Bakgrund: Smärtsam och långdragen latensfas är ett problem inomförlossningsvården idag då det ofta bidrar till komplikationer som till exempel förhöjd andel kejsarsnitt och postpartuminfektioner 2002). Taktil massage har visat sig kunna bidra till ökat välbefinnande och avslappning hos gravida kvinnor med hyperemisis). Studier som utvärderat effekter av taktil massage på latensfasen under förlossningen saknas. Syfte: Att jämföra effekterna av standardbehandling, musikterapi och taktil massage med enbart standardbehandling under latensfasen. Design: Randomiserad kontrolleradpilotstudie. Plats för genomförande: Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. Deltagare: 40 kvinnor som väntar sitt första barn som söker förlossningen på grund av en smärtsam latensfas. Primär utvärderingsvariabel: etablering av aktivt förlossningsskede. Sekundära utvärderingsvariabler: användning av smärtlindring och förlossningsutfall. Resultat: Etableringen av aktivt förlossningsförlopp, användning av smärtlindring och förlossningsutfall skiljde sig inte åt mellan grupperna. Färre kvinnor som fått taktil massage använde Tablett Citodon (p= 0,0475) men i övrigt skiljde sig inte användningen av smärtlindring åt mellan behandlingsgrupperna. Slutsats: Taktil massage under latensfasen påverkar inte etablering av aktivt förlossningsförlopp, användning av smärtlindring, förlossningsutfall eller barnets hälsa. / <p>Program: Barnmorskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

<p>De senaste åren har antalet kejsarsnitt på humanitär indikation ökat i Sverige. Den vanligaste bidragande orsaken till detta är förlossningsrädsla. Med förlossningsrädsla menas att man känner ångest och fruktan inför sin förlossning.</p><p>Syftet med denna litteraturstudie är att belysa faktorer som kan påverka upplevelsen av förlossningsrädsla samt vilket behov av stöd förlossningsrädda kvinnor behöver. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie som omfattade 16 vetenskapliga artiklar. Vid granskningen av dessa artiklar bildades två huvudkategorier, dessa var; upplevelser och stöd. Resultatet visade att den vanligaste upplevelsen vid förlossningsrädsla var rädsla för smärta och oron för sin och sitt barns hälsa och välmående. Förlossningsförloppet var också något som orsakade rädsla hos vissa kvinnor. Mest utsatta för förlossningsrädsla var kvinnor som led av dålig självkänsla och tvivlade på sin prestationsförmåga. Kvinnans tidigare erfarenheter spelade en stor roll vid upplevelsen av förlossningen. Den bästa vård förlossningsrädda kvinnor kan få är stöd från sin omgivning och vårdpersonal. Den mest framgångsrika behandlingsmetod enligt denna litteraturstudie var terapi.</p><p>En slutsats blev att det är viktigt att upptäcka kvinnans förlossningsrädsla i ett tidigt stadium och att omvårdnaden är individualiserad.</p>

De senaste åren har antalet kejsarsnitt på humanitär indikation ökat i Sverige. Den vanligaste bidragande orsaken till detta är förlossningsrädsla. Med förlossningsrädsla menas att man känner ångest och fruktan inför sin förlossning. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa faktorer som kan påverka upplevelsen av förlossningsrädsla samt vilket behov av stöd förlossningsrädda kvinnor behöver. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie som omfattade 16 vetenskapliga artiklar. Vid granskningen av dessa artiklar bildades två huvudkategorier, dessa var; upplevelser och stöd. Resultatet visade att den vanligaste upplevelsen vid förlossningsrädsla var rädsla för smärta och oron för sin och sitt barns hälsa och välmående. Förlossningsförloppet var också något som orsakade rädsla hos vissa kvinnor. Mest utsatta för förlossningsrädsla var kvinnor som led av dålig självkänsla och tvivlade på sin prestationsförmåga. Kvinnans tidigare erfarenheter spelade en stor roll vid upplevelsen av förlossningen. Den bästa vård förlossningsrädda kvinnor kan få är stöd från sin omgivning och vårdpersonal. Den mest framgångsrika behandlingsmetod enligt denna litteraturstudie var terapi. En slutsats blev att det är viktigt att upptäcka kvinnans förlossningsrädsla i ett tidigt stadium och att omvårdnaden är individualiserad.

Bakgrund: Smärtlindring under förlossning och amning är två stora kompetensområden inom barnmorskans profession vilket medför att barnmorskan bör ha kunskap om eventuella samband mellan olika smärtlindringsmetoder och amning. Tidigare forskning om smärtlindringsmetoder och dess samband med amning har oftast fokuserat på enstaka smärtlindringsmetoder samt belyst sambandet med amningsinitiering efter förlossningen. Studier saknas således där hela spektrumet av smärtlindringsmetoder och dess samband med amning fram till två månaders ålder studeras. Syfte: Att undersöka förekomst av smärtlindringsmetoder under vaginal förlossning av fullgångna barn, vilka faktorer som är associerade med respektive smärtlindringsmetod samt eventuella samband mellan smärtlindringsmetod och amning vid två månaders ålder. Metod: Populationsbaserad, prospektiv kohort studie där 31 150 moder-barn par i Uppsala och Örebro län ingick. Material inhämtades från Medicinska Födelseregistret, Statistiska Centralbyrån samt Barnhälsovården. Statistiska analyser inkluderade Chi-två test, binär logistisk regressionsanalys samt multivariat logistisk regressionsanalys. Resultat: Inhalation av lustgas var den mest använda smärtlindringsmetoden. Användningen av smärtlindringsmetoder hade flest samband med län, etnicitet, paritet och moderns ålder. Risken för användning av epiduralblockad var nästan sex gånger så hög för förstföderskor. Intramuskulära injektioner med petidin/morfin eller epiduralblockad medförde en risk för avslutad amning innan två månaders ålder, men för TENS ochakupunktur fanns ett samband med fortsatt amning vid två månaders ålder. Slutsats: Det finns ett samband mellan smärtlindringsmetod och amning två månader postpartum. Barnmorskor bör ha kunskap om detta samband för att kunna stödja mödrarnas val av smärtlindringsmetod och amningsutfall.

Bakgrund: Amning är av stor betydelse för det nyfödda barnet och mamma, både ur närings- och trygghetsaspekter. Tidigare studier om sambandet mellan förlossningssätt och amning visar motstridiga resultat; vissa studier indikerar att sectio påverkar amningen negativt medan andra studier inte visar på något samband.Syftet: Att undersöka huruvida det finns demografiska och hälsorelaterade skillnader hos mammor gällande förlossningssätt samt om förlossningssätt påverkar amningsdurationen upp till två månaders ålder.Metod: Studien har en populationsbaserad kohortdesign och omfattar n= 35250 mamma-barn par i Örebro- och Uppsala län, där barnet fötts åren 1993-2001. Statistiska analyser har genomförts med Chi-square test, binär logistisk regressionsanalys och multivariat logistik regressionsanalys.Resultat: Visade att mammor som förlösts med sectio ammade i lägre utsträckning vid två månaders ålder i jämförelse med mammor som förlösts vaginalt. Många riskfaktorer identifierades för en ökad risk att förlösas med sectio: län, hälsofaktorer hos mamma och barn, paritet, mammans ålder, rökning samt socioekonomiska faktorer. Resultatet kan hjälpa barnmorskan i hennes profession, genom att kunskap erhålls om dessa samband. Barnmorskan kan därmed identifiera riskfaktorer, arbeta förebyggande och underlätta initieringen av amning.Konklusion: Barnmorskor kan med hjälp av denna studie öka medvetenheten hos vårdpersonal angående sectioförlösta mammors behov av extra stöd vid initiering av amning.

Forskning kring moderns upplevelse av förlossningen är väl täckt men faderns upplevelse är ett inte lika utforskat område. Idag närvarar fadern i stor utsträckning vid förlossningen vilket väcker behovet av att identifiera och beskriva hans upplevelser eftersom dessa utöver fadern även påverkar modern, barnet och familjen som helhet. Syftet med denna studie var att belysa faderns upplevelse av förlossningen. Studiens metod var systematisk litteraturstudie med sökningar utförda i databaserna Cinahl, PsycINFO, Science Direct och PubMed/Medline under åren 2003-2008. Sammanlagt inkluderades sju artiklar vilka granskades och kvalitetsbedömdes utifrån granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultatet i artiklarna kodades, kategoriserades och sammanställdes för att sedan nedskrivas under den slutgiltiga rubriken ”faderns upplevelse av kontroll” med subkategorierna: ”innebörden av förlossningsrelaterad rädsla hos fadern”, ”faderns upplevelse av delaktighet under förlossningen” samt ”faderns helhetsupplevelse av förlossningen”. Resultatet visade att fadern upplevde mycket rädsla relaterat till förlossningen och rädslan berörde främst partnerns och/eller barnets liv och hälsa. Trots rädsla upplevdes förlossningen som ett viktigt ögonblick att närvara vid, både för barnets, partnerns och för sin egen skull. Epiduralbedövning till kvinnan visade sig ge fadern en mer positiv upplevelse, större delaktighet och reducera hans oro och stress under förlossningen. Slutsatsen är att fadern får en mer positiv upplevelse av förlossningen om han upplever att han i någon mån har kontroll över situationen.

No description available.

<p>Forskning kring moderns upplevelse av förlossningen är väl täckt men faderns upplevelse är ett inte lika utforskat område. Idag närvarar fadern i stor utsträckning vid förlossningen vilket väcker behovet av att identifiera och beskriva hans upplevelser eftersom dessa utöver fadern även påverkar modern, barnet och familjen som helhet.</p><p>Syftet med denna studie var att belysa faderns upplevelse av förlossningen.</p><p>Studiens metod var systematisk litteraturstudie med sökningar utförda i databaserna Cinahl, PsycINFO, Science Direct och PubMed/Medline under åren 2003-2008. Sammanlagt inkluderades sju artiklar vilka granskades och kvalitetsbedömdes utifrån granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultatet i artiklarna kodades, kategoriserades och sammanställdes för att sedan nedskrivas under den slutgiltiga rubriken ”faderns upplevelse av kontroll” med subkategorierna: ”innebörden av förlossningsrelaterad rädsla hos fadern”, ”faderns upplevelse av delaktighet under förlossningen” samt ”faderns helhetsupplevelse av förlossningen”.</p><p>Resultatet visade att fadern upplevde mycket rädsla relaterat till förlossningen och rädslan berörde främst partnerns och/eller barnets liv och hälsa. Trots rädsla upplevdes förlossningen som ett viktigt ögonblick att närvara vid, både för barnets, partnerns och för sin egen skull. Epiduralbedövning till kvinnan visade sig ge fadern en mer positiv upplevelse, större delaktighet och reducera hans oro och stress under förlossningen.</p><p>Slutsatsen är att fadern får en mer positiv upplevelse av förlossningen om han upplever att han i någon mån har kontroll över situationen.</p>

Syfte: Beskriva behovet av stöd hos pappor med förlossningsrelaterad rädsla. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Åtta pappor med förlossningsrelaterad rädsla valdes ut genom ett kombinerat bekvämlighetsurval och snöbollsurval. Vid analysprocessen användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre kategorier: behov av samtalsstöd, behov av information och behov av professionellt bemötande samt 12 subkategorier. Papporna beskrev behovet av stöd utifrån erfarenheter de erhållit då mamman till deras barn varit gravid och vid sitt barns födelse. Papporna beskrev ett behov av att samtala om förlossningsrelaterad rädsla, att få kontinuerlig information och att lita på barnmorskan. Papporna beskrev att de inte kände sig uppmärksammade av barnmorskan och att de kände sig oförberedda inför oväntade händelser eller situationer i samband med sitt barns födelse. Hur barnmorskan bemötte papporna hade betydelse för hur papporna skulle kunna hantera sin förlossningsrelaterade rädsla. Papporna menade att information var avgörande för hur de kunde hantera sin förlossningsrelaterade rädsla. Konklusion: När barnmorskorna uppmärksammade pappor och deras förlossningsrelaterade rädsla, menade papporna att en stödjande miljö uppstod. Barnmorskornas stöd kunde bidra till att minska pappors förlossningsrelaterade rädsla. Om papporna påtalar sina behov kan möjligheten för stöd från barnmorskan öka.

No description available.