Sammanfattning Syfte: Det övergripande syftet med föreliggande studie är att undersöka familjerådgivarens arbetssätt i parterapi ur ett maktperspektiv. I studien är fokus på huruvida familjerådgivaren har en viss makt och i så fall hur och i vilken utsträckning de använder den samt om den påverkar parterapin.   Metod: Jag har använt mig av en kvalitativ metod. Intervjuerna utfördes med fem familjerådgivare på en familjerådgivningsenhet i södra Sverige. Intervjuerna analyserades i ljuset av tidigare forskning och teorier. Teoritermerna är: maktperspektiv och samhällets modernitet och struktur utifrån ett sociologiskt perspektiv samt idéer om terapi och familjebygget utifrån ett behandlingsperspektiv. Dessa termer ansåg jag var potentiellt relevanta och kunde associeras med informanternas redogörelser för sina arbeten som familjerådgivare i samtalsterapier i parrelationer ur ett maktperspektiv.   Resultat: Studiens slutsats visar att de studerade familjerådgivarna har makt i parterapin då de fullgör sitt yrkesansvar i den omfattning som krävs enligt de regler och lagar som gäller i en parterapi. Utifrån denna form av makt blir de studerade familjerådgivarna fångade av samhälleliga strukturer och därmed blir den form av terapi som utövas genom att paret endast ska lära sig kommunicera med varandra, något som befäster könsstrukturerna.

<p>Missbruk- och beroendeproblem är idag ett stort problem i samhället. Att vara anhörig till en person med missbruks- och beroendeproblem är inte lätt, detta är en stor grupp samtidigt som den lätt glöms bort. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur föräldrar som har barn med missbruks- och beroendeproblem påverkas av detta samt att beskriva och analysera vad dessa personer anser som stöttande och hjälpande faktorer från samhället eller omgivningen. Denna kvalitativa studie har genomförts med hjälp av fem intervjuer, som bland annat hittas via bekanta och via FMN. Resultatet visar att man påverkas väldigt mycket av att ha ett barn som missbukar. Stödet och hjälpen för dessa föräldrar har sett olika ut, men fyra av de fem som intervjuats har sett ganska negativt på socialtjänstens hjälp och stöd.</p>

Missbruk- och beroendeproblem är idag ett stort problem i samhället. Att vara anhörig till en person med missbruks- och beroendeproblem är inte lätt, detta är en stor grupp samtidigt som den lätt glöms bort. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur föräldrar som har barn med missbruks- och beroendeproblem påverkas av detta samt att beskriva och analysera vad dessa personer anser som stöttande och hjälpande faktorer från samhället eller omgivningen. Denna kvalitativa studie har genomförts med hjälp av fem intervjuer, som bland annat hittas via bekanta och via FMN. Resultatet visar att man påverkas väldigt mycket av att ha ett barn som missbukar. Stödet och hjälpen för dessa föräldrar har sett olika ut, men fyra av de fem som intervjuats har sett ganska negativt på socialtjänstens hjälp och stöd.

Bakgrund: Droger är någonting som funnits under en lång tid. Många använder droger som hjälp mot olika psykiska problem och detta påverkar fysiken, psyket och det sociala livet på ett negativt sätt. Det finns en okunskap om missbruk inom vården. Syfte: Att belysa hur personer med tidigare missbruksproblematik upplever att de kunnat få stöd för att förhindra och avsluta sitt missbruk. Metod: En intervjustudie med fyra män och tre kvinnor med avslutat missbruk. Vid analys av material användes Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Samtliga informanter upplevde att deras otrygga bakgrunder med brist av stöd och närhet från föräldrarna var en anledning till deras låga självkänsla och därmed deras missbruksdebut. De upplevde stora brister i vården vad gällde stöd och hjälp för att kunna avsluta missbruket.  Slutsatser: Informanterna upplevde brister i vården som gjort att de inte fått det stöd och hjälp de var i behov av. Författarna till studien anser att en förbättring av vården behövs för att kunna stödja missbrukare och ge dem de rätta verktygen för att kunna avsluta missbruket. Det finns även ett behov av en större förståelse för missbrukares livsvärld och orsak till missbruk då de negativa attityder inom vården kan komma påverka kvalitén på den hjälp som ges.

Kvinnor som äktenskapsinvandrat till Sverige och utsätt för våld i parrelationen är sällan belyst i samhället, studien vill därmed synliggöra denna problematik. Studiens syfte är att undersöka och analysera hur man inom tre ideella verksamheter och tre kommunala verksamheter i norra Sverige kan arbeta för att hjälpa äktenskapsinvandrade kvinnor som utsätts för våld i parrelationen. Sex kvalitativa intervjuer genomfördes i norra Sverige där personal från de sex verksamheterna deltog. I resultatet framkom att äktenskapsinvandrade kvinnor som utsätts för våld i parrelationen anses vara en särskilt utsatt grupp i samhället och kan behöva mer resurser. Det framkom i resultatet att arbetet med dessa kvinnor i stort sätt är lika för alla våldsutsatta kvinnor, våldsproblematiken och individuella behov styr arbetet. Vidare tyder resultatet från intervjustudien på att majoriteten av verksamheterna i norra Sverige anser att resurserna är långt ifrån tillräckliga i arbetet med alla våldsutsatta kvinnor. Däremot anser samtliga att de besitter goda kunskaper för att hjälpa våldsutsatta kvinnor. En av våra slutsatser tyder på att äktenskapsinvandrade kvinnor som utsätts för våld i parrelationen tillhör en minoritetsgrupp och därmed är det svårt för dessa sex verksamheter i norra Sverige att fokusera på specifika hjälp- och stödinsatser för en speciell grupp.

Syftet med denna litteraturstudie var att belysa ämnet barn och katastrofer, som hur barn reagerar efter traumatiska händelser, hur de utvecklar Post- Traumatic Stress Disorder (PTSD), hur PTSD behandlas samt hur vårdpersonal kan hjälpa barn på bästa sätt. Studien var en systematisk litteraturstudie. Litteraturen söktes via Elin@dalarna, Pub Med och DOAJ. Sökord som användes för att få fram relevanta artiklar var: ”adaption”, ”care”, ”catastrophe”, ”children”, ”child”, ”disasters”, ”help”, ”natural disaster”, ”PTSD”, ”react”, ”trauma”. Dessa ord användes ett och ett samt i kombination med varandra. De vetenskapliga artiklarna som användes kvalitetsbedömdes med en kombinerad granskningsmall av Forsberg och Wengström (2003) samt Willman och Stoltz (2002) granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa studier. Denna granskning resulterade i ett urval av 16 vetenskapliga artiklar som var publicerade mellan1990 och 2006 och var skrivna på svenska eller engelska. Sökorden fanns med i artikelns titel eller abstract, samt att dess innehåll skulle besvara frågeställningarna som fanns. De studier som granskades i denna uppsats visade att barn reagerar väldigt olika beroende på deras sociala liv och levnadsstandard, samt hur svårt drabbade de blivit av naturkatastrofen. Barns första reaktioner efter en naturkatastrof var ofta ilska och aggressioner över det inträffade, barnen anklagade ofta sig själva för det inträffade. Barn som levde under sociala missförhållande, utan föräldrar, hem och vänner löpte högre risk att få symtom på PTSD, och det var vanligare att flickor fick symtom än pojkar. De vanligaste behandlingsmetoderna för symtom av PTSD var kognitiv beteendeterapi och läkemedel. Den viktigaste hjälpen för barn som upplevt en naturkatastrof var att hjälpa dem tillbaka till det vardagliga livet.

Syftet med denna studie var att undersöka förekomst och svårighetsgrad av urininkontinens hos kvinnor och hur det påverkade deras dagliga liv. Syftet var vidare att studera om kvinnorna sökt hjälp för sin urininkontinens och om de var nöjda med den hjälp de erbjudits. Studien utgjordes av en tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Populationen i studien omfattade alla de kvinnor över 18 år som under en dag besökte en framlottad vårdcentral i Dalarna. Totalt delades 416 enkäter ut, varav 397 besvarades och 368 inkluderades i studien. Ett validerat mätinstrument ICIQ-UI SF (The International Consultation on Incontinence Modular Questionnaire-Urine Incontinence Short Form) på svenska användes och två tilläggsfrågor konstruerades. Resultatet visar att 54% av kvinnorna besvärades av urininkontinens där ansträngningsinkontinens var den vanligaste typen. Kvinnorna hade urinläckage av mindre omfattning, liten mängd, och påverkan på dagliga livet var låg, dock var de kvinnor med blandinkontinens mera påverkade. En stor andel sökte inte hjälp för sin urininkontinens då de ansåg att besvären inte var så stora. De få kvinnor som sökt hjälp var nöjda med den hjälp de fått. Svårighetsgraden av urininkontinens enligt ICIQ-UI SF visade att övervägande delen av kvinnorna hade obetydliga till måttliga besvär. Resultatet tyder på att urininkontinens är ett dolt hälsoproblem.

Våldtäkt förklaras vara ett stort samhällsproblem som ökar i Sverige. Definitionen av ett sexualbrott är att genom misshandel eller tvång utföra en sexuell handling som kan jämföras med samlag. Det är all hälso- och sjukvårdpersonals skyldighet att veta var, när och hur patienten kan få bästa möjliga hjälp och stöd. Trots detta får många kvinnor ännu inte tillräckligt med medicinsk behandling och stöd efter en våldtäkt. Synen på våldtäkt har genom tiden förändrats. Förr var kvinnans nej till samlag något som inte alltid respekterades, men efter årtionden av diskussioner kring ämnet, har kvinnojourer uppstått och lagändringar om sexualbrott har skett. Syftet med denna studie är att beskriva kvinnors upplevelse efter en våldtäkt, för att sedan diskutera sjuksköterskans bemötande och agerande i mötet med den utsatta kvinnan. En litteraturstudie med innehållsöversikt av åtta kvalitativa och tre kvantitativa vetenskapliga artiklar har använts enligt Friberg (2012, s. 100). Resultatet bygger på två teman: Kvinnors upplevelse av sig själva och kvinnors upplevelse av att vilja söka hjälp. Studiens resultat visar att våldtäkt påverkar kvinnors självbild och självkänsla negativt, vilket gör att de i efterhand har svårigheter att stå ut med sin egen kropp. Efter våldtäkten upplevde kvinnorna skamkänslor och skuldbelade oftast sig själva för händelsen. Alla problem medförde att även sexlivet påverkades negativt för många kvinnor. En och annan uttryckte även en önskan att ibland vilja skada eller till och med döda gärningsmannen på grund av ilska.  Något som yttrade sig i kvinnornas vardag var en känsla av oro. Det kunde även förekomma inslag av depression och posttraumatiskt stressyndrom. Många valde att inte anmäla eller söka hjälp efter övergreppet. Detta kunde bero på en rädsla, osäkerhet eller en misstro till samhällets förmåga att ge hjälp. Genom att sjuksköterskan ger information, tar hänsyn till patientens livsvärld, integritet och autonomi kan den utsatta kvinnan uppleva trygghet och en minskad psykisk påfrestning. Sjuksköterskan bör vara medveten om sitt bemötande och agerande, något som kan bidra till ett minskat vårdlidande.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Avhoppare är oftast utsatta och ensamma personer. De har oftast inga vänner eftersom vännerna i den före detta sekten inte längre vill veta av de och de lider oftast av psykiska och/eller fysiska problem eftersom avhoppet i sig ger upphov till en mängd frågor såsom ”Vart ska jag ta vägen?” och ”Vad ska jag göra med mitt liv?” De avhoppare som oftast mår sämst är de personer som vuxit upp i en sekt eftersom de inte har några referensramar, de vet inte hur livet utanför sekten fungerar. En av mina intervjupersoner kallar sig för ”praoelev i livet” eftersom hon lär sig nya saker varje dag om hur samhället fungerar, saker som vi andra tar för givet. En person som går med i en sekt frivilligt har känt på livet utanför och på så sätt vet vad samhället har att erbjuda och vad sekten tar avstånd ifrån.</p><p>En avhoppare kopplar jag samman med den symboliska interaktionismens syn på avvikare. En avvikare är enligt teorin en person som avviker från samhällets normer och värderingar och har man en gång blivit en avvikare är det svårt att ta sig över tröskeln till det normala. Detta stämmer väl in på vad avhopparna själva känner men avhopparna kan få hjälp med att ta steget över tröskeln men det beror helt och hållet på resurserna hos avhopparföreningarna. En av föreningarna, Hjälpkällan, har nyligen startat ett projekt som de kallar för ”Professionell rådgivning” där avhoppare hjälper avhoppare. Men en av de viktigaste slutsatserna jag dragit av denna uppsats är att det inte är avhopparföreningarna som ska erbjuda hjälp utan det är samhället men samhället blundar och säger att avhopparna inte behöver någon specialhjälp men allt tyder på att det är just specialhjälp som behövs för att hjälpa dessa människor.</p><p>Den här uppsatsen i sociologi c handlar om avhoppare från destruktiva sekter, med ett religiöst budskap, och syftet är att beskriva den personliga problematiken som avhopparna från dessa sekter går igenom och hur problemen kan lösas. Problematiken kommer jag sedan att koppla samman med teorin, symbolisk interaktionism. Som avgränsning har jag valt att enbart studera Sverige och de avhoppare som mår dåligt av sitt avhopp.</p><p>Som metod har jag använt mig av en litteraturstudie med två intervjuer och en mejlenkät. Med litteraturstudie avser jag här att jämföra, tolka och analysera litteratur, hemsidor och intervjusvar.</p>

SAMMANFATTNING Avhoppare är oftast utsatta och ensamma personer. De har oftast inga vänner eftersom vännerna i den före detta sekten inte längre vill veta av de och de lider oftast av psykiska och/eller fysiska problem eftersom avhoppet i sig ger upphov till en mängd frågor såsom ”Vart ska jag ta vägen?” och ”Vad ska jag göra med mitt liv?” De avhoppare som oftast mår sämst är de personer som vuxit upp i en sekt eftersom de inte har några referensramar, de vet inte hur livet utanför sekten fungerar. En av mina intervjupersoner kallar sig för ”praoelev i livet” eftersom hon lär sig nya saker varje dag om hur samhället fungerar, saker som vi andra tar för givet. En person som går med i en sekt frivilligt har känt på livet utanför och på så sätt vet vad samhället har att erbjuda och vad sekten tar avstånd ifrån. En avhoppare kopplar jag samman med den symboliska interaktionismens syn på avvikare. En avvikare är enligt teorin en person som avviker från samhällets normer och värderingar och har man en gång blivit en avvikare är det svårt att ta sig över tröskeln till det normala. Detta stämmer väl in på vad avhopparna själva känner men avhopparna kan få hjälp med att ta steget över tröskeln men det beror helt och hållet på resurserna hos avhopparföreningarna. En av föreningarna, Hjälpkällan, har nyligen startat ett projekt som de kallar för ”Professionell rådgivning” där avhoppare hjälper avhoppare. Men en av de viktigaste slutsatserna jag dragit av denna uppsats är att det inte är avhopparföreningarna som ska erbjuda hjälp utan det är samhället men samhället blundar och säger att avhopparna inte behöver någon specialhjälp men allt tyder på att det är just specialhjälp som behövs för att hjälpa dessa människor. Den här uppsatsen i sociologi c handlar om avhoppare från destruktiva sekter, med ett religiöst budskap, och syftet är att beskriva den personliga problematiken som avhopparna från dessa sekter går igenom och hur problemen kan lösas. Problematiken kommer jag sedan att koppla samman med teorin, symbolisk interaktionism. Som avgränsning har jag valt att enbart studera Sverige och de avhoppare som mår dåligt av sitt avhopp. Som metod har jag använt mig av en litteraturstudie med två intervjuer och en mejlenkät. Med litteraturstudie avser jag här att jämföra, tolka och analysera litteratur, hemsidor och intervjusvar.