No description available.

Kalla krigets avslut markerade en skiljelinje i antalet FN fredsoperationer i världen. Då denbipolära världen upphörde 1989-91 utlöste den i sin tur en rad av inomstatliga konflikter på mångahåll i världen, men inte minst i Afrika Uppsatsen avser att behandla FN och dess förmåga attkunna ingripa med militära medel i afrikanska konflikter. Den observation som ligger till grundför ämnesvalet är att det verkar vara svårt att mobilisera vilja och handling att ingripa i afrikanskakonflikter. Även när man beslutat om FN-insats tar det oftast lång tid och det är svårt att fåkvalificerade förband att ställa upp, såvida det inte finns koloniala band som gör att enskildanationer snabbt ingriper. Vad beror denna svårighet på? FN har försökt analysera och bestämmavad som krävs för att organisationen ska bli en trovärdig och kraftfull aktör för att hanterainomstatliga och mellanstatliga konflikter i världen. Brahimirapporten utgavs 2000 av enexpertgrupp för FN:s fredsoperationer. Denna rapport ligger fortfarande till grund för hur FN börutveckla sin förmåga till effektiv konfliktlösning och genomförande av fredsfrämjandeoperationer. Uppsatsens problem utgörs därmed av frågan; hur kan fredsfrämjande operationer iinomstatliga konflikter bli framgångsrika?Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida FN-operationen i Liberia (UNMIL) kan sägasutgöra en ideal fredsfrämjande operation med utgångspunkt i Brahimirapportens centralarekommendationer, samt om operationen därmed kan sägas vara framgångsrik. / The end of the cold war marked a clear change in the number of Peace SupportOperations around the world. When the bipolar world of the East and the Westended between 1989 and 1991 it triggered a chain of intra-state conflicts in manyareas in the world, not least in Africa. This study is trying to deal with the UnitedNations (UN) and its capability to intervene with military means in Africanconflicts. The observation that caught the interest of this subject is the notion thatthe UN has serious difficulties to mobilise political will and action to be able toengage in African conflicts. Even when the UN has decided on establishment ofPeace Support Operations, it normally takes a long time to deploy and it is hard toreceive qualified military units, unless colonial ties justifies the quick response ofindividual nations. What explains this difficulty? The UN has tried to analyse anddetermine what is required of them in order to become a credible and forcefulactor in the management of inter- and intra-state conflicts around the world. TheBrahimi Report was released in 2000 by an expert panel for UN Peace Operations.This report still forms the foundation for how the UN should adjust and developits capability for effective conflict prevention, conflict management and executionof Peace Support Operations. The scientific question is therefore; how can PeaceSupport Operations in intra-state conflicts become successful?The purpose of this study is to examine whether the UN-led Peace SupportOperation in Liberia (UNMIL) was an ideal operation when compared withselected recommendations of the Brahimi report, and if the operation therebycould be classified as successful. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06

Föreliggande uppsats undersöker om det är så att regeringen, i anslutning till försvarsminister Leni Björklundsuttalande i Dagens Nyheter 2004-11-26, i frågan om huruvida ett FN-mandat är en premiss för ett svenskt deltagandei en internationell fredsfrämjande insats, har genomfört ett snabbt och impulsivt paradigmskifte. Eller är detså att uttalandet har sin förklaring i en rationell och flerårig logisk politisk utveckling. Den kontext som utvecklingenav FN och EU från tiden efter kalla kriget fram till dagens datum utgör är viktig i detta perspektiv då dessatvå organisationer och aktörer utgör de arenor vari regeringen aktivt agerar. Genom att undersöka ett regeringsbeslutoch åtta propositioner omfattande tiden från konflikten mellan Irak och Kuwait fram till den FN-ledda insatseni Liberia 2004 och häri söka efter indikatorer på antingen en fast och oförändrad, eller en pragmatisk och av utvecklingpräglad svensk politisk hållning är det möjligt att besvara den övergripande frågan. Den teoretiska utgångspunkten”Den Engelska skolan – International Society” är vald med tanke på dess fokusering på tre olikadimensioner; den nationella, den internationella och slutligen den humanitära. Dessa tre dimensioner skapar enintressant utgångspunkt att förhålla sig till då regeringen föreslår ett svenskt deltagande i en internationell fredsfrämjandeinsats. Dessa tre dimensioner skapar även en inblick i vad regeringen anser och anger vara betydandemotiv och skäl till ett svenskt deltagande. Som komplement till ”den Engelska skolan” har jag valt Allison ochZelikows analysmodell ”Rational Actor Model” vilken tar utgångspunkt i ett antagande om att en aktör, i föreliggandefall den svenska regeringen agerar rationellt med utgångspunkt i de bedömningar och kalkyler aktörengenomför syftande till värdemaximering. Med både en teori och en analysmodell är det möjligt att analysera denskiftande empirin som regeringsbeslutet och de åtta propositionerna utgör, i syfte att genomföra iakttagelser ochslutsatser vilka i föreliggande fall visar på en förbluffande utveckling där regeringen de facto föreslår nyttjande avdet militära maktmedlet i syfte att bevaka och försvara bl.a. svenska säkerhetspolitiska intressen.Som författare riktar jag ett stort tack till Överstelöjtnant Stefan Ring, som tålmodigt, engagerat och skarpsinnigthandlett mig genom denna uppsats. Tack Stefan! Tack också till Professor Jan Hallenberg, som med sin djupakunskap vidgat mina vyer och visat på lösningar då jag kört fast. Tack Jan! / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 03-05

År 2000 presenterade FN den s.k. Brahimi-rapporten. Den efterlyste en ”doktrinomsvängning” för attFN på ett mer effektivt sätt skulle kunna möta framtida utmaningar inom ramen för fredsfrämjandeoperationer. Rapporten redovisade ett antal konkreta förslag till förbättringar. I vilken grad har då FNomsatt Brahimi-rapportens förslag i ord och handling? Det övergripande syftet med denna uppsatsvar att analysera implementeringsgraden av Brahimi-rapportens rekommendationer, dels inom ramenför FN:s fredsfrämjande operation MONUC i Demokratiska republiken Kongo och dels i förhållandetill den nya FN-doktrinen. Resultaten visar att i båda fallen har förhållandevis stor hänsyn tagits tillBrahimi-rapportens rekommendationer inom de undersökta områdena. Slutsatsen är därmed att bådeFN-operationen MONUC och FN-doktrinen i hög grad återspeglar Brahimi-rapportensrekommendationer. / In the year 2000, the UN presented the so-called Brahimi report. It called for a ”doctrinal change” inorder for the UN to meet future challenges within the framework of peacekeeping operations in amore efficient way. The report presented a number of tangible recommendations for improvement.To what degree has the UN transformed these recommendations into theory and practice? The overallaim of this essay was to analyze the implementation of the Brahimi reports’ recommendations withinthe UN peacekeeping operation MONUC in the Democratic Republic of the Congo and in relation tothe new UN peacekeeping doctrine. The results show that in both cases relatively large considerationhas been taken to the recommendations of the Brahimi report within the examined areas. Theconclusion is thereby that both the UN peacekeeping operation MONUC and the UN peacekeepingdoctrine largely reflect the recommendations of the Brahimi report. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 06-08

Har storleken någon betydelse?Enligt den amerikanske marina militärteoretikern Milan N. Vego har den detvad avser fartyg vid mellanstatliga konflikter i kustnära farvatten.Denna uppsats syftar till att svara på frågan om samma förhållanden gäller vidPeace Support Operations (PSO).Uppsatsen analyserar Vegos tes, små ytstridsfartygs egenskaper, kraven vidPSO:s och de fall där små ytstridsenheter har verkat vid PSO:s.Slutligen värderas analyserade fakta och frågan besvaras. / The fast patrol boat (FPB) has played an important role in the cold war and inits aftermath. In recent years though, we have seen a development where theFPB:s are disappearing in nation after nation. The American naval theoristMilan N. Vego claims that the FPB:s have a natural role in naval operations innarrow seas during wartime. This essay is trying to answer the question ofwhether this is also true in peace support operations (PSO).Since wartime operations and PSO:s differ in both it’s goals and it’s methods Ihad to break down the methods in to functions. The functions are; anti surfacewarfare (ASuW), anti submarine warfare (ASW), anti air warfare (AAW), minecounter measurements (MCM), command and control (C²) and other functions.To answer the question I started to examine the abilities of the FPB:s, to findout it’s strengths and it’s weaknesses. In the next step I described and examinedthe demands in a PSO with emphasis on the naval tasks. I also tried toanticipate what future PSO:s will probably look like.My next step was to examine the three known cases where FPB:s haveparticipated in PSO:s. Each case was studied and described as a separate case.Finally I have tried to value to what extent the wartime functions have beenused in the studied PSO:s. I then discussed what functions I deemed wasnecessary in order to conduct the PSO:s. My next step was to estimate whetherthe studied cases corresponds to estimated future PSO:s.My conclusion is that the FPB:s are a valuable asset in PSO as well as inwartime operations. The reason for the decline of FPB:s in European navies hasnot been answered in this essay, nor the consequences. This is an interestingsubject for further investigation. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 02-04

Syftet med uppsatsen är att genom empirisk forskning beskriva hur statsmakten, iuppsatsen syftande på regeringskansliet och Försvarsmakten, har förberett processen kringfinansieringen av en potentiell europeisk krishantering som inte har allokerade medel istatsfinanserna för 2003? Med strukturering av Premfors policyanalys svarar uppsatsen påtvå frågor; Hur regeringskansliet och Försvarsmakten förberett beslutet om finansiering avsvenskt deltagande i en europeisk krishantering när kostnaderna överstiger anslaget förfredsfrämjande truppinsatser och om det finns skillnader i uppfattning mellan dessaintressenter kring hur finansieringen skall ske. Efter analys av ett antal intervjuer och avpropositioner, brev och skrifter framkom svaret på frågeställningarna; Regeringskansliet,men inte Försvarsmakten, har förberett sig på en finansiering utanför anlagsposten förfredfrämjande insatser. Regeringskansliet har slagit ihop två anslag till ett för att fåflexibelt management av de medel som riksdagen fördelar i statsbudgeten tillförbandsverksamhet och fredfrämjande truppinsatser. Det visade sig även attregeringskansliet och Försvarsmakten faktiskt har en tydlig skillnadsuppfattning kring huren finansiering utanför anslagsposten skall ske. Premfors analysmodell visade attpolicyproblemet ligger i ett otydligt regleringsbrev från regeringen till FörsvarsmaktenBilaga: Frågeställningar vid intervjuer / The purpose of this essay has been to, based upon interviews of administrativeofficials and analyses of governmental documents, describe how thegovernmental authorities, represented by the Ministry of Defence, ministry ofFinance and the Swedish Armed Forces, have prepared the strategic process offinancing the budget deficit of the Swedish military forces participation inEuropean Union crises management. The essay primary answers to twoquestions. How are the preparations are done and if there a difference in theactors view of how the financial issues should be resolved. The method appliedby the author was a model of policy analysis and a model of decision-makinganalysis gave the following conclusions. Preparations have been done to makeit possible to move allocated assets in the defence budget between the peacetime administration and training of the Swedish Armed Forces and SwedishArmed Forces, specific task of performing international peace keepingmissions. The essay points out that the unclear regulating instructions from thegovernment to the Swedish Armed Forces are the policy problem.Consequently, the governmental actors have a different view of how thefinance the budget deficit. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

Sedan 1948 har FN påbörjat 55 fredsbevarande operationer, av vilka 15 fortfarande pågår. Ungefär likalänge har diskussioner förts om möjligheten att hålla styrkor med hög beredskap för FN-operationer.Diskussionen har behandlat stående styrkor såväl som insatsförberedda förband i egenskap avstyrkeregister. I dagsläget existerar styrkeregister vars syfte är att reducera förseningar vid stationering.Syftet med denna uppsats är att undersöka om storleken på dessa styrkeregister betingarstationeringsförseningar. Utifrån detta syfte är uppsatsens huvudhypotes ”Ju större mängdinsatsförberedda fredsbevarande styrkor, desto mindre försening för fredsbevarande operationer”.Hypotesen, tillsammans med konkurrerande förklaringar, provas med hjälp av linjär regressionsanalys.Datasetet inkluderar FNs samtliga fredsbevarande operationer (54) under perioden 1948-2000.Uppsatsens bidrag till den vetenskapliga litteraturen är att den testar en empirisk hypotes med statistiskametoder och genererar härvid ett nytt dataset. Den statistiska analysen finner inget samband mellanmängden insatsförberedda förband och stationeringsförseningar. Resultatet skall emellertid inte tolkassom att FNs ansträngningar varit fruktlösa. Vid enstaka tillfällen kan stationering ha skett skyndsamt tackvare de insatsförberedda styrkorna varvid positiva effekter uppnåtts, framförallt ur humanitär synvinkel.Studien avslutas med ett antal uppslag för framtida forskning. / Since 1948, the UN has initiated 55 peacekeeping operations out of which 15are still in progress. During virtually the same period there have beendiscussions on the feasibility of maintaining units with a high degree ofreadiness for UN operations. The discussion has covered standing forces aswell as rapid-reaction units in the form of force registers. There are currentlyforce registers in existence with the purpose of reducing reaction periodsthereby reducing deployment delays. What effect, then, have these forceregisters? The purpose of this paper is to investigate whether the size of theseregisters justifies the reaction periods and thereby reduces delays. With thispurpose in mind, the main hypothesis of this paper is: “the larger the numberof rapid- reaction peacekeeping units, the smaller the delay for peacekeepingoperations.” This hypothesis, together with competing explanations, is testedwith linear regression analysis. The dataset includes the UN’s all peacekeepingoperations during 1948-2000. This study contributes to previous research bystatistically testing an empirical proposition, and for that purpose generates anew dataset.The study finds that the occurrence of force registers and rapid-reaction unitshas not affected deployment delays on UN’s peacekeeping operations 1948-2000. Consequently, there is no support for the common assertion that rapidreactionunits have a general importance for UN’s ability to deploypeacekeeping operations on authorized time. A possible explanation to theresult is that the UN doesn’t have direct access to the rapid-reaction units.Additional possible explanations are also recorded in this study. The study alsofinds that neither the size of authorized units nor the occurrence of alreadydeployed missions, or units, in the area has any impact on deployment delays.Despite the fact that the statistical analysis finds no relationship between thesize of the rapid reaction units and deployment delays, the result should not beinterpreted as indicating that the UN’s efforts towards a rapid-reaction forcehave been fruitless. In individual cases, deployment may have been able to takeplace more rapidly, enabling the achievement of positive effects, especiallyfrom a humanitarian point of view.The study concludes by suggesting a series of possible avenues for futureresearch. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

Användandet av tvångsmakt vid interventioner i sönderfallna stater är en svår uppgift. En av desvåraste delarna vid en sådan intervention är en rationell kommunikation med de olikamotparterna. Den stora utmaningen blir att lyckas förmedla både det övergripande syftet medinterventionen till lokalbefolkningen och samtidigt övertyga de stridande parterna om att ett reelltoch trovärdigt hot föreligger. I den här uppsatsen har jag undersökt om tvångsmakt är möjlig vidavväpningen i en sönderfallen stat, och hur tvångsmakten användes av UNITAF vid avväpningenav de somaliska krigsherrarna.I uppsatsen jämförde jag de avväpningsoperationer som genomfördes av de amerikanska,australiensiska och franska styrkorna vintern 1993. Den teori som jag använde som verktyg varPeter Viggo Jakobsens modell för tvångsdiplomati- idealpolitik. Jakobsens teori är envidareutveckling av äldre teorier för tvångsmakt. Men för att kunna nyttja idealpolitik i fallet meden sönderfallen stat var jag tvungen att anpassa den till de rådande omständigheterna i Somalia.Min analys visade att de australiensiska och franska styrkorna, som lyckades väl medavväpningen, agerade inom ramen för min anpassade tvångsmaktsteori. Däremot de amerikanskastyrkorna, som lyckades sämre, agerade mer inom ramen för vad som kan benämnasavskräckning. Den övergripande slutsatsen var att tvångsmakt kan användas i sönderfallna stater,men behöver anpassas för att säkerställa att hot och krav kommuniceras på ett rationellt sätt. / The use of coercive force during interventions in failed states is a challengingtask. In dealing with failed states one of the difficulties lies in addressing acomprehensible and credible message to the opponents. In this essay I haveexamined if and how compellence was used by UNITAF in disarming theSomalian warlords.The essay is a comparison of US, French and Australian forces’ disarmamentoperations during the winter of 1993. As a tool for the comparison I have usedPeter Viggo Jakobsens theoretical framework the ideal policy, which is arefinement of older theories dealing with coercive diplomacy and compellence.To be able to use the ideal policy in the Somalia case study I have adapted thistheory to the conditions present in Somalia in 1993.My conclusion was that the Australian and French forces did conduct theiroperations in accordance with the theory of compellence, while the US forcesacted more with a mindset of deterrence to achieve their objectives. I alsoconcluded that the theories of coercive diplomacy and compellence can be usedas a tool in the case of failed states. However the theories have to be developedto ensure that threats and demands are rationally communicated to theopponents. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

Försvarsmakten skall enligt riktlinjerna internationaliseras för att uppnå ökad interoperabilitet med andrasamarbetspartners väpnade styrkor. Syftet med uppsatsen är att bedöma om svenska chefer uppfattarbetydelsen av centrala element inom militärteorin på liknande sätt som utländska chefer.Först introduceras teori om manöverkrigföring, som utgör grunden för Sverige och NATO/EU-länder iallmänhet. Ett analytiskt verktyg skapas för att analysera inslag av manöverkrigföring. I resultatanalysenbesvaras först fyra delfrågor om graden av manöverkrigföring i doktriner och respondenters egnabeskrivningar samt hur cheferna uppfattar olika principer och funktioners relativa betydelse i olika typer avfredsfrämjande operationer.De enskilda resultatslutsatser som dras är att utländska chefer värderar överraskning högre ifredsframtvingande operationer än vad svenska chefer gör. Samma förhållande gäller också rörlighet ifredsbevarande operationer, medan svenska chefer värderar skydd signifikant högre än utländska ifredsbevarande operationer. Utländska chefer bedöms ha större vana att behandla manöverkrigföringi teoretisk framställning. Säkerheten i slutsatserna begränsas av brister i antalet svar, särskilt bland deutländska cheferna. Sammantaget kan ingen större skillnad styrkas mellan svenska och utländskachefers uppfattningar. / The Swedish Armed Forces have the recent years started a tour along theroad of Peace Support Operations. The political masters have pointed out theneed for increased interoperability with other countries. The success oftechnical interoperability is relative easy to measure.The purpose of this essay is to assess if Swedish Commanders have similaropinions as their foreign counterparts about the importance of central keywordswithin Military Theory when it comes to Peace Support Operations. This hasbeen analysed with a comparative method.The essay begins with an introduction to Maneuver Warfare and a creation ofan analytic tool. In the following the used method is presented. To sampledata for the analysis an inquiry was created and distributed to Swedish andforeign Commanders. The answers of those have been analysed by either theanalytic tool for open questions or a statistic tool for closed questions. Theanalytic tool has also been used to analyse Swedish and NATO Allied JointDoctrine.The results from the different analysis of Swedish and foreign Commandershave been brought together in a final analysis. The main conclusion from theanalysis is that Swedish Commanders have the same view as theircounterparts regarding the importance and meaning of central keywordswithin the Military Theory.The essay points out some differences when it comes to individual keywords.The foreign Commanders expressed Surprise more important in Peace-Enforcement Operations than Swedish Commanders. The same pattern wasfound for Mobility in Peace-Keeping Operations whereas SwedishCommanders expressed Protection as more important in Peace-KeepingOperations. Foreign Commanders appeared also to handle writing aboutManeuver Warfare in an easier manner.All conclusions were seen, and moderated, in the light of the quite fewanswers that were analysed, especially among the Foreign Commanders. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

Uppsatsen behandlar deskriptivt hur ämnesområdet mänskliga rättigheter behandlas vid internationellafredsfrämjande operationer och det legala ramverk som är styrande. Av särskilt intresse är desvårigheter som det internationella samfundet, FN, har med kontrollen av efterlevnaden att stateragerar i enlighet med de principer som anslagits i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter.Då alltfler nationer deltager i fredsoperationer är det viktigt att konventioner och andra styranderegelverk, som folk- och sedvanerätten, utformas på sådant sätt att de kan nå bred förankring samtstyra utvecklingen för skyddet av de mänskliga rättigheterna i en positiv riktning.Syftet med uppsatsen är att bringa kunskap om var Sverige står i dagsläget avseende synen påmänskliga rättigheter och hur vi utbildar och övar vår personal inför fredsfrämjande operationer för attsäkerställa att våra soldater/sjömän och civila agerar på ett riktigt sätt i enlighet med FN:s grundläggandeanda och värderingar.I detta perspektiv är det viktigt att samtlig personal som skall deltaga i en multinationell fredsoperationär väl fötrogna med vilka rättigheter och skyldigheter de har enligt internationell rätt att ingripa, enskiltom så är nödvändigt, för möjliggörande att skydd av de mänskliga rättigheterna ges såväl inom denegna fredsstyrkan som till tredje part och de inblandade i konflikten som man är satt att lösa. / This composition will in a descriptive way describe how the subject HumanRights is treated in international “Peace Support Operations” and the legalframework that is ruling. Of special interest are the difficulties that theInternational Community, UN, has to control and govern the member statesactions according to the principals taken in the UN declaration from 1948regarding Human Rights.Since more and more states taken part in PSO it’s even more important thatconventions and other governing legal framework, as International Law andCustomary Law, will be created in such a way that they can achieve a broadacceptance among the member states and also guide the progress in a positiveway for securing the Human Rights.The aim with this work is to bring knowledge about where Sweden standstoday regarding the view of Human Rights and how Sweden teach and train thepersonnel before they take part in a peace operation. This to make sure that thesoldiers/sailors and civilians will act in a proper way according to the spirit ofUN basis of valuations.In this perspective it’s important that all personnel who are going to takepart in a multinational peace support operation are well familiar with whatrights and obligations they have according to International Law to intervene,individually if so requires, to make it possible to secure that the Human Rightswill be protected in the own force as well as to third part and the belligerents inthe conflict which they are there to solve. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 00-02