva hur föräldrar upplevde sin kunskap och känsla av trygghet kring området egenvård av barn med vardagssjukdom. Metod: En egen utformad enkät med öppna frågor konstruerades och lämnades ut på två familjecentraler belägna i en stad i mellersta Sverige. Resultatet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Totalt 28 enkäter besvarades. I dessa framkom det att känslan av att besitta kunskap skiljer sig varför även upplevelsen av trygghet varierar. Sjuksköterskan på BVC beskrivs som en pålitlig informationskälla då dennes kompetens värderas högt. Vidare belyses hur information kan stärka, men även skapa oro och förvirring. Slutsats: Föräldragruppers upplägg har inte förändrats nämnvärt sedan dess introduktion. Samhället har utvecklats och idag finns världsomfattande information att tillgå av alla, därför bör föräldrarna få individuell stöttning och vägledning för att kunna tillgodose sig den.

Astma är en kronisk sjukdom som påverkar personer i det dagliga livet. Idag beräknas ca 800 000 personer i Sverige leva med denna sjukdom. Genom ökad kunskap och färdighet kan sjuksköterskan ge en optimal vård och omsorg så att personerna med astma får en bättre livskvalitet. Syftet med studien är att beskriva personers erfarenheter av att leva med astma. Metoden är en litteraturöversikt med analys av kvalitativa artiklar. Resultatet innefattar åtta stycken vetenskapliga artiklar som analyserats enligt Fribergs 5 stegsanalys. Fynden i artiklarnas resultat har sammanförts och sammanställts till en ny helhet där ett huvudtema, erfarenheter, och fyra teman växte fram. Dessa var: att leva med hinder, att leva med sjukdomens påverkan på kroppen, att leva med ständiga vårdkontakter och att skapa kontroll med hjälp av egenvård . Personer med astma behöver bemötas med individanpassad omsorg. Genom att sjuksköterskan bidrar med information om astma och vikten av egenvård kan patienters välbefinnande förbättras.

Introduktion: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom där egenvård är en stor del av behandlingen. Genom god egenvård kan både akuta och framtida komplikationer motverkas. Syfte: Att belysa personers upplevelser av att leva med diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturstudie med 7 artiklar som togs fram genom databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna framkom genom en urvalsprocess med kvalitetsgranskning. Resultat: Resultatet framställs i 3 huvudkategorier: upplevelse av acceptans med underkategorierna ”jag är inte min sjukdom” och ”mitt ansvar”, upplevelse av negativa tankar med underkategorin ” upplevelse av rädsla”. Slutsats: Att leva med diabetes mellitus typ 2 gav upphov till flera olika upplevelser. Egenvård är huvudbehandlingen i diabetes, därför det viktigt att den följs för att undvika komplikationer i tidigt skede. Det ansågs skrämmande att komplikationer kunde uppkomma och de fanns alltid närvarande i tankarna hos informanterna vilket ledde till att de kände ansvar både inför sig själv men även sin omgivning.

SAMMANFATTNING Depressionssjukdomar påverkar den äldres livskvalitet och välbefinnande på ett negativt sätt. Äldre personer behöver en längre tid på sig för att kunna känna tillit så att de kan prata om sina egna psykiska problem. Det är viktigt att belysa sjuksköterskans omvårdnadsroll i samband med depressionssymtom hos äldre. Sjuksköterskor ska i dag bedriva omvårdnad med hänsyn till evidensbaserad vård. Syftet är att beskriva främjande omvårdnadsåtgärder i samband med depressionssymtom hos den äldre. Författarna har valt att göra en litteraturöversikt med sökorden nursing, depression, eldrely och intervention. Arbetet har inkluderat femton artiklar som har presenterats utifrån två olika rubriker egenvård och omvårdnad. Resultatet från artiklarna visade att det finns ett flertal olika sätt att hjälpa den äldre att känna sig mindre deprimerad, exempelvis olika former av stöd i form av aktivitet genom dagliga promenader, lyssna på musik, stödsamtal, bedömning, kontinuerlig uppföljning och undervisning i egenvård. Genom omvårdnadsåtgärder kan depressionssymtom hos äldre minskas, lindras och livskvaliteten förbättras. Enbart deltagande i vissa enstaka aktiviteter, som träningsprogram ledda av sjukgymnaster, visade sig inte medföra minskande depressionssymtom. Författarnas slutsats är att depressionssymtom kan lindras genom omvårdnadsåtgärder såsom fysisk aktivitet, stödsamtal, musik och egenvård. Genom att upptäcka och lindra depressionssymtom hos äldre samt aktivt arbeta för att implementera en helhetssyn i olika instanser som vårdar äldre personer, ges den äldre möjligheten att ha en bibehållen och god livskvalité.

Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar med telefonrådgivning är ofta utbildade distriktssköterskor. Vid telefonrådgivning ska sjuksköterskan kunna bedöma patientens tillstånd och vilken vårdnivå som är lämplig. Vid tillstånd där det är lämpligt föreslås egenvårdsråd. Som stöd för besluten används ofta rådgivningsstöd. Syfte: Beskriva distriktssköterskors upplevelser av att ge egenvårdsråd via telefon. Metod: Kvalitativ metod användes. Datainsamling har gjorts genom semistrukturerade intervjuer med tolv distriktssköterskor. Intervjuerna analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; ’Faktorer som försvårar att ge goda egenvårdsråd’, ’Faktorer som underlättar att ge goda egenvårdsråd’ och ’Faktorer som påverkar i sökandet efter egenvårdsråd’. Dessa kategorier utmynnade i sammanlagt tio underkategorier; ‘Att inte se patienten’, ‘Kommunikativa och kulturella problem’, ‘Att ge goda råd kan vara en stressande och betungande uppgift’, ‘Betydelsen av kunskap och erfarenhet’, ‘Rådgivningsstöd underlättar vid osäkerhet’, ‘Att skapa förtroende’, ‘Vikten av en grundlig anamnes’, ‘Betydelsen av motivation och uppföljning’, ‘Kön och åldersfaktorer’ och ‘Patienters kunskap och informationssökande’. Slutsats: Att ge egenvårdsrådgivning i telefon är många gånger en utmaning men även utvecklande för distriktssköterskor. Distriktssköterskans möjlighet att skapa förtroende under telefonsamtalet kan underlätta möjligheten att ge goda egenvårdsråd. Vid egenvårdsrådgivning i telefon är det viktigt att medvetandegöra och utveckla förmågan att lyssna eftersom distriktssköterskan inte ser patienten. Rådgivningsstöd anses vara bra men det kan inte ersätta distriktssköterskors individuella kunskaper.

<h1>Abstrakt</h1><p> </p><p>Diabetes i kombination med psykisk ohälsa är ett stort problem i dagens samhälle. Höga blodsockervärden är en riskfaktor för depression. Depressionens symptom kan i sin tur öka risken för att drabbas av diabetes. Dessa två sjukdomar påverkar livet och hälsan. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa män och kvinnors upplevelser av att leva med diabetes och psykisk ohälsa. Studiens design var en litteraturstudie av sju vetenskapliga artiklar i form av primärkällor funna genom sökning i databasen Psychinfo . Texten bearbetades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom att leva med diabetes och psykisk ohälsa, hade en negativ inverkan på det dagliga livet. Detta påverkade förmågan att sköta sin diabetes på ett bra sätt. Även förmågan att genomföra egenvårdsaktiviteter som är viktiga vid diabetes påverkades negativt Många kände oro inför framtiden på grund av risken för allvarliga komplikationer och relationerna med familj och omgivning blev ansträngda då många upplevde bristande förståelse från familj och vänner. Särskilt kvinnor kände att de saknade det stödet. Preventiva åtgärder och sjuksköterskans perspektiv belystes. Behov av genomarbetade vårdprogram och utbildningsmaterial för att öka kunskaperna hos personal och patienter.</p>