Huvudsyftet med denna studie är att undersöka hur familjehemssekreterare förhåller sig till sitt handlingsutrymme vid utredning av blivande familjehem. Åtta semistrukturerade intervjuer med olika familjehemssekreterare har genomförts och analyserats. Analysen av resultatet visade att familjehemssekreterarna upplever sitt handlingsutrymme som stort men att olika faktorer upplevdes begränsande. Exempelvis uppfattades tid och resurser som en begräsning. Familjehemssekreterarna kunde se vissa utmaningar i utredningsarbetet till exempel att det inte finns fler lämpliga utredningsmetoder. Det visas också i studiens resultat att familjehemssekreterarna är ambivalenta i sitt förhållningssätt till ökad eller minskad styrning. De kan både se nyttan i ett stort handlingsutrymme men även vissa risker i att bedömningarna kan bli för färgade av deras värderingar och erfarenheter.

Idén om evidensbaserad praktik har spridits i det sociala professionsfältet och det pågår ett nationellt statligt arbete med att implementera den i den lokala praktiken i kommunerna. Syftet med denna uppsats är att, genom kvantitativ abduktiv ansats, undersöka förutsättningarna för en evidensbaserad socialtjänst i Umeå kommun, samt den faktiska tillämpningen och vilka faktorer som kan tänkas främja implementeringsarbetet. Detta initiativ har mynnat ut i ett samarbete med Enheten Stöd och utveckling i Umeå kommun, som ett bidrag till det utvecklingsarbete som fortskrider för att skapa en kunskapsbaserad socialtjänst. Det kan även ses som ett försök att ge en utvidgad förståelse för förhållningssättet. Resultatet av enkätundersökningen visar på en positiv grundinställning till evidensbaserad praktik och goda förutsättningar för en evidensbaserad socialtjänst i Umeå kommun. Över 80 procent av samtliga chefer och personal inom de olika verksamheterna som ingått i studien, är eniga om att evidensbaserad praktik kommer förbättra tillvaron för brukarna och det egna arbete. Sammanfattningsvis åskådliggör resultatet att det finns ett behov av organisatoriska förbättringar för att på ett säkerställt och ändamålsenligt sätt kunna utveckla en evidensbaserad socialtjänst. Den mest tydliga framgångsfaktorn anses vara tid, för att aktivt kunna hålla sig á jour med aktuell forskning och utvärdera resultaten av beslut. Även en mer aktiv roll från FoU-enheter anses kunna bidra till ett mer effektivt utvecklingsarbete, där dessa kan fungera som en länk mellan forskare, praktiker och utbildare.

No description available.

The purpose with this review is to investigate evidence-based practice (EBP), and which arguments are used to justify EBP. The year of 2006 Bergmark and Lundström published an article regarding the problems concerning EBP. They are discussing that several different definitions of EBP are existing, which they mean can lead to difficulties using the EBP-methods in real life. In this study six articles, from the years 2007-2011, have been analyzed using Mertons structure-functional theory and Lipskys theory of street-level bureaucracy. Different definitions of EBP are discussed in the articles and there seem to be a need to clarify the concept. EBP also seems to lead to deprofessionalization and it could be difficult adapting the EBP-methods in the social work because it is perceived as a very complex practice. Overall, the articles mostly inhents a positive attitude towards EBP, where some articles mentions a potential with EBP. Regarding Bergmark and Lundströms article you can see some development regarding EBPs different definitions where it seems to be leading towards a more coherent definition.

Sammanfattning Då socialtjänstens insatser, exempelvis institutionsplaceringar, innebär en omfattande intervention i klientens liv, krävs att insatserna är av god kvalitet. Kvalitetsaspekten är något som alla organisationer behöver förhålla sig till, och inom det sociala arbetet har den evidensbaserade praktiken utvecklats för att åstadkomma detta. Detta är dock beroende av hur organisationen är utformad och hur arbetet bedrivs. Ansvaret för denna utformning åläggs ofta organisationens ledning. Denna litteraturstudie syftar således till att närmare granska vilka grundläggande ledningsmässiga, organisatoriska och institutionella villkor samt komponenter som bör finnas för att ett effektivt och professionellt behandlingsarbete ska erbjudas institutionsplacerade ungdomar. I studien kontrasteras behandlingsorganisationen mot vad som kännetecknar en kvalitativ och kunskapsdriven organisation och ledarskap generellt. Metoden utgörs av en teoretiskt och forskningsförankrad temabaserad litteraturstudie. Det framkommer i studien att det finns gemensamma nämnare men också viktiga skillnader mellan olika verksamheter avseende de villkor som påverkar utformningen av arbetet. Den kunskaps- och kvalitetsdrivna organisationen förutsätter ett helhetsperspektiv och processer som möjliggör lärande och utveckling förankrat i kunskap eller forskning. Den evidensbaserade praktiken förutsätter i likhet med andra verksamheter att organisationens alla delar är aktivt involverade. Generellt framgår det att organisatoriska faktorer verkar i en komplex samverkans- och påverkansprocess. Kunskapsläget behöver dock utvecklas på detta område, vilket även diskuteras och problematiseras i analys- och diskussionsavsnittet.

Sedan tidigt 90-tal har det pågått en diskussion om den evidensbaserade praktikens vara eller inte vara inom socialtjänsten. Evidensbaserad praktik är en metod där den bästa tillgängliga evidensen, den egna erfarenheten samt klientens preferenser utgör grunden för professionella beslut. För att möjliggöra en sådan praktik måste bedömningar och dokumentation inom socialtjänsten utföras mer standardiserat. Förespråkarna, däribland Socialstyrelsen, menar att arbetets och insatsers effekt måste kunna mätas för att förbättras. Importen av evidensbaserad praktik i socialtjänst är dock förknippat med en rad svårigheter och vissa menar att det är ett hot mot de professioner som finns inom det sociala arbetet. Syftet med denna studie är att undersöka vilken inställning yrkesverksamma socialsekreterare har till evidensbaserad praktik. I det här arbetet utgår vi ifrån Lipskys gräsrotsbyråkrati för att undersöka socialsekreterarnas inställning. Teorin ger möjlighet att förklara organisationers beteende utifrån enskilda socialsekreterares yrkesutövning och inställningar. Studien är kvantitativ och data har samlats in via en enkät. Fyra socialkontor deltog i studien, tre från Stockholm och ett från Katrineholm. Totalt besvarade 67 socialsekreterare enkäten och resultaten från undersökningen är ganska lika resultat från tidigare forskning. Resultatet blev en ganska tydlig positiv inställning till evidensbaserad praktik, eller åtminstone till delar av evidensbaserad praktik. En möjlig förklaring till detta är socialsekreterarnas upplevda arbetsbelastning, där hög arbetsbelastning ger en mer positiv inställning till evidensbaserad praktik.

Studien syftade till att undersöka vad klinisk personal inom en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning upplever ligger till grund för de behandlingsbeslut de fattar samt deras attityder till och erfarenheter av riktlinjer. Behandlingsbeslut inom barn- och ungdomspsykiatrin är en komplex process som kan leda till att patienter erbjuds omotiverat varierande vård. För att minska den risken har evidensbaserade riktlinjer skapats. Dock finns en klyfta mellan det som vetenskapligt visat sig vara effektiva behandlingsmetoder och det som används i den kliniska praktiken. Ett sätt att förstå och potentiellt minska klyftan är att undersöka attityder och förhållningssätt till evidensbaserade riktlinjer hos klinisk personal i vården. I denna studie analyserades sex semistrukturerade intervjuer med tematisk analys utifrån induktiv ansats. Respondentgruppen bestod av två psykologer, två läkare samt två kuratorer. Resultatet visade att respondenterna litade på sin kliniska erfarenhet i stor utsträckning och att användandet av konkreta kunskapskällor, så som riktlinjer varierade. Positiva attityder uttrycktes gentemot riktlinjernas syfte, medan begränsningar framkom gällande tillämpningen av riktlinjer. Det uttrycktes även att implementeringen av riktlinjer i organisationen hade brister. Resultatet går i linje med tidigare studier som visat att implementering och tillämpning av riktlinjer möter hinder.

This article is about social workers that assess disabled people’s needs and their abilities to implement a new way of working. The National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen) in Sweden are developing a new way of working in these cases and it’s supposed to make the social work more evidence based. The National Board of Health and Welfare has already developed this kind of instrument for the social workers who assess needs of children and elderly people and now it’s time for those who work with disabled people. Therefore, I have chosen to study which possibilities these social workers have to implement this new method called IBIC (Individens Behov I Centrum - The individual’s needs in focus, my translation). I have based my study on three factors that are important that the persons involved in an implementation have in order for the implementation to succeed. They are: comprehension, capability and willingness. The aim was to get an understanding based on the three factors comprehend, capability and willingness of which abilities the assessment workers have to implement IBIC and how this would affect the profession. To reach that aim I have interviewed six social workers who assess the needs of disabled persons. The social workers were chosen because of their work title and after approval by their managers. I was able to get one who has worked 22 years, two who has worked around 10 years and three who has just started working. This meant that I got a good distribution in length of experience. In my sample there is also one who has worked with the standardized work method for children that I mentioned earlier. The results show that most of the social workers comprehend IBIC but it is doubtful whether or not they have the capability and the willingness to implement it. The result also shows that an implementation of IBIC most likely would mean that the profession which now is based on occupational values would move towards organizational professionalism.

No description available.

Det sociala arbetet inom hälso‐ och sjukvården färgas idag av en new management-kultur och verksamheten förväntas vara evidensbaserad. Med denna utveckling ökar inslaget av fasta arbetsverktyg och standarder. Denna utveckling bemöts både med hurra­-rop såväl som stark kritik. Studiens syfte har varit att bidra till detta forskningsområde genom att fokusera på ett av Stockholms största sjukhus och deras arbete med kuratorernas dokumentation. Studien bygger på 3 kvalitativa intervjuer med personerna som ansvarat för satsningen kring ”dokumentationsmallen” och ”dokumentationsutbildningen”. Den empiriska redovisningen och analysen utgår från ett teoretiskt ramverk med fokus på standardisering. Huvuddragen från dessa visar att både inom- och utomorganisatoriska krafter ligger bakom satsningen, och även om satsningen främst ämnar påverka presentationen av kuratorsarbetet kan det förekomma viss påverkan även på kuratorernas praxis. Studien lyfter relationen mellan idén bakom satsningen, hur denna paketerats samt den möjliga inverkan som arbetet har på verksamheten och yrkesgruppen. Satsningen förväntas bidra till en ökad samverkan inom sjukhuset samt en ökad förståelse för kuratorsarbetet och kuratorns professionella identitet. Det studerade arbetet innebär också ett försök att likrikta delar av kuratorsarbetet och även om många reagerat positivt på arbetet presenteras även viss kritik och problematik kring satsningen. Studien lyfter införandet av en standard i det sociala arbetet inom hälso- och sjukvård och bidrar till den tidigare forskningen med en fördjupad bild av den eventuella påverkan detta kan ha på det sociala arbetet inom hälso-­ och sjukvård.