No description available.

Hem för vård eller boende har varit omskrivna i svensk media för missförhållanden det senaste året. Tidigare forskning har visat att placerade ungdomar är en utsatt grupp. Frågor som denna studie försöker besvara är vilka behandlingsmetoder som används inom HVB idag och hur förenligt dessa är med evidensbaserad praktik. Teoretisk utgångspunkt som denna studie tar är social konstruktivism och kategorisering. Studien är av explorativ karaktär där syftet är att kartlägga hem för vård och boende (HVB) som är inriktade mot behandling av ungdomar 13-18 år. Genom kvantitativ innehållsanalys kodades och analyserades innehållet av n=295 HVB hemsidor inriktade mot behandling för ungdomar, 13-18 år. Resultat visar att fältet HVB är i en förändringsprocess där KBT som metod är mest framträdande. Metoder som har vetenskapligt stöd när det gäller missbruk och kriminalitet angavs i låg utsträckning. Många HVB uppgav inget om personal som är betydande när det gäller behandling på HVB. / Residential care agencies in Sweden have been described in the Swedish media for malpractice in recent years. Previous research has shown that youth in residential care are a vulnerable group. This study tries to answer what methods are used by residential care agencies in Sweden today and how compatible these methods are with evidence-based practice. The theoretical framework for this study is social constructivism and categorization. The study is of an exploratory nature and the aim is to map residential care agencies in Sweden (HVB) that are focused on the treatment of adolescents by the age of 13-18 years. Through quantitative content analysis, the content of n = 295 HVB websites were coded and analyzed. Results show that the HVB field in Sweden is in a process of change where CBT as a method is most prominent. Methods that have scientific support for addiction and criminal behavior were mentioned to a small extent. Many HVBs did not provide information on staff which is significant when it comes to treatment and care at HVB.

Syftet för denna studie var att få ökad förståelse för hur socialarbetare inom socialtjänsten resonerar gällande val av insatser för personer med missbruksproblem med fokus på användningen av olika kunskapsformer samt hur möjligheterna till lärande och kunskapsutveckling i arbetet ser ut. Studiens metodologiska utgångspunkter var hermeneutik med fenomenologisk inspiration och kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem socialarbetare. Den teoretiska utgångpunkten för denna studie var Säljös sociokulturella teori. Resultatet visade att intervjupersonerna sammanväger olika former av kunskap för att besluta om insatser till personer med missbruk. Främst framträdde klientens perspektiv som kunskap och den professionella erfarenheten, följt av Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Resultatet visade även att det finns brister i uppföljningssystem och tillgång till forskning som hämmar kunskapsutveckling. Resultatet presenterade lärotillfällen i samspel med andra professionella, fortbildning, bättre system för uppföljning och tillgång till forskning som möjligheter till kunskapsutveckling. Slutsatser som kan dras är att intervjupersonerna uppfyller socialtjänstens mål om en evidensbaserad praktik då de arbetar enligt riktlinjemodellen. Andra slutsatser är att verksamheter i det sociala arbetet bör få bättre tillgång till system för uppföljning av arbetet och åtkomst av forskning samt att verksamheter bör omorganisera sin ekonomi för att tillåta mer fortbildning. Verksamheter bör även aktivt arbeta med medarbetarenkäter och undersökningar kring vad socialarbetarna upplever att de behöver för att utveckla sin profession och verksamheterna, till fördel i grupp utifrån studiens teoretiska utgångspunkt. En sista slutsats är att betrakta Säljös begrepp appropriering som en del av den professionella kunskapen, en kunskap om att välja ut relevanta delar till en problemlösande helhet, som är högst betydelsefull för evidensbaserad praktik och det professionella arbetet.

Bakgrund: Hårborttagning som förberedelser inför operation utförs eftersom hår anses försvåra vid sterildrapering, suturering och omläggning postoperativt. Hår har av hävd betraktats som både orent och som ökande av infektionsrisken. World Health Organisation har utarbetat en internationell rutin för att minska risken för postoperativa sårinfektioner och hårborttagning avråds som infektionsbekämpande metod i samband med operationer. Hårborttagning kan göras på flera sätt, i studien är håravkortning i fokus. Motiv: Det har utförts kvantitativa studier om perioperativ håravkortning, däremot har få kvalitativa studier om operationssjuksköterskans erfarenheter av perioperativ håravkortning identifierats. Syfte: Syftet med studien var att belysa operationssjuksköterskors erfarenheter av  håravkortning i samband med operationer. Metod: I studien användes kvalitativ metod och data samlades med hjälp av semistrukturerade individuella intervjuer. I studien deltog operationssjuksköterskor (n=9) från operationsavdelningar i Region Västerbotten. Intervjuerna spelades in och transkriberades ordagrant. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera transkriberat material. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier ”Att arbeta utifrån evidens eller kultur” och ”Att arbeta patientsäkert och personcentrerat” med fyra underkategorier. Att arbeta utifrån evidens eller kultur handlar om vem som ansvarade för håravkortningen och hur beslutsprocessen gick till i operationssalen. Även vilken utrustning som användes och det praktiska utförandet beskrevs. Att arbeta patientsäkert och personcentrerat handlar om operationssjuksköterskornas erfarenheter av arbetsrutiner och dokumentation samt om hur patientinformationen påverkar håravkortningsprocessen. Konklusion: Studien visar på inkonsekvens och osäkerhet gällande håravkortning. Det finns en förhoppning att synliggörandet av operationssjuksköterskans erfarenheter kan underlätta implementeringen av personcentrerad vård i operativ sjukvård.

Bakgrund: Evidensbaserad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompetenser samt ansvarsområde enligt den svenska lagstiftningen. Trots detta saknar sjuksköterskor rätt kunskap för att leva upp till det ansvaret vilket kan leda till ett ökat vårdlidande för patienterna.  Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med evidensbaserad omvårdnad (EBO) inom hälso- och sjukvård. Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Resultat: Dataanalysen ledde fram till tre huvudkategorier; Bristande struktur i organisationen, Avsaknad av stöd och motivation samt Vikten av förhållningssätt. Slutsats: Resultatet visade att många sjuksköterskor hade bristande kunskaper om evidensbaserad omvårdnad (EBO) och ville få mer utbildning för att kunna använda detta. Det var även svårt att omvandla teori till praktik eftersom det saknades implementeringsstrategier och struktur för att införa ny kunskap. Många var positiva till att använda EBO i arbetet och de upplevde att det stärkte deras profession men de saknade stöd och motivation. Detta påverkade även arbetskulturen och många upplevde en avsaknad av en främjande EBO kultur. Gemensamt för sjuksköterskorna var att de ansåg att EBO bidrog till den bästa vården för patienterna

Studiens syfte är att beskriva och analysera chefer och medarbetare syn på sina organisatoriska förutsättningar att etablera evidensbaserad praktik (EBP) i socialtjänsten. I uppsatsen läggs ett särskilt fokus på den organisatoriska förutsättningen strategiskt ledarskap och dess betydelse i en EBP-kontext. Frågeställningarna behandlar huruvida det finns en tydlig riktning kring hur verksamheten ska utvecklas, om konkreta förutsättningarna skapas för genomförandet, ifall kontinuerlig uppföljning och återkoppling ges på arbetet samt om det finns uthållighet i utvecklingsarbetet i organisationen. Skillnader i uppfattning mellan chefer och medarbetare undersöks. Empirin har hämtats från två barn- och ungdomsenheter i Stockholms stad i form av en enkätundersökning och fyra fokusgrupper. Materialet har analyserats utifrån tidigare forskning om ledarskap kopplat till implementering av EBP samt Scheins ramverk om organisationskultur och ledarskap. Resultaten från enkätundersökningen visar på statistiskt säkerställda skillnader i uppfattning mellan chefer och medarbetare: cheferna svarar genomgående i en mer positiv riktning än medarbetare. Resultaten från fokusgrupperna visar möjligheter att skapa tydlig riktning, flera likheter i uppfattning om konkreta förutsättningar samt möjligheter att utveckla arbetet med uppföljning och återkoppling. Faktorer som påverkar uthålligheten i organisationen lyfts fram. Sammanfattningsvis visar undersökningen att det strategiska ledarskapet ännu inte finns fullt ut i de undersökta organisationerna men viktiga steg har tagits för att skapa denna organisatoriska förutsättning. Resultat från undersökningen pekar också mot att man framöver bör arbeta mer systematiskt med att inkludera medarbetarna i arbetet med att etablera en evidensbaserad praktik. / The purpose of this study is to describe and analyze social work managers’ and employees’ views of the organizational prerequisites to establish evidence-based practice (EBP) in the social services. The thesis has a particular focus on the organizational preconditions of strategic leadership and its importance in an EBP context. The research questions reflect whether the strategy for development is clear, if conditions are established for implementation, if continuous evaluation is used and feedback given, and whether there is perseverance regarding the developmental work in the organization. Differences in the opinions between managers and employees are examined. The study has a mixed-methods approach. Empirical data were derived from two children and youth units in Stockholm city in the form of a survey and four focus groups. The material was analyzed based on previous research on leadership related to implementation of EBP and Schein's framework of organizational culture and leadership. The results from the survey show statistically significant differences in the opinions between managers and employees: managers consistently respond in a more positive direction compared to the employees. The results from the focus groups show opportunities to provide clear direction, several similarities in opinion about how to create concrete conditions for implementation, as well as possibilities to develop work on evaluation and feedback. These results further highlight factors related to sustainability for strategic leadership. To conclude, the investigations of present study find that the strategic leadership does not yet characterize these organizations, but important steps have been taken in developing this organizational condition. Moreover, the results indicate that future work would benefit from systematically involve employees in the developing efforts to establish an evidence-based practice.

Against the backdrop of the transformations in the entire framing of professional work, social work has come under close scrutiny in many countries, including Sweden. Doubts have been raised about practitioners’ existing knowledge base, and the importance of practitioners engaging in learning and the renewal and extension of professional capacities has been emphasized. The present thesis concerns knowledge use and learning in the daily practices of child investigation work. The aim is to explore processes of knowledge use and learning in practice. The study is based on a mix of qualitative approaches, basically from ethnography, comprising methods such as participant observations, interviews, reflective dialogues and documentary analysis of case data. The main findings demonstrate that investigation work is characterized mainly by the use of practice-based knowledge. Research-based knowledge is predominantly used as a means of explaining a client’s situation or to underpin and legitimize one’s own beliefs and decisions made on other grounds. Professional learning is largely adaptive in character, as the social workers learn to handle tasks in a fairly routinized way on the basis of rules or procedures that draw on existing knowledge in the practice setting. Two conclusions are drawn: First, the use of knowledge in child investigation work bears little resemblance to principles of evidence-based practice. Second, the reproduction of professional knowledge is largely implicit and taken for granted. The study offers insight into the much-discussed topic of putting knowledge into practice, which is of importance to strategies for organizing profes sional learning and knowledgeable practice. / Ett i allt högre grad vetenskapsbaserat samhälle har lett till att kunskapsbasen i många verksamheter ifrågasatts, däribland socialt arbete. Avhandlingen behandlar kunskapsanvändning och lärande i utredningsarbetet inom den sociala barn- och ungdomsvården. Syfte är att öka kunskapen kring hur individer använder kunskap och lär sig i och genom sin dagliga praktik. Avhandlingen baseras på fyra delstudier som genomförts i tre svenska kommuners socialtjänst. Det empiriska materialet består av deltagande observationer, intervjuer, reflekterande dialoger och dokumentanalyser. Studien tar sin utgångspunkt i ett kognitivt perspektiv på lärande med teoretiska rötter i pragmatism. Ett grundläggande antagande bakom studien är att lärandet utgår från hur individen tolkar och förstår den situation som hen möter och därefter handlar. Resultaten visar att utredningsarbetet företrädesvis baseras på praktikbaserad kunskap som erhålls från tidigare erfarenheter och kollegor. Forskningsbaserad kunskap används huvudsakligen för att bekräfta och legitimera en uppfattning och inte för att ifrågasätta och utmana existerande åsikter och antaganden. Lärandet kan främst karaktäriseras som ett anpassningsinriktat lärande där praktikern med stöd i tidigare erfarenheter och utifrån befintlig kunskapsbas skapar rutiner för att hantera arbetet. Kunskapsanvändningen inom den sociala barn- och ungdomsvården ligger långt ifrån idealen för evidensbaserad praktik. Reproduktionen av professionell kunskap sker främst implicit och utan frågasättande. Förståelse för praktikers faktiska kunskapsanvändning och lärande har central betydelse för hur verksamheter kan organiseras för att stödja lärande i arbetet.

The aim of this study was to describe and analyze how social workers working in social services using evidence based practice with special focus on the clients’ experiences and wishes as source of knowledge in collecting information, assessment and decision. To get to the social workers experiences and descriptions we used a qualitative method with semistructured interviews. The empiric material of the study consists of eight interviews with social workers working in different social offices in different areas, in southern Sweden. The main result of this study was that social workers use clients’ experiences and wishes differently in different parts of the investigations. The client gets decreasingly space the further into the investigation process the social worker gets; the clients’ experiences and wishes are used largely in the initial phase of the investigation, when it comes to collect information, and decreases when it comes to assessment and decision. For the clients’ experiences and wishes to be a part of the investigation at all we also found out that there are some conditions that have to be fulfilled, such as a cooperative and motivated client and sufficient workplace recourses. Another finding of the study was that social workers define and use evidence based practice in different ways and a number of conditions have to be fulfilled in order to the use of evidence based practice. In a second analyze we’ve looked into the social workers competence related to the findings of the main analyze, and one of the results of that was that social workers competence matter when it comes to the use of the clients’ experiences and wishes in their work.

Against the backdrop of the transformations in the entire framing of professional work, social work has come under close scrutiny in many countries, including Sweden. Doubts have been raised about practitioners’ existing knowledge base, and the importance of practitioners engaging in learning and the renewal and extension of professional capacities has been emphasized. The present thesis concerns knowledge use and learning in the daily practices of child investigation work. The aim is to explore processes of knowledge use and learning in practice. The study is based on a mix of qualitative approaches, basically from ethnography, comprising methods such as participant observations, interviews, reflective dialogues and documentary analysis of case data. The main findings demonstrate that investigation work is characterized mainly by the use of practice-based knowledge. Research-based knowledge is predominantly used as a means of explaining a client’s situation or to underpin and legitimize one’s own beliefs and decisions made on other grounds. Professional learning is largely adaptive in character, as the social workers learn to handle tasks in a fairly routinized way on the basis of rules or procedures that draw on existing knowledge in the practice setting. Two conclusions are drawn: First, the use of knowledge in child investigation work bears little resemblance to principles of evidence-based practice. Second, the reproduction of professional knowledge is largely implicit and taken for granted. The study offers insight into the much-discussed topic of putting knowledge into practice, which is of importance to strategies for organizing profes sional learning and knowledgeable practice. / Ett i allt högre grad vetenskapsbaserat samhälle har lett till att kunskapsbasen i många verksamheter ifrågasatts, däribland socialt arbete. Avhandlingen behandlar kunskapsanvändning och lärande i utredningsarbetet inom den sociala barn- och ungdomsvården. Syfte är att öka kunskapen kring hur individer använder kunskap och lär sig i och genom sin dagliga praktik. Avhandlingen baseras på fyra delstudier som genomförts i tre svenska kommuners socialtjänst. Det empiriska materialet består av deltagande observationer, intervjuer, reflekterande dialoger och dokumentanalyser. Studien tar sin utgångspunkt i ett kognitivt perspektiv på lärande med teoretiska rötter i pragmatism. Ett grundläggande antagande bakom studien är att lärandet utgår från hur individen tolkar och förstår den situation som hen möter och därefter handlar. Resultaten visar att utredningsarbetet företrädesvis baseras på praktikbaserad kunskap som erhålls från tidigare erfarenheter och kollegor. Forskningsbaserad kunskap används huvudsakligen för att bekräfta och legitimera en uppfattning och inte för att ifrågasätta och utmana existerande åsikter och antaganden. Lärandet kan främst karaktäriseras som ett anpassningsinriktat lärande där praktikern med stöd i tidigare erfarenheter och utifrån befintlig kunskapsbas skapar rutiner för att hantera arbetet. Kunskapsanvändningen inom den sociala barn- och ungdomsvården ligger långt ifrån idealen för evidensbaserad praktik. Reproduktionen av professionell kunskap sker främst implicit och utan frågasättande. Förståelse för praktikers faktiska kunskapsanvändning och lärande har central betydelse för hur verksamheter kan organiseras för att stödja lärande i arbetet.

No description available.