Syftet med denna uppsats har varit att via kvalitativa intervjuer komma fram till vad det är som driver personer som jobbar inom traditionella hantverksyrken till att gå till jobbet. Det empiriska material som ligger till grund för denna undersökning bygger på 6 kvalitativa halvstrukturerade intervjuer av hantverkare och 2 kvalitativa intervjuer med tjänstemän som tidigare i sitt yrkesverksamma liv har arbetat med samma yrken som de övriga 6 intervjupersonerna.

Det här arbetet bygger på en undersökning om vilka likheter/skillnader det finns mellan uttrycken i produkter av plast och produkter av ett mer traditionellt hantverk, vad som uppstår i ett gestaltande möte mellan plast och traditionellt hantverk belyst genom lampskärmen, och vilka värderingar ungdomar har när det gäller materialet plast och hur dessa kan behandlas i skolan. Syftet med undersökningen är att arbeta med och titta närmare på ett samtida material som plast i kombination med ett mer traditionellt hantverk, dess utryck och de värderingar som läggs i materialet plast. Jag vill också att elever, precis som jag själv, genom ett undersökande arbete ska kunna få en bättre förståelse för var våra värderingar kommer ifrån och vad olika uttryck kommunicerar. För att försöka förstå och komma närmare mina frågeställningar har jag med hjälp av litteraturen gjort en historisk tillbakablick av plastens mot- och medgångar och vad ett traditionellt hantverk innebär sen sekelskiftet och fram till idag. Med kvalitativa intervjuer på Svensk Hemslöjd och på Kartell, ett framstående italienskt plastmöbelföretag har likheter och olikheter i uttrycken av lampskärmar och andra produkter i de bådas butiker tydliggjorts och analyserats. I min egen gestaltande undersökning utgår jag från ett antal handgjorda lampskärmsskelett där mina försök till möten mellan plast och ett traditionellt hantverk synliggörs på ett skissartat sätt och där jag reflekterar över vad som uppstår i mötet. De olika delarna i uppsatsen behandlar alla en ambivalens som formgivning med ett samtida material som plast innebär idag. Äktheten, men också miljöfrågor kommer upp när värderingar av plast diskuteras. Undersökningen resulterar i en större medvetenhet om vilka uttryck i historien som ger upphov till de värderingar som finns idag när det gäller plast och ett mer traditionellt hantverk, men även reflektioner kring materialet plast och dess betydelse idag. Är mötet mellan det traditionella hantverket och materialet plast på väg in i en ny tid?

Syftet är att genom en textanalys undersöka hur konsthantverk används och tolkas som ideologiska och politiska budskap. Fokus ligger på fyra olika tematiker nämligen DIY – Do ityourself, craftivism, välgörenhet och miljöfrågor. Frågeställningar som ska besvaras är hurkonsthantverk och slöjd framställs som ideologi i dag och hur man kan förstå den ideologiskarörelsen inom konsthantverk som en del av en historisk process.Tidigare forskning ger en bild av hur ämnet behandlats av olika forskare och en historiskttillbakablick på konsthantverkets roll i samhället.Analysen behandlar texter om nutida rörelser och ideologier inom hantverk och är struktureradefter de fyra tematikerna. DIY är den första vars vision är att uppmuntra den egna kreativaförmågan som ett motstånd mot dagens konsumtion och massproduktion. Det andra temat,Craftivismen, är hantverk som förenas med aktivism och används som politiskt uttrycksmedel.Olika välgörenhetsprojekt tas upp där hantverk används för att hjälpa andra och till sisthantverket som uttryckssätt för miljöfrågor där analysen utgår från utställningen Slow Art.Arbetet avslutas en sammanfattande analys av de olika rörelsernas ideologier och även enjämförelse mellan dagens rörelser och hur konsthantverksarenan sett ut genom historien.

Detta arbete grundar sig i en observation av dagens samhälle. Det tycks ha slagits in i en enorm kil mellan den kultive- rade människan och den natur som tidigare var en påtaglig del i vår vardag. I vissa sammanhang är alieneringen nära nog total. Det samtida boendet kan upplevas som ett derivat av modern rationalitet och ekonomi snarare än mänsklig omtanke och det är inte svårt att hävda att detsamma snart gäller alla de saker som hjälper till att göra dessa platser beboeliga. Allt ifrån gipsskivan som skiljer badrum från hall till minsta smörkniv är för många nära nog ett mysterium. Det är dock i skalan däremellan jag främst ser mig själv i min yrkesroll; inredningsarkitekt och formgivare, en prak- tiker vars uppgift och förmåga ligger i att ”skapa” de föremål som står oss närmast och som vi ser, vidrör och brukar varje dag. De ting som gör de bitvis ogästvänliga kuber vi uppehåller oss i till hem. Det är här jag ser min möjlighet att förstärka materialitet och hantverk samt uppmana till eftertanke kring tillkomst och härkomst. Ting att betrakta som en motvikt till den närmast maskinella bostad som kommit att bli dagens praxis. Ett komplement till det fysiska tomrum som uppstår då våra medvetanden verkar sväva kollektivt world wide web. Av samma vikt för arbetet är det tillvägagångssätt jag valt. Text och form betraktar jag som varsin del av en helhet då de som utgångspunkt för varandra istället snarast verkar hämmande. Texten kan aldrig till fullo beskriva ens den enklaste pall och på samma sätt är form komplicerat, ja närmast onödigt när det gäller att kommunicera text. Texten finns ju där redan, formen gör den sällan starkare som text betraktat. Med detta i åtanke och, den egentligen självklara, anledningen till att Jag befinner mig på konstfack, vilken är ett intresse för färg, form, rum, materialitet, och hantverk, är det också rimligt att ett prövande genom skiss, modell, ritning och prototyp är det som ska vägleda mig. Detta snarare än det på högskolan ofta rådande sakförhållandet mellan idé (formulerad i text) och illustration (fysisk gestalt). Med det första klart överordnat, ja näst själva essensen för det andra. Min egen högst personliga upplevelse av detta är att studenten, oftast självpåtaget, ömsom påhejat av lärarkåren, försöker ta sig an uppgiften statiskt placerad vid sitt skrivbord med Heidegger och ett skissblock som enda hjälpmedel. Referenser staplas på varandra. Frustrationen total! Detta helt i enlighet med det akademiska formatet i den traditionella högskolan, samtidigt som ett försök att ge sitt verk värde på andra sätt än det rumsliga och formmässiga. Av någon anledningen förefaller blivande inredningsarki- tekter och formgivare anse att den egna praktiken är futtig i sig själv. Mitt examensarbete är resultatet av ett tillvägagångssätt där texten rör just text, och formen just form. De möbler och föremål som skapats är formade utifrån ett förhållningssätt där rumsliga och formmässiga beslut är något som främst och bäst görs av lust med handen, och stundom magen, snarare än tanken och logiken den föder. Med detta sagt bjuder jag nu den intresserade att läsa vidare och på ett någorlunda, rationellt plan förstå vad jag menar med alieneringen mellan människa och dess fysiska omgivning. Men även för att följa ett resonemang kring min egen praktik, fältet i stort samt hur jag upplever att utbildningen till en yrkespraktik inom inredningsarkitektur och möbel- formgivning ser ut idag. Lika gott är att lägga ifrån sig texten och istället låta sig uppfyllas av färg och form vilken är formulerad utifrån sina egna premisser och på intet sätt behöver följande sidor för att rättfärdigas. Den står på egna ben.

<p>Denna uppsats har till syfte att undersöka om det är möjligt att som pedagog tälja leksaker i en barngrupp medan barnen leker. Undersökningen har även inriktats mot om det egna förhållningssättet till själva utförandet av att tälja leksaker, kan ha inverkan på barnens lek. En frågeställning har då varit om leksakers utformning har betydelse för barns fantasiutveckling. Den egna utvecklingen av gestaltningsförmågan har också observerats. En kvalitativ forskningsmetod har legat till grund för undersökningen som kan jämföras med en aktionsstudie. Jag har varit aktiv observatör av både mig själv och den barngrupp jag utfört undersökningen i, vilket har dokumenterats i dagboksform. Bearbetningen av materialet i asp har endast utförts med hjälp av en täljkniv. Intervjuer har gjorts för att kunna jämföra de egna observationerna med intervjusvaren. Min egen förförståelse som kopplats till de litteraturstudier som gjorts har legat till grund för en hermeneutisk tolkningsansats. Resultatet av studien visar att det är möjligt att tälja leksaker i barngrupp medan barnen leker, där det egna förhållningssättet är en del av det resultatet. Undersökningens visar även att aktiviteten i sig påverkar barnens lek. Om leksakers utformning har någon inverkan på barns fantasi ges inget entydigt svar på. Denna fråga kan möjligtvis besvaras genom ytterligare forskning.</p><p>The main purpose of this essay is to study if it’s possible for the teacher to carve toys while the kids are playing. The research is also aimed at if my own standing point towards the action of carving toys can affect the children’s play. An issue to that has been if the shape of the toys has any impact on the development of the children’s imagination. Apart from that I have also studied the development of my own ability to shape toys. The research is based on a qualitative study with interviews and observations which I have compared to each other. I have used a hermeneutic approach when I have interpreted the results. I have actively observed both myself and the group of children in which I have conducted my research. My research is documented in the form of a diary. The processing of the aspen wood has been made solely using a carving knife. The result of the study shows that it is possible to carve toys in preschool while the kids are playing. The study also shows that the activity, in itself, has an effect on the children’s play. There are no unambiguous answers to if the shape of the toys has an impact on children’s imagination. It is possible that further research will lead to an answer to that issue.</p>

Denna uppsats har till syfte att undersöka om det är möjligt att som pedagog tälja leksaker i en barngrupp medan barnen leker. Undersökningen har även inriktats mot om det egna förhållningssättet till själva utförandet av att tälja leksaker, kan ha inverkan på barnens lek. En frågeställning har då varit om leksakers utformning har betydelse för barns fantasiutveckling. Den egna utvecklingen av gestaltningsförmågan har också observerats. En kvalitativ forskningsmetod har legat till grund för undersökningen som kan jämföras med en aktionsstudie. Jag har varit aktiv observatör av både mig själv och den barngrupp jag utfört undersökningen i, vilket har dokumenterats i dagboksform. Bearbetningen av materialet i asp har endast utförts med hjälp av en täljkniv. Intervjuer har gjorts för att kunna jämföra de egna observationerna med intervjusvaren. Min egen förförståelse som kopplats till de litteraturstudier som gjorts har legat till grund för en hermeneutisk tolkningsansats. Resultatet av studien visar att det är möjligt att tälja leksaker i barngrupp medan barnen leker, där det egna förhållningssättet är en del av det resultatet. Undersökningens visar även att aktiviteten i sig påverkar barnens lek. Om leksakers utformning har någon inverkan på barns fantasi ges inget entydigt svar på. Denna fråga kan möjligtvis besvaras genom ytterligare forskning. The main purpose of this essay is to study if it’s possible for the teacher to carve toys while the kids are playing. The research is also aimed at if my own standing point towards the action of carving toys can affect the children’s play. An issue to that has been if the shape of the toys has any impact on the development of the children’s imagination. Apart from that I have also studied the development of my own ability to shape toys. The research is based on a qualitative study with interviews and observations which I have compared to each other. I have used a hermeneutic approach when I have interpreted the results. I have actively observed both myself and the group of children in which I have conducted my research. My research is documented in the form of a diary. The processing of the aspen wood has been made solely using a carving knife. The result of the study shows that it is possible to carve toys in preschool while the kids are playing. The study also shows that the activity, in itself, has an effect on the children’s play. There are no unambiguous answers to if the shape of the toys has an impact on children’s imagination. It is possible that further research will lead to an answer to that issue.

Förändring sker! Med en snabbt växande informationsspridning och teknikutveckling kommer vi möjligtvis behöva ändra vår syn på marknadsföring. Eller? Med detta arbete är syftet att undersöka hur marknadsföring går till idag och vilka marknadsföringskanaler som används. I arbetet läggs fokus på att tydliggöra en djupare uppfattning om marknadsförings-ämnet hos fyra informanter. Undersökningen genomförs med en teoribakgrund om viktiga delar inom marknadsföring, så som sociala medier och varumärkets roll i sammanhanget. Därefter utformas en enkät som skickas till de tillfrågade per mail. Informanterna delar med sig av deras uppfattningar kring deras egen marknadsföringsprofil. Med olika förutsättningar för verksamheten läggs det mer och mindre vikt vid olika delar i marknadsföringen hos de olika informanterna. Oberoende av examinationstid skiljer informanterna på hur de väljer att uttrycka sig i marknadsföringen. Fokus ligger på att framhäva ett tydligt bild- och formspråk, främja varumärket och förståelsen hos kunder, hitta rätt bärare och att skriva och visa bilder på egen tillverkning. Diskussionen förs i koppling till teoribakgrunden och om det finns samband med tidigare forskning och en bakomliggande anledning till val av marknadsföringskanaler. Finns det skillnader mellan att vara examinerad formgivare på 1900–talet kontra att vara examinerad som formgivare på 2000–talet.

Att välja att leva på sitt skapande kan för många vara det mest självklara och lustfyllda. Samtidigt lever vi i en digital värld där industrier spottar ur sig massproducerade föremål som blir ett alternativ till slöjden, hantverket och konsthantverket. Att ställa ut kan vara ett sätt för tillverkare att nå ut och synas i föremålsdjungeln. Syftet med arbetet är att belysa utställningsarrangörers beskrivningar av motiv för en utställning de arrangerar med slöjd, hantverk eller konsthantverk, och vilka budskap som anordnaren vill förmedla? Genom kvalitativa intervjuer med utställningsarrangörer inom slöjd-, hantverk och konsthantverksområdet söks en ökad förståelse över hur de resonerar kring motiven och budskapen. Informanternas beskrivningar visar på stort engagemang i att visa fram området, lära ut och skapa diskussion. Resultatet pekar på att motiv och buskap är begrepp som kan tolkas mycket olika och innebära olika för olika personer. Informanternas beskrivningar av motiven och budskapen smälter samman, liknas vid varandra och är ibland samma. Budskapen som arrangörerna vill förmedla är likartade och till stor del handlar de om kunskapsförmedling, diskussion och att väcka frågor. Utställning ses som en pedagogisk handling och ett rum för att förmedla kunskap och väcka frågeställningar kring dess innehåll.

Fängelset har varit den främsta formen av bestraffning i modern tid. Samhällets straffmetoder har gått från kroppsstraff och tortyr till en institutionaliserad övervakningsapparat med syfte att förvandla människor från kriminella till laglydiga medborgare. En del av denna förvandling beräknas ske genom arbete och sysselsättning under fängelsetiden. Med det stängda rummet som utgångspunkt har min undersökning sökt svar på om, och i så fall varför hantverk är viktigt i kriminalvården. Utifrån denna undran behandlar den här undersökningen frågeställningen: På vilka sätt kan ett designpedagogiskt projekt komplettera och utmana den ordinarie hantverksverksamheten på en kriminalvårdsanstalt? Hur kan ett designpedagogiskt projekt synliggöra vad i hantverksprocessen som blir meningsfullt för internerna? För att få svar på dessa frågor har jag tillsammans med en grupp interner på en kriminalvårdsanstalt genomfört ett designpedagogiskt projekt där vi arbetat med tygpåsar som utgångspunkt. Ett sociokulturellt perspektiv på lärande tillsammans med Michel Foucaults teorier om fängelset som institution har legat till grund för analysen av materialet. I en så tydlig maktstruktur som fängelsets har det varit viktigt att reflexivt granska min egen roll som pedagog och iscensättare av projektet. Den ordinarie hantverksverksamheten som utförs på internernas arbetstid är även den delen av verksamheten som kan bli ekonomiskt lönsam för anstalten. Det privata hantverket, det hantverk som internerna får tillåtelse att syssla med utanför arbetstid och får bekosta själva, räknas som fritidssysselsättning och bekostas inte på något sätt av kriminalvården. Något som blev tydligt i undersökningen var den personliga faktorn i hantverksprocessen. Att använda hantverket som ett medel för att upprätthålla eller etablera relationer med familj visade sig vara viktigt för många av deltagarna. Ett annat sätt som den personliga faktorn tog sig uttryck i var då den riktades mot deltagaren själv. Att genom sitt skapande visa sin identitet blev ett sätt för deltagarna att utmana den homogena fångidentiteten på anstalten. De olika spår som blev tydliga under projektets gång har legat till grund för reflektioner kring hur en bredare hantverksverksamhet eventuellt skulle kunna se ut. Tack vare deltagarnas goda insyn och många tankar kring hantverket och anstaltens hantverksverksamhet har undersökningen sökt svar på vilken plats hantverket har på anstalten och vidare, vilken plats hantverket skulle kunna ha. / BI

Med frågan Var finns träjuntan som ingång och övergripande ramfråga behandlar den här undersökningen frågeställningarna Hur ser relationer till tradition ut hos människor som träffas i grupp för att slöjda i materialen trä och textil och Hur skapas kunskaper i slöjdgrupper som arbetar i materialen trä och/eller textil? Undersökningen har syftat till att ta reda på om materialet trä har samma funktion som det textila materialet i att förena människor i motsvarigheter till vad vi kallar syjunta. Undersökningen har därutöver behandlat frågor kring varför människor väljer att träffas på ett sådant sätt, hur relationer till materialet ser ut och vad tradition spelar för roll för denna form av verksamhet. Genom en kort historisk tillbakablick har undersökningen försökt hitta sy- och träjuntornas historiska ursprung. Etnografisk metod har använts för datainsamling, vilket i praktiken har inneburit deltagande observationer, samtal och intervjuer med deltagare i sex olika slöjdgrupper i Mellansverige. I en av dessa, en syjunta, har en träworkshop genomförts med syfte att närmare utforska deltagarnas relationer till materialen trä och textil. Den pragmatiska kunskapsteorin med handlingen i fokus har använts för att se närmare på de kunskapsprocesser som skapas i dessa grupper. Slöjdgruppernas relation till materialen och till slöjdprocessen har speglats genom den amerikanske sociologen Richard Sennetts teorier om hantverk. Resultatet visar att de slöjdgrupper som träffas i dag följer en tradition, en syjuntetradition. Historiskt har framför allt det textila materialet samlat människor, både män och kvinnor, i vad vi idag kallar syjuntor men som även gått under namn som kafferep, bindstugor eller rockstugor. Den praktiska kunskapsprocessen i slöjdgruppernas verksamhet förmedlas i korthet genom att se och göra. Den består av problemlösning i kombination med vana, rutin eller rytm. Av teori och praktik. Rytmen skapar samtidigt utrymme för den sociala samvaro som kännetecknar syjuntan, av samtalet som böljar fram och tillbaka mellan här och nu och världen utanför. / BI / Design