<p> </p><p>Anodisering är en ytbehandlingsteknik på frammarsch som ständigt bryter nya banor såväl inom industrin som hos den småskaliga utövaren. I den här uppsatsen ges en bild av hur en smyckesmed och en industri förhåller sig till ytbehandlingstekniken idag. Det är en jämförelse utifrån en historisk kontext om industrialiseringens framfart och samarbete branscherna emellan. Anodisering är en ytbehandlingsteknik som förstärker aluminiumet funktionellt och/eller estetiskt. Uppsatsen är av kvalitativ natur där material hämtats in för tolkning. Anskaffande av material har skett på ett kombinerat empiriskt och teoretiskt sätt.</p><p> </p>

<p>Det här är ett examensarbete som utgår ifrån Anna Petrus (1886-1949). Syftet är att ta fram en artefakt som utgår ifrån Anna Petrus konstnärskap och mest kända motiv "lejonet." Mitt mål är att ta fram en artefakt som jag, hon och hennes gamla arbetsgivare Svenskt Tenn står bakom. Artefakten ska tydligt kunna härledas till Anna Petrus konstnärskap och samtidigt vara nutida och inom ramarna för produktdesign.</p><p><p>Examensarbetet har vuxit fram som ett resultat av min uppsats. Min uppsats har vuxit fram som ett resultat av min önskan om en djupare förståelse för Anna Petrus och hennes konstnärskap. Och min önskan om en djupare förståelse för Anna Petrus har vuxit fram som en metod för mig att kunna ta fram en artefakt som jag upplever att Anna Petrus står bakom.</p><p>Introspektion, informella intervjuer/besök, skisser och litteraturstudier har legat till grund för arbetet som har en postmodern grund och där mitt förhållningssätt är introspektionistiskt-hermeneutiskt.</p><p>I projektet har Anna Petrus och jag själv flätats samman, PETRUS har konstruerats. PETRUS är oss båda i ett.</p><p>Resultatet är ett vinserverande lejonhuvud som omformulerar bag-in-boxen.</p></p>

<p>I den här uppsatsen undersöks konstens roll i bildämnet. Litteraturgenomgången tar bland annat upp hur kursplanen kan tolkas angående konstens roll i bildämnet. I en överblick över hur konsten kan delas in problematiseras begreppen samtidskonst och konstnärliga artefakter. Studien som genomförts har bestått av sex kvalitativa intervjuer med sex olika bildlärare verksamma i grundskolan i årskurs sju till nio. Resultatet berörde hur den traditionella konsten och modernismen finns med i bildämnet på olika sätt medan samtidskonsten fick förhållandevis litet utrymme i bildundervisningen. Undersökningen gav att bildlärarna upplevde att eleverna har svårigheter att ta till sig konst. Att konsten befinner sig långt ifrån elevernas livsvärldar. Många av bildlärarna upplevde att de inte hade tillräcklig kompetens eller/och resurser att genomföra en undervisning som handlar om samtidskonsten. En slutsats som kunde dras var att bildlärarens uppfattning om konst och tolkning av kursplanen blir betydande för konstens roll i bildämnet i praktiken. Frågor som följde av undersökningen var bland andra: Om en viss del av samtidskonsten, den som inte behandlar bilder, egentligen hör till bildämnets ansvar?Ska bildämnet vara ett bildspråkligt ämne med hantverk och bildgrammatik i fokus eller ett ämne där användandet av bilder i allmänhet är kärnan?</p>

Detta är en undersökning gällande metallslöjdens del i trä- och metallslöjdämnet i grundskolan. Vi har undersökt hur stor del metallslöjden har i undervisningen, varför den har den delen, samt hur stor del den bör ha. Vi har undersökt detta genom observationer av slöjdlokaler, intervjuer och en enkätundersökning med verksamma trä- och metallslöjdlärare inom Umeå kommun. Vi har även studerat läroplaner och kursplaner med syfte att utröna hur dessa uttryckt metallslöjd i slöjdundervisningen. Litteratur med historisk anknytning till metall och metallslöjd har också studerats för att kunna ge läsaren en förståelse för metallens roll genom historien. Det vi kom fram till med undersökningen var att metallslöjden har en mindre del i trä- och metallslöjdundervisningen än vad träslöjd har. Vi kom även fram till att den borde ha en större del än vad den har, och att metallslöjdens omfattning till störst del beror på vad trä- och metallslöjdläraren har för intresse, kunskaper och erfarenheter av metall.

Detta examensarbete är utfört på Möbelsnickeriprogrammet på Carl Malmsten - Centrum för Träteknik och Design i Stockholm. Om man som Möbelsnickare har ambitionen att utveckla och förnya hantverket är det nödvändigt att ha kunskap och kännedom om historiens hantverkstekniker och material. Intarsia, att med tunna träfaner skapa dekorativa mönster och motiv på möbler, är ett typexempel på en sådan teknik. I historien var det genom intarsian som tekniken att färga faner utvecklades. Vilka metoder och material använde man sig av förr? Hur kan en genomfärgningsprocess se ut idag? Hur kan genomfärgat material användas i ett modernt sammanhang? Kan genomfärgat faner vara ett verktyg för att utveckla intarsian och skapa något nytt inom möbelhantverket? Dessa är en del av de frågor som hanteras i rapporten. Syftet med examensarbetet är att undersöka vilken metod och vilka material som är mest lämpliga för att genomfärga faner i mindre skala. Genom studier och samtal med lärare och hantverkare hämtas fakta om vilka material och metoder som användes förr. Med denna kunskap som grund utförs experiment med ett antal utvalda färgämnen för att finna en lämplig metod. Förekommande svårigheter som uppstod under experimenten är att faneren inte helt penetreras av färglösningen eller att färgen inte är den önskvärda. Det kunde dock konstateras att om faneren dränkes under en viss tid i en spritlöslig färgblandning åstadkommes ett gott resultat. Med kunskap om hur faner genomfärgas formges en produkt där det färgade materialet används i en intarsia, Ett antal bilder fungerar som inspirationsmaterial och motivet ritas med utgångspunkten att det skall vara nyskapande och samtida. Resultatet av arbetet är en beskrivning i hur man genomfärgar faner och visar hur detta kan gå till i praktiken. Dessutom diskuteras möjligheterna att använda ett sådant material för att förnya och utveckla hantverkstekniken intarsia. / This exam work is executed at the fine woodworking course at Carl Malmsten – Center for Wood Technology and Design in Stockholm. If you as a cabinetmaker and fine woodworker have the ambition to renew and develop the craft, it is necessary to have knowledge of and insights in traditional techniques and materials. Marquetry, the use of thin wood veneer to create patterns and motives in furniture, is such a technique. In history, it was through marquetry that the technique to dye and stain veneers was developed. Which methods and materials were used in those days? What can a process of dying through veneers look like today? How can dyed-through material be used in a modern context? Can it be used as a tool to develop marquetry and create something new within the woodcraft? These are a few of the questions that are discussed in this work. The purpose of the exam work is to examine which method and materials are most suitable for this dying-through process on a smaller scale. By studying and interviewing teachers and craftsmen, facts were gathered about methods and materials that are used traditionally. With this knowledge a series of experiments are performed with different selected dyestuffs to find a suitable method. Some difficulties that occurred during these experiments were that the solution did not penetrate the veneers fully and that the colour was not the expected one. However, the conclusion was that if the veneers were drenched in a solution of spirit based dyestuff for a certain time span the result was sufficient. With the knowledge of how to dye-through veneer a product is designed where the dyed material is used in a marquetry motif. A series of images work as a source of inspiration and the resulting motif is contemporary and modern in design. The result of the exam work is a description of how to dye-through veneer and shows how this can be performed in a practical situation. Furthermore, the possibilities of using this material, in order to renew and develop the art of marquetry, are explored.

Anodisering är en ytbehandlingsteknik på frammarsch som ständigt bryter nya banor såväl inom industrin som hos den småskaliga utövaren. I den här uppsatsen ges en bild av hur en smyckesmed och en industri förhåller sig till ytbehandlingstekniken idag. Det är en jämförelse utifrån en historisk kontext om industrialiseringens framfart och samarbete branscherna emellan. Anodisering är en ytbehandlingsteknik som förstärker aluminiumet funktionellt och/eller estetiskt. Uppsatsen är av kvalitativ natur där material hämtats in för tolkning. Anskaffande av material har skett på ett kombinerat empiriskt och teoretiskt sätt.

I denna designpedagogiska undersökning behandlar jag frågeställningen: Vad händer i mötet mellan olika generationer när man använder det textila handarbetet som en social plattform där kunskap förmedlas? Med underfrågorna: Vilken roll spelar handarbetet i mötet mellan generationer? Hur påverkar skillnader i förhållningssätt till handarbetet mötet mellan generationer? Syftet med min undersökning är att undersöka handarbetets möjlighet att skapa en social plattform där generationer kan mötas. Jag undrar om det går att synliggöra och tillgängliggöra en äldre generation och dess kunskap för en yngre generation. Undersökningen består av två träffar där en grupp äldre kvinnor träffas tillsammans med en grupp yngre kvinnor för att handarbeta. Det finns i och med träffarna även en uttalad önskan om förmedling av handarbetskunskap. Både de äldre och de yngre deltagarna har medverkat utifrån ett eget intresse och initiativ. Jag har använt mig av en etnografiskt kvalitativ undersökningsmetod där jag själv har deltagit i och observerat vad som skett under träffarna. Genom fältanteckningar, fotografisk dokumentation och intervjuer med några av deltagarna har jag samlat in material för bearbetning av undersökningen. Jag har analyserat min undersökning utifrån tre teoretiker vilka behandlar den textila studiecirkeln, tyst kunskap samt gruppsykologi. Jag har även ett aktuellt perspektiv där handarbetets meditativa faktor belyses. Dessa perspektiv har hjälpt mig att bearbeta både den synliga och den osynliga interaktion som skedde i gruppen. I bearbetningen av undersökningen har jag behandlat områden som kafferitualen, lärdomar, samtalet samt förhållningssätt till träffarna, till åldrande och till handarbetet. Resultatet av undersökningen visar på att de äldre som grupp visade en ökad självsäkerhet som resultat av träffarna. Detta tolkar jag som beroende av att de yngre under träffarna synliggjorde för de äldre såväl deras kunskap som förmåga till kunskapsförmedling. Handarbetets påverkan på mötet mellan generationerna kunde man främst se direkt och indirekt på samtalsämnen och samtalets miljö. Det visade sig att de yngre inte enbart tog till vara på de äldres handarbetskunskap utan även lät sig inspireras av de äldres förhållningssätt till handarbetet. / BI

Den här undersökningen prövar värdet av ett informellt lärande i bild och formgivning. Syftet har varit att undersöka fritidens informella lärande i ett skapande arbete. Uppsatsen behandlar frågeställningen: Vilka processer blir synliga i det informella lärandet, där tonvikten läggs på att vi skapar, snarare än hur, vad och varför vi skapar - inom gruppen, hos individen, och mellan pedagog och deltagare? Den informella lärandemiljön har iscensatts med hjälp av ett förutbestämt ramverk där tyngdpunkten har lagts på skapandet som handling både individuellt och i grupp och där en fokusering på delaktighet varit styrande. Min utgångspunkt var att deltagarna skulle uppleva workshopen som en ”frizon” snarare än som något som tillhörde ett visst specifikt ämne med specifika krav på teknik, analys och resultat. Undersökningen har bestått av ett etnografiskt fältarbete som utförts genom en praktisk workshop där pedagogen tillsammans med besökarna på en fritidsgård har skapat ett lapptäcke. Materialet från skapandeprocessen har analyserats utifrån den ryska psykologen Lev Semënovic Vygotskijs teorier om lärandet och fantasin. Resultatet visar att det överenskomna målet att göra ett lapptäcke med bordet som gemensam arbetsplattform och därtill samtalen under arbetets gång har åstadkommit en gruppkänsla. Med fokus på att skapa själv och i grupp avdramatiseras det individuella skapandet. Att sitta runt ett bord samtidigt som man är aktiv och skapar med händerna möjliggör samtal som utvecklar relationen mellan de berörda och kan öppna upp för samtal av mer allvarsam karaktär. Det förutbestämda ramverket i kombination med den etnografiska undersökningen har resulterat i att pedagogens roll mer blir att lyssna och inspirera än att styra och bedöma. I det informella lärandet är det svårt att få en ”rättvis” fördelning av pedagogens uppmärksamhet eftersom betoningen på det kollektiva och samtalet ger dem redan socialt kompetenta ett visst försprång. Resultatet ställs också ut på konst- och designhögskolan Konstfack i form av ett lapptäcke där det individuella blir det kollektiva. Lapptäcket bär spår av de processer som blivit synliga runt det gemensamma arbetsbordet: samtalen, identiteterna och de personliga uttrycken. Rutorna är besläktade med varandra styrda i sin storlek men fria i sitt uttryck där någons idé befruktat en annans, som skapar en gemensam helhet - en symbol för gruppen. Lapptäcket tillsammans med uppsatsen besvarar undersökningens frågeställning. / BI

Syftet med detta gestaltande arbete är att ta reda på hur skiktlimning fungerar i skolundervisningen och vilka möjligheter som finns för att integrera den mer i skolan. Syftet är också att bidra med kunskap om tekniken till andra lärare. Detta är ett gestaltande examensarbete. Tre olika produkter tillverkades med hjälp av skiktlimning. Processen dokumenterades så att lärare och elever ska kunna använda dem i slöjdundervisningen. Jag gjorde även fyra olika intervjuer med fyra lärare från tre olika skolor och även en undersökning om hur produkterna jag tillverkat fungerar i en skolsituation. Resultatet visar att skiktlimning är en teknik som kan vara av intresse för elever i skolan. Det är också uppenbart att lärare inte har mycket erfarenhet och kunskap om tekniken. Slöjdlärarna medger att det finns fördelar med tekniken även om den inte används ofta i undervisningen. Slutsatsen av denna studie är att skiktlimning som teknik kan användas i grundskolan men att den verkar förekomma i liten utsträckning. Min undersökning visar att det var mycket populärt bland eleverna när de väl blev introducerade och intresserade av tekniken. / The purpose of this study is to find out how laminate bending works in school and how one could integrate it even more. The purpose is also to spread awareness of this technique. This is an examinations work. I made three different items that involve the technique laminate bending. I documented them and made manuals for those so that teachers and students in school will be able to understand them. I also made four separate interviews with four different teachers from three different schools and also investigated how the products I made work in a school context. The results show that laminate bending is a technique that can be of interest to students today. It is obvious that teachers do not have much experience and knowledge about the technique. Teachers in sloyd admit the advantages of the technique even though it is not used frequently in learning processes in school. The conclusions from this study are that the technique can be used in school nowadays but it seems like it occurs in a very small extent. It is also apparent from my investigation that it is very popular among the students, once they got introduced and interested in the technique.

No description available.