Under år 2011 levde ca 5800 personer i Sverige med diagnosen hiv (humant immunbristvirus) och 18 nya fall upptäcktes via MHV:s screening av gravida kvinnor. Risken att ett barn smittas under graviditet och förlossning är 15-25 % om kvinnan inte behandlas med antiretrovirala läkemedel. Riskerna ökar med ytterligare 10-15 % om kvinnan sedan väljer att amma sitt barn. Barn till kvinnor som behandlas med antiretrovirala läkemedel och har icke mätbara virusnivåer i blodet löper en risk på 0,4-1 % att smittas. RAV (referensgruppen för antivirala medel) uppdaterade 2010 sina behandlingsrekommendationer för hiv-1 positiva kvinnor under graviditet och förlossning. Detta till följd av att WHO ändrade sina riktlinjer samma år. En stor skillnad i rekommendationerna är att kvinnan får möjlighet till en vaginal förlossning om virusmängden och den obstetriska anamnesen tillåter. Syftet med studien var att granska PM för handhavandet av den hiv-1 positiva kvinnan och hennes barn under förlossning och puerperium på förlossningskliniker i Sverige. En kartläggningsstudie valdes med beskrivande och jämförande design. Metoden var att samla in samtliga förlossningsklinikers PM och/eller strategi för omhändertagande av patientgruppen. De insamlade PM:en granskades enligt RAV:s behandlingsrekommendationer och enligt AGREE som är ett validitetssäkrat instrument för granskning av kliniska riktlinjer. Resultatet visar på stor variation i både uppbyggnad av PM och följsamhet till behandlingsrekommendationer. Förlossningsklinikernas behandlingsstrategier skiljer sig också åt beroende på antal förlossningar/år och huruvida de tog emot eller skickade vidare patientgruppen. Vissa förlossningskliniker saknade helt PM och några av dessa tog ändå emot patientgruppen. Generellt sett var PM:ens utformning undermålig gällande uppbyggnad och uppdatering, samt att flera förlossningskliniker ej hade anammat de nya behandlingsrekommendationerna från RAV. / In 2011, approximately 5800 people in Sweden were living with an hiv (human immunodeficiency virus) diagnosis and 18 new cases were detected during antenatal screenings of pregnant women. The risk of a child being infected during pregnancy and delivery is 15-25 % if the woman hasn’t been treated with antiretroviral drugs. The risk will increase a further 10-15 % if the woman choses to breastfeed the child. The children of women that are treated with antiretroviral drugs and has non-measureable levels of virus in the blood runs a risk of 0.4-1 % of being infected. In consequence of WHO changing their guidelines in 2010, RAV (a reference group for antiviral treatment) updated their treatment recommendations for hiv-1 positive women during pregnancy and delivery. A major difference in the recommendation is that the woman is given an option of vaginal delivery, if allowed by the viral levels and obstetrical history.The purpose of this study was to review PM for the handling of the hiv-1 positive woman and her child during delivery and puerperium on maternity clinics in Sweden. A survey study was chosen with descriptive and comparative design. The method was to gather PM and/or strategy for care of the patient group from all clinics. The gathered PMs were reviewed according to RAV’s treatment recommendations and according to AGREE, an instrument for examination of clinical guidelines. The result displayed a great variation in both PM structure and adherence to the treatment recommendations. The care strategy of a maternity clinic was dependent of deliveries per year and also whether the patient group was admitted or referred. Some maternity clinics lacked PMs entirely and some of these would nevertheless admit the patient group. In general, the form of the PMs were substandard regarding structure and maintenance and several of the maternity clinics had not embraced the new treatment recommendations from RAV.

No description available.

<p>Enligt Statistiska Centralbyrån [SCB] föddes det år 2008 109 301 barn i Sverige. Utöver dessa föddes det cirka 600 barn som dött i livmodern innan förlossning. Intrauterin fosterdöd innebär att barn föds döda efter graviditetsvecka 22. Tidigare forskning belyser vikten av att barnmorskor har ett individuellt synsätt vid mötet med par vid intrauterin fosterdöd. Forskningen åskådliggör även hur föräldrar upplevt det stöd som givits under förlossningen. Det finns dock relativt lite forskning kring hur barnmorskor stödjer vid intrauterin fosterdöd. Syftet med detta arbete var därför att undersöka hur barnmorskor upplever sitt stöd i samband med förlossning vid intrauterin fosterdöd. Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Fem barnmorskor intervjuades på två förlossningsavdelningar i Västra Götaland och Örebro län. I analysprocessen framkom tre huvudkategorier;<em>individanpassa, ge tid</em> och <em>vara ett verktyg.</em> Resultatet visar att barnmorskors stöd under förlossning inriktar sig på att låta paren styra informationsflödet och genom närvaro lyssna in behoven. Det var av vikt att ge paren tid i förlossningsarbetet men även tid i mötet med barnet. För att stödja bör barnmorskan känna sig trygg både i sig själv och i sin profession. En trygghet kring sin egen syn på döden var också av betydelse i stödet.</p> / <p>According to the Swedish bureau of Statistics [SCB] there were 109 301 children born in Sweden during 2008, in addition to these there where also approximately 600 stillborn children. Intrauterine fetal death means that the child has died in the womb after the 22nd week of pregnancy. Previous research highlights the importance of the midwives´ individual approach to parents with a stillborn child. Research also illustrates how parents experienced the support given during delivery. However, there is a limited amount of research done on how midwives support the parents of a stillborn child. The aim of this study was there for to investigate how midwives experience there support during delivery of a stillborn child. The method used was qualitative content analysis with an inductive approach. Five midwives were interviewed at two maternity wards in Västra Götaland and Örebro County. The analysis process revealed three main categories; <em>adjust to the individual, to give time</em> and <em>to be a tool.</em> The result shows that midwife´s support during delivery focuses on allowing couples to control the flow of information and by being present judge the parents´ needs. It is important to give the parents time both during delivery and to spend time with the stillborn child. To be able to support, the midwife need to feel confident both personally and professionally. It was also significant what the midwife´s own view on death was.</p>

Syfte: Att kartlägga förutsättningarna för gravida kvinnor att använda dusch och bad som smärtlindring på Sveriges förlossningsavdelningar. Metod: Deskriptiv tvärsnittsstudie genomfördes med telefonintervjuer utifrån ett frågeformulär. Deltagare: Alla 48 Sveriges förlossningsavdelningar deltog i studien. Respondenter var chef för förlossningsavdelning alternativt barnmorska som arbetar på förlossningsavdelning. Resultat: Förutsättningarna för att nyttja dusch och bad som smärtlindring varierar i Sverige. Många undantag finns för vem som får bada. Dusch och bad används tämligen frekvent. Infor­mation om denna smärtlindringsmetod ges mestadels muntligt. Detta har ändå inträffat senaste året. Riktlinjer för dusch och bad som smärtlindring finns på färre än hälften av för­lossnings­avdelningarna och enbart fem av dessa riktlinjer har referenser till forskning. Ingen förlossnings­avdelning bedriver vård med vattenförlossningar men detta har ändå skett på tio för­lossnings­avdelningar senaste året. Ingen avdelning har riktlinjer för hur vattenförlossning ska handläggas. Slutsats: Möjligheterna till dusch och bad som smärtlindring är mycket olika i landet. Eftersom vården ska vara lika oavsett hemort bör detta ses över. Riktlinjer bör utarbetas för ett gemensamt arbetssätt baserad på aktuell forskning. / Objective: To chart the possibilities for hydrotherapy, i.e. bathing or showering, during labour in Swedish labour wards. Design: Descriptive, cross-sectional interview study involving short phone interviews based on an interview schedule. Participants: All 48 labour wards in Sweden participated. Head of labour ward or midwife working in labour ward was interviewed. Findings: The possibilities for hydrotherapy varied. Many women are for various reasons not allowed to bathe. Hydrotherapy is relatively commonly used in Sweden. Information about hydrotherapy is mostly given verbally. Less than half of the labour wards have guidelines for hydrotherapy, only five have references to current research. Water births are not allowed but have despite this occurred in ten labour wards during the last twelve months. None of the labour wards have guidelines for management of water birth. Key conclusions and implications for practice: The Swedish government has decided that all individuals should receive equal care. There is much to be done to nationally achieve equal possibilities for hydrotherapy during childbirth. Guidelines based on current research for handling hydrotherapy and water birth are needed.

The purpose of this randomized controlled study was to investigate the effect of internet- administered guided self-help for women suffering from psychological problems following traumatic childbirth. The eight-week treatment program consisted of written chapters based on cognitive behavioral therapy. 56 participants were randomly assigned to a treatment group (n = 28) or a waiting list group (n = 28).The results showed that post-traumatic symptoms decreased as a result of the treatment, with large within-group effects measured by both the Traumatic Event Scale (TES) (d = 1.33) and the Impact of Event Scale-Revised (IES-R) (d = 1.3). The difference between the groups was only significant when measured by the IES-R in which case the between-group effect was large (d = 0.97). The proportion of the participants who showed clinically significant improvement was considerably greater in the treatment group than in the waiting list group. For other measured outcomes, the Beck Depression Inventory-II (BDI-II), Beck Anxiety Inventory (BAI), and the Quality of Life Inventory (QOLI), the difference between the groups were not significant,however the treatment group showed significant improvements between pre-and post measurements on all accounts.LAURA is most likely the first study to examine the treatment of psychological problems following traumatic childbirth. The results are promising and overall show that internet-administered cognitive behavioral therapy reduces post-traumatic symptoms following a traumatic childbirth, indicating a decrease in symptoms of anxiety and depression, and an improvement in quality of life.

Inom barnmorskans arbetsområden vårdas gravida och barnafödande kvinnor med utvecklingsstörning. Syfte: att undersöka svenska barnmorskors uppfattningar om vården under graviditet och förlossning för kvinnor med utvecklingsstörning. Metod: Kvalitativ innehållsanalys av svar från öppna frågor. Frågeenkäten sändes till 600 slumpmässigt utvalda barnmorskor inom mödravården (n=300) och förlossningsvården (n=300). Total svarsfrekvens var 62,5 %. Huvudresultat: Analysarbetet ledde fram till tio kategorier. Tre kategorier dominerade i form av antal svar, dessa var kommunikation, information och planering. Kommunikation och information var dominerande för både barnmorskemottagning och förlossning. Vilket tyder på att barnmorskor anser att dessa är viktiga redskap i vården av kvinnor med utvecklingsstörning. På barnmorskemottagning ansåg barnmorskorna dessutom att planering av vården var viktig och förlossningsbarnmorskorna ansåg att en stor vikt bör läggas vid bemötande samt att kontrollera och följa upp olika händelser under förlossning. Slutsats: Planering, kommunikation, information och bemötande är det som barnmorskor anser som viktigast i vården av kvinnor med utvecklingsstörning.

Bakgrund: Förlossningsupplevelser påverkar föräldrar psykologiskt, fysiskt, socialt och kulturellt. Föräldrarnas upplevelser av förlossningen har både omedelbara och långvariga effekter på deras hälsa och relation till varandra och sitt barn. Syfte: Syftet med studien var att belysa faktorer som kan bidra till negativa förlossningsupplevelser hos föräldrar. Metod: Datamaterialet bestod av ett frågeformulär som besvarats av 211 kvinnor som fött barn vid ett sjukhus i Norrland mellan åren 2006-2010 och som uppgivit en negativ förlossningsupplevelse på VAS-skala. Studien bygger på föräldrarnas svar på en öppen fråga "egna kommentarer" och "pappas kommentarer". Materialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: När kvinnornas svar hade analyserats framkom sex huvudkategorier. Huvudkategorierna var: "Bristande kommunikation och information", "Missnöje med personalens förhållningssätt", "Svårt att hantera smärtan", "Missnöje med förlossningen och förlossningssätt", "Oro och Rädsla" samt "Bristande närvaro och stöd". Diskussion: Faktorer som kunde bidra till negativa förlossningsupplevelser var om förlossningsförväntningarna inte motsvarade hur förlossningen faktiskt blev. Föräldrar som var rädda eller oroliga inför förlossningen fick i högre grad en negativ förlossningsupplevelse. Bristen på känslan av kontroll, där föräldrarna inte kände sig delaktiga eller hade kunnat påverka besluten under förlossningen ger oftare negativa förlossningsupplevelser. Förlossningens längd, förlossningssätt, interventioner och smärtupplevelser var viktiga komponenter hur förlossningsupplevelsen blev. Barnmorskans stöd, information och förhållningssätt till föräldrarna påverkade också förlossningsupplevelsen. / Background:Childbirth experiences affect parents psychologically, physically, socially and long-term effects on their health and their relationship to each other and their children. Purpose: Purpose of the study was to illuminate the factors that may contribute to adverse experiences of parents.Method: The data consisted of a questionnaire answered by 211 women who had a baby at a hospital in northern Sweden between the years 2006-2010 and who have provided a negative birth experience on the VAS scale. The study is based on parents responses to an open question "own comments" and "dad’s comments". Material was analyzed using qualitative content analysis.Results: When the women's responses were analyzed, revealed six major categories. Main categories were: "Lack of communication and information," " Dissatisfaction with staff attitude, " "Hard to manage pain," " Dissatisfaction with labor and mode of delivery," " Worry and fear" and "Lack of presence and support". Discussion:Factors that could contribute to negative birth experience was about childbirth expectations did not correspond to the birth actually became. Parents who were afraid or nervous about giving birth had a greater negative birth experience. Lack of sense of control, where the parents did not feel involved or had been able to influence decisions during labor gives more negative birth experiences. Redemption duration, mode of delivery, interventions and painful experiences were important components of the childbirth experience was. Midwife support, information and attitude to parents affected the birth experience.

Introduktion: 1,2 miljoner människor lever med HIV/AIDS i Etiopien, men med rätt åtgärder kan en gravid, HIV-positiv kvinna minska risken för att smitta sitt barn till under 5 %. Trots detta upplever en majoritet av HIV-positiva patienter stigma från sjukvårdspersonal som kan leda till en minskad livskvalitet. Vårdpersonalens förståelse av stigma och kunskap om HIV är nödvändig för att utveckla strategier för att minska denna stigmatisering. Syfte: Syftet med studien var att undersöka HIV-positiva kvinnors upplevelser av stigmatisering från vårdpersonal under graviditet och förlossning i Addis Ababa, Etiopien. Metod: En deskriptiv studie med kvalitativ ansats användes. Sju HIV-positiva kvinnor som har mottagit mödravård i Addis Ababa, Etiopien, deltog med hjälp av bekvämlighet urval. Travelbees omvårdnadteori och en kognitiv modell av AIDS-relaterad stigma användes som teoretisk ram. Strukturerade intervjufrågor användes och data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien har tre kategorier; Negativa reaktioner från vårdpersonal, Ingen känsla av stigma och Utbildning från vårdpersonal till kvinnorna. Majoriteten av deltagarna hade upplevt en händelse av HIV-relaterat stigma från vårdpersonal. Detta genom att bland annat känna sig annorlunda bemött på grund av sin diagnos eller genom att ha upplevt hur vårdpersonalen var överdrivet rädda för att bli smittade. Resultatet visar också att det finns vårdpersonal som utövar en vård utan stigmatisering samt att utbildning gavs till samtliga kvinnor från vårdpersonalen angående hur HIV smittas och dess medicinering. Slutsats: Stigmatisering från vårdpersonal förekommer bland HIV-positiva kvinnor. Sjuksköterskan har ett ansvar för att minska stigmatisering genom att utöva en omvårdnad där kvinnorna känner sig lika behandlad och respekterad. Förbättring behövs där vårdpersonal utvecklar sin förståelse av stigmatisering och av hur ett stigmatiserande beteende inom vården kan undvikas. / Introduction: 1.2 million people live with HIV/AIDS in Ethiopia, but with correct interventions a HIV positive pregnant woman can reduce the risk of infecting her baby to below 5 %. Nevertheless, a majority of HIV positive patients experience stigma from healthcare professionals, which can lead to a reduced life quality. Healthcare professionals’ understanding of stigma and knowledge about HIV is necessary in order to develop strategies to reduce this stigma. Purpose: The purpose of the study was to investigate HIV positive women's experience of stigma from healthcare professionals during pregnancy and childbirth in Addis Ababa, Ethiopia. Method: A descriptive study with a qualitative method was used. Seven HIV positive women who had received maternity care in Addis Ababa, Ethiopia participated and were chosen through a convenience sample. Structured interview questions were used and data were analyzed by using qualitative content analysis. Travelbeés theory of care and cognitive model of AIDS-related stigmatization were used as theoretical framework. Results: Three categories were identified in this study: Negative reactions from health care professionals, Non-presence of stigma and Education from healthcare professionals. The majority of the participants had experienced an event of HIV- related stigma from healthcare professionals. These HIV positive women felt as if they were treated differently because of their diagnosis and they experienced the professionals’ fear of becoming infected. However some of the HIV positive women who were interviewed felt they had also experienced situations where no stigmatization was shown by healthcare professionals. All the woman who were interviewed had received information about the HIV virus, how it´s spread and what medication is used as treatment. Conclusion: Stigma from healthcare professionals among HIV positive woman exists. Health care professionals have a responsibility to reduce stigma by providing care that gives women the sense of being equally treated and respected. Improvements are needed in the education of healthcare professionals so that they can develop an understanding of stigma as well as an understanding of how their own stigmatizing behavior can be reduced when caring for HIV positive women.

Denna studie syftar till att undersöka nyblivna föräldrars upplevelser rörande användandet av förlossningsbrev. Föräldrar intervjuade till denna studie valde att skriva eller inte skriva ett förlossningsbrev. Blivande föräldrar som valde att inte skriva ett förlossningsbrev gjorde detta på grund av att de ansåg att brevet skulle styra in dem i en specifik riktning, samt att det inte hjälper att försöka kontrollera något som är utom deras kontroll. Föräldrar som valde att skriva ett förlossningsbrev gjorde detta eftersom de hade specifika önskemål som frångick den norm som styr förlossningen. Även kvinnor som utryckt någon form av förlossningsrädsla valde att skriva ett förlossningsbrev. Under studiens gång har fokus även riktats mot att undersöka andra förberedelser inför förlossningen. Studiens resultat bygger på att förlossningsbrevet bidrar till att kvinnor ska få en mindre passiv roll i sin förlossning samt att partnern blir mer delaktig i förlossningsskedet. Förlossningsbrevet upprätthåller och bekräftar normen kring den ”normala” vaginala födseln, men bidrar även till att föräldrarna ska få styra och planera sin förlossning. Därför kan förlossningsbrevet ses som en användbar metod för föräldrar som vill förbereda och planera förlossningen, då de får en större delaktighet i förlossningsskedet. Förlossningsbrevet kan därför vara en användbar metod för blivande föräldrar som vill ha större kontroll och delaktighet under graviditet och förlossning. / This Bachelor Thesis discusses expectant parents' experiences regarding the use of a birth plan. Prospective parents who chose not to write a birth plan did so because they felt that the letter would steer them in a specific direction, and moreover, that trying to control something that is beyond their control won't help. Parents who chose to write a birth plan did so because they had specific requests that were not consistent with standard Swedish hospital practices. Those women who expressed any sort of fear of childbirth also chose to write a birth plan. During the study, the focus has also been aimed at exploring other preparations for childbirth. The essay's conclusion is that birth plans aid women in playing a less passive role during the birth process, as well as the partner becoming more involved in the birth. Birth plans maintain and reaffirm the norms surrounding "normal" vaginal birth, but also help parents to gain more control and plan childbirth on their own terms. A birth plan may therefore be a useful method for parents who want more control and involvement during both pregnancy and childbirth.

Background The complications of getting affected by perineal ruptures by giving birth can cause anxiety and consequences that affect the daily life of the woman. Over ninety percent of Indonesian midwives had neither acquired any basic skills nor received any further professional development training in this area during the three years following their graduation. The main risk factors for perineal ruptures are instrumentally terminated childbirths, nulliparous and a high birth weight of the baby. The midwife has a major impact on the women's further risk of suffering from a perineal rupture. Perineal protection can play a significant role to reduce perineal ruptures.   Aim The aim of the study was to describe midwives experience of perineal ruptures preventive work in Indonesia.   Method This study is based on a MFS in Indonesia. The method chosen was a  qualitative interview study with unstructured interview questions  In total, fifteen midwives were interviewed. Data was analyzed using qualitative content analysis.   Findings During the analysis three categories were identified; The preventive work to protect the perineum, Midwives experience and knowledge of perineal rupture and Factors that increase vaginal ruptures. Six subcategories were identified; Support perineum by hand, To not proceed too fast, Learning by doing, Factors midwife can affect, Factors women can affect and Other factors that may affect.   Conclusion Indonesian midwife's grip to prevent perineal ruptures are similar to what the authors are educated in Sweden. Knowledge and experience appear to be limited due to the midwive´s small number of vaginal births. Midwives emphasized the importance of education and information in their work with perineal protection. They all claimed that if no perineal protection was used, it was more likely for the woman to get a grade three or four rupture. The midwives in Indonesia didn’t use warm compresses and did only use one birth position, Lithotomy position, the women laying on her back. To further make a progress in the midwives preventive work against perineal ruptures is to educate and empower Indonesian midwives knowledge. This is an important aspect due to the large number of midwives with poor experiences. / Bakgrund Att drabbas av en perinealbristning vid förlossning kan orsaka ångest och ge konsekvenser som påverkar kvinnors dagliga liv. Över nittio procent av de Indonesiska barnmorskorna saknar fortfarande grundläggande färdigheter och professionell kompetensutveckling inom området tre år efter examen. De främsta riskfaktorerna för att drabbas av en perinealbristning är instrumentell förlossning, att vara förstföderska och barnets födelsevikt. Barnmorskan har stor påverkan för kvinnans risk att drabbas av en perinealbristning. Perinealskydd har en stor betydelse för att minska perinealbristningar.   Syfte Syftet med studien var att beskriva barnmorskors erfarenhet av perinealbristningar[ och det förebyggande arbetet i Indonesien.   Metod Denna studie bygger på en MFS (Minor field study) fältstudie i Indonesien. Den valda metoden var en kvalitativ intervjustudie med ostrukturerade intervjufrågor. Sammanlagt intervjuades femton barnmorskor. Data analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat Under analysen identifierades tre kategorier; Det förebyggande arbetet för att skydda perineum, Barnmorskans erfarenhet och kunskap om perinealbristningar samt Faktorer som ökar perinealbristningar. Sex underkategorier identifierades; Stöd perineum för hand, Långsamt framfödande, Träning ger färdighet, Det barnmorskan kan påverka, De faktorer kvinnan kan påverka och Andra faktorer som kan påverka perinealbristningar.   Slutsats Den indonesiska barnmorskans perinealskydd för att förhindra bristningar är liknande de perinealskydd barnmorskan är utbildad att tillhandahålla i Sverige. Kunskap och erfarenhet verkar däremot vara begränsad på grund av barnmorskans få assisterade vaginala födslar i Indonesien. Barnmorskorna som intervjuades betonade vikten av utbildning och information i deras arbete att tillhandahålla perinealskydd. De hävdade att om inget perinealskydd används, är det mer sannolikt att kvinnan drabbas av en grad tre eller fyra bristning. Barnmorskorna i Indonesien använder inte varma kompresser och de använder enbart en förlossningsställning, Lithotomy positionen, kvinnan liggandes på rygg. För att ytterligare göra framsteg i det förebyggande arbetet är det nödvändigt med ytterligare kompetensutveckling för de indonesiska barnmorskorna. Detta är en viktig aspekt på grund av de stora antalet indonesiska barnmorskor som inte har tillräckligt med erfarenhet.