Idag används GNSS eller totalstation till nästan all detaljmätning.Fotogrammetri har länge använts inom lantmäteri men då främst somflygburen fotogrammetri. En inte lika vanlig metod är att mäta i bilderterrestert, det vill säga markbunden fotogrammetri. Inom arkitektur användstekniken för visualisering och dokumentation. Syftet med denna studie är attundersöka om terrester fotogrammetri med multistation är en pålitlig metodför detaljmätning. Den huvudsakliga utrustning som använts för studien är:Leica Nova MS50, Leica Nova MS60 och programvaran Leica Infinity. Testergenomfördes i kontrollerad miljö för att se hur låg avvikelse metoden fick,samt ute i fält för att kunna redogöra avvikelser på långa avstånd och för attavgöra hur användarvänlig metoden är. Multistationen etablerades med fristationsetablering mot befintliga stompunkter i den kontrollerade miljön ochgenom integrerad stationsetablering med GNSS ute i fält. Sedan mättes LeicaHDS signaler samt ett antal synbara detaljer in reflektorlöst och fotograferadesmed multistationens teleskopkamera. Efterberäkningarna gjordes i LeicaInfinity där gemensamma detaljer i bilderna mättes in för att kunna beräknakoordinater för signalerna och objekten. De bildberäknade inmätningarnajämfördes mot de reflektorlöst inmätta för att kunna se hur stor avvikelsemetoderna hade mot varandra. I den kontrollerade miljön var avvikelserna påmillimeternivå och ute i fält på centimeternivå.Som alternativ metod till traditionell detaljmätning eller som komplementfungerar metoden bra. Vinklarna mellan stationerna och detaljen som skallmätas verkar vara viktigare än avstånd till detaljen när det kommer tillkvaliteten på koordinaterna.

UAV (Unmanned Aerial Vehicle) eller drönare används för insamling av geografisk data och fotografering av såväl företag, myndigheter och privatpersoner. Tekniken förenklar insamling av data över stora geografiska områden och kan utnyttjas för kartering, modellering och analysering som volymbestämning. Studien genomfördes med syftet att detektera trädhöjder ur punktmoln genererade med laserskanning och digital fotogrammetri från luften. Vidare undersöktes det vilken metod som gav det mest tillförlitliga resultatet samt om teknikerna var applicerbara för detektering av riskträd. Riskträd innebär i denna studie träd som utgör ett potentiellt hot mot viktig infrastruktur som till exempel kraftledningar. Numera sker datainsamlingen primärt via helikopter för identifiering av sådana träd. Genom att använda olika drönartekniker för datainsamlingen kan kostnaderna reduceras. Insamlingen av data genomfördes över ett glest barrskogsområde i Rörberg strax utanför Gävle. Laserdata samlades in med en LiDAR (Light Detection and Ranging)-sensor från YellowScan monterad på en Geodrone X4L Professional-drönare och de fotogrammetriska data med en drönare av typen DJI Phantom 4 RTK (Real Time Kinematic) med standardkamera. För bägge insamlingarna georefererades insamlade data direkt genom enkelstations-RTK för laserskanningen och med SWEPOS Nätverks-RTK för den fotogrammetriska flygningen. För att kontrollera kvaliteten av insamlade data mättes sex stycken kontrollprofiler in med totalstation i skogspartiet. Dessa jämfördes sedan mot de skapade punktmolnen. Medelavvikelsen och standardavvikelsen mellan LiDAR och kontrollprofilerna fastställdes till -0,038 m och 0,049 m. För fotogrammetrin och kontrollprofilerna bestämdes medelavvikelsen till +0,060 m och standardavvikelsen 0,090 m. Dessa värden jämfördes sedan mot kraven i SIS-TS 21144:2016. För att bestämma absoluta höjder mättes tio stycken träd in med totalstation. Trädens högsta och lägsta punkter koordinatbestämdes och utifrån subtraktion erhölls absoluta värden för vilka höjder från LiDAR- och fotogrammetriskt framställda trädhöjdsmodeller kom att jämföras mot. Jämförelsen mellan metoderna visade en medelavvikelse på -0,325 m för LiDAR och -0,928 m för fotogrammetrin. Slutsatsen av denna studie visar att LiDAR är den mest lämpade tekniken för detektering av trädhöjder och skapande av trädhöjdsmodeller. Detta baseras på erhållna höjdvärden, den digitala terrängmodellens kvalitet och den goda täckningen av punkter i plan och höjd för punktmolnet. / UAVs (Unmanned Aerial Vehicles) or drones are commonly used for collecting spatial data and aerial images by companies, state agencies and civilians. The UAV techniques makes collection of geodata easier for large areas and can be used for mapping, 3D modelling and other analyses, e.g. for volume determination. The aim of this study was to compare 3D point clouds generated from airborne laser scanning and digital photogrammetry for detecting heights of trees. It was also investigated which method produced the most reliable results and if these were applicable for detecting risk trees. The definition of risk trees in this study are trees that run the potential risk of damaging important infrastructure such as electric power transmission lines. Nowadays the collection of data is mainly conducted using helicopters for identifying the risk trees, but with UAV technologies costs can be significantly reduced. The collection of data was performed over a sparse coniferous forest area in Gävle, Sweden. Laser data was collected using a YellowScan LiDAR (Light Detection and Ranging) sensor mounted on a drone. For the photogrammetric data, a DJI Phantom 4 RTK (Real Time Kinematic) drone was used with its standard camera. Both techniques were directly georeferenced using Single station RTK and SWEPOS Network RTK respectively. To check the quality of the collected data, six control profiles were established using a total station. These measurements were then compared to the generated point clouds. Our results show that the mean deviation and standard deviation in height between LiDAR point clouds and the control profiles are -0,038 m and 0,049 m, respectively. The mean deviation and standard deviation for photogrammetric point clouds and control profiles are +0,060 m and 0.090 m, respectively. These values were then compared to the requirements in SIS-TS 21144:2016. To determine absolute tree heights, ten random trees were measured using a total station. The coordinates of the highest and lowest points of each tree were then subtracted to serve as absolute height values. The comparison of the two UAV methods showed mean height deviations of   -0,325 m for LiDAR and -0,928 m for the photogrammetry. This study concludes that LiDAR is the most suitable technology of the two methods tested for detecting tree heights and creating canopy height models. This is based on the obtained height values, the quality of the digital terrain model and the good distribution of points in plane and height for the point cloud.

The end-member types of shallow magmatic intrusions comprise cone sheets and dykes. These propagate from their source magma chamber towards the Earth’s surface. The propagation of magma within the shallow part of the volcano plumbing system produces surface deformation and seismicity, signs of volcanic unrest. Studying surface displacement using GPS and InSAR, geodetic modelling, fitting modelled data to real displacements, and inversion is regularly used to understand the processes in the subsurface. There is no possibility in nature to validate the assumptions of these models. However, using analogue modelling, it is possible to reproduce cone sheets and dykes in a controlled environment and study the associated surface deformation. This thesis tests the hypothesis that the two end-member types of magmatic sheet intrusions produce specific patterns of surface deformation. The analogue model surface is documented using two different monitoring setups: moiré monitoring and photogrammetry. The moiré method (dataset 1) consists of 43 experiments, 19 of which were dykes, 22 were cone sheets, and 2 were classified as hybrids. Photo- grammetry (dataset 2) was applied in 8 experiments, 3 of which produced cone sheets and 5 dykes. Dataset 1 successfully identified surface deformation patterns specific to the two intrusion types. Cone sheets develop in a gradual linear fashion, while the dykes exhibit a two-phase behaviour. The first phase shows little deformation until about halfway through the experiment duration when rapid deformation starts to occur. The point of maximum uplift, in both intrusion types, indicates the area of eruption from an early stage. Dataset 2 primarily evaluated the benefits of using the photogrammetric method. It successfully resolved horizontal components of displacement making it possible to study brittle defor- mation. As Dataset 2 consists of a limited amount of experiments, the results cannot be considered conclusive. However, they indicate that characteristic patterns of brittle deformation exist for the two types. Future improvements in this field include studying effects of topography and anisotropy on the surface deformation of the analogue models. Improvements in temporal and spatial resolution in the monitoring methods used to study surface displacement in nature is needed to perform analyses, similar to the ones presented here, on real surface deformation. The misfit of the surface deformation seen in numerical models compared to analogue models indicate that sheet intrusion propagation is not yet fully understood. / När magma rör sig från magmakammare mot jordytan i den ytliga delen av det underjordiska system av magma som finns under vulkaner, bildas ytdeformation. Genom att studera ytdeformationen med hjälp av GPS och InSAR samt numerisk modellering försöker forskare förstå dessa underjordiska processer för att förutspå framtida utbrott. Dessvärre finns ingen möjlighet att undersöka huruvida dessa numeriska modeller faktiskt överensstämmer med naturen. I gamla utdöda vulkaner som eroderats ner kan man se vulkanens inre där det finns stelnade, magmafyllda sprickor, så kallade gångar. Tyvärr ger detta dock ingen inblick i hur gångarnas bildning återspeglades i ytan. Detta kan man undersöka med hjälp av analoga modeller där det är möjligt att skapa likartade intrusioner i en kontrollerad labb-miljö och studera den tillhörande ytdeformationen. Denna avhandling undersöker hypotesen att de två huvudsakliga typerna av ytliga magmatiska gångar skapar specifika identifierbara mönster av ytdeformation. Detta testas genom att dokumentera den analoga modellens yta alltjämt som intrusionerna bildas med hjälp av två olika övervaknings- metoder. Den första metoden lyckades identifiera mönster som är specifika för de två olika typerna. Den högsta punkten på den deformerade ytan kan användas för att förutspå den plats där framtida utbrott kommer att ske i båda typerna. Den andra metoden lyckades urskilja dem horisontella komponenterna av förskjutning som gör det möjligt att studera den spröda deformation som utvecklas på ytan. Resultaten tyder på att karakteristiska mönster av spröd deformation existerar för de två typerna. För att förbättra de analoga modellerna måste man undersöka hur en mer topografiskt varierad yta påverkar den bildade deformation samt en skorpa som inte är helt homogen. Vid jämförelse mellan numeriska modeller och analoga modeller sågs en stor skillnad som tyder på att vi ännu inte förstår hur magma rör sig genom jordskorpan. Framtida användning av analyserna presenterade i denna avhandling kräver en förbättring av upplösningen på systemen som används till vulkanövervakning i naturen.

In this report, two methods for three-dimensional modeling are evaluated against each other. The first method is terrestrial laser scanning (LiDAR) that uses a laser beam to record the surrounding environment, and the second one is called Structure from Motion (SfM). The SfM technique works on the same bases as photogrammetry, which is that an object of interest is photographed from multiple angles with overlapping images and mutual points are identified and used to create a three- dimensional model. Since both the equipment and the software used to produce LiDAR models are very expensive the main thought of this project was to produce the SfM model using a cellphone camera and free open source software. The study was carried out in such a way that a “before and after” -model was generated of a small snowy mound to see how well the SfM method performed compared to the LiDAR method. The final result revealed that SfM method deviated with approximately 8mm from the LiDAR method. One of the main difficulties during this project was to correctly reference the models against exact coordinate, which also could have been one reason to why the two models differed the way they did. Taking into consideration the user-friendliness and the low cost of the SfM method, it is a very promising tool for earth science related field research. / I denna rapport så kommer två metoder för att framställa tredimensionella modeller att jämföras mot varandra. Den ena metoden är markbunden laserscanning (LiDAR), vilket använder sig av en scanner som skickar ut en laserstråle som scannar av omgivningen. Den andra metoden använder en teknik som kallas för ”Structure-from- Motion” (SfM). SfMs grunder bygger på samma teknik som används inom fotogrammetri, vilket är att objektet av intresse fotograferas, med en vanlig kamera, med ett flertal överlappande bilder och gemensamma punkter i dessa bilder används för att producera en tredimensionell modell. Då både utrustning och programvaran för att producera laserscanningar är mycket kostsamma så är grundtanken med denna undersökning att endast använda en mobiltelefonkamera och gratis öppen källkod programvara för att producera SfM modellen. Själva undersökningen gick till på så sätt att en ”före och efter” modell skapades av en snöhög med båda teknikerna för att se hur bra SfM förhöll sig mot LiDAR metoden. Resultatet visade sig att SfM metoden avvek från LiDAR-resultatet med ungefär 8mm. En av de största svårigheterna med detta projekt var att korrekt referera modellerna till exakta koordinater, vilket även kan vara en av orsakerna till att modellerna inte korrelerade med varandra helt och hållet. Med tanke på användarvänligheten och kostnaden för SfM metoden så är detta ett mycket lovande verktyg för användning inom geovetenskap.

Det finns ett fåtal studier som berör objekthöjders betydelse för bildövertäckning vid UAV-fotografering. Därför är det intressant att undersöka hur objekthöjder, bildövertäckningar, och flyghöjder påverkar varandra samt hur de gemensamt påverkar kvaliteten på data. Syfte är att undersöka hur bildövertäckningen, och flyghöjder påverkar kvaliteten på ortofoton och digitala ytmodeller. Samt undersöka hur objekthöjder påverkar bildövertäckningen. Kriteriet för studieområdet var att det skulle finnas ett högt objekt. Studien utfördes därför i Inre hamn i Karlstad som omfattar Löfbergsskrapan på ca 42 m. Studien avser UAVs som begränsas enligt Transportstyrelsens regler (TSFS 2017:110). Målet var att presentera referenstabeller till företag eller privatpersoner som samlar in mätdata med UAV. Data samlades in på flyghöjderna; 120 m och 90 m, med bildövertäckningarna; 60/60 %, 80/80 %, och 90/90 %. Höjddata för Löfbergsskrapan mättes in med Satlab GNSS. Resultatet visade att bildövertäckningen 60/60 % inte var användbart inom ett område med maximal objekthöjd 42 m. Det behövdes ≥80/80 % bildövertäckning för att få en bra markupplösning. I studien undersöktes även hur mycket bildövertäckningen kan förändras när objekt ligger under markytans plan. Resultatet visar att bildövertäckningen ökar när objektet eller ytan avviker tillräckligt mycket ifrån markytans plan och minskar om det går tillräckligt högt ovanför markytan. Slutsatsen föreslår att bildövertäckningen ska vara minst 80/80 % för flyghöjderna 120 m och 90 m. De inställningarna innebär att byggnader på ca 42 m höjd ska representeras med 2-3 cm markupplösning i ortofoton och digitala ytmodeller samt omfatta en resursvänlig metod. Slutsatsen menar att förändringen av bildövertäckningen varierar mellan 10-50 % när markytan ligger ca 42 m lägre än starthöjden för en UAV. / There are a few available studies purely focusing on the object heights significance on image overlap in UAV-photogrammetry. Therefore, it is interesting to examine how object heights, image overlaps, and altitudes affect each other and how they jointly affect data quality. The purpose is to examine how image overlap, and altitude affect the quality of orthophotos and digital elevation models. And also examine how object heights affect image overlap. The study area was selected with the criterion of including a high rise building. Therefore, the study area was Inre hamn in Karlstad City covering Löfbergsskrapan, a 42 m high coffee roasting house. The study refers to UAVs restricted according to rules set by Transportstyrelsen (TSFS 2017:110). The objective was to present useful reference tables for companies and individuals working with UAV-data. Data was collected on the altitudes; 120 m and 90 m with an image overlap of; 60/60 %, 80/80 %, and 90/90 %. Elevation values was collected with Satlab GNSS. Results showed that using an image overlap of 60/60 % for both altitudes was not viable in an area covering an object of 42 m high. The image overlap should be at least ≥80/80 % to cover objects of 42 m high. The objective was also to examine how image overlap differ when an object is below ground level. Results showed that image overlap increases when an object or surface differ 42 m from ground level and decreases if the object is above ground level. The conclusion suggests that in order to include objects of 42 m high in an area the image overlap should be at least 80/80 % for both altitudes (120 m and 90 m). With those settings the ground resolution in orthophotos and digital elevations models should be 2-3 cm. It was also estimated that the image overlap may alter from settings anywhere between 10-50 % when ground level is 42 m below the point of departure of the UAV.

Photogrammetry has become a great tool when analyzing geological outcrops. The Slaufrudalur plutonis located in southeast Iceland and is composed of multiple granitic intrusions. With the help of 3Dmodeling and photogrammetry one of these intrusions is recreated to see if layers in the mountainsMosfell, Bleikitindur and Skeggtindur can be correlated. This project will help to understand thecorrelation of the layers and which places in the pluton should be further investigated in the future.                                Agisoft metashape was used to create a 3D model from aerial photographs, LIME was used to markthe layers in the model and MOVE was used to recreate the intrusion on the model. The 3D modelingshowed that the layers in the different mountains were at very similar altitudes and had very similarthicknesses. The intrusion model acted very similar in Mosfell and Bleikitindur and quite similar inSkeggtindur as well. An extension of the top of the intrusion showed that there is a possibility that theintrusion layer can be found in the northern part of the pluton. These findings show that there is apossibility that the intrusion could have covered the whole pluton. With more research this could leadto more knowledge about how the Slaufrudalur pluton was created. / Fotogrammetri har blivit ett väldigt bra verktyg för att analysera geologiska strukturer. Slaufrudalurplutonen ligger i Sydöstra Island och består av ett flertal felsiska intrusioner. Med hjälp av 3Dmodelering och fotogrammetri ska en av de felsiska intrusionerna i plutonen återskapas för att se ifalllager i Mosfell, Bleikitindur och Skeggtindur kan korreleras med varandra. Det här arbetet kommerbidra till mer förståelse kring Slaufrudalur plutonen och vilka ställen som skulle vara bra att undersökamer noggrant i framtiden.  Agisoft metashape användes för att skapa en 3D modell utifrån flygplansbilder, LIMEanvändes för att markera ut var lagergränserna fanns och MOVE användes för att återskapaintrusionerna i modellen. Modellerna visade att lagrena i bergen var på liknande altitud ochhade ungefär samma tjocklek. I Mosfell och Blekitindur var den återskapade intrusionenväldigt likformig, i Skeggtindur påminde den ganska mycket om hur den var i de andra bergenmen inte lika mycket. En förlängning av toppen på intrusionen visade att det möjligtvis går atthitta lagret i den norra delen av plutonen.Resultaten från det här arbetet visar att det finns en möjlighet att intrusionen kan ha täckt helaplutonen. Med mer forskning kan det här leda till mer kunskap om hur Slaufrudalur plutonenskapades.

Framställning av digitala terrängmodell (Digital Terrain Model, DTM) är en viktig del för projekteringsunderlag vid markrelaterade frågor. Grunden för en DTM är punktmolnet som innehåller grunddata från mätningen. DTM är användbara i många olika områden, kvalitén bestäms beroende på vilken uppdrag som DTM gäller för. UAS-fotogrammetri är en av metoder som tillämpas för att framställa en DTM, det går även att framställa en DTM utifrån punktmoln från Laserdata NH. En DTM är en modell av endast markyta, där data samlas genom mätning av ett visst objekt. Syftet med detta examensarbete som är utfört vid Institutionen för ingenjörsvetenskap vid Högskolan Väst var att jämföra två olika metoder för framställning av ett punktmoln som är till underlag för en DTM. Punktmoln som framställs med egna mätningar från UASfotogrammetri och ett färdigt punktmoln från Laserdata NH. Målet med jämförelsen är att undersöka om det går att ersätta UAS-fotogrammetri med den kostnadseffektiva Laserdata NH i projektet för ett industriområde (Lödöse varvet) i Lilla Edets kommun, samt om det går att ersätta den överlag. Med hjälp av Agisoft Metashape programvaran framställdes det punktmolnet från mätning från UAS av modellen DJI Phantom 4 Advanced, sedan jämfördes den mot det färdiga punktmolnet från Laserdata NH i CloudCompare programmet. Resultatet på denna studie visar att det går att ersätta UAS-fotogrammetri mot Laserdata NH i just denna och andra liknande projekt som har samma syfte och viss bestämd noggrannhet då punktmolnen inte avviker signifikant från varandra. Medan det inte går att ersätta de mot varandra överlag, då UAS-fotogrammetri erhåller högre noggrannhet när det gäller framställning av ett punktmoln jämfört med vad Laserdata NH har för noggrannhet på sina mätningar / Generation of Digital Terrain Model (DTM) is an essential part in project planning in questions related to spatial planning. Basis for the DTM is the point cloud which obtains initial data from the measurement. DTM can be used in different areas, accepted quality level is depending on the assignment for which DTM is produced. UAS-photogrammetry is one of the methods which is used for DTM generation, but it is possible to produce DTM from point cloud originated from Laserdata NH. A DTM is a model representing entirely terrain surface, where the data used for its generation gathers from measuring of a certain object. The purpose of this study accomplished at Department of Engineering Science at University West was to compare two different methods for point cloud generation as a basis for DTM. First point cloud generated comes from own measurement with UAS-photogrammetry and second is a point cloud from acquired Laserdata NH. The goal of the comparison is to examine if it is possible to replace UAS-photogrammetry with the cost effective Laserdata NH in the project for the industrial area (Lödöse varvet) in Lilla Edet municipality, and if it is possible to replace it generally. With help of Agisoft Metashape software the point cloud from UAS-measurement with DJI Phantom 4 Advanced was generated and then compared to Laserdata NH point cloud in CloudCompare program. Result of this study is showing that it is possible to replace UAS-photogrammetry with Laserdata NH in this specific and others similar projects which have same purpose and certain decided precision since point clouds are not significantly deviating from each other. While it is not possible to replace them generally, as UAS-photogrammetry obtains higher precision concerning point cloud generation compared to accuracy that Laserdata NH has in its measurements.

Tekniken hos mobiler och utvecklingen av programvaror för digitalafotogrammetriska tjänster har haft en snabb utveckling, vilket har gjort detmöjligt att enkelt kunna skapa 3D-modeller.Syftet med denna studie är att undersöka om det är möjligt att med hjälp avbildunderlag från en mobiltelefon kunna volymberäkna objekt så som t.ex.grushögar och diken. Den teknik som används är en automatiskbildjusteringsalgoritm som heter Structure from Motion (SfM). Från en seriedigitalafoton, som täcker objektet från olika vinklar och djup kan SfMidentifiera gemensamma punkter i fotona och sammanfläta dessa till ettpunkmoln som kan användas för att skapa en 3D-modell. Utifrån 3Dmodellen kan sedan en volymbestämning ske från mjukvaran AgisoftMetashape.Denna studie utför ett flertal olika tester för att utvärdera Structure fromMotion med bildunderlag från mobiltelefon för volymberäkning. Vissa objekthar att filmats med olika typer av telefoner och sedan jämförts mot terresterlaserskanning (TLS) som är en vanlig metod vid insamling av data förvolymberäkning. Volymberäkningarna har gjorts för både positiva ochnegativa volymer. Metoden har enbart använt sig av referensmått frånmåttband ute i fält. Detta gör att ingen avancerad mätutrustning har använts.Ett ljustest genomfördes för att se hur olika ljusförhållanden viddatainsamlandet kan påverka databearbetningen och volymberäkningen.Genom att beräkna skillnader i volym mellan 3D-modellerna kommer ettresultat tas fram.Resultaten från de 3D-modeller som skapats med dataunderlag från SfM gervolymskillnader i jämförelsen mot terrester laserskanning mellan 2,2% och6,8%. Dessa resultat är från en mur och ett dike som användes i studien,skillnaden motsvarar 0,031 m3 och 15,086 m3. Den negativa volym somberäknades, dvs. diket, är det objekt som ger störst avvikelse i volym, delsmellan de olika mobiltelefonerna, dels jämfört med TLS. Metoden ger enindikation på att det finns en stor möjlighet att kunna effektivisera processenför volymbestämning då metoden inte kräver speciella mätverktyg ellersärskilda förkunskaper vilket kan både spara tid och pengar. / The technology of smartphones and the development of software for digitalphotogrammetric services have developed rapidly, which has made it possibleto easily create 3D models.The purpose of this study is to investigate whether it is possible with the helpof image data from a mobile phone to be able to calculate the volume ofobjects such as e.g. gravel piles and ditches. The technology used is anautomatic image adjustment algorithm called Structure from Motion (SfM).From a series of digital photos, which cover the object from different anglesand depths, SfM can identify common points in the photos and intertwinethese into a point cloud that can be used to create a 3D model. Based on the3D model, a volume determination can then be made from the AgisoftMetashape software.This study performed a number of different tests to evaluate Structure fromMotion with image data from a smartphone for volume calculation. Someobjects have been filmed with different types of phones and then compared toterrestrial laser scanning (TLS) which is a common method of collecting datafor volume calculation. The volume calculations have been made for bothpositive and negative volumes. The method has only used referencemeasurements from measuring tapes in the field. This means that no advancedmeasuring equipment has been used. A light test was performed to see howdifferent light conditions during the data collection can affect the dataprocessing and volume calculation. By calculating differences in volumebetween the 3D models, a result will be produced.The results from 3D modeling created with data from SfM give a volumedifferences in the comparison with terrestrial laser scanning between 2.2%and 6.8%. These results are from a small stone wall and a ditch used in thestudy, the difference corresponds to 0.031 m3and 15.086 m3. The negativevolume that was calculated, ie. the ditch, is the object that gives the largestdeviation in volume, partly between the different mobile phones, partlycompared to TLS. The method gives an indication that there is a greatopportunity to be able to streamline the work process for volume calculationas the method does not require special measurement tools or special priorknowledge which can save both time and money.

Laserskanning har blivit en vanlig metod för dokumentation, övervakning, underhåll och ut­veckling av olika industrimiljöer. Särskilt för inmätning och visualisering av komplexa rörledningar på industrianläggningars tak är punktmoln från laserskanning ett viktigt verktyg för att på ett enkelt sätt hitta potentiella platser för installation av nya rörledningar. Detta examensarbete genomfördes i samarbete med konsultbolaget Swecos mätningsgrupp i Karlstad och undersökte om det är möj­ligt att ersätta punktmoln från terrester laserskanning med punktmoln skapade med flygbilder tagna med UAS (Unmanned Aerial System) för dokumentering av komplexa rördragningar på industritak. Studien genomfördes på ett mindre område (5x25 m) på reningsverket i stadsdelen Sjöstad (Sjö­stadsverket) i Karlstad. Området innehöll omfattande rörledningar i olika dimensioner och andra detaljer såsom rattar, flänsar och gallerluckor. Detta område ansågs därför vara lämpligt att använda för studiens syfte och tillträdet förutsatte dessutom inte omfattande och dyra säkerhetsutbildningar. Undersökningen genomfördes genom markering av ett sextiotal kontrollpunkter som sedan mättes in med totalstation i ett lokalt referenssystem. Bakåtobjekten användes även som fästpunkter för sfäriska måltavlor under laserskanningen. Dessutom mättes även målade markstödsignaler på bet­ongen in i samband med detta för att möjliggöra en georeferering av flygbilderna. Därefter genom­fördes terrester laserskanning inom undersökningsområdet från nio uppställningar med varierande instrumenthöjder samt två UAS-flygningar med flygfotografering från tio respektive 22 m flyghöjd. Efterbearbetningarna började med att etablera ett lokaltreferenssystem, vilket användes för geo­referering av både laserskanningspunkmolnet samt respektive flygfotograferingspunktmoln. De er­hållna lokala koordinaterna för kontrollpunkterna i respektive punktmoln jämfördes gentemot de totalstationsinmätta koordinaterna för att analysera lägesosäkerheten. Punktmolnet från terrester laserskanning innehöll 55 tydligt identifierbara kontrollpunkter medan punktmolnen från UAS-flygningen visade 53 respektive 22 identifierbara kontrollpunkter. Den kvadratiska medelavvikelsen (RMS) i 3D för dessa punkter uppgick till 8 mm i laserskann­ingspunktmolnet respektive 25 mm för båda flygbildspunktmoln. Efter detta analysmoment valdes punktmolnet från flygningen på 22 m höjd bort inför de fortsatta analyserna då cirka två tredjedelar av kontrollpunkterna inte var identifierbara. Även mät- och lägesosäkerheten från flygbildspunktmolnet från tio meters höjd visade sig dock i början vara otillräckligt för att kunna ersätta terrester laserskanning med flygfotografering med UAS. Ändå tillät detaljeringsgraden en identifiering av ett stort antal kontrollpunkter och vidare analyser visade att den stora lägesosäkerheten främst berodde på kontrollpunkter kopplade till vissa detaljtyper (dolda stödben och omarkerade bultar). En nyberäkning av lägesosäkerheten utan dessa kontrollpunkter gav betydligt bättre värden för lägesosäkerhet inom flygbildspunktmolnet från tio meters höjd, ett RMS i 3D på 12 mm. Eftersom användningarna där Sweco skulle vilja ersätta terrester laserskanning med flygfoto­graf­ering inte kräver en detaljnivå på bultstorlek visade sig därmed flygfotografering med UAS som en lämplig alternativ metod för att dokumentera komplexa rördragningar på industritak. / This study explored the possibility of using aerial photography from Unmanned Aerial Systems (UAS) as a replacement for terrestrial laser scanning in documenting complex pipeline systems on industrial roofs. The research, conducted in collaboration with Sweco's survey group in Karlstad, focused on visual qualities and positional uncertainty in point clouds generated by terrestrial laser scanning and aerial photography. Control points were marked and surveyed using a total station, then terrestrial laser scanning and UAS-aerial photography was performed to generate point clouds. Analysis revealed that the aerial photography at 22 m altitude was not suitable due to unrecognizable control points. However, the aerial photography at 10 m altitude, after excluding certain types of control points, showed improved positional uncertainty. As the desired applications did not require fine-level detail, UAS aerial photography proved to be a suitable alternative for documenting complex pipeline systems on industrial roofs.

Denna studie har utförts i syfte att undersöka om Virtual Reality är användbart för att visa upp brottsplatser, exempelvis för personer som är inblandade i rättsprocesser. För att ta reda på det ställdes två frågor som besvarades med hjälp av data inhämtade från experiment. Experimentet gick ut på att deltagare fick ta del av (brotts)platser genom Virtual Reality och genom en interaktiv vy av 3D-modellen på en datorskärm. Den första frågan handlade om det gick att statistiskt skilja svaren från två observationsgrupper från varandra. Ena observationsgruppen innehöll observationer som är data hämtade efter att en deltagare fått ta del av en plats genom Virtual Reality. Den andra observationsgruppen innehöll observationer hämtade efter att en deltagare tagit del av en plats genom datorskärm. Observationsgruppernas svar analyserades senare i syfte att svara på den andra frågan, om ena gruppen går att skilja från den andra gruppen i förmåga att välja rätt svar på enkäten. Praktiskt fick deltagare alternera mellan att ta del av 3D-skannade (brotts)platser via Virtual Reality och datorskärm. Efter de tog del av en plats fick de svara på ett formulär. Experimentet utfördes med 24 deltagare, vilket resulterade i 12 svar per enkät. Detta genererade kvantitativa data, som senare användes i hypotestest. Hypotestesten som genomförts visade inte på någon signifikant skillnad mellan observationsgrupperna i 3 av 4 fall. Däremot visade ett av hypotestesten på signifikant skillnad i ett av fallen, där även observationsgruppen som tagit del av platsen genom datorskärm har presterat en högre median. Vad detta beror på är svårt att säga, men det finns vissa skillnader i hur detaljerat 3D-modellerna syns som kan vara en del av förklaringen till varför skillnader kunde påvisas.  Med bakgrund av detta resultat finns det ingen självklar fördel med att använda VR-teknologi (åtminstone inte som i denna implementation) i rättsfall. Det är dock viktigt att poängtera att studien och experimentet är utfört på kort tid och i liten skala. Vidare går utvecklingen inom detta område fort, och resultatet kan inte antas bli det samma med andra typer av implementationer. / This study was conducted in efforts to investigate whether Virtual Reality is useful for presenting crime scenes, for example, to individuals involved in legal proceedings. To answer this, two questions were posed and answered using data obtained from an experiment. The experiment involved participants experiencing (crime) scenes through Virtual Reality and through an interactive view of the 3D model on a computer screen. The first question was whether it was possible to statistically distinguish the responses from two observation groups. One observation group consisted of data collected after a participant experienced a location through Virtual Reality, while the other observation group consisted of data collected after a participant experienced a location through a computer screen. The responses from the observation groups were later analyzed to answer the second question: whether one group could be distinguished from the other in their ability to choose the correct response on the questionnaire. Practically, participants alternated between experiencing 3D-scanned (crime) scenes via Virtual Reality and a computer screen. After experiencing a location, they were asked to complete a questionnaire. The experiment was conducted with 24 participants, resulting in 12 responses per questionnaire. This generated quantitative data, which was later used in hypothesis testing. The conducted hypothesis tests did not show any significant difference between the observation groups in 3 out of 4 cases. However, one of the hypothesis tests showed a significant difference in one case, where the observation group that experienced the location through a computer screen also had a higher median. The exact reason for this is difficult to determine, but there are certain differences in the level of detail in the visibility of the 3D models that could partly explain why differences were observed. Based on these results, there is no obvious advantage to using VR technology (at least not in this implementation) in legal cases. However, it is important to note that the study and experiment were conducted in a short period and on a small scale. Furthermore, the development in this field is progressing rapidly, and the results cannot be assumed to be the same with other types of implementations.