The development in photogrammetry has created possibilities for new methods in aerial images acquisition. Remotely-controlled imaging from an unmanned helium zeppelin is a new and relatively unexplored acquisition. The purpose with this degree project is to evaluate the accuracy of this kind of low-height photographing system, a task given from the consultant company WSP, in Sweden. Landbadet in Uddevalla municipality was chosen as a test field for the zeppelin. Seventeen images distributed over three strips were acquired from the flying height of 80 m. The ground control points for the purpose of block adjustment and control points for the purpose of accuracy evaluation were measured with Network RTK. Block adjustment were performed in the software Photomodeler Scanner. Afterwards the control points could be measured photogrammetrically and compared with the reference measurement. The evaluation of the photogrammetric point accuracy was based on the differences between the photogrammetric and the GPS-measured coordinates of the control points in plane and height. The RMS-value of the differences was 0,040 m in plane and 0,056 m in height for the whole block. The difference in the point accuracy was partially affected by the base-height ratio and by the number of images used to determine the point`s coordinates. The conclusion in general is that the system has the possibility to be used for rationalizing the mapping work compared to measurements done with conventional aerial images acquisition methods. However a satisfactorily result is dependent on a well working video link, good base-height ratio and calm wind conditions.

The Meiolania platyceps is an extinct Meiolaniid turtle which resided in the Southern Hemispheres Gondwanaland regions. The specimen used for this project was from the Pleistocene and found on Lord Howe Island, Australia. The aim of the project was to study the neck vertebrae in order to determinethe feeding ecology of the species, whether it preferred finding food of the ground or from higher vegetation. Through the neck range of motion, information about the relationships of the species should also be found, this since both taxonomic suborders of turtles, the cryptodira and he pleurodira have very distinctive patterns of movement for retracting the head. To determine this, the method of photogrammetry was used to develop 3D models of the vertebrae that could be manipulated in order to determine range of motion of the neck. The neck was discovered to match neither the movement pattern of the cryptodira or the pleurodira but is more likely a form of stem turtle or stem crypodira. Regarding the feeding patterns the results proved more conclusive. The neck mobility seems to strongly favor feeding from the ground. Since the Meiolania platyceps remnants have been found on islands and dated to Pleistocene time, which was the time leading up to the latest iceage, these ground level eating habits would most likely favor a diet of grass or similar. / Meiolania platyceps är en utdöd Meiolaniid sköldpadda som levde på södra halvklotets Gondwanaland regioner. Skelettet som används för detta projekt var från pleistocen tid och hittades på Lord Howe Island i Australien. Syftet med projektet var att studera halskotorna för att avgöra ätmönstret för arten, huruvida födointag kom från marken eller från högre vegetation. Genom nackens rörlighet kommer även mer information om artens släktskap kunna fås eftersom båda underarterna av sköldpadda har tydliga rörelsemönster för att dra tillbaka huvudet under skalet. För att fastställa detta användes metoden fotogrammetri för att utveckla 3D-modeller av kotor som kunde manipuleras för att fastställa halsens rörlighet. Baserat på halsens rörelseförmåga verkar arten inte passa in på varken cryptodira eller pleurodira utan det är troligare att arten är en form av stam sköldpadda eller en stam cryptodira. För födovanorna var dock studien mer konklusiv. Nackens rörlighet verkar tydligt tyda på att arten föredrog att få sin föda från på eller nära marknivå. Då Meiolania platyceps återfunnits på öar och skeletten daterats till pleistocen tid, som var upptakten till den senaste istiden, känns det troligt att markätande födovanor tyder på en kosthållning som främst bestod av gräs eller dylikt.

This master thesis was made to investigate the possibilities of using the Matlab-basedsoftware Basegrain to determine grain size distributions of erosion protections onhydropower dams. Basegrain is a photogrammetric tool developed to generate grainsize distributions and other information about coarse flood sediments by analyzing adigital photo of the stone bed. The investigation was made by validating the ability forBasegrain to assess grain size distributions of various materials smaller than the blocksused in an erosion protection by comparing sieving results or manual measurementswith the results obtained by the program. A statistical comparison was then made bycomparing the results from sieving and the program. The possibilities of using thesame method on existing hydropower dams were then investigated by determiningwhether the method was practically viable or not.The results showed that Basegrain generated grain size distributions for coarse gravelthat were very close to the sieving results. It also provided grain size distributions forlarger fractions of stones quite close to the results made by measuring the diameterof the stones by hand. The results also showed it was possible to use the samemethod on existing erosion protections on hydropower dams and obtain grain sizedistributions.

Laserskanning och bildbaserad skanning är två metoder för insamling av geodata i 3D. Detta kan sedan användas för att exempelvis skapa punktmoln och triangelmodeller. Båda metoderna har många användningsområden, exempelvis inom samhällsplanering, byggbranschen, brottsutredning och industrin. Ett vanligt användningsområde är dokumentation av kulturhistoriska byggnader. I denna studie har gasklockorna i Gävle, ett område med högt kulturvärde, dokumenterats med både bildbaserad skanning och laserskanning. Syftet med denna studie är att genom olika tester utvärdera de båda metoderna. Framför allt hur väl de presterar rent mätningstekniskt men även handhavande, tidsaspekten och kostnader har jämförts. Datainsamling genomfördes på flera sätt. Laserskanningen genomfördes med multistationen Leica Nova MS50 och den bildbaserade skanningen med systemkameran Nikon D7000 samt UAS Smartplanes Smartone C. Punktmolnen från laserskanning sammankopplades automatiskt i Leica Cyclone (med 5 och 10 mm punkttäthet). I Agisoft Photoscan bearbetades bilderna från den bildbaserade skanningen. Blockutjämning utfördes och sedan skapades ett tätt punktmoln, en triangelmodell och sist en textur. Punktmoln från båda metoderna har därefter jämförts i programvarorna CloudCompare och 3D-reshaper. Resultatet när endast väggarna jämförs visar på en medelavvikelse mellan punktmolnen på 0,028 m med en standardosäkerhet på 0,032 m. Dessutom jämfördes 12 stickprov och fem referensplan för att utvärdera skillnader lokalt. Skillnaden mellan triangelmodellerna gav en medelavvikelse på 0,008 m med standardosäkerheten 0,042 m. I 3D-reshaper blev medelavvikelsen mellan punktmolnen 0,050 m med en standardosäkerhet på 0,072 m. Laserskanning ger generellt sett ett punktmoln med högre kvalitet, korrekt form och lägre osäkerhet. Bildbaserad skanning har däremot fördelarna att vara enklare att genomföra, billigare, lättare vikt samt är potentiellt mer tidseffektivt. Dessutom får andra studier resultat nästan i nivå med laserskanning. Dock är dess stora nackdel att kantiga objekt så som hörn blir avrundade. Det är svårt att bestämma vilken metod som är bäst. I slutändan beror det på vilket objekt som ska dokumenteras samt hur låga osäkerheter som krävs.

Intresset för och användningen av 3D-modeller har de senaste åren haft en uppåtgående trend, samtidigt har teknikerna för att skapa dem blivit fler. Utöver krav på noggrannhet läggs även fokus på nytta och funktion, vilket bestämmer kostnad och detaljeringsgrad av 3D-modellen. I denna studie har tre 3D-modeller skapats och utvärderats, där modellernas noggrannhet och tiden det tog att skapa dem kontrollerades. De möjliga användningsområdena för de olika 3D-modellerna undersöktes genom litteraturstudie. Tre tillvägagångssätt har använts för att ta fram 3D-modeller av en byggnad. Kritererna för valet av byggnad var huvudsakligen att byggnaden skulle vara belägen i aktiv stadsmiljö, där de naturliga hindren skulle vara närvarande. Två modeller är bildbaserade, där den ena skapats i Agisoft Photoscan som till stor del utför justering och modellering automatiskt. Det andra bildbaserademodellen har tagits fram i Trimble Sketchup, där modellering är helt manuell med stöd av bilder tagna diagonalt mot byggnadshörn. För jämförelse med en mer traditionell metod har byggnaden också laserskannats för att sedan modelleras i Autodesk Revit. Byggnaden har kontrollmätts med totalstation där 62 referensmått valdes runtom byggnaden, både vertikala och horisontella. Dessa har använts som sanna värden i jämförelse med de tre 3D-modellerna. Modellerna utvärderas med hjälp av referensmåtten. Resultatet visar att modellen skapad genom laserskanning hade minst avvikelse jämfört med referensmåtten, däremot var modellen tätt följd av den bildbaserade modellen från Photoscan. Som väntat var modellen från Sketchup den med störst avvikelser från de sanna måtten, men presterade bättre än förväntat. Avseende tidsåtgång stod det klart att laserskanning med tillhörande modellering i Revit var den mest tidskrävande metoden, men även här var den tätt följd av modellen i Photoscan. Till skillnad från Revitmodellen så är modellering i Photoscan bestående av till största del oövervakade processer, vilket medger att operatören att kan utföra andra arbetsuppgifter under tiden. Med manuell bildmodellering var Sketchup den modell som upptog minst total tid, med kraftigt reducerad arbetstid både i fält och vid modellering.

Städer och infrastruktur är i ständig utveckling och arbetet att uppdatera befintlig och äldre data blir ett mödosamt och dyrt arbete. Lantmäteriet undersöker möjligheter att effektivisera samhällsprocessen med hjälp av 3D-data. Det är framförallt en lösning på en mer effektiv detaljplanering och byggprocess som önskas. Vi föreslår en metod där en äldre georeferering hos en 3D-modell utnyttjas för att uppdatera modellen med nytt objekt. Detta betyder att georefereringen ärvs från det äldre objektet. Syftet med studien är att utföra tester och avgöra om lägesosäkerhet som Lantmäteriet ställer som krav vid utförande av detaljmätning ka nuppnås. Kommer det nya objektet att ärva den äldre georefereringen, och vilken avvikelse går det att uppnå i relation mellan nytt objekt och äldre modell? Det nya objektet fotograferas med olika kameror för att simulera en imaginär men realistisk situation, där bilder har samlats in genom crowdsourcing och microtasks. En modell skapades över hus 45 Högskolan Gävle med hjälp av äldre bilder som fotograferats med en UAS. Fotograferingen skedde på 70 m flyghöjd, där även snedbilder har tagits med en lägre flyghöjd runt byggnaden. I programmet Agisoft PhotoScan användes bilderna för att skapa 3D-punktmoln och 3D-bildmodeller. Studien visar att nya objekt kan ärva georeferering från en äldre modell. Ett snitt från båda hörnen visar ett resultat över testmätningar visar en sammanlagd avvikelse i plan på 0,051 m och 0,041 m i höjd. Lantmäteriet ställer krav för detaljmätning med fyra standardnivåer. Där standardnivå 2 har som krav att en lägesosäkerhet på som mest 0,1 m ska kunna garanteras, en nivå som används för kommunaldetaljplanering och vid detaljplanering av tätort. Två olika tekniker används för att utföra mätningar, direkt i 3D-bildsmodell och direkt i 3D-punktmoln, mätningarna utförs även i 2D och i 3D. Det stora problemet med metoden är arbetstiden är väldigt stor, och att Agisoft PhotoScan har begränsningar och direkta problem när det ska användas för att utföra mätningar i en 3D-bildmodell.

The purpose of the study was to compile a map of Furuvik theme park using UAS-photogrammetry and evaluate the products quality by performing a map control. The map control is carried out with guidelines from new and old HMK-documents and how such an evaluation is carried out in our neighbouring countries. At the same time, a time study was carried out on the project's workflow as a request from the University of Gävle (HiG) for a future Master's degree program in Land Surveying. The flight was carried out with a multicopter from Altigator. Prior to the flights, flight signals were placed and as well as, known points (stompunkter), were measured with SWEPOS network-RTK (real-time kinematic). The flight resulted in 1036 images, which in PhotoScan were joined together by block adjustment and generated an orthophotomosaic and a digital elevation model were generated. In ArcMap, from the orthomosaic, a map was produced, which was then controlled using measured control points. The results in the plan points show that the difference between objects in the produced map and their known coordinates varies radially between 0.0014 m and 0.029 m. The mean deviation is 0.009 m with the standard uncertainty (Sp) 0.014 m and the root mean square (RMS) 0,014 m. All requirements in HMK-Geodatakvalitet (Geodata Quality), HMK-Flygfotografering (Aerial Photography), HMK-Kartografi (Cartography), and similar documents from the Norwegian and Finnish national land survey were fulfilled. The requirements of the newer HMK documents on geodata quality and aerial photography are reasonable while HMK cartography needs updating as the requirements are too low, 0.07 m To control the height model, 18 control profiles were measured in according to the Swedish technical specification SIS-TS 21144: 2016. RMS in height for the entire area was 0.032 m. The duration of the study's implementation was documented to produce a time study that resulted in 374 hours of work during nine weeks. / Syftet med studien var att med hjälp av UAS-fotogrammetri framställa en karta över Furuviks nöjespark och utvärdera produktens kvalitet i form av en kartkontroll. Kartkontrollen genomfördes med riktlinjer från nya och gamla HMK-dokument samt hur en sådan utvärdering utförs i våra grannländer. Samtidigt utfördes en tidsstudie över projektets arbetsgång som ett önskemål från Högskolan i Gävle (HiG) för ett framtida civilingenjörsprogram inom lantmäteriteknik. Flygningen genomfördes med en multikopter från Altigator. Inför flygningarna placerades flygsignaler ut som liksom stompunkter mättes in med SWEPOS nätverks-RTK (real time kinematic). Flygningen resulterade i 1036 bilder som fogades samman i PhotoScan genom blockutjämning och genererade en ortotfotomosaik samt en markmodell. I ArcMap framställdes, ur ortofotomosaiken, en karta som sedan kontrollerades med hjälp av inmätta markpunkter i form av stickprov. Resultatet i plan av stickproven visar att skillnaden mellan objekt i den producerade kartan och motsvarande objekt inmätta i området varierar radiellt mellan 0,0014 m och 0,029 m. Medelavvikelsen radiellt är 0,014 m med standardosäkerheten (Sp) 0,014 m. Samtliga krav i HMK-Geodatakvalitet, HMK-Flygfotografering, HMK-Kartografi samt norska och finska styrdokument uppfylldes. Kraven i de nyare HMK-dokumenten om geodatakvalitet och flygfotografering har följt den tekniska utvecklingen medans HMK-Kartografi behöver uppdateras då kraven är för låga, 0,07 m. För att kontrollera markmodellen mättes 18 kontrollprofiler in i enlighet med den tekniska specifikationen SIS-TS 21144:2016. Standardosäkerheten i höjd för hela området resulterade i 0,032 m. Tidsåtgången för studiens genomförande dokumenterades för att framställa en tidsstudie som resulterade i 374 arbetstimmar under nio veckor.

3D-modeller av urbana områden är en användbar och attraktiv produkt bland kommuner och företag. 3D-modeller kan ge en rad fördelar för att utföra analyser. Modellerna kan exempelvis användas för att visualisera översvämningar samt skapa buller- och siktanalyser. Med en virtuell 3D-stadsmodell kan analyser och utvärderingar utföras innan nybygg-nationer påbörjas.Syftet med studien är att i samråd med Karlstads kommun undersöka och jämföra vilket av Lantmäteriets punktmolnsdata (Laserdata Skog och Ytmodell från flygbilder) som lämpar sig bäst för 3D-modellering av byggnader. Den ena produkten består av ett LiDAR-punktmoln och den andra av ett fotogrammetriskt punktmoln. Syftet är även att kombinera produkterna för att undersöka om nackdelarna hos den ena produkten elimineras av fördelarna hos den andra.Genom kommunens baskarta och Esri’s plugin-program 3D Basemaps segmenterades byggnader utefter dess takformer. Takformerna modellerades och kopplades samman med vertikala väggar för att erhålla en 3D-modell. För att utvärdera de framtagna modellerna användes två metoder, en kvantitativ och en kvalitativ. I den kvantitativa jämförelsen analyserades främst byggnaders höjder i modellerna gentemot inmätta höjder på motsvarande byggnader. I studien undersöktes även fullständigheten i samtliga modeller. I den kvalitativa analysen genomfördes en enkät där samtliga modeller jämfördes mot referensbilder och deltagare röstade på den modellen de ansåg mest lik referensbilderna.Studien visar att modellen skapad med en kombination av Laserdata Skog och Ytmodell från flygbilder har den lägsta lägesosäkerhet i höjd på 0,2978 m gentemot inmätta punkter. Samma modell har även den högsta fullständigheten med 90 % av takformerna modellerade i studieområdet.Resultatet från den kvalitativa analysen visar även att samma modell fick 64,7 % av de totala rösterna i enkäten. Modellen fick även högst andel röster i samtliga frågor.

Skattning av skogliga variabler är inte längre begränsade till datainsamling genom manuell fältmätning. Numera kan skattningar göras genom insamling av data från såväl laserskanning (Airborne Laser Scanning, ALS) som mobilapplikationen Katam Forest (KF) som företaget Katam utvecklat. Dessutom kan varje enskilt träd skattas genom att kombinera Katam Treemap (KT), som använder sig av fotogrammetri för att mäta trädhöjd och identifiera träd, med KF (KF+KT) . I denna studie jämfördes skattningar av grundytevägd medeldiameter (DGV) och grundyta (GY) utförda med manuell fältmätning, ALS, KF samt KF+KT, i tre olika grandominerande bestånd. KF+KT beräknades felaktigt varför inga slutsatser kan dras om metoden. KF visade ett lägre relativt RMSE än ALS, 7,8 % jämfört med 9,6 % vid skattning av DGV. För GY var relativ RMSE 22,5 % vid KF, och 23 % vid ALS. KF bedöms med fördel kunna användas likvärdigt med manuell fältmätning.

Detaljmätning genomförs främst genom traditionella metoder, d.v.s. mätning med Global Navigation Satellite System (GNSS) eller totalstationsmätning. Ett alternativ till traditionella metoder är terrester fotogrammetri där mätningar sker i bilder som tagits av det aktuella objektet. Syftet med denna studie var att utvärdera terrester fotogrammetri som metod vid detaljmätning och ge riktlinjer för hur insamling av data till terrester fotogrammetri bör genomföras. Olika fotograferingsavstånd och antal fotostationer undersöktes. Koordinatbestämning och avståndsmätning undersöktes med hänseende på mätosäkerhet och det kvadratiska medelvärdet (RMS-värde). Det togs viss hänsyn till tid för fältarbete och efterarbete samt inköpspris vid utvärderingen. Instrumenten som användes för undersökningen i denna studie var en smartphone (iPhone 7), en bildrover (Trimble V10 Imaging Rover (V10)) och en multistation (Trimble SX10 (SX10)). Data från V10 justerades på två olika sätt, dels genom fri standardstation (V10 fri) och dels full orientering (V10 full), vid efterarbetet för att utvärdera om det fanns någon skillnad i resultatet mellan justeringarna. V10 är en bildrover som tar 360° panoramabilder. V10 tillverkas inte längre men tekniken är intressant att undersöka för se om det finns någon framtida användning för den. Baserat på den goda tillgängligheten av smartphones och prisskillnaderna är det intressant att undersöka hur låg mätosäkerhet och RMS-värde en smartphone kan uppnå. Ett antal reflextejper sattes upp på en vägg och utgjorde referensvärden för koordinatbestämningarna och avståndsmätningarna. Referensvärdena bestämdes genom totalstationsmätningar. Resultatet visade att SX10 uppnådde mätosäkerheter och RMS-värden på millimeternivå och påverkades väldigt lite av antal fotostationer och avståndet från objektet som mättes. Mätosäkerheter och RMS-värden för V10 full och V10 fri varierade mellan millimeter- och decimeternivå beroende på hur fotostationerna justerades vid efterarbete och om det var koordinatbestämning eller avståndsmätning. För att uppnå goda resultat med V10 bör instrumentet placeras nära objektet och fler fotostationer bör användas. iPhone 7 uppnådde mätosäkerheter och RMS-värden på millimeternivå. Resultatet med iPhone blev bäst med fler fotostationer men bra även med ett mindre antal och gav liknande resultat från 10 och 50 m. Resultatet i denna studie visar att terrester fotogrammetri har potential för detaljmätning men resultatet varierar beroende på vilket instrument och förfarandet som används. / Detail measurements are performed mainly by traditional methods, i.e. measurements with Global Navigation Satellite System (GNSS) or total station measurements. An alternative to traditional methods is terrestrial photogrammetry. The purpose of this study was to evaluate terrestrial photogrammetry as a method to perform detail measurements and provide guidelines for how to collect data for terrestrial photogrammetry. Different distances from the object and different numbers of photo stations were evaluated. Coordinate measurements and distance measurements were tested with regard to standard deviation and Root Mean Square (RMS) value. Some consideration was paid to the time in field and post processing and price. The instruments investigated were a smartphone (iPhone 7), an image rover (Trimble V10 Imaging Rover (V10)) and a multi-station (Trimble SX10 (SX10)). The data from V10 was adjusted in two different ways; free standard station (V10 fri) and full orientation (V10 full), to evaluate if there was any difference in the result between the adjustments. V10 is an image rover that captures 360° panoramic images. The V10 is no longer manufactured, but the technology is interesting to investigate to see if there is any future application for the technology. Based on the good availability of smartphones and price differences between the methods, it is interesting to investigate how low standard deviation and RMS value a smartphone can achieve. A number of reflective tapes were attached on a wall and represented reference values for the coordinate determination and distance measurements. The reference values were determined by total station measurements. SX10 achieved standard deviations and RMS values at millimeter accuracy and the number of photo stations and distance from the object being measured had a low impact. Standard deviations and RMS values for V10 full and V10 free varied between millimeters and decimeters depending on whether it was coordinate determination or distance measurement. To achieve good results with V10 the instrument should be placed close to the object and more photo stations should be used. iPhone 7 achieved standard deviations and RMS values at millimeter accuracy. The best result with iPhone 7 was achieved with the highest amount of photo stations but also good with fewer photo stations and achieved similar results from 10 and 50 m distance. Terrestrial photogrammetry has potential in detail measurement but varies depending on which instrument and procedure that was used.