Trots att begreppet historiemedvetande uttryckligen har funnits med i läroplanen sen år 2000 så finns det fortfarande inte en enhetlig definition av begreppet i svensk skola. Syftet med den här studien är att belysa den problematik som uppstår på grund av inkluderingen av detta begrepp och det fria tolkningsutrymme som blir resultatet. I detta arbete presenteras en översikt av det aktuella forskningsläget kring begreppet historiemedvetande med särskilt fokus på den svenska skolan och den kritik som riktats mot begreppet. Studien har genomförts genom kvalitativa intervjuer med fem olika högstadie- och gymnasielärare som fått berätta om hur de tolkat och operationaliserat begreppet. Resultaten visar att de olika tolkningarna resulterat i olika fokuseringar och upplägg av undervisningen. Detta leder i sin tur till att undervisningens likvärdighet kan ifrågasättas. / Despite the fact that the term historical consciousness has been explicitly included in the curriculum since the year 2000, there is still not a homogeneous definition of the term in Swedish school. The aim of this study is to illustrate the problems that occur because of the inclusion of this term and the freedom of interpretation as a result. Presented in this paper is an outline of the current field of research regarding the term historical consciousness with particular focus on the Swedish school and the criticism against the term. The study has been conducted by qualitatively interviewing five high school and upper secondary school teachers who has given their accounts on how they have interpreted and operationalized the term. The results show that the different interpretations has resulted in different focusing and approaches to teaching. This in turn leads to the fact that the equality of education may be questioned.

Bakgrund: Bakgrunden till denna studie grundas i det generella problem som uppstår när elever har med sig varierande förkunskaper från grundskolan. Detta kan i sin tur leda till problematik i gymnasieskolan för lärare som där ska planera undervisning. Det som blir relevant att studera i samband med detta är det urval av innehåll historielärare i mellanstadiet gör i sin undervisning och vilka faktorer som påverkar dem. Syfte: Syftet med studien har varit att ta reda på vilka föreställningar och uppfattningar lärare har och hur de planerar och genomför sin undervisning i historia. Vi har även undersökt vilka arbetssätt lärarna använder sig av för att få ett bredare perspektiv på lärares förhållningssätt och uppfattningar kring undervisningen. Metod: I studien har vi använt oss av kvalitativa tillvägagångssätt i form av semistrukturerade intervjuer med fyra olika lärare. Resultat: När intervjumaterialet analyserades upptäckte vi generella mönster i lärarnas föreställningar och uppfattningar kopplat till deras mål och urval av innehåll. Analysen visar att det finns mönster som kan ses som grundläggande för historielärarna som deltog i denna studie. Dessa mönster påverkar och formar undervisningen på olika vis. Gemensamt för lärarna när det gäller dessa mönster var urvalet av innehåll då lärarna baserar sin undervisning exempelvis på eget intresse, elevernas intresse och förkunskaper samt kritiskt tänkande. Denna kanon skiljer sig åt beroende på olika omformningsfaktorer. Lärarna använder sig av en kronologisk historiedidaktik för att strukturera upp detta innehåll. Synen på läromedel och det utrymme det får i undervisningen varierar mellan lärarna. Narrativt berättande visar sig vara den undervisningsform lärarna använder kontinuerligt då de menar att undervisningen blir mer intressant för eleverna. Skillnad visade sig finnas i lärarnas mål då en grupp lärare uttrycker konkreta uttalade mål som delvis har sin grund i läroplanen. Den andra gruppen lärare har mer implicita mål samt en mer erfarenhetsbaserad känsla för läroplanen och därmed baseras lärarnas mål i mindre utsträckning utifrån läroplanen. Gemensamt för lärarna när det gäller målen är att eleverna ska utveckla sitt historiemedvetande och sin identitet och det kan ses som syften med undervisningen. LGR11 visar sig inte vara den mest styrande faktorn för lärarna i deras planering och genomförande av undervisning i historieämnet.

In this paper the use of history in the Swedish immigration debate during the refuge crisis of 2015 is examined with the purpose of determining how the articles express historical consciousness. Furthermore, the potential to use these articles in a school context to develop students’ historical consciousness is discussed. The study was conducted through qualitative text analysis of debate articles from the fall of 2015 in three different Swedish newspapers, using theory of narrative competence as a determiner of the development of historical consciousness. Narrative competence was measured using a model of progression containing four different levels of narrative: Traditional, exemplary, critical and genetic. The results showed that in relation to the present, all four types of narratives could be observed. However, the past was predominantly used exemplary, to guide action in the contemporary situation. In the context of upper secondary school history education, suggestions of how to use the empirical material included problematisation and deconstruction of these historical examples to determine their ability to enhance understanding of present and past situations. Furthermore, articles referring to the same historical phenomenon with different levels of development in historical consciousness could be used to allow the students to observe the contrasts to develop their own historical consciousness.

Denna studie har tagit utgångspunkt i hur elever i årskurs 1 formulerar sin syn på historia innan de mött historieundervisning i skolan. Detta för att se om denna syn går att förstå som ett uttryck för historiemedvetande. Data samlades in genom intervjuer vilka analyserades med hjälp av en fenomenografisk ansats för att sedan ytterligare analyseras utifrån teorier om både tidsmedvetande och historiemedvetande. Resultatet visar dels att de flesta eleverna förväxlar historia med sagor samt att fantasi anses vara en förutsättning för att skapa historia. Att historia finns som ett skolämne är ingen av eleverna medvetna om. Trots detta visar närmare hälften av eleverna spår av vad som kan kallas ett historiemedvetande och majoriteten kan uttrycka någon form av tidsmedvetande. Ofta med hjälp av sagans kronologi men likväl en kronologi vilket kan anses viktigt när det gäller just utvecklandet av ett historiemedvetande. Denna förväxling mellan sagor och historia talar för att redan i de yngre åldrarna utgå från ett metaperspektiv i undervisningen. / <p>SO</p>

Den historia som förmedlas och når ut till elever genom populärkulturen och då framförallt filmmediet har en genomslagskraft som ingen historiebok eller lärare kan mäta sig med. Sedan början av 1900-talet har filmindustrin återskapat historia på den vita duken och efter ett biobesök har sannolikt filmen påverkat många människors historiesyn och uppfattningar om det förflutna. Filmen ger även till skillnad från andra läromedel en gemensam och stark känslomässig upplevelse där alla kan delta samtidigt. Den öppnar upp för fler elever att kunna använda sina förmågor och ställer inte samma krav på läsförståelse som traditionella läromedel. Film som pedagogiskt verktyg i historieundervisningen kan uppfattas och användas på olika sätt, antingen som ett hjälpmedel för djupare reflektioner, kritiskt tänkande och analyser eller som belöning och avkoppling utan någon som helst didaktisk eftertanke.   Syftet med denna litteraturstudie blir således att belysa vilka möjligheter och utmaningar forskningen lyfter fram med att använda historisk spelfilm som pedagogiskt verktyg i historieundervisningen samt dess roll som historieförmedlare

Historiemedvetande är ett begrepp som används frekvent inom historiedidaktiken. Begreppet finns med i kursplanen för ämnet historia i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Syftet med kunskapsöversikten är att beskriva hur resultat av tidigare didaktikforskning inom ämnet historia ser ut, samt att få insikt i vilka undervisningsmetoder som visat sig vara framgångsrika när det gäller att aktivera och utveckla yngre elevers historiemedvetande. Med yngre elever avser vi elever på låg- och mellanstadiet. Genomsökningar och sökord som historical consciousness, didactics och teaching samt ytterligare urvalskriterier i databaserna Primo och ERIC (ProQuest) fick vi fram vårt material till denna kunskapsöversikt. Det visade sig att forskningen använt sig av olika metoder men ofta fått liknande forskningsresultat. Avhandlingar, rapporter, essäer och läroböcker inkluderades slutligen och utgör grunden till vår kunskapsöversikt. Utifrån det inkluderade materialet uppenbarades en röd tråd inom det befintliga forskningsfältet, men även en ofullkomlighet som kan användas till framtida forskning.

Ett syfte med historieundervisning för elever i årskurs 4–6 är att utveckla ett historiemedvetande vilket ligger till grund för denna undersökning. Studien utgår från Karl-Ernst Jeismanns definition av begreppet historiemedvetande som beskriver hur ett historiemedvetande aktiveras och utvecklas genom multikronologi, vilket innebär att de tre tidsdimensionerna, dåtid, nutid och framtid synliggörs. Undersökningen är gjord i form av en läromedelsanalys som granskar hur ett historiemedvetande förmedlas med hjälp av exemplet Gustav Vasa. Att vi valt att analysera kapitlen om Gustav Vasa är bara ett exempel och analysen skulle kunna utföras på vilken tidsepok eller historisk person som helst. Syftet med studien är att undersöka hur ett historiemedvetande förmedlas i kapitlen om Gustav Vasa i fyra vanligt förekommande läromedel i historia för årskurs 4–6, samt huruvida texten är korrekt i sakuppgifter och konkret nog vad gäller Gustav Vasas betydelse för Sverige. Metoden som använts är en kombination av en värderande analys och en läsbarhetsanalys. Resultaten visar att de analyserade läromedlen har olika förutsättningar för att kunna hjälpa eleverna att aktivera och utveckla ett historiemedvetande. Ett av de fyra analyserade läromedlen har utmärkt sig markant i alla de analyserade aspekterna, så som faktakorrekthet och närhet till källa. Betydande händelser är konkretiserade och ett tydligt tidsperspektiv förmedlas i detta läromedel.

No description available.

The purpose of this essay is to study what is characteristic for popular historical writing. The purpose is also to both problematize popular history and to see its abilities, which leads to the essay's focus on historical literacy and the popular historical writing's capacity to attach to its own contemporary. The essay aims to study the response that three popular history books got after their publication, partly from historians in the academic world, partly from the public. The essay also aims to study how one can use popular history as a teacher during class, focusing on the curriculum that applies for high school. The result of this study shows several characteristic aspects for popular historical writing. The three popular history books are attaching to their own contemporary numerous times. It also shows that the response that the books got after their publication were mainly critical from historians in the academic world. The response that the books got from the public can be summarized as both critical and acclaiming. The result of this study also shows that popular history can be well used in educational purposes in areas of teaching that concern both use of history and source critisicm.

BAKGRUND:Begreppet historiekultur är relativt nytt inom den historieteoretiska och historiedidaktiska världen. Historiekultur innebär kortfattat de kanaler genom vilka historia kommuniceras. Historiemedvetande är ett centralt begrepp och uppnåendemål i kursplanen för histo-ria(Lpo94). För att skolan skall hjälpa elever att utveckla ett historiemedvetande, menar forskning att historieämnet måste få relevans för eleverna. Detta möjliggörs genom mötet mellan elevens subjektiva historiekultur och den vetenskapliga historia som förmedlas i sko-lan. Generella förmågor som underlättar ett historiemedvetandes utveckling är narrativ kom-petens, empati och kritiskt tänkande. Med anledning av detta vill vi undersöka hur elevers historiekultur tas tillvara i skolans historieundervisning.SYFTE:Syfte med studien är att undersöka om och hur elevers historiekultur tas tillvara som ett verktyg att öka deras historiemedvetande.METOD:Studien bygger på 10 elevers och 8 lärares uppfattningar kring arbetet med elevernas histo-riekultur i klassrummet. Dessa uppfattningar har delgivits genom halvstrukturerade intervjuer.RESULTAT:Vårt resultat visar att pedagogerna inte tidigare mött begreppet historiekultur, men att de genom olika metoder arbetar och utgår från vissa delar av elevernas historiekultur. Främst ses historiekultur som något etniskt betingat, vilket resulterar i att ett flertal pedagoger inte ser elevernas historiekultur. Studien visar att eleverna har svårt att se sin egen historiekultur som en del av den historia som tas upp i skolan, samt ämnets relevans. Det är med andra ord en skillnad mellan lärarnas undervisningsambitioner och hur eleverna uppfattar historieun-dervisningen och dess syfte. / Program: Lärarutbildningen