Auditor, auditing process, audit report, creditors, going-concern.

Sammanfattning: Allmänheten har på senare tid kritiserat revisorsyrket för de granskningsinsatser som har gjorts med anledning av att revisorer inte slagit larm när det gått dåligt för ett företag (Ruiz-Barbadillo et al., 2003, s. 597). Den bedömning som revisorer gör om företags fortlevnad är av betydelse för att företags intressenter och allmänheten ska få rätt information om företagens ekonomiska tillstånd (Fant, 1994, s. 14). Frågan gäller en framtidsbedömning om verksamhets fortsatta drift och utgör därför en för revisorer svår uppgift (Johnsson, 2005, s. 69). Revisorns uppgift under granskningen är att kontrollera tillförlitligheten av redovisningsinformationen vilken företagsledningen tagit fram. Det nämnda innebär att samarbetet mellan revisorer och företagsledningen är av vikt för revisorernas granskningsarbete (Fant, 1998, s. 47). Mot denna bakgrund är syftet med denna uppsats att undersöka hur parternas samspel påverkar uttalandena om företags fortlevnad. I teorikapitlet behandlas företagsledningens ansvar, revisorns granskningssvårigheter och RS  570 fortsatt drift som revisorn ska utgå ifrån. Vidare tas samspelets betydelse för revisorns  granskningsarbete upp och vilka faktorer som påverkar sådan interaktion. För den empiriska undersökningen intervjuas tre auktoriserade revisorer från tre stora revisionsbyråer. Resultaten visar att ett bra samspel mellan revisorn och företagsledningen underlättar revisorns granskningsarbete. En bra interaktion mellan de nämnda parterna kan innebära att revisorn får tillgång till rätt underlag för en bedömning av fortlevnaden av företaget ifråga. Ett sämre samspel, å andra sidan, försvårar revisorns granskningsarbete eftersom revisorn i sådant fall arbetar med en icke samarbetsvillig företagsledning och otillräckligt underlag för en korrekt bedömning. Med stöd av den undersökning som gjorts av det aktuella ämnet kan den slutsatsen dras att samspelet har betydelse för revisorns uttalanden i förevarande hänseende och ett bra samspel möjliggör för revisorn att uttala sig om när företaget är fortlevnadshotad medan en sämre interaktion försvårar positionen för revisorerna att göra uttalanden om de ifrågavarande företagen.

Syfte: Den ökade mängd immateriella tillgångar som tas upp i balansräkningen till följd av digitaliseringen har gjort det svårt för företag att återspegla det faktiska värdet som tillgångarna har. Stora värden av immateriella tillgångar kan tas upp i redovisningen vilket kan vara missvisande för företagets intressenter. Samtidigt är det inte ovanligt att företag inte har likviditet för att betala sina skulder och därför behöver försättas i konkurs som en naturlig del i sin livscykel. Hur immateriella tillgångars värden påverkas av konkurs är därför av stort intresse för företagets intressenter för att bevaka sin rätt till en eventuell utdelning i konkursen. Syftet med denna studie är därför att utreda hur värderingsmetoden av immateriella tillgångar påverkas när ett bolag försätts i konkurs. Metod: Studien genomförs med en kvalitativ forskningsmetod med en hermeneutisk forskningsfilosofi och en induktiv ansats. Studien inleds med en litteraturgranskning och data samlas in genom semi-strukturerade intervjuer av primärt aktiva konkursförvaltare. Resultat och slutsats: Studien visar att noggrant uppskattat värde i en konkurs oftast innebär en marknadsvärdering, för att komma så nära det faktiska försäljningspriset som möjligt. Marknadsvärdet innefattar inte sällan en rabatt på grund av konkursen som sådan och för att det förväntas av en potentiell köpare. Marknadsvärderingen skiljer sig från den annars kostnadsbaserade värderingen som sker i balansräkningen, varför värdena kraftigt kan skilja sig åt.

<p>För omvärlden kom Enrons krasch som en chock men det fanns de som visste vad som pågick inom bolaget. Bland annat var ansvarig revisor införstådd med de finansiella svårigheterna men valde ändå att inte påpeka detta i revisionsberättelsen. Flera studier indikerar att detta är fallet även för andra bolag då resultaten visade på en liten andel going-concern utlåtanden trots hotande konkurs. Det här väcker tankar om revisorns utlåtande verkligen ska ses som en garanti. Enron-skandalen väckte även frågor kring revisorns oberoende då det framkom att samma revisor reviderat bolaget i flera år. Syftet med denna uppsats är därmed att undersöka om svenska publika aktiebolag som gått i konkurs erhållit ett going-concern utlåtande från revisorn i den senaste årsredovisningen. Vi ämnar även se om det finns ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs samt mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod. För att uppnå syftet valde vi att utifrån den teoretiska referensramen formulera tre hypoteser som vi därefter prövade kvantitativt genom att samla in årsredovisningar och granska tillhörande revisionsberättelser för samtliga konkursdrabbade publika aktiebolag mellan år 1997-2010. För att säkerställa delar av resultatet genomförde vi även en statistisk prövning av hypotes 2 och 3 genom Cramers kontingenskoefficient V.</p><p><em>I den första </em>hypotesen undersökte vi om mindre än hälften av de svenska konkursdrabbade publika aktiebolagen erhöll ett going-concern utlåtande i den senaste årsredovisningen. Utifrån resultatet kunde vi konstatera att det var 18,2 procent av bolagen som erhöll ett goingconcern utlåtande i årsredovisningen närmast konkursen, vilket ligger i linje med tidigare studier. <em>I den andra </em>hypotesen undersökte vi om det fanns ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs, om andelen bolag som erhöll ett going-concern utlåtande ökade ju närmre bolagen var en konkurs. Resultatet visade att andelen going-concern utlåtanden var få för samtliga år men ökade ju närmre bolagen var en konkurs. Den statistiska analysen ger stöd till hypotesen och visar att det finns ett signifikant samband mellan utlåtande och konkurs. <em>I den tredje </em>och sista hypotesen undersökte vi om det fanns ett samband mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod, om andelen bolag som erhöll ett going-concern utlåtande ökade vid ett revisorsbyte. Resultatet visar att det inte fanns något samband mellan revisorsbyte och going-concern utlåtande då samtliga bolag som fått detta utlåtande inte bytt revisor. Detta bekräftas även av den statistiska prövningen. Bland de bolag där revisorsbyte genomfördes kunde vi däremot urskilja ett mönster som visade att endast de bolag som gjorde externa byten erhöll orena revisioner efter revisorsbytet.</p>

För omvärlden kom Enrons krasch som en chock men det fanns de som visste vad som pågick inom bolaget. Bland annat var ansvarig revisor införstådd med de finansiella svårigheterna men valde ändå att inte påpeka detta i revisionsberättelsen. Flera studier indikerar att detta är fallet även för andra bolag då resultaten visade på en liten andel going-concern utlåtanden trots hotande konkurs. Det här väcker tankar om revisorns utlåtande verkligen ska ses som en garanti. Enron-skandalen väckte även frågor kring revisorns oberoende då det framkom att samma revisor reviderat bolaget i flera år. Syftet med denna uppsats är därmed att undersöka om svenska publika aktiebolag som gått i konkurs erhållit ett going-concern utlåtande från revisorn i den senaste årsredovisningen. Vi ämnar även se om det finns ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs samt mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod. För att uppnå syftet valde vi att utifrån den teoretiska referensramen formulera tre hypoteser som vi därefter prövade kvantitativt genom att samla in årsredovisningar och granska tillhörande revisionsberättelser för samtliga konkursdrabbade publika aktiebolag mellan år 1997-2010. För att säkerställa delar av resultatet genomförde vi även en statistisk prövning av hypotes 2 och 3 genom Cramers kontingenskoefficient V. I den första hypotesen undersökte vi om mindre än hälften av de svenska konkursdrabbade publika aktiebolagen erhöll ett going-concern utlåtande i den senaste årsredovisningen. Utifrån resultatet kunde vi konstatera att det var 18,2 procent av bolagen som erhöll ett goingconcern utlåtande i årsredovisningen närmast konkursen, vilket ligger i linje med tidigare studier. I den andra hypotesen undersökte vi om det fanns ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs, om andelen bolag som erhöll ett going-concern utlåtande ökade ju närmre bolagen var en konkurs. Resultatet visade att andelen going-concern utlåtanden var få för samtliga år men ökade ju närmre bolagen var en konkurs. Den statistiska analysen ger stöd till hypotesen och visar att det finns ett signifikant samband mellan utlåtande och konkurs. I den tredje och sista hypotesen undersökte vi om det fanns ett samband mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod, om andelen bolag som erhöll ett going-concern utlåtande ökade vid ett revisorsbyte. Resultatet visar att det inte fanns något samband mellan revisorsbyte och going-concern utlåtande då samtliga bolag som fått detta utlåtande inte bytt revisor. Detta bekräftas även av den statistiska prövningen. Bland de bolag där revisorsbyte genomfördes kunde vi däremot urskilja ett mönster som visade att endast de bolag som gjorde externa byten erhöll orena revisioner efter revisorsbytet.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka om revisionsbyråns storlek, uppdragslängden hos klienten, klientens storlek och revisorns kön påverkar revisorns benägenhet att utfärda fortlevnadsvarningar och således har en påverkan på revisionskvaliteten. Metod: Studien utgår från en kvantitativ forskningsmetod där data samlats in genom innehållsanalys av sekundärdata i form av årsredovisningar och revisionsberättelser. Urvalet består av 301 onoterade aktiebolag som inlett konkurs under 2020 och 2021. Data har analyserats i statistikprogrammet SPSS genom en logistisk regression där sambandet mellan utfärdade fortlevnadsvarningar och utvalda faktorer studerats. Resultat och slutsats: Resultatet från den statistiska analysen visar att varken uppdragslängden hos klienten, klientens storlek eller revisorns kön har ett statistiskt signifikant samband med revisionskvalitet. Däremot uppvisas ett statistiskt signifikant samband mellan revisionskvalitet och mellanstora revisionsbyråer gentemot mindre revisionsbyråer. De mellanstora revisionsbyråerna uppvisade högre revisionskvalitet än de mindre revisionsbyråerna. Inget statistiskt signifikant samband uppmättes mellan revisionskvalitet och stora revisionsbyråer gentemot mindre revisionsbyråer. Examensarbetets bidrag: Studien har bidragit till ytterligare forskning inom revisionskvalitet i onoterade bolag i Sverige och världen. Fortsatt bidrar studien till kunskap om vilka faktorer som har/inte har en påverkan på revisionskvaliteten. Studien visar bland annat på att kvinnor och män utför revision av samma kvalitet samt att stora och mindre revisionsbyråer utför revision av samma kvalitet. Förslag till fortsatt forskning: Ett förslag till vidare forskning är att genomföra en jämförande studie där den levererade revisionskvaliteten innan respektive under och efter pandemin undersöks för att se om det skiljer sig åt mellan åren. Även att jämföra revisionskvaliteten mellan onoterade och noterade bolag är något som hade varit intressant. Vidare hade det till forskningen inom området varit givande om en studie genomförts som undersökte kvaliteten utifrån typ I-fel. / Aim: The purpose of this study is to examine whether audit firm size, audit tenure, client size and the audit gender affect the auditor’s ability to issue going concern warnings and through that has an impact on the audit quality. Method: The study was conducted with a quantitative research method where data has been collected through content analysis of secondary data from annual reports and audit reports. The sample consists of 301 unlisted companies that went bankrupt in 2020 and 2021. Data has been analysed in the statistical program SPSS through a logistic regression where the relationship between issued going concern warnings and selected factors has been studied. Results and conclusion: The result from the statistical analysis shows that neither the audit tenure, client company size or auditor gender have a statistically significant relationship with audit quality. In contrast, medium sized audit firms show a statistically significant relationship with audit quality in comparison with smaller audit firms where medium sized firms show higher audit quality than smaller audit firms. No statistically significant relationship was measured between audit quality and big sized audit firms in comparison with smaller audit firms. Contribution of the thesis: The study contributes to further research of audit quality in unlisted companies. The study also contributes to knowledge about which factors that have, or do not have an impact on audit quality. It shows that women and men perform audit of the same quality and that big and small audit firms perform audit of the same quality. Suggestion for future research: A proposal for further research is to implement a comparative study where the delivered audit quality before, during and after the pandemic is examined to see if it differs between the years. Comparing the audit quality between unlisted and listed companies is also something that would have been interesting. Furthermore, it would have been rewarding for the research in the field if a study had been carried out thar examined the quality based on type I errors.

Varje år avslutas tusentals företagskonkurser, dessa leder till konsekvenser för både företaget, intressenter och samhället. Behovet av att kunna upptäcka varningssignaler innan konkursen är ett faktum och behovet att åtminstone mildra de negativa konsekvenserna som kommer till följd av att en verksamhet upphör är stort. Svenska revisorer har enligt lag en skyldighet att bedöma ett företags möjlighet till fortsatt drift samt göra en notering om företaget har en kapitalbrist. Fortlevnadsvarningen är revisorns varningssignal till intressenter och kravet på kontrollbalansräkning vid kapitalbrist är statens varningssignal. Tidigare studier på området har fokuserat på de finansiella varningssignalerna samt orsaker till varför revisorernas träffsäkerhet vid utfärdandet av fortlevnadsvarningen varierar. Denna uppsats fokuserar på fortlevnadsvarningar och notering om kontrollbalansräkning och syftet är att identifiera förekomsten av fortlevnadsvarningarna samt öka insikten kring de icke-finansiella grunderna som kan ligga bakom en fortlevnadsvarning. Studiens metod är av kvantitativ karaktär där de tre sista revisionsberättelserna hos samtliga aktiebolag som avslutade konkursen under 2018 undersöktes. Innehållet i revisionsberättelsen studerades utifrån förekomsten av fortlevandsvarningar och notering om kontrollbalansräkning, dessa data låg sedan som grund för summeringar, beräkningar och analyser. Studiens resultat visar att förekomsten av notering om kontrollbalansräkning är mer vanligt än att företaget får en fortlevnadsvarning av revisorn. De finansiella grunderna bakom en fortlevnadsvarning är mer förekommande än icke-finansiella grunder. Samtliga grunder och notering om kontrollbalansräkning är i vissa fall synliga redan tre år innan verksamheten upphör. / Thousands of business failures end every year, which leads to consequences for both the company itself, stakeholders and society. The need to be able to detect warning signals before the bankruptcy is an actuality and the need to at least bate the negative consequences which follows due to the business ceases is huge. Swedish auditors have, according to the law, an obligation to evaluate a company’s going concern status. They also have the obligation to do a listing in the audit report if the company has a lack of capital. The going concern warning is the auditors warning signal for stakeholders and the governments warning signal is the requirement of balance sheet for liquidation purposes when a company has a lack of capital. Previous studies in the field has focused on financial warning signals and the reasons why the auditors’ accuracy in issuing the going concern warnings varies. This study focuses on going concern warnings and the listing about balance sheet for liquidations purposes. The purpose of the study is to identify the existence of going concern warnings and to increase the insight into the non-financial bases behind a going concern warning. The method of the study is of a quantitative nature and examined the last three audit reports of all companies which business failure ended in 2018. The content in the audit reports were studied to find going-concern warnings and listings about balance sheet for liquidation purposes, this information was later the basis for summaries, calculation and analyses. The study indicates that the presence of a listing regarding balance sheet for liquidation purposes are more frequent than the going-concern warnings from the auditor. The financial reasons behind a going concern warning is more frequent than the non-financial reasons. Going concern warnings and listing of balance sheet for liquidation purposes are in some cases visible as early as three years before the business ceases.

Varje år går tusentals företag i konkurs, vilket innebär förluster för samhället i stort och för de intressenter som på något sätt kan förknippas till företaget. För banken som lånar ut krediter till företag som går i konkurs innebär det kreditförluster om det inte finns säkerheter som täcker lånet. Därför är behovet av tidiga varningssignaler av stor betydelse för intressenter. Syftet med detta arbete är att teoretiskt analysera och empiriskt pröva varningssignaler för konkurser samt förklara signaler om förestående konkurs i kreditbedömning. Studiens resultat visar att risker för konkurser kan upptäckas med hjälp av finansiella och icke-finansiella nyckeltal. Resultatet i denna studie visar att återbetalningsförmåga, vilket består av soliditet och likviditet är den viktigaste varningssignaler bland de finansiella nyckeltalen. Revisionsanmärkningar, bankens egna mätinstrument, erfarenhet och VD:ns ålder är de viktigaste varningssignalerna bland de icke-finansiella nyckeltalen. Resultatet visar även att dessa varningssignaler blir starkare desto närmare konkurs företaget är. / Every year thousands of firms file for bankruptcy, creating considerable loses for the society and stakeholders associated with the firm. A bankruptcy by a firm, that a bank have loaned money to, can also affect the bank considerably if there are not assets enough to cover the outstanding debt. Considering the negative consequences of a bankruptcy it is of paramount interest to be able to spot early warning signals. The study shows that bankruptcy risks can be detected with the help of the firm´s financial and non-financial key assessment indicators.  The purpose of this paper is to theoretically and empirically study warning signals of bankruptcies, in order to identify and explain the signals in the credit assessments before occurrence of the bankruptcy.  The result of this study shows that the refund assessment consisting of solidity and liquidity are the most important warning signals among the financial key assessment indicators. Remarks, the bank´s own measuring instrument, experience, and the CEO´s age are the most important warning signals among non-financial key assessment indicators. Additionally, results show that the warning signals become stronger the closer the company proceeds towards bankruptcy.