Bakgrund: Inom neonatalvård vårdas sjuka och för tidigt födda barn med varierande vårdbehov. För att främja anknytning och välbefinnande är hud-mot-hud och familjecenterad omvårdnad en central del inom neonatalvården. Hud-mot-hud har flera fördelar för barnet och föräldern men respiratorvård kan vara en utmanande faktor för att möjliggöra denna typ av vård på ett tryggt och säkert sätt.  Syfte: Var att beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda hud-mot-hud vid respiratorvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats utfördes. Elva barnsjuksköterskor med erfarenhet av neonatal intensivvård och respiratorvård vid fem olika neonatalavdelningar deltog. Semistrukturerade intervjuer genomfördes via videosamtal och granskades enligt kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).  Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre generiska kategorier: Att vårda hud-mot-hud vid respiratorvård och dess positiva effekter, Att vårda hud-mot-hud medför utmaningar, Att använda strategier för att möjliggöra hud-mot-hud. Barnsjuksköterskorna strävade för att vårda hud-mot-hud vid respiratorvård. Deras erfarenhet var att vårdmiljön var av betydelse samt att förflyttningen var en utmanande faktor. Med strategier och erfarenhet upplevde de att de etablerade en säker och trygg vård hud-mot-hud.  Slutsats:  Med vetskap om fördelarna med hud-mot-hud har barnsjuksköterskorna en viktig del i att främja hud-mot-hud i den neonatala intensivvården. Genom inarbetade rutiner för hud-mot-hud som bidrar till en trygg och säker vård är det betydelsefullt att ytterligare neonatalavdelningar tar del av detta för att alla barn ska få lika och rättvis vård i Sverige. / Background: Children who are born prematurely or sick have different needs of care in the neonatal unit. To promote attachment and well-being, skin-to-skin contact as well as family centered care are important. Skin-to-skin contact has several advantages for the newborn and the parents, but respiratory care can be a challenging factor to enable this type of care in a safe and secure way.  Aim: Was to describe pediatric nurses' experiences of providing skin-to-skin care during respiratory care.  Method: Qualitative interview study with an inductive approach. Five neonatal units participated, involving 11 pediatric nurses with experience in neonatal intensive care and respiratory care. Semi-structured interviews were conducted through video calls and analysis using qualitative manifest content according to Graneheim and Lundman (2004).  Result: The content analysis results in three generic categories: Skin-to-skin care with respiratory care and the positive outcomes, Skin-to-skin care involves challengers, Employing strategies to enable skin-to-skin care. The pediatric nurses aimed to provide skin-to-skin care during respiratory care. Their experience was that the environment was significant, and that mobility was a challenging factor. With strategies and experience, they felt that they established a safe and secure skin-to-skin treatment. Conclusion: With an understanding of the benefits of skin-to-skin contact, pediatric nurses have an important part in promoting it in neonatal intensive care. With incorporated routines for skin-to-skin that can contribute to a safe and secure care, it is significant that further neonatal units take part so that all newborns get the same care in Sweden overall.

Studier har visat att hud-mot-hud har flera positiva effekter för modern och det nyfödda barnet. Trots detta upplever barnmorskor hinder för kontinuerlig hud-mot-hud under föräldraparens BB-vistelse.  Syftet med arbetet var att beskriva barnmorskors tankar kring hinder och möjligheter för kontinuerlig hud-mot-hud på barnbördshus (BB). Forskning finns om hud-mot-hud men inga specifika studier om barnmorskors tankar kring vilka hinder och möjligheter som finns för kontinuerlig hud-mot-hud under BB-vistelsen.  En intervjustudie utfördes och materialet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys för att lyfta fram de viktigaste aspekterna. Resultatet som framkom belyser barnmorskors tankar om hinder och möjligheter vid implementering av kontinuerlig hud-mot-hud under barnets första dygn på BB. Resultatet av studien visade att barnmorskorna största hinder var brist på riktlinjer, förekomsten av barnsängar, bristande föräldrainformation, platsbrist, samt föräldrarnas kulturella bakgrund och personalens attityder. De möjligheter som lyftes fram var enkelrum, bärhjälpmedel såsom tubtopp eller bärsjal, samt att utbilda föräldrarna under graviditeten. Vårdhandlingen införlivas lättast om de blivande föräldrar deltar i förberedande föräldrakurser under graviditeten, samt att personalen är välutbildade och uppmuntrar till hud-mot-hud. / Studies have shown that skin-to-skin care has several positive effects for both the mother and the newborn. Despite this, midwifes experience that it can be difficult to get parents to implement the skin-to-skin care continuously during its stay the maternity ward.  The aim of the thesis is to describe midwives’ thoughts on the obstacles and opportunities for continuous skin-to-skin care at the maternity ward. There are studies on skin-to-skin care but no specific studies regarding midwives’ thoughts on the obstacles and opportunities for continuous skin-to-skin care during maternity stay. An interview study was conducted, and the material was processed using qualitative content analysis to highlight the main points. The result highlighted midwives’ thoughts on the obstacles and opportunities in the implementation of continuous skin-to-skin contact during the child's first days in the maternity ward. The results of the study showed that midwives biggest obstacles are the hospital baby beds, as well as lack of guidelines, parental information, private rooms, and the parents' cultural background and the staff attitudes. The opportunities that arouse were private rooms, aids such as tube tops or slings, and prenatal parental training during pregnancy. Skin-to-skin care can most easily be implemented when parents participate in preparatory parenting training, and when the staff is well trained and encourage implementing skin-to-skin care.

Introduction: Close emotional bands develop between mother and child and begin already during pregnancy, several factors affect how this band develops. Fetal life and the first few hours after childbirth are important for the infant's emotional development. Purpose: The purpose of this study is to investigate how midwives in post-natal care pay attention to emotional reactions in the mother, which these reactions are and how the midwives consider themselves to promote the relationship between mother and child. Issues: How do midwives describe that they pay attention to emotional reactions in the mother after childbirth, and what reactions are described? And how do midwives describe that they are working to promote the relationship between mother and child during the aftercare? Method: Five midwives working in the aftercare were interviewed based on a qualitative approach. The data collection method that has been used for this study is a semi-structured interview. The study material has been processed using an inductive thematic analysis. Result: What appears in the study is that midwives find it central to identify the woman's way of thinking about the child's needs and her ability to interpret the child's signals. The participants pay particular attention to those women where the emotional stress has been great after giving birth and can be assumed to need support. Discussion: Most studies and literature support what emerged from this study on the midwives' knowledge and experience about emotional reactions and its influence on the relationship between mother children. The mother's care for the child's needs and the midwife's work in promoting the relationship between these two can be interpreted as the concept of mentalization. / Inledning: Nära känslomässiga band utvecklas mellan mor och barn och påbörjas redan under graviditeten, flertalet faktorer påverkar hur detta band utvecklas. Fosterlivet och de första timmarna efter förlossningen är av betydelse för spädbarnets känslomässiga utveckling. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur barnmorskor inom eftervården uppmärksammar känslomässiga reaktioner hos modern, vilka dessa reaktioner är och hur barnmorskorna anser sig främja relationen mellan mor och barn. Frågeställningar: Hur beskriver barnmorskorna att de uppmärksammar känslomässiga reaktioner hos modern efter förlossningen, och vilka reaktioner beskrivs? Samt hur beskriver barnmorskorna att de arbetar för att främja relationen mellan mor och barn under eftervården? Metod: Fem barnmorskor verksamma inom eftervården intervjuades utifrån en kvalitativ ansats. Datainsamlingsmetod som har används för denna studie är en semistrukturerad intervju. Studiens material har bearbetas med hjälp av en induktiv tematisk analys. Resultat: Det som framkommer i studien är att barnmorskorna finner centralt att identifiera är kvinnans sätt att tänka om barnets behov och hennes förmåga att tolka barnets signaler. Deltagarna uppmärksammar särskilt de kvinnor där den känslomässiga påfrestningen har varit stor efter förlossningen och kan antas behöva stöd. Diskussion: Flertalet studier samt litteratur stödjer det som framkom i denna studie om barnmorskornas kunskap och erfarenhet om känslomässiga reaktioner och dess påverkan på relationen mellan mor barn. Moderns omsorg om barnets behov samt barnmorskans arbete i att främja relationen mellan dessa två kan tolkas till begreppet mentalisering.

Bakgrund: Nollseparation har ingen tydlig definition och tycks vara ett relativt nytt begrepp som används inom förlossnings- och eftervården. Det framgår tydliga riktlinjer om att barnet ska ligga hud mot hud med sin moder efter förlossningen. Men i vissa fall separeras modern och barnet av olika anledningar. Barnmorskan har en central roll i vården av nyförlösta kvinnor och deras nyfödda barn.Syfte: Syftet med studien var att analysera och definiera begreppet nollseparation mellan förälder och nyfött barn ur ett barnmorskeperspektiv.Metod: En begreppsanalys baserad på en hybridmodell. Hybridmodellen är uppdelad i en teoretisk fas med litteratursökning, en fältstudiefas baserad på intervjuer av sex kliniskt verksamma barnmorskor samt en sammanfattande syntetiseringsfas.Resultat: Nollseparation är likställt med; hud mot hud-kontakt, att alltid ha en förälder närvarande, att familjen ska få vara tillsammans samt att samarbete mellan olika vårdinstanser för att bedriva samvård krävs för att upprätthålla nollseparationen. Barnmorskan får en betydelsefull nyckelfunktion i upprätthållandet av nollseparation.Slutsats: Nollseparation är ett paraplybegrepp som involverar hud mot hud-kontakt, förälders närvaro, att familjen ska få vara tillsammans, att det ska finnas en fungerande samvård mellan olika instanser samt att det ingår i barnmorskans arbetsuppgifter att främja nollseparation.Klinisk tillämpbarhet: Resultatet från detta examensarbete kan komma till nytta inom förlossnings- och eftervården, men kompetensen behöver även ökas inom andra instanser i sjukvården som kan komma i kontakt med nyfödda barn och deras föräldrar. / Background: Zero-separation has no distinct definition and appears to be a relatively new concept used in delivery- and postpartum care. There are obvious guidelines that the child should be skin-to-skin with the mother after birth. But in some cases the mother and child are separated for different reasons. The midwife has a central part in the care of emergent mothers’ and their newborn children.Aim: The aim in this study was to analyze and define the concept of zero-separation between parent and infant from a midwifes’ perspective.Method: A concept analysis based on a hybridmodel. The hybrilmodel is divided into a theoretical phase with literature search, a field study phase based on interviews with six clinically active midwives and a summary synthesis phase.Results: Zero-separation is equated with; skin-to-skin, always have a parent present, the family being together always and that couplet care is needed to maintain zero-separation. The midwife has a significant keyrole in maintaining zero-separation. Conclusion: Zero-separation is an umbrellaconcept which involves skin-to-skin, parental presence, that the family should be allowed to be together, a functioning couplet care between different instances and that maintaining zero-separation is a part of the midwifes’ assignments.Clinical application: The results from this study can be useful in delivery- and aftercare, but the competence needs to be increased in other instances in healthcare that may come in contact with newborn children and their parents.