No description available.

Bakgrund: En barnmorska, självlärd eller upplärd, har långt tillbaka i tiden assisterat kvinnan vid förlossningen. I Sverige handlägger en barnmorska den normala förlossningen. Barnmorskan har en nyckelroll i att följa kvinnan i de förlossningsställningar hon önskar. Hur barnmorskan följer kvinnan genom olika förlossningsställningar ingår i barnmorskans förhållningssätt och yrkeskunskap. Det är därför av stort värde att beskriva barnmorskans erfarenhet och inställning att följa kvinnor genom olika förlossningsställningar. Syfte: Att beskriva barnmorskans erfarenheter av att följa födande kvinnor i olika förlossningsställningar vid framfödandet. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med individuella intervjuer. Sex barnmorskor på två olika förlossningsenheter och landsting intervjuades. Resultat: Resultatet kan beskrivas utifrån barnmorskans upplevelse och erfarenhet av att hjälpa födande kvinnor med utgångspunkt på förlossningsställningar. Ett övergripande tema i analysen var hur barnmorskan följer och guidar födande kvinnor i förlossningens slutskede. Hur barnmorskan gjorde detta kan förstås genom barnmorskans erfarenheter och tankar kring att arbeta med förlossningsställningar, vid okomplicerade samt komplicerade förlopp samt hur detta påverkar graden av bristningar hos kvinnan. Resultatet beskriver även hur barnmorskan guidar samt påverkar kvinnan under förlossningen, samt vad barnmorskan tror att kvinnan önskar och upplever under förlossningen. Slutsats: Flera faktorer styr kvinnornas förlossningsställningar. De intervjuade barnmorskorna delade med sig av sin erfarenhet där kvinnans eget önskemål om ställning främjades samt att kunna uppmuntra och ge stöd. Barnmorskorna använde sig ofta av ögonkontakt med kvinnorna samt sin egen röst för att guida i slutskedet av förlossningen.

Barnmorskans  ämnesområde  är  sexuell  och  reproduktiv  hälsa  och  vilar  på  en humanistisk  värdegrund, arbetet  utförs  i  enlighet  med  vetenskap  och  beprövad erfarenhet. Stöd under förlossning är centralt för barnmorskans arbete men också för kvinnans upplevelse av förlossningen. Kontinuerligt stöd under förlossning ger många positiva effekter för den födande kvinnan. Det finns endast få studier som visar barnmorskors erfarenheter av att arbeta med kontinuerligt stöd, därav vårt intresse att fördjupa oss inom ämnet. Studiens syfte är att undersöka barnmorskors upplevelser av kontinuerligt stöd under förlossning. Studien baseras på intervjuer med induktiv ansats och kvalitativ innehållsanalys. Intervjuer med nio barnmorskor med erfarenhet av förlossningsvård, från södra Sverige utfördes, dessa transkriberades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Tre huvudkategorier framkom i resultatet; Faktorer som påverkar möjligheten till kontinuerligt stöd, Kontinuerligt stöd genererar ett spektrum av känslor och Utvecklande men påfrestande med kontinuerligt stöd. Resultatet visar att barnmorskorna upplever att organisationen och arbetsbelastningen i hög utsträckning påverkar deras möjlighet till kontinuerligt stöd. Barnmorskans egen prioritering och vilja, kollegors inställning och samarbete beskrivs både som en möjlighet och en begränsning till kontinuerligt stöd. Barnmorskorna upplever ett spektrum av känslor i samband med kontinuerligt stöd. Dessa beskrivs som tillfredsställelse, professionalitet, yrkesstolthet men även känslor av otillräcklighet och frustration. Kontinuerligt stöd upplevs även som lärorikt, ansträngande och utmanande. Studiens resultat visar att barnmorskorna hade begränsade möjligheter att ge kontinuerligt stöd åt den födande kvinnan och hennes partner. Barnmorskorna försöker trots detta erbjuda kontinuerligt stöd då de har möjlighet.

Amningen under första veckan efter förlossningen är för både mor och barn en ny ochskör process. Amning innebär för modern att hon kan ge sitt barn näringsrik ochvälanpassad mjölk men också närhet och kärlek. För barnet är amning och bröstmjölknågonting som betyder överlevnad och närhet. Sverige har internationellt sett en högamningsfrekvens under barnets första halvår. Barn som ammas under första veckan var91 % enligt siffror från år 2002. Studier som belyser kvinnors upplevelse av amning ärett fåtal både nationellt och internationellt. Syftet med studien var att undersöka hurkvinnor upplever det att amma sitt barn första veckan efter förlossningen. Studien harsin grund i metoden fenomenologi med livsvärldsansats. Det innebär att se, ta del avoch försöka förstå hur kvinnor upplever det att amma sitt barn under första veckan efterförlossningen. Intervjuer genomfördes med åtta kvinnor. Resultatet tydliggörs i feminnebördselement; fascination i det första mötet med barnet, en balansgång i det som ärokänt, att ha det yttersta ansvaret, att ge sig hän och härda ut och att söka bekräftelse idet unika. Essensen visar att kvinnorna strävar mot att bli den goda modern. Kvinnornaser amningen som en väg in i moderskapet. Strävan innebär att kvinnor vill amma ochkämpar i det längsta för att amningen skall fungera. Kvinnorna sätter sig själva i andrahand när de strävar mot att bli den goda modern. Kvinnorna underordnar sig barnet ochdess vilja och behov av amning. Strävan innebär att kvinnorna upplever en bundenhetmen också en närhet och samhörighet med barnet. Kvinnan och barnets relation växeroch stärks i och med amningen. Att bli sedd som den goda modern som strävar efter attge sitt barn det som upplevs vara bäst innebär ett bevis på dugligheten i moderskapet.För att kvinnans strävan skall upplevas som någonting positivt behöver hon bekräftelse isin unika situation. Kvinnan söker ständigt efter bekräftelse i sin nya situation.Amningen kan liknas med en pendel. Kvinnorna beskriver att när amningen fungerar så4är det häftigt och underbart att amma sitt barn men då amningen är besvärlig och intefungerar då är det stressande, outhärdligt och smärtsamt. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Bakgrund: Graviditet och förlossning är ett känsligt tillstånd för blivande föräldrapar, vilket medför att de är lättpåverkade av olika informationskällor. Berättelser om graviditet och förlossning i massmedia är efterfrågade och förlossningsvården är ett aktuellt ämne, både medialt och politiskt. Tidningar behöver ofta locka med uppseendeväckande rubriker för att skapa intresse. Barnmorskans roll är att främja den normala graviditeten och förlossningen samt skapa trygghet och tillit hos föräldraparet. För att kunna vägleda blivande föräldrar behöver barnmorskan ha vetskap om hur förlossning och förlossningsvård framställs i massmedia. Syfte: Att beskriva hur förlossning och förlossningsvård framställs i de fyra största svenska dagstidningarna. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. Datainsamling i databasen Mediearkivet utmynnade i 177 artiklar, som låg till grund för analysen. Resultat: Analysen resulterade i ett tema: Förlossning och förlossningsvård framställs oftast riskfylld, dramatisk och stressande, men sällan naturlig och stärkande. Centralt fynd var att den normala förlossningen inte fick utrymme i artiklarna. Dramatiska händelser samt en bild av att förlossningsvården är i kris var framträdande. Konklusion: Massmedia ger inte utrymme för den normala förlossningen, utan framhäver de exceptionella händelserna, vilket skapar oro och rädsla hos föräldrapar. Därmed måste barnmorskan arbeta för att sprida en mer verklighetsförankrad bild av förlossning.

<p>Abstrakt</p><p>Bakgrund. Anknytning är ett viktigt band som skapas mellan mor och barn, detta är viktigt för att barnet ska utvecklas till en trygg person. För att anknytning ska uppstå krävs mycket närhet och värme. Vid brist på anknytning blir barnet passivt och apatiskt.</p><p>Syfte. Syftet med denna studie var att belysa hur anknytningsprocessen mellan mor och barn kan påverkas vid olika förlossningssätt.</p><p>Metod. En litteratursökning av artiklar publicerade mellan 1989-2007 gjordes, sökorden var attachment, cesarean section, delivery, mother-child relations och nurs*. 28 artiklar granskades noga och av dessa stämde 14 helt överens med inklusionskriterierna och vårt syfte. Dessa bearbetades och analyserades i litteraturstudien.</p><p>Resultat. Analysen resulterade i tre kategorier. Den första var faktorer som kan påverka anknytningsprocessen, den andra var en komplicerad förlossnings inverkan på anknytningsprocessen och den tredje var omvårdnadshandlingar som kan underlätta anknytningsprocessen och sjukhusvistelsen för modern.</p><p>Diskussion. Komplicerade förlossningar bidrog ofta till att kvinnan inte fick träffa sitt barn direkt efter förlossningen, något som var psykiskt påfrestande för kvinnan och negativt för anknytningsprocessen. Kvinnor som genomgick komplicerade förlossningar var i extra stort behov av stöd och information från personalen för att känna närhet till sitt barn.</p><p>Konklusion. När en kvinna får känna sitt barns närhet direkt efter förlossningen så startar anknytningsprocessen fortare än om det första mötet blir uppskjutet. Om omvårdnadspersonalen använder sig av den kunskap som finns angående interaktionen mellan mor och barn så kan det underlätta för kvinnan i samspelet med sitt barn.</p>

<p>Ruptur av analsfinktern, så kallad sfinkterruptur, är en allvarlig komplikation vid vaginal förlossning. Eftervård och uppföljning av de kvinnor som drabbats av sfinkterruptur är viktig då komplikationer i efterförloppet kan ge besvär.</p><p>Syftet med denna studie var att beskriva förekomsten av sfinkterruptur vid vaginal förlossning samt kartlägga den eftervård och uppföljning som erbjuds dessa kvinnor på landets förlossningskliniker. Ett annat syfte var att göra en tvåårsuppföljning och jämföra resultat med en tidigare studie från 2005. Metoden var deskriptiv och jämförande, med en kvantitativ ansats. En enkät skickades till samtliga Sveriges förlossningskliniker (n=47). Svarsfrekvensen var 80,9% (n=38). Resultatet visar att förekomsten av sfinkterruptur hos kvinnor vid vaginala förlossningar var totalt 3,0% (0,9%-6,5%) i Sverige 2006.</p><p>Resultatet visade att de vanligaste eftervårdsmetoderna efter sfinkterruptur var användande av bulkmedel och paraffin. Efterkontroll av sfinkterrupturen gjordes på samtliga kliniker (n=38). Ytterligare uppföljning utfördes på hälften av klinikerna (n=18). ). PM (promemoria) för handläggning av sfinkterruptur fanns utarbetat på 32 av 38 kliniker. Den vanligaste orsaken till sfinkterruptur ansågs vara förlossning med sugklocka. I jämförelsen med tidigare studie var det ingen skillnad i eftervårdsmetoder. Däremot var det en skillnad i uppföljning. Färre kliniker gjorde en uppföljning av sfinkterrupturen i denna studie än i studien för två år sedan.</p><p>Slutsatsen var att det är viktigt att fortsätta upprätthålla en god eftervård och uppföljning för kvinnor med sfinkterruptur för att undvika långvariga problem för kvinnan.</p>

Ruptur av analsfinktern, så kallad sfinkterruptur, är en allvarlig komplikation vid vaginal förlossning. Eftervård och uppföljning av de kvinnor som drabbats av sfinkterruptur är viktig då komplikationer i efterförloppet kan ge besvär. Syftet med denna studie var att beskriva förekomsten av sfinkterruptur vid vaginal förlossning samt kartlägga den eftervård och uppföljning som erbjuds dessa kvinnor på landets förlossningskliniker. Ett annat syfte var att göra en tvåårsuppföljning och jämföra resultat med en tidigare studie från 2005. Metoden var deskriptiv och jämförande, med en kvantitativ ansats. En enkät skickades till samtliga Sveriges förlossningskliniker (n=47). Svarsfrekvensen var 80,9% (n=38). Resultatet visar att förekomsten av sfinkterruptur hos kvinnor vid vaginala förlossningar var totalt 3,0% (0,9%-6,5%) i Sverige 2006. Resultatet visade att de vanligaste eftervårdsmetoderna efter sfinkterruptur var användande av bulkmedel och paraffin. Efterkontroll av sfinkterrupturen gjordes på samtliga kliniker (n=38). Ytterligare uppföljning utfördes på hälften av klinikerna (n=18). ). PM (promemoria) för handläggning av sfinkterruptur fanns utarbetat på 32 av 38 kliniker. Den vanligaste orsaken till sfinkterruptur ansågs vara förlossning med sugklocka. I jämförelsen med tidigare studie var det ingen skillnad i eftervårdsmetoder. Däremot var det en skillnad i uppföljning. Färre kliniker gjorde en uppföljning av sfinkterrupturen i denna studie än i studien för två år sedan. Slutsatsen var att det är viktigt att fortsätta upprätthålla en god eftervård och uppföljning för kvinnor med sfinkterruptur för att undvika långvariga problem för kvinnan.

Abstrakt Bakgrund. Anknytning är ett viktigt band som skapas mellan mor och barn, detta är viktigt för att barnet ska utvecklas till en trygg person. För att anknytning ska uppstå krävs mycket närhet och värme. Vid brist på anknytning blir barnet passivt och apatiskt. Syfte. Syftet med denna studie var att belysa hur anknytningsprocessen mellan mor och barn kan påverkas vid olika förlossningssätt. Metod. En litteratursökning av artiklar publicerade mellan 1989-2007 gjordes, sökorden var attachment, cesarean section, delivery, mother-child relations och nurs*. 28 artiklar granskades noga och av dessa stämde 14 helt överens med inklusionskriterierna och vårt syfte. Dessa bearbetades och analyserades i litteraturstudien. Resultat. Analysen resulterade i tre kategorier. Den första var faktorer som kan påverka anknytningsprocessen, den andra var en komplicerad förlossnings inverkan på anknytningsprocessen och den tredje var omvårdnadshandlingar som kan underlätta anknytningsprocessen och sjukhusvistelsen för modern. Diskussion. Komplicerade förlossningar bidrog ofta till att kvinnan inte fick träffa sitt barn direkt efter förlossningen, något som var psykiskt påfrestande för kvinnan och negativt för anknytningsprocessen. Kvinnor som genomgick komplicerade förlossningar var i extra stort behov av stöd och information från personalen för att känna närhet till sitt barn. Konklusion. När en kvinna får känna sitt barns närhet direkt efter förlossningen så startar anknytningsprocessen fortare än om det första mötet blir uppskjutet. Om omvårdnadspersonalen använder sig av den kunskap som finns angående interaktionen mellan mor och barn så kan det underlätta för kvinnan i samspelet med sitt barn.

Bakgrund: I Sverige ökade prevalensen av rupturer grad IV från 2,6% till 4,2% mellan åren 1994-2004. Årligen är det cirka tretusen kvinnor som drabbas av bristningar av grad III och IV i Sverige. Det är en stor spridning mellan Sveriges olika förlossningsavdelningar.Syfte: Syftet var att beskriva åtgärder för prevention av perinealbristningar av grad III och grad IV vid normal förlossning på samtliga förlossningsavdelningar i Sverige.Metod: Deskriptiv kartläggningsstudie med induktiv ansats. Det är en nationell studie som riktar sig till Sveriges alla förlossningsavdelningar. Endast perinealbristning av grad III och grad IV berördes.Resultat: Totalt deltog 38 av 47 (81%) av Sveriges förlossningsavdelningar i studien. Respondenterna var chefsbarnmorskor, avdelningschefer och enhetschefer. Av deltagande förlossningsavdelningar var det 12 (32%) som har någon form av vårdprogram för perinealskydd, många svarar att barnmorskorna utför perinealskydd på rutin. Dock var det inte vedertaget att alltid hålla perinealskydd vid 8% av avdelningarna. 18 avdelningar svarade JA på frågan om särskilda handgrepp användes och då uppgavs Ritgens handgrepp, det norska handgreppet och det finska handgreppet. 74 % använder sig av även andra metoder än handgrepp, framför allt värme (varma handdukar, dukar, handskar, kompresser) som hålls över perineum. Många tog upp vikten av god kommunikation och att hjälpa kvinnan att krysta i rätt tid. Förlossningsställningar som många använde sig av var sidoläge och knästående, medan andra hävdade att knästående ej användes pågrund av den ökande risken för bristningar. 71% av deltagande avdelningar får kontinuerlig utbildning och då nämndes främst workshops och utbildningsdagar.Slutsats: Metoder för att skydda perineum varierar mellan förlossningsavdelningarna i Sverige. På flera av Sveriges förlossningsavdelningar är det inte vedertaget att alltid använda perinealskydd vid normal förlossning. Vad som orsakar detta tros vara att en del barnmorskor, under utbildningen, fått lära sig att inte hålla perinealskydd.Klinisk implikation: Nationella rikitlinjer angående perinealskydd skulle vara av värde för att kunna erbjuda kvinnan vård på samma villkor landet över. Det är av stor vikt att den förlösande barnmorskan är uppmärksam på riskfaktorerna.