Att vara gravid och föda barn innebär en stor omställning i kvinnans liv och hon genomgår en rad förändringar under denna tid. Att känna oro inför förlossningen är naturligt. Denna kan variera från lätt till mycket svår rädsla, i de svåraste fallen önskar en del kvinnor att bli förlösta med kejsarsnitt. Under graviditeten får kvinnorna samtalsstöd av barnmorskor vid förlossningsenheterna i Sverige. De flesta förlossningsrädda kvinnor önskar föda vaginalt och gör också det, risken för akut kejsarsnitt är dock ökad. För att kunna stötta dessa kvinnor under förlossningen behövs kunskap om vad förlossningsrädslan innehåller. Syftet var att beskriva kvinnors förlossningsrädsla i samband med förlossning. Metoden var litteraturöversikt vilket bedömdes vara passande utifrån syftet, problemformuleringen samt arbetets storlek. Valda artiklar var godkända och vetenskapligt granskade av experter och därmed peer reviewed. Resultatet visar på att kvinnor bland annat är rädda för smärta, komplikationer för mor och barn, kontrollförlust och att kvinnor som varit med om förlossningar som innehållit delar som upplevts traumatiska önskat mer stöd och kommunikation med barnmorskan. Slutsatsen är att det centrala i förlossningsrädslan ses vara kontrollförlust och traumatiska upplevelser under tidigare förlossning. Här har barnmorskan en viktig uppgift att kunna påverka och förebygga detta.

No description available.

Kraven på kunskap inom ambulanssjukvården har med åren ökat och ambulanssjuksköterskan möts dagligen av olika oförutsedda och varierande uppdrag. Prehospitala förlossningar är en relativt sällsynt företeelse men trenden visar dock att det är fler prehospitala förlossningar nu jämfört med några år sedan. De flesta förlossningar fortlöper normalt men komplikationer kan tillstöta och det är av stor vikt att ambulanssjuksköterskan har kunskap och är stöttande i dessa situationer, då patienten ofta känner stor oro över det ofödda barnet. Även ambulanspersonalen upplever osäkerhet i dessa situationer då de endast har en grundläggande kunskap i förlossningsvård och enligt tidigare studier upplever ambulanspersonal en viss okunskap för oförutsedda händelser inom prehospitala förlossningar. Syftet med denna studie var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelse av prehospitala förlossningar. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie. 12 ambulanssjuksköterskor som deltagit vid minst en prehospital förlossning i yrket intervjuades med hjälp av en intervjuguide. Intervjuerna utfördes i två olika län i olika delar av landet. Analys av insamlad data har skett med hjälp av en induktiv kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom det tre kategorier och 12 subkategorier. De tre kategorierna var upplevda stödfaktorer av betydelse, faktorer som bidrar till en upplevelse av otrygghet samt varierande emotionella upplevelser. Slutsatsen var att prehospitala förlossningar berör ambulanssjuksköterskan på olika sätt och leder till varierande emotionella upplevelser. Prehospitala förlossningar är något som ambulanssjuksköterskan inte utsätts för särskilt ofta, därmed önskas möjlighet till mer regelbunden hospitering på förlossningsklinikerna och även mer utbildning genom fler lokala utbildningsdagar gällande förlossningar och dess risker samt komplikationer.

Bakgrund: Ett urakut kejsarsnitt är en akut operation där en förlossning avslutas kirurgiskt. Indikationer för urakut kejsarsnitt inkluderar fara för kvinnans eller det ofödda barnets liv. Syfte: Syftet var att undersöka nära anhörigas upplevelse av urakut kejsarsnitt. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där textnära analys av textmaterial genomfördes med systematisk textkondensering (STC). 12 personer i åldern 30 - 45 år som var nära anhöriga till patienter som genomgått ett urakut kejsarsnitt vid ett universitetssjukhus i Mellansverige intervjuades om sina upplevelser under våren 2017. Alla intervjuade var män och pappa till barnet. Resultat: Den textnära analysen resulterade i de fem temana “behovet av stöd och uppföljning”, “det är inte så här det ska vara”, “trygg i situationen och litar på personalen”, “behovet av information och delaktighet” samt “lättnad att det är över, att allt gick bra”. Slutsats: Nära anhöriga genomgår ett brett spektrum av känslor under ett urakut kejsarsnitt och deras upplevelse av händelsen påverkas av många faktorer. De nära anhöriga önskar fortlöpande information under förloppet och att få vara delaktig under processen i så stor utsträckning som möjligt, med reservation för individuella skillnader, och upplever en stor känsla av lättnad när de slutligen får veta att barn och mamma mår bra. / Introduction: An emergency caesarean section (c-section) is an emergency surgical intervention where the baby is delivered surgically and is performed when there is an immediate risk to the life of either the baby or the laboring mother. Aim: To study next of kin’s experiences in connection to and after an emergency c-section. Methodology: The study was performed as a qualitative interview study using Systematic Text Condensation to perform a content analysis of the transcribed interviews. 12 individuals (aged 30 – 45 years) who had all been the present next of kin at an emergency c-section at a university hospital in central Sweden were recruited and interviewed about their experience in the spring of 2017. All informants were males and fathers of the child. Results: The content analysis resulted in five different themes: “The need for support and follow-up”, “this isn’t how it was supposed to be”, “sense of security and trust in the staff”, “the need for information and participation”, and “relief that it’s over, that everything turned out good”. Conclusion: The informants went through a wide spectrum of emotions during and after the emergency c-section, and their experiences were influenced by multiple factors. The next of kin generally wish to be informed continuously and to be part of the process as much as possible, however some individuals may not wish to be involved, and they also experience a sense of great relief when they learn that the child as well as the mother are doing well.

Bakgrund: Förlossningsrädsla är ett växande problem i dagens samhälle. Det orsakar lidande för varje kvinna som upplever det och för samhället i stort. I dagens vård förekommer de största delen av insatser för att motverka förlossningsrädsla under graviditeten. Vi upplever att barnmorskan saknar viktiga evidensbaserade verktyg som ämnar minskar rädsla och ångest under förlossning. En traumatisk förlossningsupplevelse är negativ för både kvinnan och samhället i stort då det kan resultera i sekundär förlossningsrädsla. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att undersöka hur barnmorskan kan ge stöd åt och hjälpa kvinnor att hantera ångest och rädsla under förlossning. Metod: Integrerad litteraturöversikt. Resultat: Studiens resultat visade att det finns en uppsjö av verktyg som barnmorskan kan nyttja under en förlossning för att minska rädsla och ångest hos kvinnan. Tre teman framkom; Fysiska verktyg, Mentala verktyg och Vårdorganisation. Inom dessa teman framkom exempelvis zonterapi, massage, musik, andningstekniker samt ett kontinuerligt stöd av en känd barnmorska som väl fungerande verktyg. Slutsats: Barnmorskan kan använda sig av flertalet verktyg för att reducera förlossningsrädsla och ångest men då behöver rätt förutsättningar och kompetens vara på plats. Verktygen är i många fall signifikanta, dock inte alla.

Förlossningsvården i Sverige har under de senaste åren centraliseras, vilket medfört längre transporter för gravida kvinnor att färdas till förlossningsklinik. Tidigare forskning visar att långa avstånd till förlossningskliniker är en vanlig bakomliggande orsak till prehospitala förlossningar. I takt med att centralisering av hälso- och sjukvården ökar förväntas fler kvinnor föda prehospitalt. Syftet med denna studie är att beskriva ambulanssjuksköterskans erfarenheter av vårdandet i samband med prehospitala förlossningar. Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats, där tio intervjuer med specialistutbildade ambulanssjuksköterskor har genomförts. Resultatet presenteras med en huvudkategori, tre generiska kategorier och totalt elva subkategorier. Huvudkategorin är; Ambulanssjuksköterskans erfarenhet av uppdrag med prehospital förlossning kan förstås som en skräckblandad förtjusning som kräver extraordinär kontroll. Det framkommer att ambulanssjuksköterskan upplever en känslomässig ambivalens vid prehospitala förlossningar, att larm om pågående förlossning skapar stress, samt att förberedelsen inför en prehospital förlossning är av stor vikt. För att ambulanssjuksköterskan ska kunna uppleva en större trygghet vid larm om pågående förlossning krävs mer utbildning, en utbildningsform som beskrivs som mycket positiv är praktisk övning eller hospitering där det finns möjlighet att öva på vårdandet vid förlossningar tillsammans med en barnmorska.

Syfte och frågeställningar Syfte Syftet med studien var att undersöka om det fanns ett samband mellan graden av fysisk aktivitet innan och under graviditeten och förlossningstiden hos förstföderskor. Frågeställningar 1. Har de kvinnor som följer FYSS rekommendationer1 angående fysisk aktivitet under graviditeten kortare förlossningstid jämfört med de kvinnor som inte följer rekommendationerna? 2. Finns det en korrelation mellan grad av fysisk aktivitet under graviditeten och förlossningstiden (latensfasen och den aktiva fasen)? 3. Har de kvinnor som har kortare förlossningstid varit mer fysiskt aktiva innan graviditeten än de kvinnor som haft längre förlossningstid? Metod Den här studien är en kvantitativ studie som genomfördes genom en enkätundersökning. En pappersenkät och en online-enkät skapades innehållande bakgrundsfrågor, frågor om fysisk aktivitet och övriga frågor som kunde komma att påverka resultatet. Pappersenkäten delades ut på Friskis&Svettis samt på mördavårdcentraler och online-enkäten lades upp på Facebook på tre grupper för de som fött barn under 2016. Sammanlagt var det 184 svar som skickades in, varav tio svar gick som bortfall och därmed var det 174 svar som analyserades. Resultatet sammanställdes i ett excel-dokument och analyserades i SPSS (IBM SPSS Statistics version 24). One-way ANOVA-test och icke-parametrisk Spearman rank order korrelations-test genomfördes för att få fram eventuella samband. Resultat Inga signifikanta korrelationer kopplade till studiens syfte och frågeställningar kunde hittas. Istället hittades korrelation mellan den totala förlossningstiden och ålder på kvinnan (p=,006), barnets vikt (p=,020) samt graviditetstid (p=,028). Slutsats Fler studier där fysisk aktivitet isoleras från andra påverkande faktorer behövs för att bekräfta om graden av fysiska aktiviteten påverkar förlossningstiden. 1 FYSS rekommendationer för fysisk aktivitet under graviditeten innebär 150 minuter medelintensiv aktivitet eller 75 minuter högintensiv aktivitet. Även muskelstärkande aktivitet två gånger i veckan samt undvikande av stillasittande. (FYSS 2015b)

Socialstyrelsen har definierat Sexuell och Reproduktiv Hälsa utefter WHO:s definition. Sexuell och Reproduktiv Hälsa utgör barnmorskans kompetensområde. Till grund för barnmorskans arbete ligger barnmorskans kompetensbeskrivning samt ICM:s etiska kod, vilka är riktlinjer för barnmorskor och bidrar till en hög kvalitet inom yrket. Kvinnokroppen har såsom objekt fascinerat genom tiderna. Den kvinnliga kroppen har betraktats vara motsatsen till den normativa, vilken är den manliga kroppen. De reproduktiva kvinnliga funktionerna har likställts med sjukdom och abnormalitet. Studier visar att kvinnor generellt har en negativ syn på sin kropp efter graviditet, men forskningen är sparsam. Hur vården bör bemöta dessa kvinnor och fånga upp deras upplevda ohälsa är meningsfullt att söka svar på, likaväl hur upplevelsen av hälsa kan styrkas. Hur kvinnor upplever sina kroppar efter graviditet och vad de upplever som reproduktiv hälsa i relation till kroppen är därför viktigt att belysa. Studien är genomförd med en humanvetenskaplig ansats där kvinnors upplevelser studeras. Detta studeras med ett kvalitativt tillvägagångssätt i form av skrivna berättelser.  Resultatet visar att upplevelsen av reproduktiv hälsa påverkas av kroppens funktioner och hur kroppen fungerar gentemot kvinnans egna önskningar och tankar om hur den borde fungera. En reproduktivt fungerande kropp ger en upplevelse av kvinnlighet och reproduktiv hälsa, medan en kropp med sviktande reproduktiva funktioner upplevs okvinnlig och ger upphov till reproduktiv ohälsa. Kvinnan upplever reproduktiv hälsa vid en fungerande reproduktion, likaså bekräftas hennes kvinnlighet genom det. Menstruation och preventivmedel upplevs tvetydigt för kvinnan då hon upplever det både som hälsa och ohälsa. Det är av vikt att vårdpersonal bemöter kvinnor under hela hennes livscykel på ett professionellt och etiskt riktigt sätt.

Att föda barn är en stor händelse i en kvinnas liv, genom livet byggs förväntningar upp om hur den egna förlossningen ska bli när den dagen kommer. Det är inte alltid upplevelsen blir som man förväntat sig.Syftet med studien är att undersöka förstföderskors förväntningar på förlossningen och på barnmorskan samt deras upplevelser efteråt. Den kvalitativa forskningsmetoden kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes. Resultatet av förväntningar och upplevelser i relation till förlossningen visar att tid och rum, en ny livshändelse, smärta och smärtlindring, partnerns roll samt utgången av förlossningen var viktigt i samband med förlossningen. Kvinnorna vill att förlossningen skall ta lagom lång tid och inte göra för ont. De vill att de inte ska behöva använda för mycket farmakologisk smärtlindring. Vidare vill de ha sin partner som stöd. Upplevelserna stämmer inte alltid överens med förväntningarna men kvinnorna är ändå i det stora hela nöjda med sina förlossningar. I förväntningar och upplevelser av barnmorskan visar sig personligt bemötande, yrkesmässigt förhållningssätt, kommunikation samt närvaro vara viktiga egenskaper. Kvinnorna förväntade sig en barnmorska som var lugn och trygg, hon skulle ha lång erfarenhet, inte bemöta kvinnorna som de vore en i mängden utan se deras förlossning som lika unik som de själva upplevde den. Barnmorskan ska vara aktiv och erbjuda olika smärtlindringsmetoder, sen ska hon stötta och coacha kvinnan och hennes partner. De flesta kvinnorna upplevde att deras barnmorska uppfyllde deras förväntningar men några uttryckte att de blev glada när det var skiftbyte så de fick en annan barnmorska. Kvinnorna i studien hade många olika förväntningar på sin förlossning och på sin barnmorska. Det är viktigt att som barnmorska vara lyhörd inför varje ny individ, då man i studien ser vilka brett skilda förväntningar kvinnorna har på sina barnmorskor. Kvinnorna vill så gärna ha sin förlossning som de förväntat sig och det är barnmorskans uppgift att guida dem igenom förlossningen så nära deras förväntningar som möjligt. / <p>Program: Barnmorskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Upplevelsen av förlossningen följer med kvinnan under hela av hennes liv. Forskning visar att stöd är en av de viktigaste faktorerna för uppnåendet av en positiv upplevelse för kvinnan. Det finns mycket forskning som stödjer detta, men väldigt lite forskat på hur stödet ser ut och hur barnmorskorna gör när de stödjer kvinnan. Detta ville forskarna undersöka i föreliggande studie. Syftet med studien är att beskriva barnmorskans stödjande roll i förlossningen, och hur det stödet ser ut.En fenomenologisk ansats med livsvärldsteoretisk grund användes. Intervjuer genomfördes på två förlossningsavdelningar i Västra Götalandsregionen med sex barnmorskor. Resultatet presenteras genom fem innebördsteman. De fem innebördsteman är, att bära fram, att skapa kontakt och tillit, att vara med kvinnan, att vara lyhörd och ödmjuk inför varje unik människa samt barnmorskans största roll. Resultatet av studien visar att barnmorskorna upplever att deras stödjande roll till kvinnan under förlossningen är mycket viktig, det var deras utan tvekan största roll som barnmorska. Exempel på stödet är att ge massage, stryka, klappa, vara närvarande, bra bemötande och andningsteknik. Vidare innebär stödet information om vad som händer, det normala förloppet samt god kommunikation. Att bära fram innebär att lotsa och lyfta upp kvinnan så att hon orkar genom förlossningen. Att vara ödmjuk inför varje unik människa innebär att stödet barnmorskorna förmedlade kunde se olika ut beroende på kvinnan de skulle vårda. Det handlar om att som barnmorska var lyhörd för vad kvinnan behöver. / <p>Program: Barnmorskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: D</p>