<p>Syftet med denna studie är att undersöka var, när och hur Marte meometoden används i samspelsbehandling. Resultatet bygger dels på enkät ställd till medlemmar i Marte meoföreningen, dels på intervjuer med fyra Marte meoterapeuter. Enkäten visade att Marte meo används på olika platser i landet, inom olika verksamheter och av många yrkeskategorier, främst socionomer och pedagoger. Metoden kombineras med andra metoder och interventioner, oftast samtal. Marte meobehandlingen anpassas efter det enskilda barnets behov och interventionerna modifieras efter barnets utvecklingsnivå. Metodens fördelar anges av de intervjuade vara att den är konkret och har fokus på barnet. Möjligheten att tillämpa ”the three r´s” enligt Sameroffs modell för Marte meobehandling diskuteras. Målet i behandlingen är att öka förälderns lyhördhet för barnets signaler. Positivt behandlingsresultat genom Marte meobehandlingen beskrivs utifrån intersubjektiva processer. Bildens betydelse i förändringsarbetet lyfts fram som bidragande till att nå djupare nivåer. Angelägen fortsatt forskning är att se hur olika faktorer runt barnet påverkar samspelet och hur samspelet inverkar på mentaliseringsförmågan. Fördjupade undersökningar om hur det triadiska samspelet ser ut skulle kunna bidra till kunskapsutveckling. Utprovade mätmetoder, exempelvis för att värdera samspelets kvalitet, underlättar forskning.</p>

<p>Syftet med denna studie var att undersöka huruvida små barns relationer till föräldrar och kamrater hänger samman med olika typer av aggressivitet. Könsskillnader i aggressivitetstyper och deras kopplingar till relationer undersöktes. Målgruppen i studien var 200 tre- till femåriga barn vid 12 förskolor i en svensk stad. Skattningar gjordes av föräldrar och förskollärare. Det fanns ett samband mellan ett barns aggressivitet och han/hennes relationer till föräldrar och kamrater. Föräldrarnas skattningar av aggressivitet var dock inte relaterade till lärarnas skattningar av barnets relationer, och lärarnas skattningar av aggressivitet var inte relaterade till föräldrarnas skattningar av barnets relationer. Resultatet visar att några generella könsskillnader i kopplingen mellan aggressivitet och relationer inte finns.</p> / <p>The purpose of this study was to see whether young children’s relationships to parents and peers are connected with different types of aggression. Gender differences in types of aggression and their associations with relationships were examined. The target group in the study was 200 three- to five year olds in twelve preschools in a Swedish city. The ratings were done by parents and preschool teachers. There was an association between a child’s aggression and his/her relations to parents and peers. Parents’ ratings of aggression were not related to teacher’s ratings of the child’s relations, and teachers’ ratings of aggression were not related to parent’s ratings of the child’s relations. The results show that there are no general gender differences in the connection between aggression and relations.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka var, när och hur Marte meometoden används i samspelsbehandling. Resultatet bygger dels på enkät ställd till medlemmar i Marte meoföreningen, dels på intervjuer med fyra Marte meoterapeuter. Enkäten visade att Marte meo används på olika platser i landet, inom olika verksamheter och av många yrkeskategorier, främst socionomer och pedagoger. Metoden kombineras med andra metoder och interventioner, oftast samtal. Marte meobehandlingen anpassas efter det enskilda barnets behov och interventionerna modifieras efter barnets utvecklingsnivå. Metodens fördelar anges av de intervjuade vara att den är konkret och har fokus på barnet. Möjligheten att tillämpa ”the three r´s” enligt Sameroffs modell för Marte meobehandling diskuteras. Målet i behandlingen är att öka förälderns lyhördhet för barnets signaler. Positivt behandlingsresultat genom Marte meobehandlingen beskrivs utifrån intersubjektiva processer. Bildens betydelse i förändringsarbetet lyfts fram som bidragande till att nå djupare nivåer. Angelägen fortsatt forskning är att se hur olika faktorer runt barnet påverkar samspelet och hur samspelet inverkar på mentaliseringsförmågan. Fördjupade undersökningar om hur det triadiska samspelet ser ut skulle kunna bidra till kunskapsutveckling. Utprovade mätmetoder, exempelvis för att värdera samspelets kvalitet, underlättar forskning.

Syftet med denna studie var att undersöka huruvida små barns relationer till föräldrar och kamrater hänger samman med olika typer av aggressivitet. Könsskillnader i aggressivitetstyper och deras kopplingar till relationer undersöktes. Målgruppen i studien var 200 tre- till femåriga barn vid 12 förskolor i en svensk stad. Skattningar gjordes av föräldrar och förskollärare. Det fanns ett samband mellan ett barns aggressivitet och han/hennes relationer till föräldrar och kamrater. Föräldrarnas skattningar av aggressivitet var dock inte relaterade till lärarnas skattningar av barnets relationer, och lärarnas skattningar av aggressivitet var inte relaterade till föräldrarnas skattningar av barnets relationer. Resultatet visar att några generella könsskillnader i kopplingen mellan aggressivitet och relationer inte finns. / The purpose of this study was to see whether young children’s relationships to parents and peers are connected with different types of aggression. Gender differences in types of aggression and their associations with relationships were examined. The target group in the study was 200 three- to five year olds in twelve preschools in a Swedish city. The ratings were done by parents and preschool teachers. There was an association between a child’s aggression and his/her relations to parents and peers. Parents’ ratings of aggression were not related to teacher’s ratings of the child’s relations, and teachers’ ratings of aggression were not related to parent’s ratings of the child’s relations. The results show that there are no general gender differences in the connection between aggression and relations.

<p><em>Aim: </em>Compare occurrences of first-time-events reported by mothers and fathers with children at high tech NICU according to kangaroo-mother-care method in two university hospitals.</p><p> </p><p><em>Method: </em>Descriptive, quantitative design. Fourty-five couples of parents, with premature children born and cared for at university hospitals in Uppsala or Örebro, answered questionnaires about first-time-events: interaction-events, measures-of-care-events and sleeping-place-events.</p><p> </p><p><em>Results:</em> All differences regarding the children’s age at first-time-events showed Uppsala-children to be younger than Örebro-children. Interaction-events were reported first in children’s lives, measures-of-care-events and sleeping-place-events later. Children in Uppsala were younger (postnatally) at all three types of first-time-events, and less mature than Örebro-children (lower postmenstrual age), at measures-of-care-events and sleeping-place-events, but not interaction-events. Differences between mothers and fathers appeared regarding interaction and measures-of-care, but not sleeping-place.</p><p><em> </em></p><p><em>Conclusion:</em> Differences in interaction-events parent/child appeared postnatally but not postmenstrually, because postmenstrual age measures in weeks- a measure too rough when interaction was reported to happen during the first hours/days.</p><p> </p><p>Why Uppsala-children were younger than Örebro-children at first-time-events, is probably because Uppsala has a more developed KMC-care than Örebro.</p><p> </p><p>Why Uppsala-children were younger than Örebro-children at first-time-events between father/child, but not mother/child is likely because Uppsala’s KMC-care is more developed and fathers receive more support there than in Örebro.</p>

Aim: Compare occurrences of first-time-events reported by mothers and fathers with children at high tech NICU according to kangaroo-mother-care method in two university hospitals.   Method: Descriptive, quantitative design. Fourty-five couples of parents, with premature children born and cared for at university hospitals in Uppsala or Örebro, answered questionnaires about first-time-events: interaction-events, measures-of-care-events and sleeping-place-events.   Results: All differences regarding the children’s age at first-time-events showed Uppsala-children to be younger than Örebro-children. Interaction-events were reported first in children’s lives, measures-of-care-events and sleeping-place-events later. Children in Uppsala were younger (postnatally) at all three types of first-time-events, and less mature than Örebro-children (lower postmenstrual age), at measures-of-care-events and sleeping-place-events, but not interaction-events. Differences between mothers and fathers appeared regarding interaction and measures-of-care, but not sleeping-place.   Conclusion: Differences in interaction-events parent/child appeared postnatally but not postmenstrually, because postmenstrual age measures in weeks- a measure too rough when interaction was reported to happen during the first hours/days.   Why Uppsala-children were younger than Örebro-children at first-time-events, is probably because Uppsala has a more developed KMC-care than Örebro.   Why Uppsala-children were younger than Örebro-children at first-time-events between father/child, but not mother/child is likely because Uppsala’s KMC-care is more developed and fathers receive more support there than in Örebro.

Syftet med studien var att undersöka hur yrkesverksamma upplever att barnperspektivet beaktas i ärenden där barn har minst en frihetsberövad förälder. Intervjuer med fem yrkesverksamma inom Kriminalvården, Socialtjänsten och Bufff (Barn och ungdom med förälder/familjemedlem i fängelse) har genomförts, samt analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Det framkom tre kategorier och sex subkategorier av analysen. Av resultatet framkom att det är av vikt att beakta ett barnperspektiv i ärenden där barn har minst en frihetsberövad förälder. I studien framkom också att de yrkesverksamma arbetar utefter barnet på olika sätt beroende på vilken aktör de arbetar inom. Samt att samverkan har en betydelse för hur arbetet kring dessa barn sker idag och i framtiden. Avsikten med studien är att bidra med en medvetenhet kring vikten av att se till vad som är bäst för barnet i ärenden där barn har minst en frihetsberövad förälder. Resultatet visar också på vilken betydelse yrkesverksammas arbete och utförande har för dessa barn. / The main purpose of this study was to examine how professionals experience that the child’s perspective is considered in cases where children have at least one parent in custody. Interviews with five professionals working within probation service, social service and ”Bufff” (Child and youth with parent/family member in custody) have been completed, and analysed using a qualitative content analysis. The analysis generated three categories and six sub-categories. Results show that it is of great importance to consider a child’s perspective in cases where children have at least one parent in custody. The study also shows that professionals work differently according to the child’s needs depending on the area in which they work, and that cooperation and communication is of great importance for how the work is handled today and hereafter. The intention of the study was to contribute with an awareness about the importance of looking at the child’s needs in cases where the child has at least one parent in custody. The results also show that the work and how it is performed is of great importance for these children.

Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att undersöka hur föräldrar ställer frågor till barn i en ålder av 2;3- 2;5 år med olika utvecklat ordförråd. Ett annat syfte med uppsatsen är att undersöka om barnen ger respons på föräldrarnas frågor samt om barnen själva ställer frågor. De frågeställningar som står i fokus är: Hur många ord och yttranden säger barn och föräldrar? Vilka typer av frågor ställer föräldrarna? Ställer barnen frågor och i så fall i vilken omfattning? Ger barnen respons på föräldrarnas frågor och i så fall i vilken omfattning? Är frågor överlag effektivt för att få barn i åldersgruppen att tala? Frågeställningarna besvaras genom språkanalyser av transkriberade dialoger mellan föräldrar och barn. Transkriptionerna omfattar tre timmar dialoger totalt och materialet har analyserats med hjälp av CLAN. Deltagarna är nio familjer från SPRINT-projektet vid Stockholms universitet. Deltagarna är utvalda för att representera barn med låg- respektive hög ordförrådsnivå baserat på SECDI data, ett svenskt normerat instrument i syfte att mäta barns ordförråd. Resultatet visar totalt cirka 2 500 yttranden från föräldrarna och drygt 900 från barnen. I ord räknat omfattar materialet totalt cirka 11 000 ord från föräldrarna och drygt 2 000 ord från barnen. Det råder stora procentuella skillnader mellan den högpresterande gruppen (höggruppen) och den lågpresterande gruppen (låggruppen) vad angår barnens antal yttranden och ordförråd till fördel för höggruppens barn. Föräldrarna visar inte på lika tydliga skillnader som barnen, men föräldrarna till barnen i höggruppen gör fler yttranden och använder ett mer varierat ordförråd än i låggruppen. Frågor är vanligt förekommande i föräldrars kommunikation med barn. Det framkommer att totalt för båda grupperna utgör frågor cirka en tredjedel av föräldrarnas yttranden. Vanligt förekommande frågor är ja/nej- frågor, produktiva frågor och frågor med hjälpverb. Barnen i höggruppen ger oftare respons på föräldrarnas frågor än barnen i låggruppen. Likaså ställer barnen i höggruppen oftare egna frågor än barnen i låggruppen. Den tydliga diskrepansen mellan grupperna indikerar att det finns samband mellan kvantitetsfaktorer i föräldrarnas och barnens tal samt att frågor är en metod som kan generera tal från barnen. Det kan finnas anledning att fundera över frågors olika komplexitet i förhållande till barnets ålder och övriga utveckling eftersom det framkommer att föräldrar generellt ställer komplicerade frågor. / The primary purpose of this paper is to explore how parents ask questions to toddlers (in this paper 2;3-2;5 year old children) with different vocabulary development. Another purpose of this paper is to explore if the children respond to questions given by their parents, and if the children ask questions themselves. Questions in focus for this paper are: How many words and utterances are said by the children and the parents? What kind of questions do the parents ask? Do the children ask questions, and if so, to what extent? Do the children respond to the parents’ questions, and if so, to what extent? Are questions generally effective in getting children to talk? The questions are answered through language analysis by transcribed dialogues between parents and children, where the transcriptions cover three hours of dialogues in total. The material has been analyzed in CLAN. The participants are nine families from the SPRINT-project at Stockholm University. The participants are selected to represent children with low- or high vocabulary based on SECDI data, a Swedish standardized instrument for measuring children’s vocabulary. The result shows about 2 500 utterances by the parents, and more than 900 by the children, while the number of words is approximately 11 000 words by the parents and more than 2 000 by the children. Concerning the children’s utterances and vocabulary there are large differences in percentage between the groups, with an advantage for the children in the high performing group (HP group). The parents don’t show such distinct differences, but the parents in the HP group make more utterances and use more variation in their vocabulary than the parents in the low performing group (LP group). Questions are frequently used in parents’ communication with children. In total, for both groups, questions constitute one third of the parents’ utterances. Commonly occurring are yes- no questions, productive questions and questions with auxiliary verbs. The children in the HP group more frequently respond to their parents’ questions than the children in the LP group. Similarly, children in the HP group more frequently ask questions than the children in the LP group. The distinct discrepancy between the two groups indicates causality between quantity factors in parents’ and children’s speech. It also indicates that the use of questions may in general be an effective method for triggering children’s speech. In general parents ask complicated questions, and therefore it may be appropriate to consider variations in question complexity in relation to the child’s age and overall development.