När miljonprogrammet uppfördes under åren 1965 till 1975 ville staten och kommunerna ta ett större ansvar för bostadsförsörjningen och lösa den då mycket omfattande bostadsbristen i Sverige. Miljonprogrammets fastigheter kom huvudsakligen att ägas av de allmännyttiga kommunala fastighetsföretagen för att kunna garantera en skälig hyra och uppnå den bostadssociala utredningens mål från 1947, vilket kom att prägla den svenska bostadsmarknadnen under många år därefter. I år, 2021, har en majoritet av miljonprogrammets fastigheter funnits i över 50 år och därmed är renoveringsbehovet stort. De områden där miljonprogrammets fastigheter är belägna är ofta problemutsatta områden och en stor del av invånarna har ofta sociala och ekonomiska problem.  Under de senaste åren har många allmännyttiga kommunala fastighetsföretag sålt av miljonprogramsfastigheter till privatägda fastighetsföretag. Uppsatsen beskriver hur de privata fastighetsföretagen resonerar kring miljonprogrammets fastigheter och vad de har för investeringsstrategier när de förvärar och förädlar fastigheterna. Uppsatsen redogör också för hur de privata fastighetsföretagen ser på riskhantering och utmaningarna för miljonprogrammets fastigheter. Slutligen ger uppsatsen en bild av vad de privata fastighetsägarna har för ambition gällande investeringar i miljonprogrammet.  Uppsatsen har genomförts som en kvalitativ studie, vilket innebär att studiens empiri är hämtad från intervjuer med privatägda fastighetsföretag. Totalt har sex stycken privatägda fastighetsföretag av olika storlek och kvaliteter intervjuats med ambitionen att få en bred representation av olika företag. Intervjufrågorna har utformats för att kunna besvara studiens frågeställningar och belysa syftet. Studien visar att de privatägda fastighetsföretagen ser en ljus framtid för miljonprogrammets fastigheter givet att de utmaningar som föreligger med dessa områden och fastigheter behandlas på rätt sätt. Det gåt att skapa lönsamhet och en ökad attraktivitet för miljonprogrammet. De privatägda fastighetsföretagen har nämnt att det krävs mer av fastighetsförvaltning inom miljonprogrammets fastighetsbestånd. Flera respondenter har betonat vikten av platskontor, områdessamverkan och löpande renoveringar. Vid investeringar krävs en högre direktavkastning på grund av en högre risknivå. Fastighetsföretagen använder sig av en blandning av normativa och icke normativa modeller vid investeringsbedömningar. Fastighetsföretagen beskriver att de arbetar efter interna målsättningar eller bedömer varje enskild affär för sig. Flera fastighetsföretag nämner energieffektiviseringsåtgärder som en av möjligheterna vid investeringar i miljonprogrammet.

No description available.

No description available.

No description available.

Syftet med detta examensarbete är att kartlägga några av de största transaktionerna på den svenska fastighetsmarknaden under 2011. Detta år har kännetecknats av lägre transaktionsvolym än föregående år, bland annat på grund av ett osäkrare ekonomiskt läge. Teorin har sin utgångspunkt i vilka aktörer som finns på marknaden och vilken roll konsulten, utländska investerare och banker spelar samt hur utvecklingen av fastighetstransaktions marknaden i Sverige sett ut fram tills idag. Kartläggningen har gjorts på sätt att försöka få med de flesta typer av aktörer och utreda varje transaktion för sig samt ge en närmare analys av dessa. Kartläggningen visar att de största transaktionerna i Sverige under 2011 gjordes av både noterade och onoterade fastighetsbolag på köpsidan, samt onoterade fastighetsbolag på säljsidan. Att döma av fjolårets utveckling marknadsmässigt pekar en hel del på att den kraftiga tillväxten i Sverige kommer att leda till mer arbetstillfällen, med fallande vakanser och stigande hyror som konsekvens på den svenska fastighetsmarknaden.

Fastighetsfonder som ägarform och investeringalternativ är väletablerat internationellt sett, men är ett relativt nytt fenomen i Sverige. Fonderna är onoterade fastighetsbolag där investerarna blir delägare i fonden. Den första fastighetsfonden lanserades av NIAM år 2000, och efter detta har det skett en stor utveckling. Framförallt är det slutna fastighetsfonder med en opportunistisk investeringsstrategi som agerar på den svenska marknaden, och är den typ som huvudsakligen kommer belysas i denna studie. Rapporten syftar till att ge en övergripande bild av hur fastighetsförvaltningen går till inom de svenska fastighetsfonderna, något som tidigare inte har studerats närmre. Studien fokuserar primärt på tre huvudsakliga delar: egen regi kontra entreprenad, långsiktighet och miljö samt fastighetsfondernas relation till investerare och hyresgäster. För att kunna ta fram den generella uppfattningen hos aktörna i fastighetsbranschen genomfördes en enkätundersökning samt intervjuer. Resultatet visar på att det inte föreligger några större skillnader mellan fonders fastighetsförvaltning gentemot andra ägarformer. Fastighetsfonderna använder sig generellt av extern personal för att sköta den operativa fastighetsförvaltningen, delar av mer strategisk art behålls internt. Fonderna har ofta en kortare innehavstid, höga avkastningskrav samt agerar på flera marknader, ett förhållande där det inte blir effektivt att ha allt i egen regi. Investerarnas kapital är kritiskt för fastighetsfonder, således är relationen till dem avgörande för att kunna resa nya fonder i framtiden. Investerarna kräver en bra avkastning och har inget intresse för hur förvaltningen av beståndet går till. Trots att det finns ett stort fokus på en snabb förräntning, tyder inget på att hyresgästerna skulle behandlas sämre. Situationen kan förklaras av att framförallt de större hyresgästerna är återkommande, vilket skapar incitament att bibehålla och värna om dessa relationer. Uppfattningen i branschen är att fastighetsfonderna har ett kortsiktigare perspektiv i sin förvaltning, men utan att kortsiktiga lösningar används. Detta kan förklaras av den opportunistiska investeringsstrategin, där det krävs fastighetsutvecklande investeringar för att uppnå de höga avkastningskraven. Att det kortsiktiga perspektivet leder till mindre fokus på miljörelaterade frågor, finns det inget som tyder på. Med ökad efterfrågan på marknaden, ser fonderna goda vinstmöjligheter med att uppmärksamma klimatsmarta lösningar, vilket gör det naturligt att fokus kommer att ligga där.

Livbolag är stora kapitalplacerare och aktörer på fastighetsmarknaden. Fastighetsstrategierna utgörs, såväl traditionellt som i dagsläget, i huvudsak av direktägande i fastigheter. De främsta skälen är driftnettons bidrag till riskjusterad avkastning, fastigheters inflationsskyddande egenskaper, samt den historiskt anknutna tryggheten direktägda fastigheter är behäftade med. I rådande läge finns därför ingen anledning att anta att bolagen kommer att ändra huvudstrategi inom fastighetsportföljerna. Generellt är livbolagen underviktade mot fastigheter. Kombinationen av effekter av 2000-talets kriser på finansmarknaden och livbolagens begränsade investeringsförhållning till och på den svenska fastighetsmarknaden öppnar upp för vissa alternativa fastighetsinvesteringar. Bolagens definition av och preferenser för fastighetsinvesteringar skulle följaktligen kunna vidgas. Investeringsklubbar har sedan finanskrisen 2008 blivit ett vedertaget instrument för livbolag på fastighetsmarknaden. Troligtvis har det skett på fastighetsfondernas bekostnad, då kraven på beslutsinflytande, transparens samt kostnadseffektivitet ökat bland investerare. Samriskbolag liknar även direktägande, som inom fastighetsportföljen förmodligen kommer beläggas med relativt ringa kapitalkrav i och med implementeringen av det nya EU-direktivet Solvens II. För att möjliggöra mer opportunistiska investeringstrategier och nå även den sekundära fastighetsmarknaden skulle livbolag därför i större utsträckning kunna nyttja klubbstrukturer. På grund av bankernas restriktivare utlåning och ett allmänt refinansieringsbehov på fastighetsmarknaden råder en stark efterfrågan på alternativa finansieringslösningar. Livbolag som borgenärer är därför ett tänkbart scenario, i synnerhet eftersom investeringsformen troligtvis inte påförs ökade kapitalkrav. Marknaden för svenska fastighetsobligationer anses emellertid alltför omogen. Organisatoriskt kompliceras dock hanteringen av fastighetslån genom statiska ansvarområden inom livbolagen. För en effektivare replikering av finansläget krävs förmodligen flexiblare organisationer. Fastighetsaktier utgör på lång sikt mycket god fastighetsexponering. Som långsiktiga aktörer och ägare av fastighetsaktier borde livbolagen därför vinna på att inte fullt ut betrakta innehav som aktieexponering, utan förvalta fastighetsaktier och fastighetsportföljer på ett mer samordnat sätt. Det skulle, förutom att bidra till en bättre beskrivning av den faktiska fastighetsexponeringen, möjliggöra utnyttjande av imperfektioner mellan marknaderna, såsom relativa prisskillnader. På grund av aktiemarknadens uppvisade volatilitet, kommer dock tillgångsslaget påföras relativt höga kapitalkrav i och med det nya solvensregelverket.

Gruvnäringen är en av Sveriges äldsta industrier. Redan på 1100-talet bröts järnmalm på Utö i Stockholms skärgård. Gruvdriften har haft stor betydelse för utvecklingen av infrastrukturen i form av vägar och järnvägar i landet. Den har också haft betydelse för uppkomsten av flerbostadshus. Då gruvorna ofta låg avlägset var möjligheten till boende på platsen en förutsättning för att kunna locka arbetskraft. Att värdera en gruva är en lång och besvärlig process där många människor inom skilda kompetensområden måste vara inblandade. Vid en jämförelse mellan värdering av en gruva och ett flerbostadshus med bostadsrätter är skillnaden att en gruvas värde beror på malmtillgång och världens behov, medan värdet på ett flerbostadshus främst handlar om människors önskemål. Husets placering i förhållande till bland annat spårbunden trafik och ett centrum har direkt koppling till bostadens pris. Detta faktum gör att flerbostadshusets värde kan förändras över tid, medan en gruva har sitt värde så länge fyndigheten består, oavsett dess läge. Processen fram till att en gruva ger avkastning är mycket kostsam och kräver stora investeringar både i pengar och kunskap. Ändå är det en lönsam bransch. Många parametrar styr malmens värde – hur åtkomlig den är, vilka mängder som kan tas upp, vilken utrustning som krävs, hur marknadens behov ser ut med mera. Världens behov av olika metaller är stort och jakten på nya gruvor intensiv. På tolv år har metallpriserna fyrdubblats. Värdebedömning av flerbostadshus är ofta sammankopplad med osäkerhet vilket gäller oberoende av värderingsmetod. Med Stockholm som exempel är det dock ingen tvekan om marknadens behov – här råder bostadsbrist. Ändå anger ledande bostadsbyggare att den största risk de tar är att inte få bostäderna sålda. Vid alla typer av investeringar finns större eller mindre risker. När det gäller gruvor och flerbostadshus är riskerna stora. En anledning är att det tar åtskilliga år från idé till gruva i drift respektive flerbostadshus med alla lägenheter sålda. Företrädare för båda branscherna betonar att tillståndsprocessen är lång och krånglig, och hur marknaden ser ut om ett antal år kan vara svårt att sia om.

Tenant representation är som bransch befinner sig i sin expansionsfas och har funnits på den svenska marknaden sedan tidigt 90-talet. Tjänsten tenant representation kommer ifrån den engelska och amerikanska marknaden och således ligger dessa marknader i framkant. Arbetet behandlar utbudet, utvecklingen och framtidsutsikterna på Stockholms tenant represantationmarknad. Arbetet stödjer sig till stor del på intervjuer av representanter från aktörer på Stockholms tenant representationmarknad. Arbetet hämtar även inspiration från tidigare arbeten och till viss del litteratur. Olika trender på marknaden som märks av är att medvetenheten och efterfrågan på tenant representation ökar samt att rekryteringsmöjligheterna har ökat. Svaren i intervjuerna har inte visat orsaken till de ökade rekryteringsmöjligheterna, men ett antagande är att utbildningar har anpassat sig till marknadernas behov. Tjänsterna inom tenant representation utvecklas även i en sådan riktning att TR företaget binder sig under kunden under en längre tid. Detta samtidigt som företagen har olika överlämningspunkter så att kunden inte upplever samarbetet som onödigt. De intervjuade företagen har en tydlig bild av sina konkurrenter och upplever att marknaden räcker för alla. Konkurrens efterfrågas då det skulle underlätta spridningen av TR tjänsterna och förbättra kvaliteten på dessa. Aktörerna på marknaden verkar även ha blivit bättre på att följa upp sina kundkontakter. Detta kan ha en positiv påverkan på förtroendet för TR marknadens aktörer.

I denna rapport har vi valt att kritiskt granska fastighetsvärderingar på en illikvid marknad. Dels i fråga om metodval, dels om det föreligger någon form av systematisk felkälla och till sist om det råder oenighet kring tillämpningen av IFRS definition av verkligt värde. Kassaflödesmodellen är den idag vanligast förekommande värderingsmetoden och ger goda möjligheter till fastighetsspecifika justeringar under kalkylperioden. Vår uppfattning är dock att metoden endast ger sken av noggrannhet då kassaflödet ändå normeras tämligen slentrianmässigt samt att osäkerheten i direktavkastningskrav på en illikvid marknad är av överordnad betydelse. Vidare undersöker vi ifall det finns systematiska avvikelser i fastighetsvärderingar. Detta gör vi genom att undersöka korrelationen mellan de bedömda värdena på fastighetsmarknaden och aktiemarknaden. Den korrelation vi kan påvisa tyder på att fastighetsmarknaden lider av fenomenet valuation smoothing. IFRS har i sitt regelverk IAS 40 en tydlig definition på en fastighets verkliga värde som noterade bolag enligt lag är skyldiga att följa i sin redovisning. Vi jämförde de årliga bedömda värdeförändringar mellan fem noterade fastighetsbolag sinsemellan och såg en tydlig skillnad. Vid en närmare analys visar det sig att bolag med högre andel internvärdering av fastighetsbeståndet har en större spridning på sina värdeförändringar sett över tid. Orsaken till detta är svår att bevisa men problematiken kring att bolag som själva värderar sitt bestånd eventuellt påverkar värderingarna av fastigheterna tål att belysas.