No description available.

No description available.

Abstract This study explores how well teachers think they succeed in their mission to include children with special needs into their ordinary groups of children. Interviews were carried out with five teachers in practice of the public school (year 2,3,5 and 6). The teachers were asked what support they have got from the schools manager, initially and ongoing, (information, necessary education, supportive expertise personnel, assistant teacher to the child and schoolmaterial.) The teachers were also asked how inclusion is arranged by three indicators of participation: physically, socially (interaction) and didactically -in educational situations of reading and writing. One finding of the study was that inclusion is difficult to arrange if  parents of included children demand secrecy of the diagnosis their child has. Three cases reveal severe problems of acceptance for the included child by the peers. In the other two cases the groups show great understanding and allowance. Furthermore, in the first mentioned groups the child was forced to be physically excluded from the peers and the group. All teachers were questioning if an included school form is the best for the child. There are few signs of progress due to inclusion and a lot of these children’s problems depend on low cognitive ability. Peers don´t have much response from their included friends.  All teachers lack time, education and support for their mission to include a dysfunctional pupil. A dilemma perspective was employed to highlight the findings.

<p>Denna uppsats syfte har varit att undersöka hur ett antal pedagoger uppfattar och hanterar elevers läs- och skrivssvårigheter. Undersökningen bygger på intervjuer med fyra klasslärare och en specialpedagog. Resultatet visar att läs- och skrivsvårigheter inte definieras på ett enhetligt sätt. Individinriktade åtgärder, så som lästräning och kompensation, anses vara viktigast. Ett bra klassrumsklimat nämns även som en viktig faktor. Mer individuellt stöd önskas till elever med läs- och skrivsvårigheter. Några lärare anser att den bästa lösningen är ökad stödundervisning utanför klassundervisningen. Slutsatserna av undersökningen är att det inte finns en klar koppling mellan synen på elevers läs- och skrivsvårigheter och de åtgärder man anser bör sättas in. Dagens klassystem där en lärare ansvarar för en stor grupp elever är ett hinder för elever med läs- och skrivsvårigheter; en lösning på detta kunde vara att två lärare ansvarar för en större grupp elever så att möjligheter till individuellt stöd inom klassen skapas.</p>

Denna uppsats syfte har varit att undersöka hur ett antal pedagoger uppfattar och hanterar elevers läs- och skrivssvårigheter. Undersökningen bygger på intervjuer med fyra klasslärare och en specialpedagog. Resultatet visar att läs- och skrivsvårigheter inte definieras på ett enhetligt sätt. Individinriktade åtgärder, så som lästräning och kompensation, anses vara viktigast. Ett bra klassrumsklimat nämns även som en viktig faktor. Mer individuellt stöd önskas till elever med läs- och skrivsvårigheter. Några lärare anser att den bästa lösningen är ökad stödundervisning utanför klassundervisningen. Slutsatserna av undersökningen är att det inte finns en klar koppling mellan synen på elevers läs- och skrivsvårigheter och de åtgärder man anser bör sättas in. Dagens klassystem där en lärare ansvarar för en stor grupp elever är ett hinder för elever med läs- och skrivsvårigheter; en lösning på detta kunde vara att två lärare ansvarar för en större grupp elever så att möjligheter till individuellt stöd inom klassen skapas.

SAMMANFATTNING Författare Fahria Eriksson Åtgärdsprogram under luppen   Antal sidor: 44   Åtgärdsprogram kan ses som en del av den dokumentation som inom skolan innebär en språklig handling där föreställningar om verkligheten konstrueras. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur åtgärdsprogram upprättas, hur elever och skolsvårigheter beskrivs samt vilka mål och åtgärder som föreslogs i undersökta åtgärdsprogram. Det empiriska materialet bestod av 139 åtgärdspro-gram som analyserades i den ena fasen och 48 åtgärdsprogram som närlästes och analyserades i den andra och tredje fasen. Analysen hade sin metodiska grund i kritisk diskursanalys. Resultatet av hur åtgärdsprogram upprättas visar att det återstår en del arbete med att genomföra de riktlinjer som anges för arbetsgången. Problematiken visar sig främst när det gäller pedagogiska utredningar, närvaro av vårdnadshavare vid upprättandet av åtgärdsprogram, elevens möjligheter till att beskriva sin skolsituation samt i lärares dilemman med att beskriva elevers styrkor och svå-righeter. När det gäller den sociala praktiken visar resultatet att det fortfarande är ett traditionellt specialpe-dagogiskt perspektiv som gör sig gällande på alla plan. Det är ett perspektiv där skolsvårigheter ses som bundna till individen och det blir denne som ska anpassas till skolsystem istället för att skolan anpassas till individers olikhet.

Studiens syfte var att studera hur några rektorer beskrev och resonerade kring specialpedagogens yrkesroll och arbetsuppgifter. Vi gjorde intervjuer med rektorer eftersom rektorn är den som är ytterst ansvarig för skolan och för att alla elever får den utbildning och det stöd de har rätt till. Vi analyserade sedan vårt resultat med det relationella, och det kategoriska perspektivet samt med professionsteorin. Resultatet av vår studie visade att rektorernas syn på specialpedagogens roll och arbetsuppgifter varierade väldigt mycket. Något som rektorerna var överens om var att specialpedagogen skulle ägna sig åt handledning, arbete med elever i behov av särskilt stöd och att vara en spindel i nätet gällande elevhälsogruppen/elevhälsoteamet (EHG/EHT). I och med denna studie så blev vår förståelse och kunskap inom vårt blivande yrkesval mycket starkare. Vi upptäckte att kunskapen och användandet av specialpedagogens kompetens och kunskaper inte alltid får tillräckligt med utrymme i skolan. Vi ser att det finns ett stort behov av ett mer och större organiserat specialpedagogisk arbete, men kunskaperna och möjligheterna om specialpedagogen är kraftigt begränsade både i skolan men också inom legitimation, lag och styrdokument.

Sammanfattning/Abstract Kurtz, Åsa &amp; Thorman, Madelene. (2022). Framgångsfaktorer i matematikundervisningen i förskoleklass. Speciallärarprogrammet specialiseringen matematikutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.    Förväntat kunskapsbidrag Denna studie förväntas bidra med en ökad kunskap kring hur lärare kan bedriva framgångsrik matematikundervisningen i förskoleklass för att minska risken att elever hamnar i matematiksvårigheter.    Syfte och frågeställningar Syftet är att öka kunskapen om hur lärare i förskoleklass kan arbeta utifrån begreppsförståelse och resonemangsförmåga som framgångsfaktorer för att undvika att elever riskerar att hamna i matematiksvårigheter. Hur ges eleverna möjlighet att föra matematiska resonemang? Hur skapar lärarna förutsättningar för eleverna att föra matematiska samtal med lärandet i fokus? Hur använder lärarna ett inkluderande arbetssätt för att skapa delaktighet och engagemang?   Teori Studien grundar sig i det specialpedagogiska perspektivet utifrån relationerna och kommunikationen som finns och sker i klassrummet (det relationella och kommunikativa perspektivet).   Metod I studien användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer utifrån en frågeguide grundad på   följande tema matematiksvårigheter, resonemangsförmågan, framgångsfaktorer och arbetssätt. Resultatet analyserades utifrån en kvalitativ ansats där studenterna letade efter likheter och skillnader. Utifrån fynden kunde studenterna hitta flera kategorier som passade till studiens teman.   Resultat Resultatet visade utifrån lärarnas erfarenheter och kartläggningsmaterialet att eleverna hade svårigheter i att resonera i matematik. Utifrån de kunskaperna såg lärarna till att undervisningen grundade sig i kontinuerliga möjligheter för eleverna att resonera och delta i andra matematiska samtal. Lärarna använde sig av kooperativt lärande i stor utsträckning för att utveckla resonemangsförmågan. De ansåg även att relationen mellan lärare - elev och elev - elev var av stor betydelse för att eleverna skulle kunna utvecklas i positiv riktning. Utifrån dessa framgångsfaktorer kunde lärarna variera sin undervisning i matematik och nivån på undervisningen för att tillgodose fler elever. Studien är liten vilket gör att resultatet inte kan generaliseras, men framgångsfaktorerna som lärarna lyft fram bekräftas av tidigare forskning kring hur lärare kan arbeta för att minimera risken för elever att hamna i matematiksvårigheter.    Specialpedagogiska implikationer Resultatet av denna studie ger specialläraren möjlighet att ur sitt perspektiv analysera kartläggningsmaterialets (Hitta matematiken) resultat på gruppnivå för att tillsammans med läraren fokusera på den fortsatta undervisningens innehåll och struktur. Detta för att alla elever skall få möjlighet att utveckla sin resonemangsförmåga och begreppsförståelse genom att få komma till tals, känna sig engagerade och delaktiga samt få det stöd de behöver inom ramen för ledning och stimulans.

Syftet med studien är att undersöka hur elever berättar om läsning och   läsundervisning samt hur de berättar om sin delaktighet i arbetet med sin   läsning. Studien utgår från elevens perspektiv och från ett   specialpedagogiskt perspektiv. Studien har en kvalitativ ansats och utgår från den sociokulturella   synen på kunskap, att vi lär i gemensamma verksamheter genom att kommunicera   med andra. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt   åtta elever i år 2 till och med år 5 intervjuades. Resultaten visar på ansvarsfulla elever som berättar om nödvändigheten   i att kunna läsa och insikt om att läsförmåga och att leva i vårt samhälle   har ett samband. De är i det stora hela positiva till läsning och berättar om   flera positiva upplevelser som de får genom sin läsning men läsvanor och   elevernas erfarenhet av undervisning skiljer sig åt. Deras berättelser tyder   på att de inte har vana att öva delaktighet och efterfrågar den då heller   inte. De har tankar om läsning och läsundervisning men delger dem oftast   inte. Om elever får vana att vara mer delaktiga i arbetet kan deras tankar och   upplevelser som de berättar om utifrån sitt perspektiv användas för att   bemöta variationen bland eleverna. Deras uppfattningar kan vara en del av   utgångspunkten för ett mer vidgat specialpedagogiskt perspektiv och bidra   till större flexibilitet vad det gäller de pedagogiska arbetsformerna inom   klassrummets ram.

Studien undersöker hur matematiska begrepp etableras i diskursen i klassrummet och hur lärare planerar för, iscensätter och bearbetar matematiska begrepp. Studiens syfte är att studera hur lärare hanterar matematiska begrepp i undervisningen ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Utifrån studiens ansats väljs två kvalitativa datainsamlingsmetoder. Till detta infogas Selander &amp; Kress (2010) formellt inramad lärsekvens och Hallidays (2004) tre metafunktioner och en ny metafunktion, den institutionell funktion (Boistrup- Björklund, 2010).   Studien visar att procedurkunskap har en stor plats i undervisningen. Lärarna hanterar begrepp i förbifarten och funderar inte på vilken roll de språkliga uttrycken har. Det pågår först och främst två diskurser, den matematiska och den vardagliga. Diskurserna etableras utifrån olika sociala och sociomatematiska normer som styr undervisningen. Traditioner och förväntningar påverkar undervisningen och den påverkan verkar vara starkare än forskningsrön eller nya styrdokument. / The study examines how mathematical concepts established in the discourse in the classroom and how teachers plan for, implements and processes mathematical concepts. The study's purpose is to study how teachers deal with mathematical concepts in teaching from a special education perspective. Based on the study's approach chosen two qualitative data collection methods. To this inserts Selander &amp; Kress´s (2010) formal learning design sequence and Halliday´s (2004), three meta-functions and an institutional function (Boistrup- Björklund, 2010).   The study shows that procedural knowledge has a big place in teaching.  Teachers deal with concepts in passing and not thinking about which part the linguistic expressions have. There are primarily two discourses ongoing, the mathematical and the everyday, the discourses are established based on various social and socio-mathematical norms that effects the teaching. Traditions and expectations affect the teaching and the effect seems to be stronger than research findings or new policy document.