Det finns mycket forskning om fördelarna med hud mot hud som vårdform för barn som vårdas på neonatalavdelningar. Några av fördelarna är bättre saturation, stabilare temperatur och hjärtfrekvens samt att det blir lättare för barn och föräldrar att knyta an till varandra. Många av de studier som är gjorda visar fördelar för barnet eller föräldrarnas sida, det finns däremot inte så mycket forskning kring barnsjuksköterskans upplevelse av hud mot hud som vårdform. Syftet med denna studie var att lyfta fram barnsjuksköterskans upplevelse av att vårda barn hud mot hud. Barnsjuksköterskor eller specialistsjuksköterskor med minst fyra års erfarenhet av neonatalvård har intervjuats och resultatet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Analysen genererade till tre kategorier Kunna förmedla trygghet, Erfarenhetens betydelse och Förflyttningar av neonatalbarn – ett riskmoment. Resultatet visar att barnsjuksköterskor eller specialistsjuksköterskor är positiva till vårdformen men att det finns tillfällen då hud mot hud inte är lämplig exempelvis när barnet är ostabilt eller erfaren personal saknas. Vid förflyttningar av underburna barn på neonatalavdelningar behöver den personal som är med vid flytten erfarenhet, framför allt hos de barn som är intuberade. Det framkommer också hur viktigt det är med ett bra samarbete mellan kollegor samt en god relation med föräldrarna.

I Sverige har barnmorskan ett eget ansvar att handlägga den normala förlossningen samt värna om det normala barnafödandet.  Enligt riktlinjer både internationellt och nationellt är det övergripande målet med förlossningsvården att mamma och barn skall må bra och att förlossningen handläggs med så få interventioner som möjligt. Flera studier visar att interventioner under förlossning ökar och att förlossningsvården bara till viss del utgår från den evidens som finns kring normal förlossning. Syftet med studien var att undersöka handläggning av normal förlossning med hjälp av instrumentet Bologna Score. En prospektiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats har använts. Nitton barnmorskestudenter på ett lärosäte i Västsverige fick efter varje förlossning de medverkat vid fylla i ett frågeformulär med instrumentet Bologna Score som skattar hur normal förlossning handläggs. Frågeformuläret är testat och validerat och har använts i tidigare studier. Resultatet visar att 20,3 % av alla förlossningar i föreliggande studie fick 5 poäng på Bologna Score, vilket indikerar att dessa förlossningen handlagts med aktuell evidens. Medelvärdet på Bologna Score var 3,73 poäng. Trots det låga resultatet på Bologna Score så bedömdes 73,8 % av förlossningarna som normala av barnmorskestudenterna.  Resultatet indikerar att handläggningen av förlossningarna inte till fullo utgår från den evidens som finns. Vidare framkom att det är möjligt att Bologna Score inte är tillräckligt specifikt för att särskilja de förlossningar som avses att analyseras. Resultatet visar också på signifikanta skillnader mellan olika förlossningsklinikers handläggning av normal förlossning.

Kängurumetoden är idag en relativt okänd metod trots att den funnits sedan en tid tillbaka. På en neonatalavdelning behandlas barn som är födda för tidigt och sjuka fullgångna barn. Det är på dessa avdelningar som kängurumetoden används. Bristen på sjuksköterskor undgår ingen och idag arbetar många grundutbildade sjuksköterskor på neonatalavdelningar. För att dessa sjuksköterskor ska få en bättre kompetens så bör de veta att föräldrar som använt sig av metoden har olika erfarenheter och upplevelser; att det är föräldrarnas och barnets hälsa och välmående som går i första hand. Syftet med studien är att beskriva skandinaviska föräldrars upplevelse av att använda kängurumetoden. Genom mer kunskap och förståelse kan sjuksköterskan bidra till hälsa och välbefinnande hos många nyblivna föräldrar som haft en tuff start efter förlossningen och hamnat på sjukhus. Studien som gjorts är en litteraturöversikt utarbetad efter Fribergs modell. Totalt åtta artiklar är granskade och analyserade, genom dessa kunde fyra huvudteman urskiljas; Anknytning - Att lära känna sitt barn, Att bli förälder, Processen och En lugn stund. Genom att få ta del av information och få prova att själva använda kängurumetoden kan föräldrarna få chansen att se vilka fördelar och negativa aspekter metoden för med sig. Vikten av stöd från sjuksköterskan och att få en individanpassad vård genom kängurumetoden diskuteras i denna kandidatuppsats. Även hur metodens och sjuksköterskans roll kan kopplas till hållbar utveckling och på vilket sätt de bidrar hälsofrämjande.

Tio procent av alla barn som föds i Sverige vårdas på neonatalavdelning. Där arbetar barnsjuksköterskor med särskild kompetens inom barn- och barnsjukvård med en viktig roll att stärka barns rätt till hälsa och föräldrarnas delaktighet i vården. Hud-mot-hud är en omvårdnadsmetod som har visat sig ge många fördelar för barnen. Samtidigt har utmaningar identifierats kring hur hud-mot-hud kan genomföras på bästa sätt och att barnsjuksköterskors uppfattningar och attityder kan påverka resultatet. Syftet med studien var att beskriva barnsjuksköterskors uppfattningar om och attityder till att vårda hud-mot-hud på neonatalavdelning. Sex intervjuer med sjuksköterskor har genomförts via digitala videoverktyg. Resultatet visade att barnsjuksköterskor är positivt inställda till att vårda hud-mot hud. De anser att det är det viktigaste föräldrarna kan göra för sitt barn och ser det som sitt ansvar att göra dem delaktiga i vården och stötta dem så att anknytningen främjas. Diskussion har förts utifrån hur det är att vårda de mycket för tidigt födda och svårast sjuka barnen, vad hud-mot-hud betyder för anknytningen och familjecentrerad vård. Slutsatsen blir att barnsjuksköterskor med sin unika kompetens kan stärka föräldrarna i hud-mot-hud-vården så att barnens hälsa främjas.

<p><em>Aim: </em>Compare occurrences of first-time-events reported by mothers and fathers with children at high tech NICU according to kangaroo-mother-care method in two university hospitals.</p><p> </p><p><em>Method: </em>Descriptive, quantitative design. Fourty-five couples of parents, with premature children born and cared for at university hospitals in Uppsala or Örebro, answered questionnaires about first-time-events: interaction-events, measures-of-care-events and sleeping-place-events.</p><p> </p><p><em>Results:</em> All differences regarding the children’s age at first-time-events showed Uppsala-children to be younger than Örebro-children. Interaction-events were reported first in children’s lives, measures-of-care-events and sleeping-place-events later. Children in Uppsala were younger (postnatally) at all three types of first-time-events, and less mature than Örebro-children (lower postmenstrual age), at measures-of-care-events and sleeping-place-events, but not interaction-events. Differences between mothers and fathers appeared regarding interaction and measures-of-care, but not sleeping-place.</p><p><em> </em></p><p><em>Conclusion:</em> Differences in interaction-events parent/child appeared postnatally but not postmenstrually, because postmenstrual age measures in weeks- a measure too rough when interaction was reported to happen during the first hours/days.</p><p> </p><p>Why Uppsala-children were younger than Örebro-children at first-time-events, is probably because Uppsala has a more developed KMC-care than Örebro.</p><p> </p><p>Why Uppsala-children were younger than Örebro-children at first-time-events between father/child, but not mother/child is likely because Uppsala’s KMC-care is more developed and fathers receive more support there than in Örebro.</p>

Aim: Compare occurrences of first-time-events reported by mothers and fathers with children at high tech NICU according to kangaroo-mother-care method in two university hospitals.   Method: Descriptive, quantitative design. Fourty-five couples of parents, with premature children born and cared for at university hospitals in Uppsala or Örebro, answered questionnaires about first-time-events: interaction-events, measures-of-care-events and sleeping-place-events.   Results: All differences regarding the children’s age at first-time-events showed Uppsala-children to be younger than Örebro-children. Interaction-events were reported first in children’s lives, measures-of-care-events and sleeping-place-events later. Children in Uppsala were younger (postnatally) at all three types of first-time-events, and less mature than Örebro-children (lower postmenstrual age), at measures-of-care-events and sleeping-place-events, but not interaction-events. Differences between mothers and fathers appeared regarding interaction and measures-of-care, but not sleeping-place.   Conclusion: Differences in interaction-events parent/child appeared postnatally but not postmenstrually, because postmenstrual age measures in weeks- a measure too rough when interaction was reported to happen during the first hours/days.   Why Uppsala-children were younger than Örebro-children at first-time-events, is probably because Uppsala has a more developed KMC-care than Örebro.   Why Uppsala-children were younger than Örebro-children at first-time-events between father/child, but not mother/child is likely because Uppsala’s KMC-care is more developed and fathers receive more support there than in Örebro.

Bakgrund: Hälsofördelarna med amning är flera och trots att de flesta gravida önskar amma sitt barn, fortsätter amningen under barnets första levnadsmånader att minska. Forskningen visar att kvinnor med en negativ amningsupplevelse har en högre risk att avsluta amningen tidigare än önskat. Syfte: Att undersöka om upplevelsen innan och under amning påverkas positivt av ett förstärkt amningsstöd, under barnets första levnadsveckor. Metod: Insamlad data från en kvantitativ tvärsnittsstudie med numeriska enkäter har använts. Mammor från två olika grupper, en som har fått sedvanlig vård och en som har fått ett utökat amningsstöd, har fått svara på en enkät som mäter känslor vid amning samt smärta vid amning på en sjugradig Likertskala. Resultat: Ur den större studien med 517 kvinnor svarade 200 på enkäten om amningsupplevelse. Resultatet visade ingen skillnad mellan grupperna i vare sig upplevelse inför och under amning eller i smärta. Vid skattning av känslor inför amning var medelvärdet 5,71 för baslinjegruppen och 5,81 för interventionsgruppen medan det under amningen var 5,85 respektive 5,9. Smärtskattningen inför amningen var 5 i baslinjegruppen och 5,31 i interventionsgruppen medan den under amningen var 4,69 respektive 5,26. Majoriteten i båda grupperna hade fått barnet hud-mot-hud direkt efter födseln och ammade inom två timmar. Omkring en tredjedel av kvinnorna i båda grupperna hade fått handgriplig amningshjälp. Slutsats: Det var ingen skillnad i hur grupperna upplevde amningstillfällena under barnets nyföddhetsperiod, trots implementeringen av ett utvecklat amningsstöd. De flesta hade fått stöd till en god amningsstart i båda grupperna men trots det hade ungefär en tredjedel av kvinnorna i båda grupperna fått handgriplig amningshjälp, vilken är en form av stöd som bör undvikas.

Bakgrund: Känguruvård är en typ av vård som används hos för tidigt födda eller sjuka barn. Metoden utgörs av tre delar: förlängd hud-mot-hud-kontakt, strävan efter exklusivt födointag av bröstmjölk samt strävan efter en tidig hemgång eller förflyttning till lägre vårdnivå. Kängurumetoden har visat sig ha många positiva effekter varpå metoden idag är rekommenderad att initieras en timme efter födseln. Föräldrarna har en viktig roll i känguruvården vilket gör det relevant att undersöka deras upplevelser av behandlingsmetoden för att den ska kunna optimeras.  Syfte: Syftet var att undersöka föräldrars upplevelser av att vårda sitt barn med känguruvård på neonatalavdelningar. Metod: Kvalitativ, deskriptiv litteraturstudie. Tio artiklar inkluderades i resultatet. Huvudresultat: Resultatet från litteraturstudien delades in i två huvudkategorier; (i) barriärer för att utföra känguruvård och (ii) emotionella upplevelser. Resultatet var övervägande positivt där föräldrarna upplevde ett ökat självförtroende, en märkbar trygghet hos barnet samt en ökad anknytning mellan barn och förälder. Även barriärer för att utföra känguruvården framkom. Dessa utgjordes av sjukhusmiljön, personalens attityder, livet utanför samt hälsan hos mamman.  Slutsats: Föräldrarnas upplevelser av känguruvård var övervägande positiva där de beskrev att behandlingsmetoden var något som stärkte dem emotionellt. Det framkom dock även hinder i samband med utförandet av känguruvård vilket innebär att en utvecklingspotential för behandlingsmetoden finns. I sjukvården och som sjuksköterska är det därför viktigt att lyssna på föräldrarnas upplevelser och åsikter för att uppnå en positiv utveckling inom känguruvården.  Nyckelord: Känguruvård, föräldrar, upplevelser, prematur, hud-mot-hud. / Background: Kangaroo mother care is a method used for premature or sick children. The method contains three parts: extended skin-to-skin contact, an aim for exclusive food intake of breast milk, as well as an aspiration for an early departure home or a transfer to a lower level of care. The kangaroo mother care has indicated several positive effects and is therefore currently recommended to be initiated within an hour post labor. The parents play a crucial part in the kangaroo mother care making it relevant to examine their experiences of the method of treatment to enable optimization of it.  Aim: The aim was to examine the parental experiences by caring for their newborn children with kangaroo mother care in the neonatal intensive care unit. Method: Qualitative, descriptive literature study. Ten articles were included in the result. Main findings: The result from the literature study were divided into two main categories; (i) barriers to execute kangaroo mother care and (ii) emotional experiences. The result was predominantly positive as the parents experienced an increased self-esteem, a noticeable sense of security of the child and an increased attachment bond between child and parent. Barriers to perform kangaroo mother care also emerged. These were constituted by the hospital environment, the attitude of staff, life outside the hospital and the mother’s health. Conclusion: The parental experiences of kangaroo mother care were predominantly positive as they expressed a feeling of an increased emotional strength due to the method of treatment. However, barriers to execute kangaroo mother care were also presented which indicates a potential for further development of the method. Within health care and as a nurse it is therefore important to listen to parents voicing their experiences and opinions in order to achieve a positive development of kangaroo mother care.  Keywords: Kangaroo care, parents, experiences, premature, skin-to-skin.

Bakgrund: Det finns stora fördelar för både barn och föräldrar med vård hud-mot-hud. I akuta situationer har det länge varit norm med separation, trots en strävan efter nollseparation inom förlossnings- och eftervården.  Syfte: Att undersöka barnmorskors erfarenheter och tankar kring akut omhändertagande av nyfödda barn hud-mot-hud med modern inne på förlossningsrum.  Metod: Kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer med nio barnmorskor med erfarenhet av akut omhändertagande av nyfött barn hud-mot-hud med modern. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre kategorier: en strävan att inte skilja mor och barn åt, omgivande faktorer samt individuella förutsättningar hos den enskilda barnmorskan. Barnmorskorna som intervjuades upplevde att arbetssättet med neopelare gav fördelar för både barn och föräldrar i form av möjlighet till nollseparation, hud-mot-hud och sen avnavling. För att kunna använda arbetssättet i en högre omfattning och med mer trygghet krävs mer träning. Arbetssättet upplevdes generellt ta mer plats jämfört med barnbord och krävde mer anpassning av barnmorskorna. Det upplevdes vara svårare att optimera barnets position vid ventilering. Vid mycket dåliga barn ansågs barnbordet nödvändigt.  Slutsats: Den generella uppfattningen var att arbetssättet med neopelaren var fördelaktigt och kunde utvecklas för användning i högre grad. Barnmorskorna hade en gemensam strävan efter nollseparation. Studiens resultat överensstämmer med tidigare forskning kring vinster med nollseparation och värdet av löpande utbildning för personal. Vidare forskning i ämnet kan ge ökad kunskap hos vårdpersonal vilket i framtiden kan hjälpa i arbetet med minskad separation. / Background: Both parent and infant enjoy many benefits from skin-to-skin care. The norm has previously been to separate the mother and infant in emergency situations, even though there is a consensus to strive for zero-separation during birth and postpartum care.  Aim: To explore midwives’ experiences about resuscitation of newborn infants skin-to-skin to the mother in the birthing room.   Method: A qualitative design. Semi structured interviews with nine midwives with experience of emergency care of newborn infants skin-to-skin. Data was analyzed with a qualitative content analysis.  Results: The content analysis resulted in three categories: a strive to not separate mother and infant, surrounding factors and individual prerequisites of the midwife. The midwives experienced benefits in the form of ability to practice zero separation, skin-to-skin and late cord clamping. More practice is needed to expand the use of the work procedure and sense of security. It was perceived as more space consuming and demanded adaptation. It was more difficult to optimize the infant’s position during ventilation. A separation was perceived as necessary when taking care of very sick infants.  Conclusion: The general comprehension was that the work procedure was beneficial and there was room for improvement. The midwives had a mutual strive for zero separation. The results of the study are consistent with earlier studies about the benefits of zero separation and continuous education for health workers. More studies on the topic can increase awareness among health workers, which in turn can help to reduce separation.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Kängurumetoden, även kallat Kangaroo Mother Care (KMC) är en omvårdnadsmetod som främjar hudkontakten mellan förälder och barn, särskilt prematura eller underviktiga. KMC har positiva effekter för både föräldrar och barn. Därför är det väsentligt att ta reda på föräldrars upplevelse av KMC för att kunna optimera vården då metoden är essentiell för det nyfödda barnet.  Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka föräldrars upplevelser av kängurumetoden med barn som vårdas på neonatalavdelningen.  Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design där 10 kvalitativa artiklar samlades in från databaserna PubMed och Cinahl.  Resultat: Föräldrars upplevelse av KMC uttrycktes i fyra kategorier och åtta subkategorier. Kategorierna som presenteras är Insikten om att ha blivit förälder, Emotionell upplevelse av kängurumetoden hos föräldrarna, Växande ansvar som förälder och Kommunikation med vårdpersonal under KMC. Upplevelsen av KMC var i helhet positiv, inklusive ökad lycka och lugn men även negativa upplevelser av KMC uttrycktes, såsom rädsla för att skada sitt barn och att kommunikationen med vårdpersonalen var påverkad.  Slutsats: Resultaten visar en mångfald av mestadels positiva men även negativa erfarenheter, däribland; förstärkt föräldraroll, ökad känsla av kompetens och ansvar för barnet. KMC kunde ge känslan av att känna sig som ett verktyg, men deltagandet i vården möjliggör för föräldrar att känna sig betydelsefulla vilket gör en positiv skillnad för sitt barn. Genom att lyssna på och integrera föräldrarnas perspektiv kan neonatalvården fortsätta att utvecklas och anpassas för att möta både barnets och föräldrarnas behov. / ABSTRACT Background: Kangaroo method, also called Kangaroo Mother Care (KMC) is a nursing method that promotes skin-to-skin contact between parent and child, especially for children born prematurely or underweight. KMC has positive effects for both parent and child. Therefore, it is important to find out parents' experience of KMC to optimize the care as the method is essential for the newborn child. Aim: The purpose was to investigate parents’ experience of Kangaroo Mother care with children in the neonatal unit. Method: A literature review with qualitative design where 10 qualitative articles were collected in databases PubMed and Cinahl.  Results: Parents' experience of KMC was expressed in four categories and eight subcategories that answered the purpose of this literature review. The categories presented are The realization that one has become a parent, Emotional experience of the kangaroo method by the parents, Increasing parental responsibility and Communication with healthcare staff during KMC. The experience of KMC was overall positive, including increased happiness and calmness but also negative experiences of KMC, such as fear of harming their child and that communication with healthcare professionals was affected. Conclusion: The results show a diversity of mostly positive but also negative experiences, including; strengthened parental role, increased sense of competence and responsibility for the child. KMC could give a sense of being used as a device, but participating in the care enables parents to feel meaningful for their child. By listening to parents' perspectives, neonatal care can continue to develop and adapt to meet needs of both children and parents