<p>ABSTRACT</p><p>Title: FASHIONING THE FEMALE -</p><p>An Analysis of the “Fashionable Woman” in ELLE Magazine - Now and Then</p><p>Number of pages: 57 (including diagrams and figures, excluding enclosures)</p><p>Author: Heidi Marie Nömm</p><p>Tutor: Ylva Ekström</p><p>Course: Media and Communication Studies D Level, Master Thesis</p><p>Period: Spring term 2007</p><p>University: Uppsala University Division of Media and Communication Department of Information Science</p><p>Purpose/Aim: The purpose of this master thesis is to investigate how fashion can function as a communication channel and how the modern Swedish woman is represented in ELLE magazine within two different fashion decades, in 1992 and 2007.</p><p>Material: Swedish ELLE magazines No. 1-4 1992 and No. 1-4 2007.</p><p>Method: A complementary combination of quantitative content analysis, semiotics and critical discourse analysis.</p><p>Main results: A number of differences, as well as similarities can be recognised between the fashions of 1992 and 2007. The latter one is characterised by women looking serious, sometimes even austere while 1992 shows often happy women. The fashion styles are much more casual, colourful and more accessorised by jewellery etc. in 1992, while the clothing in 2007 is often tight, body hugging and reveals more skin. Concerning ethnicity, 2007 only shows white women, often very feminine and wearing mostly dresses and rarely pants, whereas 1992 is characterised by ELLE’s effort to show a more multicultural and diversified picture of the female. The semiotic analysis has lead to the conclusions that women in 1992 were more natural and “real” whereas the female picture ELLE is presenting often has fictional or unnatural elements. The fashion styles often seem un-wearable in 2007, however also rather artistic. The woman of 2007 is living a more expensive and extravagant lifestyle than in 1992 where women were more of en depicted “average”.</p><p>Keywords: Fashion, communication, representation, lifestyle, cultural studies,feminism, ELLE magazine, femininity.</p>

ABSTRACT Title: FASHIONING THE FEMALE - An Analysis of the “Fashionable Woman” in ELLE Magazine - Now and Then Number of pages: 57 (including diagrams and figures, excluding enclosures) Author: Heidi Marie Nömm Tutor: Ylva Ekström Course: Media and Communication Studies D Level, Master Thesis Period: Spring term 2007 University: Uppsala University Division of Media and Communication Department of Information Science Purpose/Aim: The purpose of this master thesis is to investigate how fashion can function as a communication channel and how the modern Swedish woman is represented in ELLE magazine within two different fashion decades, in 1992 and 2007. Material: Swedish ELLE magazines No. 1-4 1992 and No. 1-4 2007. Method: A complementary combination of quantitative content analysis, semiotics and critical discourse analysis. Main results: A number of differences, as well as similarities can be recognised between the fashions of 1992 and 2007. The latter one is characterised by women looking serious, sometimes even austere while 1992 shows often happy women. The fashion styles are much more casual, colourful and more accessorised by jewellery etc. in 1992, while the clothing in 2007 is often tight, body hugging and reveals more skin. Concerning ethnicity, 2007 only shows white women, often very feminine and wearing mostly dresses and rarely pants, whereas 1992 is characterised by ELLE’s effort to show a more multicultural and diversified picture of the female. The semiotic analysis has lead to the conclusions that women in 1992 were more natural and “real” whereas the female picture ELLE is presenting often has fictional or unnatural elements. The fashion styles often seem un-wearable in 2007, however also rather artistic. The woman of 2007 is living a more expensive and extravagant lifestyle than in 1992 where women were more of en depicted “average”. Keywords: Fashion, communication, representation, lifestyle, cultural studies,feminism, ELLE magazine, femininity.

Idag är modet mer kommersialiserat är någonsin och bilder som porträtterar kvinnor i olika sammanhang som kan knytas till mode cirkulerar snabbare än någonsin. Vad är det egentligen för bild av kvinnan som framställs på dessa bilder? Syftet med följande uppsats är att med hjälp av Barthes modell för semiotisk bildanalys ta reda på om svenska ELLE använder sig av några återkommande bild/-er av kvinnan i sina modereportage. Analysen är gjord ur ett genusperspektiv med utgångspunkt från stereotypa könsroller och kvinnans tillskrivna egenskaper. Materialet som analyserats är fyra stycken bildreportage om cirka åtta bilder från svenska ELLE (juni, september, november2010 samt april 2011). Urvalet är gjort mekaniskt och ett bildreportage från varje säsong har valts ut för att komma så nära en representativ bild som möjligt. Barthes modell för semiotisk bildanalys går ut på att analysera bilden i två steg. Första nivån, denotativa nivån är det läsaren ser omedelbart när denna tittar på bilden, det som porträtteras. Konnotationen som då blir andra ordningen av beteckningen beskriver det samspel som sker när tecknet möter användarens uppfattningar, känslor, värderingar och kulturella bakgrund. Analysen som återfinns i uppsatsen är gjort av varje bildserie som helhet men en djupgående analys av varje enskild bild återfinns i bilagorna. Efter att med hjälp av Barthes analysmodell analyserat ELLE’s modereportage har jag kommit fram till att ELLE vid flertalet tillfällen framställer kvinnorna på bilderna utifrån tillskrivna, kvinnliga egenskaper. Dessa egenskaper utgår ifrån hur vi ordnar könens egenskaper efter dualistiska förhållanden, kvinnan tillskrivs de motsatta egenskaperna som mannen har. Egenskaper som återfinns i de analyserade bilderna är; kvinnan som passiv, en del av naturen, betraktad, objekt, kropp, känsla, djur. Detta genom att bland annat porträttera kvinnan i en skog iförd kläder som gör att hon smälter in i naturen samt visa henne som ett djur som skyggt flyr betraktaren. Att framställa henne i situationer då hon passar upp på och blir betraktad av män samt bilder där hennes kropp och dess former är i fokus.

ISAIAS, Hector Rocha. O cinema é um só? Montagem e desmontagem em Adirley Queirós. 2017. 128f. – Dissertação (Mestrado) – Universidade Federal do Ceará, Programa de Pós-graduação em Comunicação Social, Fortaleza (CE), 2017. / Submitted by Gustavo Daher (gdaherufc@hotmail.com) on 2017-09-04T13:18:21Z No. of bitstreams: 1 2017_dis_hrisaias.pdf: 4513997 bytes, checksum: 4acff33edc7b5fdf0201795d2d980225 (MD5) / Approved for entry into archive by Márcia Araújo (marcia_m_bezerra@yahoo.com.br) on 2017-09-08T11:04:02Z (GMT) No. of bitstreams: 1 2017_dis_hrisaias.pdf: 4513997 bytes, checksum: 4acff33edc7b5fdf0201795d2d980225 (MD5) / Made available in DSpace on 2017-09-08T11:04:02Z (GMT). No. of bitstreams: 1 2017_dis_hrisaias.pdf: 4513997 bytes, checksum: 4acff33edc7b5fdf0201795d2d980225 (MD5) Previous issue date: 2017 / O filme “A Cidade é uma Só?” de Adirley Queirós questiona sobre a unicidade da Urbe, reflexiona sobre o processo de segregação empreendido pelo Estado e constrói-se a partir da tensão gerada pela cidade dividida. Ceilândia, cidade-satélite do Distrito Federal, nasceu de um “aborto territorial” de Brasília, como ilustra o diretor. Esta dissertação propõe uma análise do filme tendo como objetivo dar a ver a estrutura e o processo em que foi organizado. Para avaliar ou entender o processo de estruturação da obra foi necessário recorrer inicialmente à noção do Todo ou de um todo, desmontar e fracionar as partes para assim compreender como foram estabelecidas relações. Entendido primeiramente como um sistema através de Viera (2002) o filme em análise foi decupado e organizado em ações, através de um banco de dados que compõe o arsenal para o desmonte e constituição de um corpo sem órgãos, também representado pela materialidade difusa e estrutura não domesticada do filme. Manovitch (2001) Deleuze (2004), Le Breton (2001) Artaud (1987). Compreender o plano como uma célula e não como um elemento passivo da montagem através de Eisenstein (2002), esclarece as dinâmicas do espaço fílmico, da duração e da produção do filme e serve como impulso e mediação para o funcionamento da obra. Por fim, a confiança na incerteza e no agenciamento coletivo supera a idéia do filme como organismo e produz um corpo para o cinema munido de força, autonomia e sentido. / Le film «La ville est-elle une seule ?» part des questions d'Adirley Queirós sur l'unicité de la ville, reflète le processus de ségrégation entrepris par l'État et résulte de la tension générée par la ville divisée. Ceilândia, une ville-satellite du District Fédéral, est née d'un «avortement territorial» par Brasília, comme illustre le directeur. Cette dissertation propose une analyse du film afin de donner à voir la structure et le processus dans lesquels il a été organisé. Afin d'évaluer ou de comprendre le processus de structuration de cette œuvre , il a fallu faire appel à la notion du Tout ou d’un tout, démonter et fractionner les parties afin de comprendre comment les relations étaient établies. D'abord compris comme un système par Viera (2002) le film en analyse a été découpé et organisé en actions, ce qui a résulté dans une base de données qui compose l'arsenal pour le démantèlement et la constitution d'un corps sans organes, également représenté par la matérialité diffuse et la structure non apprivoisée du film. Manovitch (2001), Deleuze (2004), Le Breton (2001) Artaud (1987). Comprendre le plan en tant que cellule et non comme un élément passif du montage à travers Eisenstein (2002) élucide les dynamiques de l'espace cinématographique, de la durée et de la production du film et sert d'impulsion et de médiation pour le fonctionnement de l’œuvre. Enfin, la confiance dans l'incertitude et dans l'agencement collectif surmonte l'idée du film en tant qu'organisme et produit un corps pour le cinéma muni de force, autonomie et sens.

El inglés ha llegado a ser una “lingua franca” y está en contacto con varias lenguas a través diferentes medios. El foco de la tesina es examinar cuales factores parecen ser los más relevantes discutir respeto al proceso de elegir palabras inglesas a favor de sus correspondencias españolas. En el resultado hemos visto que términos técnicos en inglés relacionado a moda junto con la asimilación general en el español parecen ser factores relevantes a destacar, pero, los problemas de distinguir la influencia estilística y las limitaciones de investigar las posibles cambios semánticos nos lleva a la conclusión de que el resultado es un punto de empezar para futuros estudios más bien que interpretar las tendencias encontradas como validas a generalizar.

Thèse numérisée par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal.

Utbudet av tidningar är idag brett. Inom tidskriftsbranschen konkurrerar magasinen om konsumenternas uppmärksamhet i hopp om att konsumenterna ska köpa just deras tidning. En faktor som kan påverka dem att konsumera är omslagets utseende. För tidningsmakare gäller det att utforma ett attraktivt omslag vad gäller bild, färg och textpuffar. Omslagets utseendet är av stor betydelse för lösnummerförsäljningen, vilken i sin tur utgör en stor del av tidningsupplagan. Syftet med undersökningen är att undersöka utseendet på fyra modemagasins omslag. De undersökta tidningarna är Damernas Värld, Elle, Glamour och Solo. Frågeställningarna behandlar omslagens utformning, modellernas utseenden, ämnena som uppmärksammas och slutligen om det finns några likheter och skillnader mellan magasinens omslag. Undersökningen utförts genom en kvantitativ innehållsanalys, då tolv omslagsbilder av respektive magasin under åren 2006 till 2008 har analyserats. Resultatet visar att utseendet hos magasinens modeller är relativt lika. Hon är blond eller brunett, smal, har ljus hy, liten näsa, tunna eller mellantjocka läppar och är mellan 20-29 år. Det som dock skiljer sig mellan magasinen är hennes klädsel, ansiktsuttryck och huruvida hon är känd eller inte. De ämnen som oftast uppmärksammas på omslagen är mode, skönhet, kändisar, kultur, kropp och relation. Magasinen har allt från 6-10 till 21-25 ämnesrubriker på sina omslag och den största rubriken hos samtliga magasin handlar om mode. Den vanligaste färgen på omslagets text och logotyp är rosa, medan dess bakgrund oftast är färgad vit.

Avsikten med denna studie har varit att kartlägga hur tre svenska tidskrifter riktade till unga kvinnor använder bloggen, dels på hemsidan och dels i den tryckta upplagan. Studien har även syftat till att urskilja om det finns ett samarbete mellan dessa medier och hur detta i så fall tar sig uttryck. Vidare har jag med denna studie velat klargöra vilka skillnader och likheter det finns gällande detta användande de tre tidskrifterna emellan och även tydliggöra hur de redaktionellt skrivna bloggarna används. Denna uppsats har således varit avgränsad till tre av de största tidskrifterna riktade till unga kvinnor i Sverige; ELLE, SOLO och VeckoRevyn. Samtliga tre använder bloggar på hemsidan, har en liknande målgrupp och ligger i ungefär samma prisklass. Studiens referensram tar ett avstamp i Public Relations där det tittas närmare på Co-Creational Perspective och Excellence Theory. Eftersom bloggen är en produkt på Internet, ligger fokus sedan på Public Relations på Internet, även kallat e-PR och Online Public Relations. Sist men inte minst presenteras ett antal riktlinjer för hur personer i organisationer bör förhålla sig till sociala medier. För att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar valdes en djupgående kvalitativ ingångspunkt med vissa kvantitativa inslag. Detta i form av en innehållsanalys uppdelad i fyra delar. De fyra delarna berör (1) bloggens plats och utrymme på hemsidan, (2) information om de olika bloggarna på hemsidan, (3) de utvalda (redaktionellt skrivna) bloggarnas innehåll och sätt att referera och slutligen (4) bloggens plats och utrymme i den tryckta upplagan. All denna information synliggjorde i sin tur både skillnader och likheter de tre tidskrifterna emellan och även samarbetet mellan de granskade bloggarna och den tryckta upplagan. Resultaten som framkom visade att de tre tidskrifterna ger bloggarna olika stor uppmärksamhet på hemsidan. Både SOLO och VeckoRevyn ger sina bloggar stor uppmärksamhet på de respektive hemsidorna i jämförelse med ELLE. De redaktionellt skrivna bloggarna används också på olika sätt och referenser till hemsidan och den tryckta upplagan förekommer i varierande grad. Då SOLOs undersökta bloggar är flitiga med att referera till den tryckta upplagan, hamnar både VeckoRevyn och ELLE på efterkälken. Det är även tydligt att bloggarna får olika stor uppmärksamhet och utrymme i den tryckta upplagan. I både SOLO och VeckoRevyn kretsar mycket av innehållet kring både bloggar rent allmänt och bloggarna som finns tillgängliga på hemsidan. I ELLEs fall går det däremot inte att se särskilt mycket information om bloggar i den tryckta upplagan. Samarbetet mellan bloggarna på hemsidan och den tryckta upplagan ser således olika ut tidskrifterna emellan. Ett sådant samarbete är tydligast hos SOLO, där de undersökta bloggarna i relativt stor utsträckning refererar till den tryckta upplagan, och den tryckta upplagan i sin tur refererar tillbaka till bloggarna.

<p>Utbudet av tidningar är idag brett. Inom tidskriftsbranschen konkurrerar magasinen om konsumenternas uppmärksamhet i hopp om att konsumenterna ska köpa just deras tidning. En faktor som kan påverka dem att konsumera är omslagets utseende. För tidningsmakare gäller det att utforma ett attraktivt omslag vad gäller bild, färg och textpuffar. Omslagets utseendet är av stor betydelse för lösnummerförsäljningen, vilken i sin tur utgör en stor del av tidningsupplagan.</p><p>Syftet med undersökningen är att undersöka utseendet på fyra modemagasins omslag. De undersökta tidningarna är Damernas Värld, Elle, Glamour och Solo. Frågeställningarna behandlar omslagens utformning, modellernas utseenden, ämnena som uppmärksammas och slutligen om det finns några likheter och skillnader mellan magasinens omslag.</p><p>Undersökningen utförts genom en kvantitativ innehållsanalys, då tolv omslagsbilder av respektive magasin under åren 2006 till 2008 har analyserats. Resultatet visar att utseendet hos magasinens modeller är relativt lika. Hon är blond eller brunett, smal, har ljus hy, liten näsa, tunna eller mellantjocka läppar och är mellan 20-29 år. Det som dock skiljer sig mellan magasinen är hennes klädsel, ansiktsuttryck och huruvida hon är känd eller inte. De ämnen som oftast uppmärksammas på omslagen är mode, skönhet, kändisar, kultur, kropp och relation. Magasinen har allt från 6-10 till 21-25 ämnesrubriker på sina omslag och den största rubriken hos samtliga magasin handlar om mode. Den vanligaste färgen på omslagets text och logotyp är rosa, medan dess bakgrund oftast är färgad vit.</p>

Studiens syfte är att undersöka och belysa de normer kring femininitet som modemagasinet ELLE förmedlar genom text och bild. Genom kritisk diskursanalys av text och semiotisk bildanalys av annonser ämnar vi belysa hur tidningen konstruerar kön ur ett genusperspektiv. Vi har använt oss av tre metoder för att studera detta, kvantitativ innehållsanalys, kritisk diskursanalys och semiotisk bildanalys. För attanalysera vårt resultat har vi använd oss av fyra olika teorier; Laclau och Mouffe’s diskursteori, Yvonne Hirdmans genussystem, Elwin-Nowak & Thomsson’s Att göra kön samt Judith Butlers modell om den heterosexuella matrisen. Studien bekräftade vår tes att modemagasinet ELLE föreskriver en rad olika normer kring hur en kvinna bör vara, se ut och agera. Det blev tydligt att ELLE långt ifrån omedvetet konstruerar könen man och kvinna och visar upp en normerande vithet och heterosexualitet där fokusligger på framgång och lycka via heterosexuella relationer, klassisk femininitet och maskulinitet. Vi såg också en markant skillnad i hur tidningen porträtterar män och kvinnor. / The Purpose of this study is to examine and highlight the norms of femininity that the fasion magazine ELLE communicates through text and image. Through critical discourse analysis of the texts and semiotic analysis of the advertisements we intend to illustrate how the magazine constructs maskulinity and femininity from a gender perspective. To study this, we have used three methods; quantitative content analysis, critical discourse analysis and semiotic analysis. We used four different theories to analyze our results: Laclau and Mouffe’s discourse theory, Yvonne Hirdman’s gender system, Elwin-Nowak & Thomsson's making gender and Judith Butler's model of the heterosexual matrix. The study confirmed our thesis that the fashion magazine ELLE provides a wide range ofstandards on how a woman should be, look and act. It became clear that ELLE far from unknowingly constructs gender roles and presents a normative whiteness and heterosexuality where the focus is put on success and happiness through heterosexual relations, classic femininity and masculinity. We also saw a marked difference in how the magazine portrays men and women.