Den 1 februari 2017 lades förlossningsenheten ned på Sollefteå sjukhus. Händelsen utlöste debatter i både sociala medier och riksmedier där kritik riktades mot långa resvägar för födande kvinnor på landsbygden. Den här studien undersöker den geografiska koncentrationen av förlossningsenheter i Sverige och hur nedläggningar av förlossningsenheter påverkar kvinnors syn på förlossningsvården. Syftet är att kartlägga antalet nedlagda förlossningsenheter i mellan 1997 till 2017 i Sverige, samt att undersöka dess fördelningen mellan landsbygd respektive storstad. Arbetet är ett journalistiskt examensarbete i två delar. Den teoretiska utgångspunkten grundar sig i olika perspektiv på begreppen risk och säkerhet i ämnet förlossningsvård. Den journalistiska produktionsdelen resulterade i två nyhetsartiklar, Nyfödda levereras på bebisfabriker och Istället för bilförlossning– kvinnor väljer andra vägar. Här presenteras kartläggningens resultat samt åtta intervjupersoners perspektiv på några av dessa nedläggningar, samt hur det påverkat deras syn på ”risk” och ”säkerhet” i förlossningsvården. Kartläggningen visar att femton förlossningsenheter lagts ned mellan 1997 och 2017, samt att åttiosju procent av dessa var placerade på landsbygden. Nyhetsartiklarna belyser hur vissa kvinnor väljer alternativa förlossningsmöjligheter istället för att anpassa sig efter förlossningsvårdens centralisering.

Syfte: Att belysa kulturdoulans erfarenheter av att möta nyanlända kvinnor före, under och efter förlossning. Design: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Data insamlades genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Omgivning: Kvinnokliniken i en stad i norra Sverige. Deltagare: Kulturdoulor som kontinuerligt medverkade vid förlossningar. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier: Kulturens inflytande, En drivkraft att hjälpa och att vilja utveckla sig själv, Kulturdoulan är en länk mellan språk och känslor Slutsats: Enligt kulturdoulan är hon en länk mellan språk och kultur. En kulturdoula har oftast fött barn själv samt bistått andra som fött barn. Genom sina egna erfarenheter och utbildning har hon goda kunskaper om förlossningsvård. Detta kombinerat med att kunna flera språk och att vara närvarande under hela förlossningen skapar enligt kulturdoulan en känsla av trygghet för kvinnan. Hon står alltid på kvinnans sida och gör sitt yttersta för att hon ska få en positiv upplevelse. Kulturdoulan kan ofta fylla rollen som en nära kvinnlig släkting eller vän. Kliniska implikationer: Antalet personer som söker asyl i Sverige förväntas vara fortsatt högt. Detta innebär att barnmorskor kommer att möta många kvinnor födda utanför Norden från olika kulturer. I Sverige är mödradödligheten låg men av dem som drabbas är utlandsfödda kvinnor i majoritet, vilket har visats till stor del bero på språkförbistringar. Kulturdoulaprojektet är relativt nytt och lokalt men förhoppning finns att projektet utökas till att i större utsträckning innefatta mödrahälsovården och tiden efter förlossningen samt få en större utbredning nationellt. / Objective: To illuminate the cultural doula’s experiences of meeting newly arrived women before, during and after childbirth. Design: A qualitative method with inductive approach was used. Data was collected through qualitative semistructured interviews and analyzed by qualitative content analysis. Settings: The womens clinic in a city in northern Sweden. Participants: Cultural doulas who continuously participated in childbirth. Findings: The analysis resulted in three main categories: The influence of culture, A driving force to help and wanting to develop oneself, The cultural doula is a link between language and emotions Key conclusions: According to the cultural doula, she is a link between language and culture. It is common that the cultural doula has given birth her self as well as assisted other in childbirth. Through her own experience and education she has good knowledge of care during childbirth. This combined with being able to talk several languages and being present throughout the the childbirth creates a sense of safety for the woman according to the cultural doula. She always take sides with the woman and does the utmost for her to have a positive experience. The cultural doula can often fill the role of a close female relative or friend. Implications for practice: The number of asylum seekers in Sweden is expected to remain at a high level. This will mean that midwives will meet many women born outside of Nordic countries from different cultures. The maternety mortality in Sweden is low, however, of those affected, women born abroad are in majority, which has been shown to be caused mostly by language barriers. The cultural doula project is relatively new and local but will hopefully expand to include the antenatal care and the period after the childbirth and to be more widely distributed nationally.

Förlossningen är en stor händelse i kvinnans och hennes partners liv. Barnmorskan ansvarar för den normala förlossning och skall även ha kunskap kring komplicerad förlossning. Komplicerad förlossning innefattar exempelvis vaginal instrumentell förlossning med tång eller vakuumextraktion (VE) som här benämns sugklocka. Instrumentella förlossningar i Sverige ökar och år 2011 avslutades ca 9 % av förlossningarna instrumentellt. Forskning har visat att förlossning med VE ökar risken för en traumatisk förlossningsupplevelse och skapar vårdlidande hos kvinnorna. Lite forskning finns kring kvinnors upplevelse av förlossning med VE. Syftet med studien är därför att belysa kvinnors upplevelse av förlossning som avslutats med VE. På så sätt ökar kunskapen vilket kan bidra till förbättrade förutsättningar för barnmorskor att stödja dessa kvinnor. Individuella intervjuer med åtta kvinnor genomfördes. Kvinnorna var mellan 31-44 år och förlösta mellan 5- 11 månader före intervjutillfället. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats valdes för genomförandet. I resultatet framkom de fem kategorierna; rädsla för ohälsa, känsla av uppgivenhet, behov av stöd från personal, önskan om delaktighet samt avsaknad av det normala och förväntade förlossningsförloppet. Studien visade att kvinnorna upplevde rädsla och smärta vid förlossningen och att behovet av barnmorskans stöd i form av närvaro och information var viktigt för att minska rädslan och öka delaktigheten. För att kvinnorna skulle känna delaktighet var det viktigt att barnmorskan hjälpte dem att få kontroll över förlossningen och motivera dem att fortsätta kämpa. I temat Önskan om att bli bekräftad i det normala under det oväntade och komplicerade förlossningsförloppet framkom att det var betydelsefullt för kvinnorna att VE avdramatiserades utan att det komplicerade förloppet bagateliserades. Vidare forskning kring detta ämne är av stor vikt då barnmorskans kunskap kring känslor i samband med förlossning ökar chanserna för att skapa en positiv förlossningsupplevelse vid förlossningar som avslutas med VE. / Program: Barnmorskeutbildning

Som barnmorska är det viktigt att tänka på hela familjen under förlossningen. Det blir naturligt stort fokus på kvinnan eftersom det är hon som bär på barnet och hon som föder det. Från att det på 60- talet var ovanligt att de blivande papporna var med på förlossningen är det idag konstigt om de inte är med. Syfte med studien är att beskriva mäns upplevelser av att vara med vid sitt första barns födelse. Studien har sin grund i metoden fenomenologi med livsvärldsansats. Det innebär att försöka förstå hur papporna upplever förlossningen. Intervjuer genomfördes med åtta förstagångs pappor 24 till 48 timmar efter förlossningen. Resultatet tydliggörs i fem bärande teman. De är att vara bra förberedd inför förlossningen, att känna sig utsatt i den okända situationen, att få en förändrad självbild under förlossningen, att få trygghet och bekräftelse av barnmorskan, att få vara med om det fantastiska och omtumlande mötet med barnet.Essensen visar att männen strävar mot att vara ett gott stöd för kvinnan på bekostnad av sina egna behov. Männen behöver bli sedda och bekräftade under förlossningen i sin nya papparoll. / <p>Program: Barnmorskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Förändringen från att vara man till att bli pappa kan vara en omtumlande upplevelse och förändra mannens livsvärld. Tidigare forskning har till största del fokuserat på hur sexualiteten påverkas av det första barnets födelse, och inte på förändringar parrelationen i stort. Syftet med studien var att belysa mäns upplevelser av parrelationen efter första barnets födelse. För att studera detta tillämpades en kvalitativ metod, med livsvärldsansats. Åtta män intervjuades. Fem av dem intervjuades enskilt och tre stycken bildade en fokusgrupp. Materialet som framkom analyserades enligt Lundman och Hällgren-Granheims kvalitativa innehållsanalys (2008), vilket innebär att meningsbärande enheter tas ut, kondensering görs och koder bildas. Detta för att få fram kärnan i det intervjupersonerna upplevt. Resultatet presenteras i kategorier som visar att männen upplever att mycket förändrats i parrelationen efter att det första barnet fötts. Sex och samliv får en annan innebörd. Att inte ha samlag lika ofta som innan tycks inte vara något problem, då annan sorts närhet blir ett substitut. Männen ser på förebilder i kompisar och släktingar som de anser ha visat att det går att kombinera parrelation och föräldraskap utan att något av dem tar överhanden. Tid är något männen upplever sig ha brist på, det gäller både egentid och tid för relationen. Det finns vissa saker som männen anser viktiga för både det egna välbefinnandet och för en fungerande parrelation. Männen upplever att större krav ställs på planering och prioritering i vardagen och att en tydlig och rak kommunikation krävs för att allt praktiskt ska fungera. Enligt männen har FUB (föräldrautbildning) ibland misslyckas med att förbereda dem på att det kan ske förändringar i parrelationen. I resultatdiskussionen diskuteras det hur FUB kan bli bättre och hur barnmorskan kan arbeta med, och bemöta de upplevelser männen beskriver. / Program: Barnmorskeutbildning

Förlossning som avslutas med sugklocka är den vanligaste instrumentella vaginala förlossningen i Sverige. Orsaken till att sugklocka används är att barnet har en hotande fosterasfyxi eller att modern drabbats av värksvaghet. Det finns få studier som belyser kvinnors upplevelser av att ha genomgått en förlossning med sugklocka. Studiens frågeställning är: Är det alltid ett trauma eller kan det upplevas som positivt att få hjälp att avsluta förlossningen? Vad kan påverka utfallet av förlossningsupplevelsen? Syftet med studien är att belysa kvinnors upplevelse av att ha genomgått förlossning som avslutas med sugklocka.Åtta förstföderskor intervjuades, 10-15 månader efter sin förlossning, om deras upplevelse av att ha blivit förlösta med sugklocka. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet mynnade ut i fyra kategorier: upplevelse av delaktighet, känsla av tacksamhet, upplevelse av stöd och oro för komplikationer. Studien visade att kvinnorna upplevde att det var viktigt att få information och vara en del i ett samarbete. De var tacksamma att personalen var kompetent och att de fick hjälp när de inte orkade längre. De uppgav också att stödet de fick av både barnmorskan och partnern, var viktigt för att klara av förlossningen. Oron de upplevde under förlossningen var att de själva eller barnet skulle skadas. Då kvinnan får bra information, känner att hon är delaktig, får bra stöd från barnmorska och partner kan hon få en positiv förlossningsupplevelse trots att förlossningen avslutas med sugklocka. / Program: Barnmorskeutbildning

Bakgrund: Under 2016 var det 7,9 % av förlossningarna i Sverige som avslutades med ett oplanerat kejsarsnitt. Inte bara kvinnan påverkas av ett akut kejsarsnitt, utan även pappan som blir försatt i en överväldigande situation som gör att han kan känna oro både för sin partner och sitt ofödda barn. Forskning har gjorts på den födande kvinnans upplevelser vid akut kejsarsnitt men endast lite har forskats om hur hennes partner upplever dessa händelser. Syfte: Syftet med studien var att belysa pappors upplevelse i samband med ett oplanerat kejsarsnitt. Metod: Semistrukturerad intervjustudie som analyserats med kvalitativ innehållsanalys Resultat: Utifrån analysen skapades fyra huvudkategorier. Föräldraförberedelser inför förlossning, försöka finna sin roll, personalens påverkan och betydelse, konsekvenser för parrelationen. Slutsats: Pappor behöver stöd och uppmuntran för att medges tillträde och delaktighet vid ett oplanerat kejsarsnitt. Även om pappan inte är patient bör han uppmärksammas av vårdpersonal för att kunna ge kvinnan stöd men också för att underlätta för honom under förlossningen och även underlätta i hans nya roll att bli förälder. Barnmorskan spelar en betydande roll i detta arbete inte bara under förlossningen utan också under graviditeten. / Background: During 2016 in Sweden 7,9% of the childbirths was conducted by emergency ceasarian section. Not only the woman are affected by a emergency ceasasrian section, also the father that is put in a overwealming situation that bring worries not only for his partner but also for their unborn child. Research has been done of the woman in labour that ends with an unplanned ceasarian section but little is known of the fathers perspective of these events. Aim: To explore fathers experience of childbirth when their baby is being born by an unplanned ceasarian section. Method: Seven semi-structured interviews were conducted and analysed with qualitative content analysis. Findings: Fathers prepare for childbirth in many different ways. The behavior of the staff have great impact on the fathers. Fathers feels demands on supporting the women during labour. When a childbirth ends with a emergency ceasarian section fathers are faced with different emotions. Fathers experience diffuculties sharing the experience with the women and this affects their relationship even after the birth. Conclusion: There is a need to support and encourage the fathers so that their access and participation strengthens. Even though the father isn´t the patient he should be noted by health care staff so that he can support the woman but also to facilitate him during labour and strengthen him in his role of becoming a father. Midwifes has a large part in this not only during labour but also throughout pregnancy.

<p>Förlossningsvårdens processer har vanligen utvärderats med jämförelsetal samt statistik över bakgrundsfaktorer och interventioner. Utvärderingarna har använts som argument för att likna vården vid normal förlossning med den som krävs vid komplicerade förhållanden. WHO (1996) rekommenderade och kategoriserade vård vid normal förlossning. Ett instrument fanns utvecklat som använts i ett kvalitetsutvecklingsarbete för att kartlägga förlossningsvård i förhållande till WHO: s rekommendationer. Studiens syfte var att kartlägga barnmorskors dokumenterade vård enligt WHO: s rekommendationer om vård vid normal förlossning tre år efter föregående kartläggning. Studien var prospektiv och genomfördes på en medelstor svensk förlossningsavdelning. Det ovan beskrivna instrumentet användes för att granska barnmorskors dokumentation av medicinska och omvårdnadsmässiga ställningstaganden i 200 förlossningsjournaler. Resultatet består av data som beskrivs med deskriptiv statistik.</p><p>Resultatet visade att barnmorskorna använde vårdinsatser inom samtliga av WHO: s kategorier och att WHO: s rekommendationer följdes delvis. Barnmorskorna gjorde riskbedömning av kvinnorna vid ankomsten till förlossningen men anpassade sedan bara delvis vården utifrån denna riskbedömning. Medicinska interventioner exempelvis CTG, farmakologisk smärtlindring och oxytocinstimulering var ofta dokumenterade trots att de flesta kvinnorna bedömts som lågrisk vid ankomst. Basal övervakning av kvinnans fysiska välbefinnande exempelvis puls, blodtryck och temp dokumenterades sporadiskt och omvårdnadsmässiga variabler som exempelvis stöd var bara dokumenterat i enstaka journaler. Jämfört med de tidigare mätningarna och i förhållande till WHO: s rekommendationer har ett antal variabler fortsatt att utvecklas i positiv riktning och några har återgått efter att ha förändrats under kvalitetsutvecklingsarbetet. Några variabler har försämrats efter att kvalitetsutvecklingsarbetet avslutades.</p> / <p>Childbirth and the delivery process have traditionally been evaluated using descriptive statistics to describe background factors and interventions. These evaluations have been used as an argument to liken care in normal birth with the care necessary for women with complications related to pregnancy and childbirth. WHO (1996) classified the practices common in the conduct of normal childbirth in to four categories. An audit instrument intended to measure midwifery care in relation to these four categories was found. The instrument had been used within a quality improvement program.</p><p>The aim of the study was to describe documented intrapartal care in relation to WHO recommendations for care in normal birth, three years subsequent to the last auditing. The design was prospective and descriptive and the study was conducted in a middle sized Swed-ish maternity unit. The instrument was used to study midwifes´ documented care in 200 delivery records.</p><p>The results of the study showed that the midwives uses care and interventions from WHO´s four categories and that the recommendations from WHO were only partly adhered to. Midwives conducted risk assessments of the women on admission to the mater-nity unit, but they did not adjust the care to the result of the risk assessments. Medical interventions such as electronic fetal monitoring, use of pharmacological pain relief and oxytocin augmentation were frequently documented in spite of the fact that 82 % of the women were considered lowrisk. Physiological items such as pulse, blood-pressure and temperature were sparingly documented and caring variables for example support were scantily documented. Comparisons with previos audits and the relation to WHO´s recom-mendations shows that some variables developed positively, some changed during the quality improvement program and has now reverted to the state previous from the program. Some of the variables deteriorated.</p>

Förlossningsvårdens processer har vanligen utvärderats med jämförelsetal samt statistik över bakgrundsfaktorer och interventioner. Utvärderingarna har använts som argument för att likna vården vid normal förlossning med den som krävs vid komplicerade förhållanden. WHO (1996) rekommenderade och kategoriserade vård vid normal förlossning. Ett instrument fanns utvecklat som använts i ett kvalitetsutvecklingsarbete för att kartlägga förlossningsvård i förhållande till WHO: s rekommendationer. Studiens syfte var att kartlägga barnmorskors dokumenterade vård enligt WHO: s rekommendationer om vård vid normal förlossning tre år efter föregående kartläggning. Studien var prospektiv och genomfördes på en medelstor svensk förlossningsavdelning. Det ovan beskrivna instrumentet användes för att granska barnmorskors dokumentation av medicinska och omvårdnadsmässiga ställningstaganden i 200 förlossningsjournaler. Resultatet består av data som beskrivs med deskriptiv statistik. Resultatet visade att barnmorskorna använde vårdinsatser inom samtliga av WHO: s kategorier och att WHO: s rekommendationer följdes delvis. Barnmorskorna gjorde riskbedömning av kvinnorna vid ankomsten till förlossningen men anpassade sedan bara delvis vården utifrån denna riskbedömning. Medicinska interventioner exempelvis CTG, farmakologisk smärtlindring och oxytocinstimulering var ofta dokumenterade trots att de flesta kvinnorna bedömts som lågrisk vid ankomst. Basal övervakning av kvinnans fysiska välbefinnande exempelvis puls, blodtryck och temp dokumenterades sporadiskt och omvårdnadsmässiga variabler som exempelvis stöd var bara dokumenterat i enstaka journaler. Jämfört med de tidigare mätningarna och i förhållande till WHO: s rekommendationer har ett antal variabler fortsatt att utvecklas i positiv riktning och några har återgått efter att ha förändrats under kvalitetsutvecklingsarbetet. Några variabler har försämrats efter att kvalitetsutvecklingsarbetet avslutades. / Childbirth and the delivery process have traditionally been evaluated using descriptive statistics to describe background factors and interventions. These evaluations have been used as an argument to liken care in normal birth with the care necessary for women with complications related to pregnancy and childbirth. WHO (1996) classified the practices common in the conduct of normal childbirth in to four categories. An audit instrument intended to measure midwifery care in relation to these four categories was found. The instrument had been used within a quality improvement program. The aim of the study was to describe documented intrapartal care in relation to WHO recommendations for care in normal birth, three years subsequent to the last auditing. The design was prospective and descriptive and the study was conducted in a middle sized Swed-ish maternity unit. The instrument was used to study midwifes´ documented care in 200 delivery records. The results of the study showed that the midwives uses care and interventions from WHO´s four categories and that the recommendations from WHO were only partly adhered to. Midwives conducted risk assessments of the women on admission to the mater-nity unit, but they did not adjust the care to the result of the risk assessments. Medical interventions such as electronic fetal monitoring, use of pharmacological pain relief and oxytocin augmentation were frequently documented in spite of the fact that 82 % of the women were considered lowrisk. Physiological items such as pulse, blood-pressure and temperature were sparingly documented and caring variables for example support were scantily documented. Comparisons with previos audits and the relation to WHO´s recom-mendations shows that some variables developed positively, some changed during the quality improvement program and has now reverted to the state previous from the program. Some of the variables deteriorated.

Enligt Statistiska Centralbyrån [SCB] föddes det år 2008 109 301 barn i Sverige. Utöver dessa föddes det cirka 600 barn som dött i livmodern innan förlossning. Intrauterin fosterdöd innebär att barn föds döda efter graviditetsvecka 22. Tidigare forskning belyser vikten av att barnmorskor har ett individuellt synsätt vid mötet med par vid intrauterin fosterdöd. Forskningen åskådliggör även hur föräldrar upplevt det stöd som givits under förlossningen. Det finns dock relativt lite forskning kring hur barnmorskor stödjer vid intrauterin fosterdöd. Syftet med detta arbete var därför att undersöka hur barnmorskor upplever sitt stöd i samband med förlossning vid intrauterin fosterdöd. Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Fem barnmorskor intervjuades på två förlossningsavdelningar i Västra Götaland och Örebro län. I analysprocessen framkom tre huvudkategorier;individanpassa, ge tid och vara ett verktyg. Resultatet visar att barnmorskors stöd under förlossning inriktar sig på att låta paren styra informationsflödet och genom närvaro lyssna in behoven. Det var av vikt att ge paren tid i förlossningsarbetet men även tid i mötet med barnet. För att stödja bör barnmorskan känna sig trygg både i sig själv och i sin profession. En trygghet kring sin egen syn på döden var också av betydelse i stödet. / According to the Swedish bureau of Statistics [SCB] there were 109 301 children born in Sweden during 2008, in addition to these there where also approximately 600 stillborn children. Intrauterine fetal death means that the child has died in the womb after the 22nd week of pregnancy. Previous research highlights the importance of the midwives´ individual approach to parents with a stillborn child. Research also illustrates how parents experienced the support given during delivery. However, there is a limited amount of research done on how midwives support the parents of a stillborn child. The aim of this study was there for to investigate how midwives experience there support during delivery of a stillborn child. The method used was qualitative content analysis with an inductive approach. Five midwives were interviewed at two maternity wards in Västra Götaland and Örebro County. The analysis process revealed three main categories; adjust to the individual, to give time and to be a tool. The result shows that midwife´s support during delivery focuses on allowing couples to control the flow of information and by being present judge the parents´ needs. It is important to give the parents time both during delivery and to spend time with the stillborn child. To be able to support, the midwife need to feel confident both personally and professionally. It was also significant what the midwife´s own view on death was.