Syftet med studien är att undersöka möjligheter och svårigheter under hantverksprojekt med biståndssyfte i samarbete mellan Sverige och utvecklingsländer. Syftet är även att undersöka huruvida hantverksprojekt med biståndssyfte kan leda till ökad kunskap och förståelse mellan kulturer. Frågeställningarna berör huruvida hantverksprojekt med biståndssyfte ger möjligheter till utveckling för befolkningen i utvecklingslandet och hur kontrollen av rättvisan för arbetarna efterföljs. I teoribakgrunden visas olika exempel på erfarenheter av hantverksprojekt med biståndssyfte. Med kvalitativ ansats har erfarenheter ur en biståndsarbetares arbete eftersökts med hjälp av intervju. Resultatet visar att hantverksprojekt med biståndssyfte kan ge arbetsmöjligheter för befolkningen och möjligheter till rättvisare arbetsförhållanden. Det är dock inte problemfritt att genomföra ett sådant projekt. Resultatet visar problem med både kommunikation och leveranser av varor. I diskussionen behandlas alla delar i studien. Frågor om rättvisan verkligen är en rättvisa har under studiens gång kommit upp, med tanke på de klasskillnader som finns mellan Sverige och utvecklingsländerna.

Det här är ett examensarbete som utgår ifrån Anna Petrus (1886-1949). Syftet är att ta fram en artefakt som utgår ifrån Anna Petrus konstnärskap och mest kända motiv "lejonet." Mitt mål är att ta fram en artefakt som jag, hon och hennes gamla arbetsgivare Svenskt Tenn står bakom. Artefakten ska tydligt kunna härledas till Anna Petrus konstnärskap och samtidigt vara nutida och inom ramarna för produktdesign. Examensarbetet har vuxit fram som ett resultat av min uppsats. Min uppsats har vuxit fram som ett resultat av min önskan om en djupare förståelse för Anna Petrus och hennes konstnärskap. Och min önskan om en djupare förståelse för Anna Petrus har vuxit fram som en metod för mig att kunna ta fram en artefakt som jag upplever att Anna Petrus står bakom. Introspektion, informella intervjuer/besök, skisser och litteraturstudier har legat till grund för arbetet som har en postmodern grund och där mitt förhållningssätt är introspektionistiskt-hermeneutiskt. I projektet har Anna Petrus och jag själv flätats samman, PETRUS har konstruerats. PETRUS är oss båda i ett. Resultatet är ett vinserverande lejonhuvud som omformulerar bag-in-boxen.

I den här uppsatsen undersöks konstens roll i bildämnet. Litteraturgenomgången tar bland annat upp hur kursplanen kan tolkas angående konstens roll i bildämnet. I en överblick över hur konsten kan delas in problematiseras begreppen samtidskonst och konstnärliga artefakter. Studien som genomförts har bestått av sex kvalitativa intervjuer med sex olika bildlärare verksamma i grundskolan i årskurs sju till nio. Resultatet berörde hur den traditionella konsten och modernismen finns med i bildämnet på olika sätt medan samtidskonsten fick förhållandevis litet utrymme i bildundervisningen. Undersökningen gav att bildlärarna upplevde att eleverna har svårigheter att ta till sig konst. Att konsten befinner sig långt ifrån elevernas livsvärldar. Många av bildlärarna upplevde att de inte hade tillräcklig kompetens eller/och resurser att genomföra en undervisning som handlar om samtidskonsten. En slutsats som kunde dras var att bildlärarens uppfattning om konst och tolkning av kursplanen blir betydande för konstens roll i bildämnet i praktiken. Frågor som följde av undersökningen var bland andra: Om en viss del av samtidskonsten, den som inte behandlar bilder, egentligen hör till bildämnets ansvar?Ska bildämnet vara ett bildspråkligt ämne med hantverk och bildgrammatik i fokus eller ett ämne där användandet av bilder i allmänhet är kärnan?

<p>Detta examensarbete är utfört på Möbelsnickeriprogrammet på Carl Malmsten - Centrum för Träteknik och Design i Stockholm. Om man som Möbelsnickare har ambitionen att utveckla och förnya hantverket är det nödvändigt att ha kunskap och kännedom om historiens hantverkstekniker och material. Intarsia, att med tunna träfaner skapa dekorativa mönster och motiv på möbler, är ett typexempel på en sådan teknik.</p><p>I historien var det genom intarsian som tekniken att färga faner utvecklades. Vilka metoder och material använde man sig av förr? Hur kan en genomfärgningsprocess se ut idag? Hur kan genomfärgat material användas i ett modernt sammanhang? Kan genomfärgat faner vara ett verktyg för att utveckla intarsian och skapa något nytt inom möbelhantverket? Dessa är en del av de frågor som hanteras i rapporten.</p><p>Syftet med examensarbetet är att undersöka vilken metod och vilka material som är mest lämpliga för att genomfärga faner i mindre skala. Genom studier och samtal med lärare och hantverkare hämtas fakta om vilka material och metoder som användes förr. Med denna kunskap som grund utförs experiment med ett antal utvalda färgämnen för att finna en lämplig metod. Förekommande svårigheter som uppstod under experimenten är att faneren inte helt penetreras av färglösningen eller att färgen inte är den önskvärda. Det kunde dock konstateras att om faneren dränkes under en viss tid i en spritlöslig färgblandning åstadkommes ett gott resultat.</p><p>Med kunskap om hur faner genomfärgas formges en produkt där det färgade materialet används i en intarsia, Ett antal bilder fungerar som inspirationsmaterial och motivet ritas med utgångspunkten att det skall vara nyskapande och samtida.</p><p>Resultatet av arbetet är en beskrivning i hur man genomfärgar faner och visar hur detta kan gå till i praktiken. Dessutom diskuteras möjligheterna att använda ett sådant material för att förnya och utveckla hantverkstekniken intarsia.</p> / <p>This exam work is executed at the fine woodworking course at Carl Malmsten – Center for Wood Technology and Design in Stockholm. If you as a cabinetmaker and fine woodworker have the ambition to renew and develop the craft, it is necessary to have knowledge of and insights in traditional techniques and materials. Marquetry, the use of thin wood veneer to create patterns and motives in furniture, is such a technique.</p><p>In history, it was through marquetry that the technique to dye and stain veneers was developed. Which methods and materials were used in those days? What can a process of dying through veneers look like today? How can dyed-through material be used in a modern context? Can it be used as a tool to develop marquetry and create something new within the woodcraft? These are a few of the questions that are discussed in this work.</p><p>The purpose of the exam work is to examine which method and materials are most suitable for this dying-through process on a smaller scale. By studying and interviewing teachers and craftsmen, facts were gathered about methods and materials that are used traditionally. With this knowledge a series of experiments are performed with different selected dyestuffs to find a suitable method. Some difficulties that occurred during these experiments were that the solution did not penetrate the veneers fully and that the colour was not the expected one. However, the conclusion was that if the veneers were drenched in a solution of spirit based dyestuff for a certain time span the result was sufficient.</p><p>With the knowledge of how to dye-through veneer a product is designed where the dyed material is used in a marquetry motif. A series of images work as a source of inspiration and the resulting motif is contemporary and modern in design.</p><p>The result of the exam work is a description of how to dye-through veneer and shows how this can be performed in a practical situation. Furthermore, the possibilities of using this material, in order to renew and develop the art of marquetry, are explored.</p>

<p>Denna Rapport beskriver examensarbetet ”En Hyvelbänk för Hemmet” som utförts av Olov Undeman, student vid Möbeldesignprogrammet på Carl Malmsten Centrum för träteknik och design vid Linköpings Universitet. Examensarbetet är genomfört i samarbete med företaget Bröderna Sjöbergs AB i Stockaryd.</p><p>Syftet med framtagandet av de produkter som genererats under projektets gång har varit att motivera människor att aktivera sig inom olika hantverksområden genom att göra en verkstadsmöbel mer tillgänglig i hemmet. Jag har valt att avgränsa mitt arbete till att arbeta med hemestetik. Syftet med projektet är alltså inte att skapa en optimal verkstadsmöbel. Mina val beträffande estetik och funktion är grundade på mitt eget kunnande om form och mina handledare och klasskamrater.</p><p>Mina förväntningar på projektet var att få ta del av Sjöbergs kunnande om hyvelbänkar och verkstäder. Jag ville också prova på hur det kändes att arbeta som frilansande designer som ska sätta sig in i företaget under en kort tid. Sedan ville jag också leverera en bra produkt som Sjöbergs kunde känna sig stolt över att sälja.</p><p>För att man ska kunna övertyga människor att använda en hyvelbänk i hemmet krävs det att man börjar ifrågasätta hyvelbänkens grundutformning eftersom denna inte verkar tilltala så många på det ”hemestetiska” planet. Jag, som designer, som inte sedan tidigare har någon erfarenhet av att utveckla denna typ av produkter har kunnat angripa uppgiften på ett mer professionellt sätt eftersom jag inte varit låst vid traditioner och hyvelbänksnormer. Jag har utvecklat användningsområdet för en hyvelbänk genom att låta den bli mer multifunktionell med tillbehör för exempelvis datoranvändning. Därför anser jag att Sjöbergs borde ha stor nytta av mina idéer om deras ambition är att nå en ny kundkrets.</p>

Denna Rapport beskriver examensarbetet ”En Hyvelbänk för Hemmet” som utförts av Olov Undeman, student vid Möbeldesignprogrammet på Carl Malmsten Centrum för träteknik och design vid Linköpings Universitet. Examensarbetet är genomfört i samarbete med företaget Bröderna Sjöbergs AB i Stockaryd. Syftet med framtagandet av de produkter som genererats under projektets gång har varit att motivera människor att aktivera sig inom olika hantverksområden genom att göra en verkstadsmöbel mer tillgänglig i hemmet. Jag har valt att avgränsa mitt arbete till att arbeta med hemestetik. Syftet med projektet är alltså inte att skapa en optimal verkstadsmöbel. Mina val beträffande estetik och funktion är grundade på mitt eget kunnande om form och mina handledare och klasskamrater. Mina förväntningar på projektet var att få ta del av Sjöbergs kunnande om hyvelbänkar och verkstäder. Jag ville också prova på hur det kändes att arbeta som frilansande designer som ska sätta sig in i företaget under en kort tid. Sedan ville jag också leverera en bra produkt som Sjöbergs kunde känna sig stolt över att sälja. För att man ska kunna övertyga människor att använda en hyvelbänk i hemmet krävs det att man börjar ifrågasätta hyvelbänkens grundutformning eftersom denna inte verkar tilltala så många på det ”hemestetiska” planet. Jag, som designer, som inte sedan tidigare har någon erfarenhet av att utveckla denna typ av produkter har kunnat angripa uppgiften på ett mer professionellt sätt eftersom jag inte varit låst vid traditioner och hyvelbänksnormer. Jag har utvecklat användningsområdet för en hyvelbänk genom att låta den bli mer multifunktionell med tillbehör för exempelvis datoranvändning. Därför anser jag att Sjöbergs borde ha stor nytta av mina idéer om deras ambition är att nå en ny kundkrets.

Detta examensarbete behandlar fenomenet att använda djurkroppar som material. Studiens syfte är att undersöka fenomenet döda djur och djurkroppar i konst, hantverk och design, och lyfta fram på vilket sätt döda djur används och hur användandet kan tolkas och förstås. Teorin belyser relationen djur och människa ur historiskt perspektiv, hur djur framställts inom konsten, samt den etiska aspekten. Metod och material består i en analys utifrån texter och medier, och en kvalitativ intervju med Märta Mattsson, som skapar smycken av främst insekter. Studien visar på att djur har varit symbol för många olika saker som mod, tapperhet, häxkonst och erotik. I analysen lyfts det fram att symbolik, spänning på gränsen till skräck, är betydande både ur historisk synvinkel och våra dagar och att djurkroppar som material kan ge just dessa känslor. Användandet av riktiga djur är ett sätt för konstnären att visa att det faktiskt är på allvar, att det är på liv och död, och det kan för vissa verk vara betydelsefullt att det är på riktigt. Studien visar att djurkroppar som material uppvisar stor variation, från vackra blommor av könsdelar från rådjur till torkade flugor med problem i äktenskapet. En djurkropp kan även vara ett starkt material för att förmedla känslor om döden och tankarna kring detta

19/10 – Field diary Waiting isn’t visible, but you can feel it. It cannot be touched but it can touch you. You can feel it in your body, all the way from your head and down to your toes. Waiting is impossible to lock down; it is fluent and floating between us. Waiting is between you and me, creating a room. With my work ”In Between” I am investigating the term waiting. Waiting is a big part of our daily life. We are waiting for new episodes of our favourite tv-shows, the laundry to dry, and the dinner to be ready. We are waiting for something to happen, something to change. The emotions concerning waiting can be filled with expectation, longing and joy, but also with anxiety and stomach pain. Waiting is something we do physically, by example, standing in line. But it is also psychological, a mental state. Waiting is a space where time is central. There is a void in waiting, a loneliness and passivity that I find interesting. Waiting is something that is taken for granted, something that just happens. Something that lures in the shadow of what is going to become. There are rooms for waiting, waiting rooms. Big parts of our lives are waiting rooms. What are we doing there, and what is important in waiting? I am interested in the space in between where time is on-going. Still it is like a vacuum, a borderless space where we spend so much time. What happens here and why is nothing happening? I have chosen to focus my embodied work on female waiting. The female body have layers of waiting, both physically but also mentally. It is important for me to enhance the history of women that have been waiting. Thanks to those women, who have been waiting in the shadow of someone, I have the opportunity to make this work. The making in waiting is important. In today’s society, that has become more and more traditional, we have forgotten this waiting. A waiting of change. A week ago women were marching all around the world for women’s rights. It is 2017 and we need to march for our rights? How long should we wait to live in an equal society, for all? ”Waiting is in our bodies” (Beckman 2009:110). I think the body is a good introduction to both corpus and jewellery. They both need a body to understand its function, just like waiting. In my work I see the waiting room, the in between, become my corpus as it function as a container for me, my thoughts and for waiting. Jewellery is an extension of my body as well as a way for me to communicate. I see the difference between corpus and jewellery in my work. With corpus I can show you the room of waiting, and with jewellery I can show you how waiting feels like.

Keramiskt arbete idag är ett konsthantverk som ofta utförs med metoder som använts sedan länge. Idéer, information och kunskap sprids snabbt och lätt och oftast utan att begränsas av tid eller rum i dagens digitaliserade värld. Syftet med detta arbete är att synliggöra vad ett urval keramiker berättar att de gör och vilka frågor de ställer under sitt arbete, samt hur de använder och förhåller sig till digitala kunskapskällor. De undersökningsfrågor som ställs är: Vad beskriver några keramiker att de gör och undersöker i sitt arbete? Hur använder de digitala källor och internet? Det empiriska underlaget har samlats in genom att använda etnografisk metod som frågeformulär, intervjuer, informella samtal och observationer. Sammanlagt tolv informanter har deltagit i undersökningen. Den teoretiska metod som använts för bearbetning och analys av det empiriska materialet, är diskursteori. Den har kombinerats med en analys av den estetiska produktionen- och processen utifrån Drotners modell med tre olika nivåer: - individuell nivå – social nivå och - kulturell nivå. Åtskilliga diskurser som synliggörs genom informanternas beskrivningar av det de gör och undersöker. Det de gör formuleras i det diskursiva fältet som är keramiskt konsthantverk med diskursordningarna keramisk konst och keramiskt hantverk. Övriga diskurser som beskrivs har sammanställts och grupperats i tre övergripande diskurser: - kommunikationsdiskurs -emotionell diskurs och -ideologisk diskurs. Dessa sammanfalller i stort också med den analys som gjordes utifrån Drotners modell. Det som informanterna berättar att de undersöker är diskurser som kommunikation med sig själva och andra, känslor- och emotionella reflektioner samt hantverksprocessen – Making. Svaren på frågan om hur digitala källor och internet används beskriver en kunskapsdiskurs och en inspirationsdiskurs. Den största förändringen som digitaliseringen inneburit beskrivs i intervjuerna, det som nämns främst är den stora tillgången på kunskap. Flera nämner också att internet ger många möjligheter att låta sig insprieras. Yrkesmässiga kontakter oavsett tid och rum nämns också som en stor fördel med digitaliseringen. Genom observationerna var det också uppenbart att såväl digitala källor som digitala- verktyg och utrustning är en självklar del av dagens keramikverkstad och det keramiska arbetet. Leran är alltjämt materialet men många verktyg är nya.

This thesis examines the concept of phosphoric iron as a distinct type of iron. A key assumption in current archaeometallurgy is that the prehistoric blacksmiths deliberately produced and used phosphoric iron. If, how and in what quantities a blacksmith can perceive the properties of phosphoric iron through the human senses is nevertheless taken into consideration. By applying a craft perspective based on perception, this thesis examines the presence and quantities of phosphoric iron in prehistoric artifacts and compares it to other ferrous alloys. The results show that no indications of deliberate use of phosphoric iron can be seen in the examined objects. The phosphorus contents encountered in the object are low compared to international results, and the differences in properties have probably been perceived as a difference of degree and not kind, if noticed at all. Few objects have been chemically analyzed, however, and more analytical research must be conducted to discuss the concept of phosphoric iron.