Detta examensarbete presenterar hur gymnasielärare upplever ett ämnesövergripande samarbete som inbegriper undervisning med elever som har svenska som sitt första språk och elever som har svenska som sitta andraspråk. Ämneslärare på två gymnasieskolor delar med sig av sina reflektioner kring detta område. Resultatet av min undersökning visar fram vikten av att följa upp lärarnas strävan att ge ungdomarna en så allsidig gymnasieutbildning som möjligt där språk och ämne ingår och som följer läroplanens uppsatta kommunikativa mål. För att detta ska kunna förverkligas behöver dels nationella åtgärder och dels lokala åtgärder genomföras. Dessa åtgärder berör nationella kursmål såväl som genomförande av lokala ämnesövergripande samverkansplaner.

Undersökningar har visat att många gymnasieelever känner sig omotiverade till sina studier – speciellt elever på yrkesförberedande program, och det är de gymnasiegemensamma ämnena som dessa elever har lägst motivation till. Denna studie har med hjälp av en enkät tagit reda på om det är någon skillnad i motivation till det gymnasiegemensamma ämnet naturkunskap mellan klasser som läser högskoleförberedande program och yrkesförberedande program. Enkäten bestod av påståenden rörande elevernas upplevda förmåga, ämnets lärovärde och lärandemiljön. Efter enkätstudien genomfördes kvalitativa intervjuer med klassernas två naturkunskapslärare för att ta reda på deras åsikter om resultatet. Enkätstudien visade att eleverna generellt sett var motiverade till ämnet naturkunskap, då de hade svarat övervägande positivt på enkäten. Elever på högskoleförberedande program var något mer positiva än elever på yrkesförberedande program i kategorierna ”upplevd förmåga” och ”ämnets lärovärde”. Svarssammanställningen för hela enkäten uppvisade inga generella könsskillnader. Båda de intervjuade lärarna menade att yrkeselevernas något mer negativa inställning till sin förmåga kunde förklaras med att de har haft det jobbigt i grundskolan därmed har med sig en mer negativ självbild när de går över till gymnasiet. De nämnde också att man kan försöka anpassa ämnet till det eleverna är intresserade av och vill lära sig mer av för att öka deras motivation. Det betyder dock nödvändigtvis inte att ämnet ska kopplas mer till deras framtida yrke.

Syftet med uppsatsen var att undersöka och analysera de möjligheter och hinder som några yrkesämneslärare på Fordons- och transportprogrammet upplevde med ämnesintegrerad undervisning. Fokus låg på för- och nackdelar för elevernas lärande och förberedelse inför yrkeslivet. Vidare undersöktes hur ämnesintegrationen, som yrkesämneslärarna hade erfarenhet av, var strukturerad och vilka utvecklingsmöjligheter yrkesämneslärarna ansåg att ämnesintegration hade. Ämnesintegration definierades här som ett medvetet arbetssätt, där mer än en kurs och en lärare var involverad och kursmål från flera kurser bedömdes. Undersökningen genomfördes som en kvalitativ studie med intervjuer av sex yrkesämneslärare på Fordons- och transportprogrammet som arbetade på samma gymnasieskola. Sammanfattningsvis visade studien att deltagande yrkesämneslärare ansåg att ämnesintegration var ett bra arbetssätt för att ge eleverna möjligheter att utvecklas kunskapsmässigt och förberedas inför yrkeslivet. Dock var deltagande yrkesämneslärare tveksamma beträffande den struktur skolan arbetade efter, en struktur som var baserad på de gymnasiegemensamma ämnena. De upplevde att detta medförde att eleverna eventuellt inte tillgodogjorde sig de fördelar som brukar lyftas fram med ämnesintegration. De såg en positiv utvecklingspotential för skolan med en genomarbetad ämnesintegrerad profil. Studien visade även att det fanns områden som skolan behövde utveckla för att ämnesintegration skulle bli ett framgångsrikt koncept, exempelvis att överbrygga olikheter mellan yrkesämneslärare och ämneslärare samt satsa på kompetensutveckling.

Detta är ett examensarbete från Bild och visuellt lärande på Malmö Högskolas lärarutbildning. Arbetet är en sammanställning av diskursanalyser av nio olika texter från den process som resulterat i att Estetisk verksamhet inte blir ett gymnasiegemensamt ämne i den nya gymnasieskolan Gy 2011. Analyserna utfördes i enlighet med Norman Faircloughs metod för kritisk diskursanalys. Syftet med arbetet var att undersöka den diskursiva och sociala praktiken i de nio olika texterna. Följande två frågor ställdes: Vilka diskursordningar råder i texternas resonemang om Estetisk verksamhets funktion och mening i gymnasieskolan? Vilka idéer går att uttyda ur texterna om vilken typ av samhällsmedborgare som kommer att formas med ett Gy 2011 där Estetisk verksamhet försvinner?Undersökningen resulterade i följande: I de nio texterna rådde huvudsakligen två diskursordningar, en marknadsekonomisk diskursordning och en humanistisk diskursordning. De två stod antingen i konfliktställning eller samverkade med varandra. Jag kunde finna ett flertal olika bilder av samhällsmedborgare som kunde antas formas av ett Gy 2011 utan Estetisk verksamhet. Då jag gjorde ett försök att föreslå endast två bilder blev det följande skisser: Den första bilden var av en person som är framgångsrik i arbetslivet genom specialisering inom yrket och anpassning till näringslivet. Personen tillägnar sig ibland på fritiden kulturella företeelser för stimulans och rekreation. Denna bild framkom främst i texter där avvecklingen av Estetisk verksamhet förespråkades.Den andra bilden av en framtida samhällsmedborgare var av en person som saknar orientering och verktyg för att kunna tillägna sig och/eller ingå i det samtida medie- och kultursamhället. Personen är relativt isolerad i sin kulturella sfär och saknar intresse för en bredare bildning inom kulturområdet, vilket anses tillhöra en liten priviligierad elit. Denna bild framkom främst i texter där man motsatte sig avvecklingen av Estetisk verksamhet.

Detta är en undersökning som tar avstamp i Skolverkets styrdokument Gymnasieskola 2011 och Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 och hur diskursen kring bilders användning skrivs fram med fokus på vilka begrepp kring visuell kompetens som används. Detta kopplas ihop med hur sju lärare pratar om bilders användning i sin pedagogiska praktik. Syftet med denna studie är att bidra till ökad kunskap kring hur bilder används i de gymnasiegemensamma ämnena. Skolverkets diskurser i styrdokumenten är framskrivna med en elevinriktning, vilket innebär att de är inriktade på vad eleverna ska uppnå efter avslutade kurser och utbildning. Styrdokumenten förväntas omtolkas av lärarna till en pedagogisk praktik där eleverna ska ha möjlighet att nå målen och uppnå kraven för de olika betygsstegen. I Skolverkets styrdokument utläser jag att det finns en diskurs som rör visuell kompetens, även om de begrepp som används inte alltid är entydigt kopplade till bilder utan även kan handla om verbala uttryck. I undersökningen framkommer det att lärarna ofta använder sig av många olika typer av bilder. Det finns olika skäl till varför man använder bilder, ur lärarnas tal om detta utläser jag ett flertal diskurser, exempelvis: bilder för att beskriva/förklara/illustrera, bilder för att underhålla, bilder för att inspirera, bilder för bedömning, bilder som källa, bilder för att skapa diskussion/samtal och bilder som tar fokus från läraren. En intressant iakttagelse som ligger något utanför undersökningen är att lärarna inte säger sig ha fått så mycket utbildning kring visuell kompetens under sin lärarutbildning. Man använder bilder som man har sett andra göra och efter eget intresse och kunskaper man har skaffat sig på egen hand. Utöver detta framkommer det att lärarna inte anser sig vara duktiga på källkritiskt tänkande kring bilder. Jag tolkar deras utsagor som att de har ett källkritiskt tänkande, men slarvar med referenshanteringen.

Problemområdet för denna studie grundas i statistik som visar på att en betydande del av elever som har avslutat studier vid en yrkesförberedande gymnasieprogram upplever att utbildningen på ett bristande vis förberedde dem för yrket. Syftet med studien är att undersöka faktorer som påverkar elevers yrkeskompetenser vid yrkesförberedande gymnasieprogram. Som exempel för yrkesförberedande gymnasieutbildningar utgör i studien vård och omsorgsprogrammet och fordons- och transportprogrammet. Genom en sammanställning av vetenskapliga studier, statliga utredningar, myndighetsdirektiv samt offentlig statistik besvaras studiens undersökningsområde genom en litteraturstudie. De anlagda teorierna förklarar individers val, skolorganisationens roll samt gruppmentalitets betydelse för elevers kunskapssyn. Resultatet och slutdiskussionen av studien visar dels på den arbetsplatsförlagda utbildningens vikt för utvecklandet av yrkeskompetens, men ger även en fingervisning av vikten att förankra relevansen av de akademiska ämnena vid vissa yrkesförberedande utbildningar.

Undersökningen syftar till att utreda huruvida historiemedvetandet hos elever med ett dubbelt kulturarv från Sverige och ett arabisktalande land kan inkluderas i historiegymnasiekursen 1a1. Med hjälp av relevant litteratur och utifrån problemformuleringen: ”Hur kan pedagogen lära känna elevens historiemedvetande?” har jag utarbetat intervjufrågor som avser till ett ta fram exempel på dessa elevers historiemedvetande. Undersökningens urval var sex elever som gått på yrkesförberedande gymnasium och har läst eller läser historiekursen 1a1. Intervjuerna är utarbetade med hjälp av litteratur kring historiemedvetandet främst utifrån perspektiven kultur, identitet och intresse. Resultatet av intervjuerna visar på att det för pedagogen går att få kunskap om delar av elevens historiemedvetande. Min andra frågeställning i undersökningen lyder: ”Hur kan dessa elevers historiemedvetande rymmas inom läroplanen för historiekursen 1a1? Här har jag kommit fram till att det är möjligt att inkludera elever med arabisktalande dubbla kulturarv i undervisningen i historiekursen 1a1. Genom den pedagogiska uppgiften ”boken om mig” fick de intervjuade eleverna berätta om sig själva och vilka historiska perspektiv de var intresserade av. Intervjusvaren skiljde sig mycket åt men individuella svar gav uppslag att undersöka om dessa rymdes inom historiekursen 1a1. Vilket de gjorde. Alla intervjupersonerna ville veta mer om Islams påverkan på historien vilket det också finns utrymme för i läroplanen. Studien visar vidare att genom Ross Dunns historieperspektiv Patterns of Change Model som fokuserar på kulturmöten istället för exempelvis nationalstaters konflikter och sammarbeten kunde dessa elevers historiemedvetande inkluderas.