Problematisk skolfrånvaro och dess konsekvenser är ett högaktuellt ämne i skolvärlden. Syftet med föreliggande studie är att öka kunskapen om gymnasielärares beskrivningar av problematisk skolfrånvaro, detta för att möjliggöra för specialpedagoger att fungera som ett viktigt stöd till lärarna i arbetet med elevers frånvaro. Fokus ligger på lärarnas uppfattningar av orsaker till frånvaro och beskrivningar av skolans respektive lärarens eget arbete med problematisk skolfrånvaro. Genom halvstrukturerade intervjuer med totalt åtta gymnasielärare har data samlats in för att sedan bearbetas med hjälp av en tematisk innehållsanalys med induktiv ansats. Tidigare forskning visar att skolan tenderar att härleda frånvarons orsaker till individ- och hem-/familjerelaterade faktorer snarare än skolrelaterade sådana. Forskning visar vidare att en tydlig och strukturerad lärmiljö, goda relationer i skolan, tidiga insatser, samt samarbete mellan skolans olika professioner såväl som mellan skolan och hemmet är viktiga delar i arbetet med frånvaro.  Resultatet i denna studie visar att lärarnas beskrivningar till viss del skiljer sig från tidigare forskning genom att en del av lärarna i studien inte enbart kopplar orsaker till problematisk skolfrånvaro till individ- och hem-/familjerelaterade faktorer, utan även till skolrelaterade faktorer. Resultatet visar också att lärarna lyfter goda relationer som en viktig komponent i arbetet med frånvaro, men att större fokus läggs på skapandet av goda relationer mellan lärare och elever än elever emellan, samt att lärares uppfattning är att rutiner emellanåt brister och/eller inte följs av alla på skolan. I specialpedagogens uppdrag ingår att handleda lärarna i att utveckla undervisningen och lärmiljön i skolan för att främja närvaro. Resultatet i vår studie visar dock att lärarna sällan vänder sig till specialpedagogen i arbetet med problematisk skolfrånvaro, utan snarare till andra professioner i EHT. Här syns ett möjligt, och viktigt, utvecklingsområde.

Denna studie omfattar erfarenheter som uppstår när en elev med särskilt behov får ta del avdigitala verktyg som hjälpmedel i undervisning. Arbetet grundar sig i en deltagandeobservation samt fem intervjuer om fenomenet användandet av digitala verktyg i skolan, medfokus på visuella metoder via digitala verktyg som stöd för elev med NPF. Det hela bearbetasgenom en fenomenografisk ansats där slutsatser även har representerats visuellt som ettkonstverk i ett pedagogiskt forum på Konstfack. Genom inkludering som teori vill dennastudie bidra med en diskussion om hur digitala verktyg kan vara ett stöd för elever medneuropsykiatriska funktionsvariationer. Studien utgår från att digitala verktyg har en relationtill ämnet bild eftersom de visuella metoderna via digitala verktyg grundar sig i bildteknikersom går att använda som undervisningsmetoder i alla ämnen. Därmed använder sig studien aven visuell metod för att gestalta erfarenheterna kring neuropsykiatriska funktionsvariationer iett konstverk som skapas digitalt med en ritplatta.Studien resulterar i kännedom om erfarenheter kring visuella ledtrådar som hjälpmedel genomfenomenet användandet av digitala verktyg i skolan kopplat till forskning och en inkluderandelärmiljö. Relevanta elever och pedagoger har deltagit som informanter i denna studie genomatt svara på intervjufrågor. Analysen sammanställer det empiriska materialet i kategorierna:Inkludering, digital kompetens och sociala samspel/utsatthet. Studien påvisar att digitalaverktyg har en viss påverkan i skolan som berör elevers studieförmågor och trivsel. Dettabaseras på elever och pedagogers erfarenheter i helhet kring själva fenomenet användandet avdigitala verktyg i skolan.

Syftet med arbetet har varit att undersöka hur elevhälsan och undervisande pedagoger samverkar samt vad som är föremål för denna samverkan. Med undervisande pedagoger avses utbildade lärare i åk 1-9 vars primära uppdrag är att leda och undervisa klasser. För att undersöka forskningsfrågorna valdes semistrukturerade gruppintervjuer som metod där 16 informanter intervjuades vid fyra olika tillfällen. Intervjuerna gjordes inom loppet av tre veckor och genomfördes i två olika kommuner. Resultaten sammanställdes och analyserades sedan med hjälp av fenomenografiskt perspektiv och ramfaktorteoretiska tankar. Informanterna upplevde att det fanns strukturer för samverkan i de kommuner där de hade sin anställning. Inom dessa strukturer varierade dock arbetssättet där samverkan beskrevs som både formell och informell. Vissa av strukturerna upplevdes som ineffektiva och i behov av förändring medan andra samverkansformer upplevdes som utvecklande för verksamheten. Ofta upplevdes informell samverkan som mer givande än formell. Strukturerna gällande samverkan med elevhälsan upplevdes inte påverka effekten av arbetet i lika hög grad som kompetens och personlighet hos de individer som besitter de olika professionerna i elevhälsan. Specialpedagog och kurator beskrevs som de professioner med vilka pedagogerna upplevde mest samverkan. Individperspektivet var det vanligaste beskrivna samverkansområdet i kombination med måluppfyllelse. Det fanns dock exempel på främjande arbete avseende trygghet och studiero samt insatser som adresserade grupp och miljö snarare än inivid.

No description available.

Mental health in Sweden is on the decline, with young people reporting the poorest outcomes. Reports show how schools fail in their preventive work when dealing with mental illness and that the burden of responsibility falls mainly on teachers who are forced to take initiative and thus are behind the few efforts that are made. The purpose of the study is to contribute with increased knowledge about how teachers are affected by their students’ struggle with mental health. Using an activity-pedagogical and social-cognitive theoretical approach and with qualitative content analysis, the results of five qualitative interviews with Swedish secondary school teachers are examined. The results of this study find that teachers are reporting a decline in mental health in their students and that they feel the weight of responsibility in dealing with this very complex issue. The results show that teachers tend to seek help and support via their teacher colleagues rather than the mental health professionals in the student health team. The interviews also showed that teachers in a lot of cases can tell early on when their students are experiencing symptoms of mental illness and in doing so take it upon themselves to adapt their planning and teaching to facilitate the student’s learning. Mental illness is however not considered when grading. Teachers are missing the resources to support students in mental illness and the burden of responsibility needs to be shared with professionals who are trained in and equipped with dealing with mental health.

Förväntat kunskapsbidrag:Tidigare forskning kring elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande arbete är begränsad. Skollagen (SFS 2010:800) skriver fram detta arbete som elevhälsans främsta uppdrag, varför det är intressant att studera huruvida detta återspeglas i elevhälsoteamets gemensamma verksamhet.Syfte och frågeställningar:Studien har för avsikt att utreda hur arbetet med förebyggande och hälsofrämjande arbete/insatser kommer till uttryck vid elevhälsomöten och elevhälsoteamens gemensamma arbete genom att undersöka verksamheten i en gymnasieskola.Teori:Systemteori (Öquist, 2014) används för att förstå hur olika faktorer får konsekvenser för elevhälsoteamets arbete i relation till förebyggande och hälsofrämjande arbete. Tidigare forskning kring tvärprofessionellt samarbete samt förutsättningar för förebyggande och hälsofrämjande arbete, i både skolans kontext samt i vården, presenteras.Metod:Triangulering har använts för att belysa fenomenet ur olika perspektiv. Observationer av två EHT-möten, intervjuer med fem elevhälsopersonal samt det lokala styrdokumentet för elevhälsans arbete vid den studerade skolan utgör studiens empiri. Empirin tolkas med hermeneutisk-fenomenologisk ansats (Bryman, 2011).Resultat:Studien visar att förebyggande och hälsofrämjande arbete får stå tillbaka vid EHT-möten till förmån för enskilda individärenden av åtgärdande karaktär. Studien visar att otydliga lokala styrdokument, bristande samsyn kring mötenas syfte och struktur samt ledarskapet vid mötena får avgörande konsekvenser för avsaknaden av det förebyggande och hälsofrämjande arbetet i mötesforumet.Specialpedagogiska implikationer:Specialpedagogen, om än inte given aktör i elevhälsoteamet utifrån gällande lagstiftning (SFS 2010:800), är genom sin utbildning förberedd att kartlägga och analysera skolverksamheten på organisations-, grupp- och individnivå, en kvalificerad samtalspartner och som utbildad lagarbetare väl förberedd att vara del av elevhälsoteamets förebyggande och hälsofrämjande arbete.

Sammanfattning/Abstract Maria Rostvall och Cecilia Wallén (2022). Psykisk ohälsa i skolan ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Syfte och ambition med vår studie är att åskådliggöra hur specialpedagogen kan vara ett stöd i arbetet mellan elevhälsoteam (EHT) och klassrum för att öka pedagogers kompetens att arbeta salutogent och på ett adekvat sätt kunna bemöta frågor som berör ungas psykiska ohälsa. De fyra frågeställningar som har använts är: Vilken kunskap behöver specialpedagogen ha kring pedagogers syn på arbetet med psykisk ohälsa i skolan? Hur kan specialpedagogen medverka som stöd till pedagoger i bemötandet av barn i psykisk ohälsa? Hur kan specialpedagogen ge stöd till pedagoger i arbetet med elevers syn på psykisk ohälsa och känsloyttringar i ett förebyggande arbete? Hur kan skolan arbeta förebyggande med psykisk ohälsa ur ett specialpedagogiskt perspektiv?  I studien finns en abduktiv ansats där empiriskt material kopplats till teori och tidigare forskning. För att samla empiri har en kvalitativ ansats använts med semistrukturerade intervjuer som metod. Specificerade frågor har ställts till pedagoger utifrån deras behov och till specialpedagoger gällande vilken kunskap de behöver och stöd som de kan ge.  För att belysa frågeställningarna ur ett specialpedagogiskt perspektiv har empirin och tidigare forskning förankrats i förhållande till KASAM och relationsteori där ledord bland annat är sammanhang, begriplighet, mellanmänskliga möten och kommunikation. Resultatet visar att behovet av kunskap om psykisk ohälsa är stort. Framträdande är nödvändighet av intern kunskap om de elever som pedagogerna dagligen möter samt att arbetsuppgifter för olika yrkesroller och professioner inom skolan behöver förtydligas. Det behöver finnas en öppenhet, möjlighet till kommunikation och ett samarbete mellan pedagoger, specialpedagoger och EHT. Resultat visar också på behov av en tydlig definition av begreppet psykisk hälsa samt kunskaper genom relevant forskning. Metoder som berörs är samarbete, handledningstillfällen och ​​regelbundet organiserade kollegiala diskussioner som arenor för fördjupning av kunskaper om elever och aktuell forskning som ett stöd i det dagliga arbetet.  Implikationer av studien visar på det specialpedagogiska perspektivets betydelse i arbetet med psykisk hälsa. Specialpedagogen kan bidra med en helhetssyn samt vara en länk mellan klassrum, EHT och externa instanser för att skapa förutsättningar för förståelse för de elever pedagoger arbetar med. För att öka gemensam kunskap inom kollegiet och för att gynna det salutogena arbetet kan specialpedagogen medverka i att precisera olika yrkesrollers uppdrag, redogöra för befintlig arbetsgång, definiera psykisk hälsa samt vara den som leder kollegialt arbete med utgångspunkt i relevant forskning.   Nyckelord Elevhälsoteam (EHT), KASAM, psykisk hälsa, psykisk ohälsa, specialpedagogiskt perspektiv

I vår studie har vi undersökt hur delaktiga eleverna är i fritidshemmets verksamhet och att se likheter och olikheter mellan två skolor i Uppsala. Våra frågeställningar fokuserar på att få fram vilka arenor, vilka frågor, hur personalen skapar förutsättningar samt vilka hinder det finns för att öka elevernas delaktighet inom fritidshemmet. Intervjuer med rektorer, fritidshemslärare samt elever på båda skolorna har utförts för att sedan analyseras och jämförs med tidigare forskning. I tidigare forskning lyfts olika sätt för att öka elevers delaktighet på fritidshemmet genom fritidsråd, förslagslåda men även via samtal med eleverna. De teoretiska begrepp som vi har använt oss av i analysen är olika syn på ledarstilar, maktperspektiv samt teorier relationer och interkulturalitet. I elevsamtalen lade vi stor vikt i att möta eleverna i en mer naturlig del igenom att vara delaktiga i deras aktivitet på fritidshemmet. Eleverna har svårt att förstå vad de får och inte får vara med att bestämma över, de har en grundinställning att de inte får vara med att bestämma alls. I slutanalysen lyfter vi fram olika framgångsfaktorer för att öka elevernas delaktighet och inflytande. Resultatet visar att det är olika förutsättningar för fritidshemslärarna på de båda skolorna samt att likheterna är att närvaron till eleverna är en stark framgångsfaktor.

Hyllberg, Malin och Persson, Jeanette (2024). Tidiga insatser för att främja skolnärvaro. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Genom studien vill vi bidra med erfarenheter och uppfattningar om arbetet med främjande av skolnärvaro som utförs på organisations- och gruppnivå. Vi vill belysa vad som görs för att förhindra problematisk skolfrånvaro genom att lyfta fram det proaktiva arbetet i tidiga skolår. Studiens syfte är att bidra med kunskap om arbetet med främjande av skolnärvaro, avseende olika professioners uppfattningar och erfarenheter av insatser i tidiga skolår. Preciserade frågeställningar Vilka erfarenheter och uppfattningar har olika professioner kopplat till EHT om arbetet med främjande av skolnärvaro? Vilka framgångsfaktorer och utmaningar finns mellan olika professioners tankar om närvarofrämjande arbete i tidigare år? Hur främjas skolnärvaro på organisationsnivå och gruppnivå enligt dessa professioner? Vad beror professionernas uppfattningar kring närvarofrämjande arbete på? I studien används systemteoretisk teori för att analysera empirin och få syn på organisationen och gruppens arbete med främjande av skolnärvaro i sin helhet och dess olika nivåer (Öquist 2018a). För att få ett specialpedagogiskt perspektiv används även Hirshs (2021) relationell pedagogisk teori. För att undersöka respondenternas uppfattningar och erfarenheter användes semistrukturerade intervjuer som utgick från en intervjuguide med öppna frågor som skulle få respondenterna att berätta mer fritt. Sammanlagt genomfördes en gruppintervju och fyra enskilda intervjuer. Intervjuerna transkriberades och tematiserades med inspiration av fenomenologisk metodanalys. Resultat från studien visar att relationer, trygghet, tidiga insatser samt rutin och struktur är viktiga för att arbetet med främjande av skolnärvaro ska vara framgångsrikt i tidiga skolår på grupp- och organisationsnivå. Studien lyfter även fram respondenternas uttryck för utmaningar och behov för att kunna lyckas med arbetet. Relationer inom EHT och mot vårdnadshavare var betydelsefulla resultat, men även relationer mellan elever och pedagoger. Trygghetsskapande faktorer som framkom är bland annat vikten av att uppmärksamma vårdnadshavare men också att arbeta främjande med stadieövergångar för elever. Resultatet visar vidare att tidiga insatser i tidiga skolår är betydelsefulla men också tidiga insatser vid minsta oro för elevens frånvaro. När det gäller rutiner och struktur berättar flera respondenter att de har strukturerat upp sitt arbete och genomfört flera aktiviteter för att främja närvaron på gruppnivå så som olika fritidsaktiviteter. Slutligen visar resultatet inom utmaningar och behov bland annat att det finns behov av förbättringar inom skolorganisationerna och att skolorna har stora utmaningar i att konkurrera med bland annat gaming. Enligt examensordningen (SFS 2017:1111) ska specialpedagogen arbeta förebyggande och främjande med lärmiljön men även arbeta utifrån Skolverkets (2023) krav på att samordna arbete inom skolan och ge tidiga insatser för att främja skolnärvaron. Det är signifikant för specialpedagogen att skapa goda relationer för att skapa ett samarbete över alla gränser. Specialpedagogen bör kunna se till den enskilda individens bästa genom att se helheten.

Syftet med denna studie var att undersöka elevhälsoteams erfarenhet och uppfattning gällande samverkan i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Det är en kvalitativ studie av två skolors elevhälsoteam, där vi genomförde semistrukturerade intervjuer och ville belysa hur professioner inom elevhälsan tolkar sitt uppdrag. Tidigare forskning visar att en lyckad skolgång leder till en god psykisk och social hälsa. Elevhälsans uppdrag har förändrats och till följd av lagförändringar har perspektivet flyttat från det patogena (det sjukliga) till att se det salutogena (det friska). Vi tillämpade KASAM, Antonovskys teori, känsla av sammanhang, ramfaktorteorin och det systematiska kvalitetsarbetet vilka lämpar sig i analysering av empiriskt material och kommer till sin rätt i skolutvecklingsfrågor. Resultatet visar att elevhälsoteamen har en medvetenhet gällande sitt uppdrag, vilket är att förebygga och hälsofrämja. Båda skolorna har påbörjat framgångsrika utvecklingsområden som gynnar den enskilda individen där deras ambition är att alla elever ska lyckas i sin utveckling. Däremot är samverkan inte alltid genomförbart på grund av bristande planering och strukturering. Det kräver ett systematiskt kvalitetsarbete som leds av rektor där alla skolformer är betydelsefulla och avgörande faktorer för att ett förebyggande och hälsofrämjande arbete sker. Sammanfattningsvis ser vi, i det kommande uppdraget som blivande specialpedagoger, att för att lyckas måste vi samverka med elever, lärare, föräldrar och andra yttre aktörer som exempelvis socialförvaltning och BUP. En fungerande samverkan och tidiga insatser är inte endast en framgångsfaktor i sig utan sett i ett långsiktigt perspektiv också samhällsekonomiskt.