Bakgrund: Av de som drabbas av plötslig hjärtstopp utanför sjukhus överlever endast några få. För att överleva krävs snabb start av hjärt-lungräddning och att snarast komma under behandling på sjukhus. Sjuksköterskan har en betydande roll i eftervårdena att förmedla kunskap och hopp då hjärtstoppet blir en traumatisk upplevelse som kommer att påverka det dagliga livet. Syfte: Att beskriva hur personer som överlevt hjärtstopp utanför sjukhus skattar sin livskvalitet fysiskt, psykiskt och socialt. Metod: Genom ett deduktivt arbetssätt skapades en litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar utförda med kvantitativ metod. Resultat: De flesta klarade sin ADL självständigt och anpassade vardagen efter ork. Många hade en god mental funktion, men en stor del av speciellt yngre personer besvärades av oro och ångest. Socialt framkom att cirka hälften återgick till sitt arbete. Umgänge med familj och vänner samt en aktiv fritid var faktorer som påverkade livskaliteten positivt. Slutsats: Majoriteten av patienterna som överlevt plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus skattade sin livskalitet som god överlag. Detta är viktigt för sjuksköterskan att veta när hen möter dessa patienter och ävende närstående. Genom samtal kan hen förmedla kunskap och hopp om möjlighet till god livskalitet efter hjärtstopp.

Sjuksköterskan ställs inför etiska konflikter i mötet med en patient vid hjärtstopp i den prehospitala miljön. Hjärtstopp orsakas av otillräcklig cirkulation på grund av asystoli eller kammarflimmer. Tidig hjärt- och lungräddning (HLR) med god kvalitet och effektiva bröstkompressioner är livsavgörande. Sjuksköterskan ska följa en etisk kod och sjuksköterskan har ett moraliskt ansvar för att så god vård som möjligt ska ges till patienten. I den prehospitala miljön uppkommer etiska konflikter oftare än i andra vårdsituationer på grund av flera olika faktorer. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans etiska förhållningssätt vid prehospitalt hjärtstopp. Resultatet baserades på tretton vetenskapliga artiklar och delades upp i två teman: etiskt ansvar och dilemma gällande patient respektive anhöriga. För att sjuksköterskan skulle kunna förbereda sig i ambulansen var det viktigt att det fanns information om patienten och om HLR var påbörjad. De två största dilemman som sjuksköterskan upplevde var beslutet om HLR och de närståendes involvering. Sjuksköterskan kände lika stort ansvar att ta hand om patienten som ansvar att ta hand om de närstående. Konklusion och implikation av denna litteraturstudie var att sjuksköterskan ställs inför etiska dilemman vid prehospitalt hjärtstopp och måste vara förberedd på det oväntade. För att underlätta beslutet om HLR krävdes god information om patientens hälsotillstånd, planering och förberedelser inför mötet med patienten och en etisk och moralisk grundinställning hos sjuksköterskan. En möjlighet till förbättring för sjuksköterskan i ambulansen skulle kunna vara en form av journalsystem som är kopplat till sjukhusen. / The nurse is often confronted by ethical conflicts in the relationship with the patient during cardiac arrest in the prehospital environment. Cardiac arrest is caused by insufficient circulation due asystole or ventricular fibrillation. Early cardiopulmonary resuscitation (CPR) with good quality and efficient compressions are cardinal for life saving. The nurse should follow an ethical code and with a moral responsibility make sure that the best care is provided for the patient. In the prehospital environment ethical conflicts occurs more often than in other situations because of many different factors. The aim of this literature-study was to elucidate the nurse´s ethical approach during prehospital cardiac arrest. The result was based on thirteen scientific articles which were split up in two themes; ethical dilemma and responsibility towards the patient and ethical dilemma and responsibility towards the relatives. For the nurse to prepare in the Ambulance it was of importance that there was information about the patient and knowledge if CPR was started. The two biggest dilemmas for the nurse was the decision about CPR and the involvement of the relatives. The nurse felt as much responsibility to take care of the patient as the relatives. Conclusion and implication of this literature-study was that the nurse is confronted with ethical dilemmas during the out-of-Hospital Cardiac Arrest and has to be prepared for the unexpected. To facilitate the decision about CPR the nurse was required good information about the health of the patient, planning and preparing before the meeting with the patient and the nurse should have an ethical and moral basic approach. A possible improvement for the nurse in the ambulance could be a form of journal system that was linked to the hospitals.

Varje år drabbats cirka 10 000 personer av ett plötsligt hjärtstopp i Sverige och cirka 600 personer överlever. Det går inte att förutspå vem som kommer att drabbas av ett plötsligt hjärtstopp. Däremot visar statistik på att allt fler överlever ett hjärtstopp vilket betyder att sjuksköterskan får en betydande roll i det framtida vårdande av denna patientgrupp. Syftet var att studera patienters upplevelser av att ha drabbats av ett plötsligt hjärtstopp. Examensarbetet består utav fem kvalitativa samt fem kvantitativa artiklar och följer Fribergs metod för litteraturstudier. I resultatet framkom att upplevelser av en förändrad kropp var vanligt efter ett hjärtstopp. Förändringarna yttrade sig bland annat genom ångest, trötthet och minnesluckor. Det väcktes existentiella frågor hos deltagarna där meningen med livet blev mer framträdande efter att ha varit med om en nära döden upplevelse. Hjärtstoppet ledde till att det dagliga livet förändrades men vissa deltagare kunde uppskatta livet mer efter händelsen. Betydelsen av att tillhöra ett sammanhang var av stor vikt hos många deltagare. Det blev synligt att sjuksköterskan behövde arbeta utefter patientens perspektiv för att ge bekräftelse samt att i framtiden kunna tillämpa sin kunskap för att kunna ge bästa möjliga eftervård.

Bakgrund: Dödligheten vid hjärtstopp utanför sjukhus är hög och endast några få procent av de som drabbas räddas till livet. Tidig behandling är en avgörande faktor för överlevnad. Överlevnaden kan ökas markant av att människor på platsen, bystanders, ingriper med hjärt-lungräddning (HLR). Att vårda och utföra vårdhandlingar är inte exklusivt för sjuksköterskor. Vid hjärtstopp utanför sjukhus är det istället bystandern som förväntas utföra vårdhandlingen. I många fall sker dock inget ingripande trots att hjärtstoppet bevittnas och den vårdande handlingen uteblir därför. Syfte: Syftet med arbetet var att identifiera faktorer som påverkar människors vilja att ingripa vid hjärtstopp utanför sjukhus. Metod: Arbetet designades som en litteraturstudie där artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats ingick. Resultat: Resultatet baserades på potentiella bystanders antaganden av hur de skulle agera och faktiska bystanders erfarenheter av att ha agerat. Skillnader i faktorer som påverkade viljan observerades mellan dessa. Viljan påverkades till stor del av rädslor, bristande HLR-kunskaper samt scenariot kring hjärtstoppet där bland annat en familjerelation mellan den drabbade och bystandern utgjorde en påverkande faktor. Slutsats: Resultatet visar att hindrande faktorer för viljan skulle kunna påverkas positivt genom förbättrad HLR-utbildning. Klinisk betydelse: Med hjälp av identifierade faktorer kan befintlig HLR-utbildning ses över och eventuellt förbättras. Detta skulle kunna öka antalet ingripanden och därigenom överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus. / Background: The lethality is high in out-of-hospital cardiac arrests and only a few percent of the victim’s lives are saved. Early treatment is crucial for survival. People at the scene can increase the survival significantly through CPR interventions. To care and the act of caring is not exclusively for nurses. In cases of out-of-hospital cardiac arrest, the bystander could be the one that performs the act of caring. In many cases, however, no interventions are made although the arrest is witnessed and therefore no act of caring is being performed. Objective: The aim of this essay was to identify factors that influence people's willingness to intervene in out-of-hospital cardiac arrest. Method: This study was designed as a literature study and both quantitative and qualitative research articles were included in the analysis. Results: The result was based on potential bystander's assumptions of how they would act and actual bystanders experience having acted. Differences in factors affecting the willingness were observed between them. The will seemed influenced by fears, lack of CPR skills and the scenario surrounding the arrest. A family tie between the victim and the bystander appeared also as an influencing factor. Conclusion: The findings show that the non-willingness to act could be affected positively by improved CPR training. Clinical significance: In light to the identified factors, improvement of the existing CPR training and increased education could improve the probability of intervention by bystanders and out-of-hospital cardiac arrest survival.

Bakgrund: Dagligen drabbas mer än 25 personer av hjärtstopp utanför sjukhus där ungefär 500 av dessa räddas årligen. Luftvägshanteringen är en av de viktigaste faktorerna under hjärt-och lungräddning och en obehandlad hypoxi i samband med hjärtstopp ökar risken för att patienten kan erhålla neurologiska skador. Enligt Erikssons omvårdnadsteori kan olika former av lidande upplevas, men när kroppen, själen och anden är i balans uppnås hälsa. För att hantera luftvägen kan ambulanspersonal använda sig utav mask-och blåsa eller larynxmask. Endotrakeal intubation är även ett alternativ, men kräver särskild kompetens i Sverige vilken främst specialistsjuksköterska inom anestesisjukvård innehar. Studier visar på en låg procentuell framgång för antal lyckade försök gällande utövandet av endotrakeal intubation prehospitalt och att larynxmask numera används i stället av ambulanspersonalenför att den kan appliceras snabbt och enkelt. Syfte: Syftet var att belysa om förekommande luftvägshjälpmedel vid hjärtstopp utanför sjukhus kan påverka patientens utfall vid återkomst av spontan cirkulation. Metod: Litteraturöversikt med systematisk ansats. Cinahl plus och PubMed har använts som databassökning. Totalt 15 artiklar av kvantitativ metod inkluderades. Artiklarna har därefter analyserats genom integrerad analys. Resultat: De signifikanta huvudfynden som framkom med var att luftvägshantering med mask-och blåsa påvisade en hög prevalens för gynnsamt neurologiskt utfall och överlevnad medan endotrakeal intubation påvisade en högre prevalens för återgång av spontan cirkulation. Slutsats: Utifrån resultatet visade sig användning av mask-och blåsa ge mest utdelning för att uppnå ett gynnsamt neurologiskt utfall och ökad chans till överlevnad för patienten. Däremot framkom det att användning av endotrakealtub vid prehospitalt hjärtstopp medförde störst chans till återkomst av spontan cirkulation. Av de tre förekommande luftvägshjälpmedlen att använda sig av vid prehospitalt hjärtstopp kan det förekomma skillnader i utfallet för patienten. Det förekommer däremot inte tillräckligt med stora skillnader och resultatet bördärmed tolkas med försiktighet då det anses behövas fler studier inom området. / Background: Every day more than 25 people suffer from out-of hospital cardiac arrest, of which approximately 500 rescued annually. Airway management is one of the most important factors in cardiopulmonary resuscitation and an untreated hypoxia in conjunction with cardiac arrest increases the patient’s risk of receiving neurological damage. According to Eriksson's nursing theory, various forms of suffering can be experienced, and a state of health can only be achieved when the body, soul and spirit are in balance. To manage the airway, the ambulance clinician can use a bag-valve mask or laryngeal mask. Endotracheal intubation is also an alternative, but in Sweden, it requires specific competence that mainly specialist nurses in anesthesia care possess. Studies shows a low success rate regarding the practice of performing a prehospital endotracheal intubation and that laryngeal mask nowadays more used instead by ambulance staff because it’s applied quickly and easily. Aim: The purpose was to shed light on whether the available respiratory aids in out-of-hospital cardiac arrest can affect the patient outcomes on the return of spontaneous circulation. Method: Literature overview with systematic approach. Cinahl plus and PubMed has been used as database search. A total of 15 articles of quantitative method were included. The articles were analyzed through integrated analysis. Results: The significant main findings that emerged were that airway management with bag-valve mask correlated with a high prevalence for favorable neurological outcome and survival while endotracheal intubation showed a higher prevalence for return of spontaneous circulation. Conclusion: Based on the results, the use of bag-valve mask found to be the best option to achieve a favorable neurological outcome and increased chance of survival for the patient. However, the use of endotracheal tube in out-ofhospital cardiac arrest for increasing the chance of the patient regaining return of spontaneous circulation. Out of the three available airway aids to use in out-of-hospital cardiac arrest, there may be differences in the outcome for the patient. However, there are not enough significant differences, and the result therefore should be interpreted with caution as it is considered that more studies in the subject required.

En person som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus är beroende av att skyndsamt erhålla högkvalitativ hjärt-lungräddning för bästa möjliga förutsättningar till överlevnad. Bröstkompressioner behöver utföras med få avbrott för att anses högkvalitativa. Tidigare forskning indikerar att manuella bröstkompressioner kan hålla otillräcklig kvalitet. Hjälpmedel som utför mekaniska bröstkompressioner har tagits fram och utvecklats som alternativ till manuella bröstkompressioner. I Sverige har ambulanssjuksköterskor en möjlighet att använda sig av hjälpmedlet LUCAS för att utföra mekaniska bröstkompressioner. Forskning inom området har främst haft en medicinsk inriktning. Det saknas tillräcklig forskning om ambulanssjuksköterskors upplevelser i samband med hjärt- lungräddning och användande av mekaniska bröstkompressioner. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att utföra hjärt- lungräddning med det mekaniska bröstkompressionshjälpmedlet LUCAS. Studiens metod var beskrivande och utgick från en kvalitativ induktiv ansats. Urvalet var ändamålsenligt och bestod av tio sjuksköterskor med specialistutbildning med inriktning ambulanssjukvård yrkesverksamma i ett län i Mellansverige. Intervjuerna genomfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras genom en huvudkategori, tre generiska kategorier och åtta subkategorier. Ambulanssjuksköterskor upplevde att LUCAS är en omvårdnadsresurs med betydelse för personal och patient. Ambulanssjuksköterskor beskrev att övning och utbildning krävs för korrekt handhavande, att LUCAS påverkar arbetsmiljö och patientsäkerhet och att LUCAS skapar andra förutsättningar för personalen. Slutsatsen var att denna studie visade att LUCAS är ett betydelsefullt och uppskattat mekaniskt hjälpmedel bland ambulanssjuksköterskor när de utför hjärt-lungräddning utanför sjukhus. Ambulanssjuksköterskor föredrog mekaniska bröstkompressioner framför manuella bröstkompressioner trots en medvetenhet om att behandling med mekaniskt hjälpmedel enligt tidigare forskning inte kunnat påvisa någon ökad patientöverlevnad. Istället beskrev ambulanssjuksköterskor att de vid bruk av LUCAS upplevde fördelar som hade betydelse för dem och deras arbetsmiljö, fördelar som inverkade på arbetssätt och säkerhet. Bland annat kunde ambulanssjuksköterskor använda bilbälte och således färdas säkert samtidigt som patienten erhöll högkvalitativa bröstkompressioner utförda av LUCAS. Utifrån studiens resultat kan det vara av vikt att verksamheter som bedriver ambulanssjukvård tar större hänsyn till ambulanssjuksköterskors perspektiv vid implementering, utveckling och utvärdering av ett mekaniskt hjälpmedel. / A person suffering from out-of-hospital cardiac arrest is dependent on promptly receiving high qualitative cardiopulmonary resuscitation for best possible survival outcome. Chest compressions need to be performed with few interruptions to be considered of high quality. Previous research indicates that manually performed chest compressions can be of inadequate quality. Aids that perform mechanical chest compressions have been developed as an alternative to manual chest compressions. In Sweden, ambulance nurses have the possibility to use the aid LUCAS to perform mechanical chest compressions. Research in the field has mainly been having a medical focus. There is insufficient research on ambulance nurse's experiences associated with cardiopulmonary resuscitation and the use of mechanical chest compression aids. The aim of the study was to describe the ambulance nurse's experience of performing cardiac pulmonary resuscitation with the mechanical chest compression aid LUCAS. The method of the study was descriptive and based on a qualitative inductive approach. The sample was convenient and consisted of ten nurses with a specialist nursing degree focusing on ambulance care working in central Sweden. The interviews were conducted based on a semi-structured interview guide and analyzed with qualitative content analysis. The result is presented by a main category, three generic categories and eight subcategories. Ambulance nurses find that LUCAS is a nursing resource of importance for staff and patients. Ambulance nurses described that exercise and training is required for proper handling, that LUCAS affects the work environment and patient safety and that LUCAS creates other conditions for the staff. The conclusion was that this study showed that LUCAS is an important and appreciated mechanical device among ambulance nurses when performing cardiopulmonary resuscitation outside hospitals. Ambulance nurses preferred mechanical chest compressions in front of manual chest compressions despite the awareness that treatment with mechanical devices in previous research has not been able to demonstrate increased patient survival. Instead, ambulance nurses described that, when using LUCAS, they perceived benefits that were important to them and their working environment, benefits that affect working methods and safety. Among other things, ambulance nurses could use seat belts and thus travel safely while the patient received high quality chest compressions performed by LUCAS. Based on the results of the study it may be important that ambulance services pay more attention to the perspective of the ambulance nurse in the implementation, development and evaluation of a mechanical device.

Introduction: Approximately 10 000 people suffer each year from out-of-hospital cardiac arrest in Sweden. At the turn of the millennia the survival rate for out-of-hospital cardiac arrest was circa three precent and in 2022 the survival rate had increased to around eleven percent. Survivors face cognitive, psychological, and motor problems post arrest which impacts their health-related quality of life (HRQoL) – ie. their perception of their own social and physical environment and health. The research regarding HRQoL following cardiac arrest is limited. With increasing survival rates comes an increasing need for extensive research mapping the HRQoL of cardiac arrest survivors. Aim: The aim of this study was to investigate patients’ perceived health-related quality of life after surviving cardiac arrest.   Method: This study was conducted as a quantitative general literature review with an inductive content analysis. This study used articles that included the SF-36 instrument to measure the HRQoL in cardiac arrest survivors. Main- and subcategories were created based on the data extracted from the included articles. Result: Cardiac arrest patients generally experience their health-related quality of life as worse compared to the general population. Physical, psychological and social factors were identified as the main components whose effect on HRQoL was found to be the greatest. Conclusion: Cardiac arrest survivors experience a reduced HRQoL compared to the general population. The HRQoL is affected in both the psychological and physical dimensions with long term consequences. These results create a foundation for the nurse in the work to improve the HRQoL for the patient.

Bakgrund Vid ett prehospitalt hjärtstopp krävs utöver hjärt- och lungräddning med bröstkompressioner och defibrillering med hjärtstartare, även avancerad luftvägshantering för att skapa en fri luftväg vilket ambulanssjuksköterskan ansvarar för. Det finns en mängd olika luftvägshjälpmedel som ambulanssjuksköterskan kan använda sig av. För en del sjuksköterskor inom ambulanssjukvården kan en viss osäkerhet kring användningen av luftvägshjälpmedel finnas då de kan sakna rätt kompetens, utbildning eller ej fått tillräcklig träning i användandet för att utföra det på ett patientsäkert sätt.   Syfte Syftet med denna studie var att jämföra prehospitala luftvägshjälpmedel vid hjärtstopp utanför sjukhus i förhållande till överlevnad.   Metod Studien är en litteraturöversikt med kvantitativ ansats. Studien genomfördes genom en systematisk sökning av vetenskapliga artiklar vilka har jämfört olika luftvägshjälpmedel vid prehospitala hjärtstopp. Databaser som PubMed och CINAHL har främst använts. De utvalda artiklarna har kvalitetsgranskat.   Resultat Två huvudfynd framkom där mask- och blåsa var korrelerad till högre prevalens av överlevnad och där endotracheal intubering var korrelerad till högre prevalens att uppnå återkomst av spontan cirkulation.   Slutsats Av de inkluderade artiklarna visar resultatet på att mask- och blåsa är bästa alternativet för överlevnad och att endotracheal intubering är bästa alternativet för att uppnå återkomst av spontan cirkulation under ett prehospitalt hjärtstopp. Dock bör slutsatsen tas med försiktighet då resultaten kan skilja sig och bero på en mängd olika faktorer som skiljer sig åt i de olika studierna. / Background In addition to cardiac and pulmonary rescue with chest compressions and defibrillation with defibrillator, pre-hospital cardiac arrest also requires advanced airway management to create a clear airway for which the ambulance nurse is responsible. There are a variety of respiratory aids that the ambulance nurse can use. For some nurses in ambulance care, there may be some uncertainty about the use of respiratory aids as they may lack the right skills, education or have not received sufficient training in the use of it to perform it in a patient-safe manner.   Aim The purpose of this study was to compare prehospital airway aids in cardiac arrest outside of hospital in relation to survival.   Method The study is a literature review with a quantitative approach. The study was conducted through a systematic search of scientific articles comparing different respiratory aids at prehospital cardiac arrest. Databases such as PubMed and CINAHL have mainly been used. The selected articles have been quality checked.   Results Two main findings emerged where bag valve mask was correlated to higher prevalence to survival and where endotracheal intubation was correlated to higher prevalence to achieve return of spontaneous circulation.    Conclusion Of the included articles, the results indicate that bag valve mask is the best option for survival and that endotracheal intubation is the best option for achieving return of spontaneous circulation during a prehospital cardiac arrest. However, the conclusion should be taken with caution as the results may differ and depend on a variety of factors that differ in the different studies.