Since the beginning of the 21st century the open plan dwelling, i.e. open connections between reception areas and kitchen, has become an increasingly popular form of housing in Sweden. The aim of this thesis is to investigate narratives describing the life in open plan apartments, discussing (1) what they contain, (2) how they are constructed and distributed and (3) what social consequences they entail. These three questions have an immediate connection to the three levels of the critical discourse analysis formulated by Norman Fairclough where he analyses every instance of a discourse as simultaneously being text, discursive practice and social practice.  The study has been accomplished in the newly built area Hammarby sjöstad in Stockholm through interviews with builders, architects and people living in open plan apartments. Articles in interior magazines describing an open plan lifestyle has also been taken into consideration. Three themes is being discussed, the first describing the social qualities imagined to be naturally embedded in the open plan architecture. The second highlights the idea of cooking as both a way of living and as a factor contributing to the popularity of the open housing design, and the last focuses on the open plan home as a place for self performance.  At the text-level the material describes the impact of the open plan dwelling as a result of new interests, as dependent on new social habits and as a desire to put the home and the ongoing life on display. The ideas of what an open plan architecture actually can accomplish may, at a discoursive practice level, be given explanations from three main orders of discourse: the architectural, the market, and the good life order of discourse. The social practice level makes it obvious that the ideals concerning housing and lifestyle simultaneously reproduce old and create new social practices, taking into account cultural notions of gender relations, family life, social habits and questions of class.

Uppsatsen behandlar styrningsverktyg i arbetet mot ett ekologiskt hållbart samhälle, av kommuner nyttjade styrmedel och de boendes uppfattning av dessa. Fokus ligger på de boendes respons på miljömål i uppbyggnaden av den ekologiska stadsdelen Hammarby Sjöstad i Stockholm. Med hjälp av kvalitativ metod och djupintervjuer med 14 boende studeras de styrmedel som används för att påverka och förändra de boendes miljöbeteende, de boendes inställning till dessa samt vilka drivkrafter som finns bland de boende för att agera miljövänligt. De aktuella styrmedlen; regleringar, ekonomiska styrmedel och informativa styrmedel presenteras med hjälp av citat från intervjuerna och redovisas utifrån strukturell, positionell samt individuell nivå. Dessutom redovisas meso-kontextens påverkan samt individens egna drivkrafter för miljöbeteende. Teorier som tas upp och relateras till det empirirska materialet är makt, governmentality samt relevant urban- och miljöforskning. I resultatet framkommer exempelvis att de boende efterfrågar inbyggda lösningar för ett miljövänligare samhälle. I diskussionen resoneras bland annat kring den krock som kan finnas mellan de olika diskurserna; miljövänlighet och senmodernitet.

I takt med fotbollens kommersialisering har det blivit vanligt att europeiska fotbollsklubbar flyttat från klassiska arenor till multiarenor. Det hela är ett nytt fenomen i svensk och nordisk fotboll, där endast ett fåtal arenor kan klassas som multiarenor. Studien har till syfte att ge ökad förståelse för hur en allsvensk fotbollsklubb påverkas av att flytta till en multiarena, utifrån klubbekonomi och viktiga intressenter som supportrar och sponsorer. Uppsatsen avgränsar sig till de svenska klubbarna AIK och Hammarby, då klubbarna har flyttat till vardera multiarena i Stockholmsregionen, Friends Arena och Tele2 Arena. En kvalitativ forskningsstrategi har applicerats i form av semistrukturerade intervjuer. En teoretisk referensram bestående av intressentmodellen, interaktionsritualer, A-ERIC-modellen och Economic Impact Analysis har valts ut för att analysera fenomenet. Sett ur ett ekonomiskt perspektiv har flytten varit positiv för klubbarna, då faciliteterna på en multiarena har öppnat upp nya möjligheter gällande sponsring och affärsnätverk. Lyftet har visat sig i form av ökade intäkter från både sponsring och publik. Studien visar även att en flytt till en multiarena kan vara krävande för en allsvensk fotbollsklubb, då de traditionella arenorna var omtyckta av klubbarnas supportrar. För att kraftigt öka sitt publiksnitt vid en flytt till en multiarena visade det sig vara viktigt att tidigt engagera sig i flytten, för att skapa entusiasm och anpassa arenan efter klubbens behov. / In line with the development of profit-oriented football, it has become common for European football clubs to move from classic stadiums to modern multi arenas. The phenomena is new for Swedish and Nordic football, where only few stadiums can be classified as multi arenas. This study examines how a Swedish football club is affected by a move to a multi arena based on club finances and important stakeholders as supporters and sponsors. The study is limited to two of Sweden's largest clubs, AIK and Hammarby. AIK and Hammarby are chosen because of their moves to one of each multi arenas in Stockholm, Friends Arena and Tele2 Arena. A qualitative research strategy has been applied by semi-structured interviews to investigate it further. Following theories are applied: Stakeholder model, Interaction rituals, A-ERIC model and Economic Impact Analysis. Above mentioned theories have been applied to analyze the phenomena. According to the study the clubs have experienced an improvement from an economic point of view. The facilities at the multi arenas developed opportunities for the club sponsors and business networks with increased revenue from sponsorship and ticket sales. A move to a multi arena might be challenging to the clubs and their supporters because the old stadiums were popular among supporters. It was proven important for the clubs to engage in their move to the multi arenas at an early point to create enthusiasm and adjust the arena after the club’s needs.

Hammarby Sjöstad var en av de första miljöinriktade stadsdelarna att byggas, visionerna varstora, målen likaså. I efterhand har vissa delar visat sig bättre än andra. Avfallshanteringen ären av de delar där utrymme för förbättring finns. I Södra Hammarbyhamnen, som dennastudie i huvudsak behandlar, utgörs avfallshanteringen av en stationär sopsug med inkast ianslutning till bostäderna. Förutsättningarna för en lyckad avfallshantering finns men når intei närheten av sin fulla kapacitet. Stockholms innerstad sorterade i genomsnitt ut cirka 17 kgmatavfall per invånare år 2015 medan invånarna i Hammarby Sjöstad enbart sorterade utcirka 13 kg samma år. Då hushållen står för majoriteten av mängden uppstått matavfallavgränsas rapporten till att endast omfatta denna kategori. Denna rapport har således till syfte att identifiera befintliga hinder i utsorteringen av matavfalli Södra Hammarbyhamnen. Vidare undersöks hur man uppnår goda resultat när det kommertill en ökad utsortering samt hur man i förlängningen får dessa att verka bestående.Frågeställningen som denna studie ämnar behandla är; Vilka hinder samt möjligheter finns dettill en permanent god utsortering av matavfall i Södra Hammarbyhamnen? Resultaten visar att ett upplevt hinder är avsaknaden av kontinuitet i informationsflödet, somenligt teorin är en förutsättning för att en nya vana ska skapas. Utöver detta framkom det atttillgängligheten av avfallspåsarna kan förbättras. Oavsett utlämningsställe upplevde deboende att det var långt till utlämningsstället för påsar. Slutsatsen är att förbättringsåtgärdernabör gå i linje med talesättet ”Det ska vara lätt att göra rätt” för att främja utsorteringen avmatavfall. / “Hammarby Sjöstad” was one of the first districts of Stockholm constructed withconsiderations taken to become more environmentally sustainable. Despite the grand visionsfor the project, some elements developed to be more successful than others. One element thatcould be improved upon, is the waste disposal system of the district. This thesis focuses on“Södra Hammarbyhamnen” which utilizes a stationary vacuum system with disposal insertionin connection to the residences. The neighborhood fulfils all the prerequisites for a successfulwaste disposal system, however, these aren’t utilized to capacity. In 2015, the averageresident in central Stockholm sorted approximately 17 kilos of food waste, whilst thecorresponding figure in “Hammarby Sjöstad” was only 13 kilos. As households make up mostof the produced food waste, this report is delimited to focus on households. Therefore, the purpose of this study is to identify obstacles that hamper the sorting of foodwaste in “Södra Hammarbyhamnen”. Furthermore, the report covers a concretization of howto inform residents with the intention of increasing waste separation. In combination with ananalysis on human habits, an empirical study was carried out, consisting of surveys andinterviews. Finally, a mapping of the aforementioned obstacles that obstruct waste separationhave been pinpointed in the gathered results. The results indicate that residents perceive a lackof continuity in the flow of information, described by theory as fundamental to create newhabits. Furthermore, it became clear that the accessibility of waste disposal bags can beimproved. Regardless of location, residents felt that the distance to the nearest waste bagdispensary was too long. This study concludes that improvement efforts should conform tothe apophthegm “It should be easy to do it right” to facilitate waste separation of food waste.

Denna uppsats undersöker den konstnärliga dimensionen av supporterkulturen, med särskilt fokus på de organiserade koreografierna som äger rum på fotbollsarenor, även kända som tifon. Studien syftar till att analysera representationerna av tifon och den roll de spelar inom supporterkulturen för det svenska fotbollslaget Hammarby IF. De forskningsfrågor som utforskas är: Vilken övergripande roll fyller tifo och på vilka sätt kan dessa skapade visuella element kopplas till och påverka identiteten inom supporter- kulturen för Hammarby IF? För att uppnå detta har jag kontaktat fotografer och valt ut fyra olika tifon som förmedlar distinkta teman och budskap. Materialet analyseras med utgångspunkt från teorier som visuella kulturstudier, semiotik och performativitetsteori. Metodiken innebär att genom denotation och konnotation avslöja underliggande betydelser av det som visas. Som ett resultat avslöjar studien hur de olika tifona huvudsakligen representerar identitet, rivalitet, samhällskritik och hyllning, vilket bidrar till en djupare förståelse för samspelet mellan konst, sport och kultur. / This essay examines the artistic dimension of supporter culture, with a particular focus on the organized choreographies that take place in football stadiums, commonly known as tifos. The study aims to analyze representations of tifos and the role they play within the supporter culture of the Swedish football team Hammarby IF. The research questions to be explored are: What overarching role does tifo fulfill and in what ways can these created visual elements be linked to and influence identity within the supporter culture of Hammarby IF? To achieve this, I have contacted photographers and selected four different tifos that convey distinct themes and messages. The material is analyzed drawing upon theories such as visual cultural studies, semiotics, and performativity theory. The methodology involves annotating and connotating the visual elements to uncover underlying meanings of what is displayed. As a result, the study reveals how the different tifos primarily represent identity, rivalry, societal critique and homage, thereby contributing to a deeper understanding of the interplay between art, sports, and culture.

<p>In connection with Henriksdals wastewater treatment plant (WWTP) a smaller plant is situated called Sjöstadsverket where new methods for wastewater treatment are tested and evaluated in different process lines. On one of the lines experiments with enhanced biological phosphorous removal (EBPR), have been carried out to evaluate if it is a good alternative to traditional chemical phosphorus removal. This thesis evaluates the results from the experiments conducted during fall 2005.</p><p>The incoming water from Hammarby Sjöstad consists of only household wastewater, which gives a wastewater with high concentrations of nutrients and organic carbon. This is partly positive, because one of the limiting factors for effective biological phosphorus removal is the lack of easily biodegradable organic carbon. The high concentrations of ammonium and phosphorus demand a high reduction to achieve the requirements of outgoing concentration.</p><p>To optimize the process experiments with different recirculations and different aeration techniques have been made. The experiments have shown that it is possible to obtain good results, with periods of very low outgoing phosphorus concentrations below 0,15 mg/L. It was, however, hard to obtain a stable process and to keep a good sludge quality during the period.</p><p>Primary sludge was hydrolysed to increase the amount of easily degradable organic material into the biological step of the process. The hydrolyse had a high efficiency during the test period, but with big variations. The most desirable fraction of organic material, VFA, increased to approximately 1500 mg/L during the best periods. This is only 9 % of the amount VFA in the primary sedimentation, but could be increased with a higher flux.</p><p>When the bioP sludge is fermented as a part of sludge treatment, a supernatant from digester sludge with high concentrations of phosphorus is received. To avoid to return phosphor into the activated sludge process and to recycle phosphorus, experiments with phosphorus precipitation were made. By using struvite precipitation up to 92 % of the phosphorus in the supernatant was reduced and precipitated. This was 12 % of the total amount of incoming phosphourus and was achieved at a pH just over 9 in the experiment tank and a Mg:P quote of 1:1.</p> / <p>I anslutning till Henriksdal’s reningsverk ligger Sjöstadsverket som är ett mindre reningsverk där nya reningsmetoder testas och utvärderas i på ett antal olika försökslinjer. På en av linjerna har försök med biologisk fosforrening, även kallat BioP, utförts för att undersöka om det är ett alternativ till konventionell kemisk rening av fosfor. Detta arbete sammanfattar resultaten från de experiment som utförts under hösten 2005.</p><p>I Hammarby Sjöstad, som förser Sjöstadsverket med avloppsvatten, separeras dag och spillvatten, vilket bidrar till ett näringsrikt vatten med en hög halt organiskt material. Detta är delvis positivt, då en av de begränsande faktorerna för en effektiv biologisk fosforrening är bristen på lättillgängligt organiskt material. De höga halterna inkommande fosfor och kväve kräver dock en högre reningsgrad för att de stränga utsläppsmålen ska nås. För att optimera processen har försök med olika inställningar på recirkulationsgrader genomförts och försök med olika luftningsstrategier. Försöksperioden har visat att det går att få mycket bra resultat, med periodvis utgående fosfathalter under 0,15 mg/L. Det har dock varit svårt att få en stabil process och behålla en bra slamkvalitet under hela försöksperioden.</p><p>Primärslam från försedimenteringen har hydrolyserats för att öka mängden lättillgängligt organiskt material in till det biologiska reningssteget. Hydrolysen fungerade bra under hela försöksperioden, dock med stora variationer. Den mest önskvärda fraktionen lättillgängligt organiskt material, VFA, hade under de bästa perioderna ökat till ca 1500 mg/L i hydrolysen. Detta utgör approximativt 9 % av mängden VFA i försedimenteringen, men skulle kunna ökas vid ett större flöde.</p><p>Då BioP-slammet rötas som en del av slambehandlingen fås ett fosforrikt rejektvatten. För att undvika att få in fosfor till aktivslamprocessen och för att ta till vara på fosfor som näringsämne har försök med fosforåtervinning från rejektvatten gjorts. Genom att använda sig av struvitfällning kunde upp till 92 % av fosforn i rejektvattnet reduceras och fällas ut. Detta motsvarar 12 % av den totala inkommande fosforhalten och uppnåddes vid pH strax över 9 i struvitfällningstanken och med en Mg:P kvot på 1:1.</p>

<p>Hammarby Sjöstad is a new district in southern Stockholm. A main objective with the Sjöstad project was to halve the environmental impact compared to other construction work. The environmental goals involve a halved water consumption rate, a local treatment of storm water and trials aiming to extract nutrients from the waste water. Sjöstadsverket is an experimental treatment plant used for testing new treatment processes for domestic waste water from Hammarby Sjöstad. The results are to be compared with the conventional process used at Henrikdals treatment plant today. Two aerobic and two anaerobic main treatment processes are to be tested before decision of full scale is taken in 2005.</p><p>Anaerobic treatment without heating, as a way to reduce the content of organic material in the waste water, consumes less energy than conventional methods. Anaerobic reactors are usually operated at 37°C. It is possible to attain a high COD-reduction at lower temperatures, assumed a longer contact time between biomass and waste water. In an Upflow Anaerobic Sludge Blanket (UASB) - reactor the microorganisms form granules with excellent sedimentation properties. The granules are floating with the waste water flowing upwards through the reactor. This makes it possible to reduce the COD-content despite a short hydraulic retention time in the reactor.</p><p>The two UASB-reactors examined in this thesis is a part of the pilot plant. The thesis shows how the startup of the reactors has functioned and evaluates the possibility to reduce the contence of different COD-fractions with this technique.The domestic waste water temperature has during the experiment period dropped from 23°C to 18°C. The total COD-content of the untreated waste water is 567 mg/l. Before the anaerobic step the water is pre-treated by adding of flocculation chemicals and sedimentation. The total amount of suspended material is reduced by 50 % in the pre-treatment and the load on the UASB-reactors is 100 mg/l. With a hydrologic retention time of 2,4 h the pre-treatment and the two-step anaerobic reactor has reduced 64 % of the total COD-content. Over the anaerobic treatment step the COD-reduction was 49 %. The reduction of dissolved COD (<0, 45 μm) was 59 %. When operated in series the main part of the soluble CODreduction has taken place in the first reactor. After more than six months operation there is still a granulated sludge in the reactors and tests show a high metanogenic activity. Gas production from the reactors has been observed but not measured quantitatively.</p><p>The results from this thesis show that anaerobic treatment with a UASB-process functions without heating for the household waste water from Hammarby Sjöstad. The anaerobic process should be combined with pre-treatment and supplementary treatment to reduce the remaining COD and the nitrogen and phosphorus content.</p> / <p>Hammarby Sjöstad i södra Stockholm är en stadsdel under framväxt. Tanken bakom Sjöstadsprojektet var att halvera miljöpåverkan jämfört med annan nybyggnation. Bland annat anges i miljömålen halverad vattenförbrukning, lokal hantering av dagvatten och försök med utvinning av växtnäringsämnen ur avloppsvattnet. Sjöstadsverket är en del av detta projekt; en försöksanläggning för reningen av avloppsvattnet från hushållen i Hammarby Sjöstad. Två aeroba och två anaeroba linjer ska utvärderas innan beslut om full skala tas år 2005.</p><p>Anaerob rening utan uppvärmning är ett resurssnålt sätt att minska innehållet av organiskt material i avloppsvattnet. Anaeroba reaktorer drivs vanligen vid ca 37°C. Det är möjligt att nå en hög reduktion av organiskt material även vid lägre temperaturer, förutsatt en längre kontakttid mellan biomassa och avloppsvatten. I en Upflow Anaerobic Sludge Blanket (UASB)-reaktor utnyttjas mikroorganismernas förmåga att bilda granuler, vilka svävar med avloppsvattnet som flödar uppåt genom reaktorn. Det gör det möjligt att reducera vattnets innehåll av organiskt material trots en kort hydraulisk uppehållstid i reaktorn. I detta examensarbete studeras de två UASB-reaktorer som ingår som en del i pilotanläggningen vid Sjöstadsverket. Examensarbetet visar hur uppstarten av reaktorerna fungerat och utvärderar möjligheten att reducera avloppsvattnets olika fraktioner av COD med denna teknik.</p><p>Temperaturen på vattnet från hushållen har under försöksperioden sjunkit från 23°C till 18°C. Det obehandlade avloppsvattnet har en total COD-halt kring 567 mg/l. Innan det anaeroba reningssteget förbehandlas vattnet genom sedimentering och inblandning av flockningskemikalier. Den totala mängden suspenderat material halveras i förbehandlingen och belastningen på UASB-reaktorerna är kring 100 mg /l. Efter förbehandling är vattnets COD-koncentration ca 400 mg/l. Med en hydraulisk uppehållstid på 2,4 timmar har en COD-reduktion på 64 % uppnåtts i hela systemet, dvs. försedimentering och två-stegs UASB-reaktor. Över det anaeroba reningssteget var reduktionen av COD 49 %. Reduktionen av löst COD (<0, 45 μm) i UASB-reaktorerna var 59 %. Vid seriell drift har merparten av lösligt COD reducerats i den första reaktorn. Efter nio månaders drift finns fortfarande ett granulärt slam i båda reaktorerna. Tester visar på en hög metanogen aktivitet. Gasproduktion har observerats i reaktorerna men inte kunnat mätas kvantitativt.</p><p>Resultaten från detta examensarbete indikerar att anaerob rening med en UASB-process fungerar utan uppvärmning för avloppsvattnet från hushållen i Hammarby Sjöstad. Den anaeroba behandlingen bör kompletteras med förbehandling samt en kompletterande behandling för att minska kvarvarande COD och reducera kväve och fosfor.</p>

Hållbar utveckling har sedan 1987 definierats enligt Brundtlandrapporten "Vår gemensamma framtid" som en utveckling där dagens generations behov tillfredsställs utan att äventyra framtida generationers möjlighet att tillfredsställa sina behov. Mångtydigheten i begreppet hållbar utveckling har däremot skapat en diskussion i samhället om vad som ska ingå i tolkningen av begreppet och år 1992 i Rio de Janeiro hölls en konferens där man arbetade fram ett program för en hållbar samhällsutveckling, Agenda 21, ett handlingsprogram för det 21:a århundradet. Diskussionen om hållbar utveckling är idag ett inarbetat begrepp i samhällsutvecklingen och något som städerna i allt högre grad försöker anpassa sig efter. Det finns ett kunskapsläge som beskriver vad som ska ingå i den hållbara staden, hur man på bästa sätt planerar med hållbarhet i fokus och vilka modeller som ska användas för att integrera hållbarhetens tre delar ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Däremot finns det ett glapp mellan teoretiska ramverk och faktisk planering, där många stadsbyggnadsprojekt trots sina hållbarhetsmål inte lyckas att fullt ut bli hållbara i slutändan. Uppsatsens huvudsakliga syfte är att dra en slutsats om det arbete som idag görs för att planera hållbara städer är tillräckligt utifrån den valda planeringsmodellen, SymbioCity, som har sina rötter i det svenska projektet Hammarby Sjöstad, som i olika avseenden används i kinesisk stadsplanering. Genom att jämföra planeringen av Hammarby Sjöstad med Tangshan Bay Eco-city i Kina har vi som mål att avgöra om man utifrån liknande mål och metoder kan planera hållbart där både ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet får ta plats. Med utgångspunkt i en teoretisk analysram, som utarbetades efter kriterier och principer om hållbart stadsbyggande, genomförs en kvalitativ textanalys som jämför det svenska byggprojektet Hammarby Sjöstad med Tangshan Bay Eco-city i Kina för att urskilja likheter och skillnader i hur man strävar efter att bygga hållbart utifrån liknande planeringsmodeller. Analysen genomförs i två nivåer där första nivån analyserar SymbioCity som planeringsmodell och i vilka avseenden modellen kan vara ett verktyg för hållbar stadsplanering och i den andra nivån går analysen djupare och mer kritiskt in på hur Hammarby Sjöstad, Tangshan Bay Eco-city och SymbioCity förhåller sig till uppsatsens fyra kriterier för hållbar stadsplanering. Stadsdelarna är konstruerade med liknande mål om hållbarhet men den politiska skillnaden i Kina och Sverige ger olika förutsättningar för medborgardialog och social hållbarhet. Trots den sociala och politiska skillnaden mellan länderna blir arbetets slutsats att en modell trots allt kan vara en grund för planeringen av hållbara städer, men det måste visas hänsyn i arbetet till att en modell som SymbioCity ensam inte täcker in den sociala hållbarheten, vilket behövs för att långsiktigt kunna planera för hållbara städer och samhällen.

In connection with Henriksdals wastewater treatment plant (WWTP) a smaller plant is situated called Sjöstadsverket where new methods for wastewater treatment are tested and evaluated in different process lines. On one of the lines experiments with enhanced biological phosphorous removal (EBPR), have been carried out to evaluate if it is a good alternative to traditional chemical phosphorus removal. This thesis evaluates the results from the experiments conducted during fall 2005. The incoming water from Hammarby Sjöstad consists of only household wastewater, which gives a wastewater with high concentrations of nutrients and organic carbon. This is partly positive, because one of the limiting factors for effective biological phosphorus removal is the lack of easily biodegradable organic carbon. The high concentrations of ammonium and phosphorus demand a high reduction to achieve the requirements of outgoing concentration. To optimize the process experiments with different recirculations and different aeration techniques have been made. The experiments have shown that it is possible to obtain good results, with periods of very low outgoing phosphorus concentrations below 0,15 mg/L. It was, however, hard to obtain a stable process and to keep a good sludge quality during the period. Primary sludge was hydrolysed to increase the amount of easily degradable organic material into the biological step of the process. The hydrolyse had a high efficiency during the test period, but with big variations. The most desirable fraction of organic material, VFA, increased to approximately 1500 mg/L during the best periods. This is only 9 % of the amount VFA in the primary sedimentation, but could be increased with a higher flux. When the bioP sludge is fermented as a part of sludge treatment, a supernatant from digester sludge with high concentrations of phosphorus is received. To avoid to return phosphor into the activated sludge process and to recycle phosphorus, experiments with phosphorus precipitation were made. By using struvite precipitation up to 92 % of the phosphorus in the supernatant was reduced and precipitated. This was 12 % of the total amount of incoming phosphourus and was achieved at a pH just over 9 in the experiment tank and a Mg:P quote of 1:1. / I anslutning till Henriksdal’s reningsverk ligger Sjöstadsverket som är ett mindre reningsverk där nya reningsmetoder testas och utvärderas i på ett antal olika försökslinjer. På en av linjerna har försök med biologisk fosforrening, även kallat BioP, utförts för att undersöka om det är ett alternativ till konventionell kemisk rening av fosfor. Detta arbete sammanfattar resultaten från de experiment som utförts under hösten 2005. I Hammarby Sjöstad, som förser Sjöstadsverket med avloppsvatten, separeras dag och spillvatten, vilket bidrar till ett näringsrikt vatten med en hög halt organiskt material. Detta är delvis positivt, då en av de begränsande faktorerna för en effektiv biologisk fosforrening är bristen på lättillgängligt organiskt material. De höga halterna inkommande fosfor och kväve kräver dock en högre reningsgrad för att de stränga utsläppsmålen ska nås. För att optimera processen har försök med olika inställningar på recirkulationsgrader genomförts och försök med olika luftningsstrategier. Försöksperioden har visat att det går att få mycket bra resultat, med periodvis utgående fosfathalter under 0,15 mg/L. Det har dock varit svårt att få en stabil process och behålla en bra slamkvalitet under hela försöksperioden. Primärslam från försedimenteringen har hydrolyserats för att öka mängden lättillgängligt organiskt material in till det biologiska reningssteget. Hydrolysen fungerade bra under hela försöksperioden, dock med stora variationer. Den mest önskvärda fraktionen lättillgängligt organiskt material, VFA, hade under de bästa perioderna ökat till ca 1500 mg/L i hydrolysen. Detta utgör approximativt 9 % av mängden VFA i försedimenteringen, men skulle kunna ökas vid ett större flöde. Då BioP-slammet rötas som en del av slambehandlingen fås ett fosforrikt rejektvatten. För att undvika att få in fosfor till aktivslamprocessen och för att ta till vara på fosfor som näringsämne har försök med fosforåtervinning från rejektvatten gjorts. Genom att använda sig av struvitfällning kunde upp till 92 % av fosforn i rejektvattnet reduceras och fällas ut. Detta motsvarar 12 % av den totala inkommande fosforhalten och uppnåddes vid pH strax över 9 i struvitfällningstanken och med en Mg:P kvot på 1:1.

Hammarby Sjöstad is a new district in southern Stockholm. A main objective with the Sjöstad project was to halve the environmental impact compared to other construction work. The environmental goals involve a halved water consumption rate, a local treatment of storm water and trials aiming to extract nutrients from the waste water. Sjöstadsverket is an experimental treatment plant used for testing new treatment processes for domestic waste water from Hammarby Sjöstad. The results are to be compared with the conventional process used at Henrikdals treatment plant today. Two aerobic and two anaerobic main treatment processes are to be tested before decision of full scale is taken in 2005. Anaerobic treatment without heating, as a way to reduce the content of organic material in the waste water, consumes less energy than conventional methods. Anaerobic reactors are usually operated at 37°C. It is possible to attain a high COD-reduction at lower temperatures, assumed a longer contact time between biomass and waste water. In an Upflow Anaerobic Sludge Blanket (UASB) - reactor the microorganisms form granules with excellent sedimentation properties. The granules are floating with the waste water flowing upwards through the reactor. This makes it possible to reduce the COD-content despite a short hydraulic retention time in the reactor. The two UASB-reactors examined in this thesis is a part of the pilot plant. The thesis shows how the startup of the reactors has functioned and evaluates the possibility to reduce the contence of different COD-fractions with this technique.The domestic waste water temperature has during the experiment period dropped from 23°C to 18°C. The total COD-content of the untreated waste water is 567 mg/l. Before the anaerobic step the water is pre-treated by adding of flocculation chemicals and sedimentation. The total amount of suspended material is reduced by 50 % in the pre-treatment and the load on the UASB-reactors is 100 mg/l. With a hydrologic retention time of 2,4 h the pre-treatment and the two-step anaerobic reactor has reduced 64 % of the total COD-content. Over the anaerobic treatment step the COD-reduction was 49 %. The reduction of dissolved COD (&lt;0, 45 μm) was 59 %. When operated in series the main part of the soluble CODreduction has taken place in the first reactor. After more than six months operation there is still a granulated sludge in the reactors and tests show a high metanogenic activity. Gas production from the reactors has been observed but not measured quantitatively. The results from this thesis show that anaerobic treatment with a UASB-process functions without heating for the household waste water from Hammarby Sjöstad. The anaerobic process should be combined with pre-treatment and supplementary treatment to reduce the remaining COD and the nitrogen and phosphorus content. / Hammarby Sjöstad i södra Stockholm är en stadsdel under framväxt. Tanken bakom Sjöstadsprojektet var att halvera miljöpåverkan jämfört med annan nybyggnation. Bland annat anges i miljömålen halverad vattenförbrukning, lokal hantering av dagvatten och försök med utvinning av växtnäringsämnen ur avloppsvattnet. Sjöstadsverket är en del av detta projekt; en försöksanläggning för reningen av avloppsvattnet från hushållen i Hammarby Sjöstad. Två aeroba och två anaeroba linjer ska utvärderas innan beslut om full skala tas år 2005. Anaerob rening utan uppvärmning är ett resurssnålt sätt att minska innehållet av organiskt material i avloppsvattnet. Anaeroba reaktorer drivs vanligen vid ca 37°C. Det är möjligt att nå en hög reduktion av organiskt material även vid lägre temperaturer, förutsatt en längre kontakttid mellan biomassa och avloppsvatten. I en Upflow Anaerobic Sludge Blanket (UASB)-reaktor utnyttjas mikroorganismernas förmåga att bilda granuler, vilka svävar med avloppsvattnet som flödar uppåt genom reaktorn. Det gör det möjligt att reducera vattnets innehåll av organiskt material trots en kort hydraulisk uppehållstid i reaktorn. I detta examensarbete studeras de två UASB-reaktorer som ingår som en del i pilotanläggningen vid Sjöstadsverket. Examensarbetet visar hur uppstarten av reaktorerna fungerat och utvärderar möjligheten att reducera avloppsvattnets olika fraktioner av COD med denna teknik. Temperaturen på vattnet från hushållen har under försöksperioden sjunkit från 23°C till 18°C. Det obehandlade avloppsvattnet har en total COD-halt kring 567 mg/l. Innan det anaeroba reningssteget förbehandlas vattnet genom sedimentering och inblandning av flockningskemikalier. Den totala mängden suspenderat material halveras i förbehandlingen och belastningen på UASB-reaktorerna är kring 100 mg /l. Efter förbehandling är vattnets COD-koncentration ca 400 mg/l. Med en hydraulisk uppehållstid på 2,4 timmar har en COD-reduktion på 64 % uppnåtts i hela systemet, dvs. försedimentering och två-stegs UASB-reaktor. Över det anaeroba reningssteget var reduktionen av COD 49 %. Reduktionen av löst COD (&lt;0, 45 μm) i UASB-reaktorerna var 59 %. Vid seriell drift har merparten av lösligt COD reducerats i den första reaktorn. Efter nio månaders drift finns fortfarande ett granulärt slam i båda reaktorerna. Tester visar på en hög metanogen aktivitet. Gasproduktion har observerats i reaktorerna men inte kunnat mätas kvantitativt. Resultaten från detta examensarbete indikerar att anaerob rening med en UASB-process fungerar utan uppvärmning för avloppsvattnet från hushållen i Hammarby Sjöstad. Den anaeroba behandlingen bör kompletteras med förbehandling samt en kompletterande behandling för att minska kvarvarande COD och reducera kväve och fosfor.