Bakgrund: Smärta är ett av de största hälsoproblemen i dagens samhälle. Det är en huvudor-sak till funktionshinder och arbetsoförmåga. Människor med smärta söker ofta förståelse hos omgivningen. Det är viktigt för dem att andra förstår deras svårigheter och de vill dela med sig av sina erfarenheter. Syftet med studien är att beskriva hur personer med långvarig smärta upplever omgivningens påverkan på arbetsförmåga. Metoden är kvalitativ och informanterna i studien intervjuades enskilt. Studien inkluderade nio kvinnor i arbetsför ålder med långvarig smärta och erfarenhet av arbete. För dataanalys användes en kvalitativ innehållsanalys. Resul-tatet visade att omgivningen, främst den nära familjen, stödjer arbetsförmåga genom att för-ändra informanternas aktivitetsbalans. Kollegor och överordnade stödjer arbetsförmåga på informanternas arbetsplatser och i arbetsuppgifter. Omgivningen kan hindra arbetsförmåga genom den brist på förståelse många visar för informanter med långvarig smärta, vilket blir till hinder för glädje och motivation. Den sociala omgivningen hindrar arbetsförmåga även då de misstror informanterna med smärta eftersom smärtan och aktivitetsoförmågan inte syns utanpå, detta stjäl också ork och kraft. Slutsatsen som framkom visade att omgivningen kan stödja men också hindra arbetsförmågan hos informanterna med långvarig smärta genom fy-sisk och psykisk påverkan. Omgivningen består bland annat av familj, kollegor, överordnade, släkt och vänner.

Depression och ångestsyndrom hör till de vanligaste psykiska sjukdomarna och medför stora aktivitetsbegränsningar inom arbete, fritid och personlig vård. Trots det finns det få litteraturstudier om arbetsterapeutiska interventioner för denna målgrupp. Syftet var att beskriva arbetsterapeutiska interventioner för vuxna personer med depression eller ångestsyndrom. En systematisk litteraturstudie genomfördes i Pubmed, PsycInfo, Scopus och Cinahl. Arton artiklar inkluderades. Artiklarna analyserades med stöd av Friberg (2012). Tre huvudteman identifierades: 1) Att hjälpa klienterna få ökad insikt om sin livssituation, 2) Att lära klienten hantera och förebygga symtom och 3) Aktivitet som medel i interventionen. Resultatet har betydelse för hur arbetsterapeuter kan välja, kommunicera och genomföra interventioner samt för framtida forskning. Betydelsen av val av behandlingsstrategier i interventionerna diskuterades också. / Depression and anxiety disorders are among the most common mental disorders and lead to serious activity limitations in work, leisure and self-care.  In spite of this, there are few systematic reviews on occupational therapy interventions for this client group. The study aim was to describe occupational therapy interventions for adults with depression or anxiety disorders. A systematic review was conducted in Pubmed, PsycInfo, Scopus and Cinahl. Eighteen articles were included. The articles were analyzed in accordance with Friberg (2012). Three main themes were identified: 1) To help clients gain insight into their life situation, 2) To teach clients how to manage and prevent symptoms, and 3) Occupation as means in the intervention. The findings have implications for how therapists can choose, communicate and carry out interventions as well as for future research. The importance of therapeutic strategies in the interventions was also discussed.

Bakgrund: Attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) symtom kan kvarstå genom hela livet och har en påverkan på hälsa, arbetsmöjlighet, utbildning och ekonomiska hälsa. Vuxnas upplevelser med ADHD är en kunskapslucka och studier presenteras ofta utan personens egna berättelser av sin upplevelse. Syfte: Syftet var att kartlägga relevant litteratur som beskriver upplevelser i produktiva aktiviteter hos vuxna personer med ADHD. Metod: En scoping review användes för att söka i databaser efter studier innehållande kvalitativa metoder. Resultaten från 10 artiklar beskrevs med riktad innehållsanalys ur arbetsterapeutiska teorin Model of Human occupations (MoHo) centrala begrepp. Resultat: MoHo var användbart till att beskriva upplevelser inom arbete och utbildning. Personerna med ADHD beskrev hur aktiviteter inom arbete och utbildning påverkades genom viljekraft ur vanor och rutiner samt hur miljön påverkades av personens viljekraft och självupplevda utförandekapacitet. Slutsats: Om intresse för en uppgift fanns eller glädje att utförandet av aktiviteten, så underlättade det möjligheten att vara produktiv. Social miljö har en stor påverkan på hur personer med ADHD uppfattar sig själva och hur uppgifter och aktiviteter blir gjorda inom arbete och utbildning. Strategier kunde förbättra utförande men även vara krävande och skapa utanförskapskänsla för personen. / Background: Attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) symptoms can persist throughout life and have an impact on health, job opportunities, education, and financial health. Adults’ experiences with ADHD are a knowledge gap and studies are often presented without a person’s story of experience. Aim: The aim was to map relevant literature that describes experiences in productive activities in adults with ADHD. Method: A scoping review was used, and search was done in four research databases. Results from ten articles were described with a directed content analysis, and Model of Human occupation (MoHo) theory. Results: The adults with ADHD described how activities in work and education were affected by volition from habits and routines, how the environment has an impact on the person’s volition and performance capacity. Conclusion: If there was interest in a task or that joy comes from performing the activity, then it facilitates the opportunity to be productive for that person. The social environment has an impact on how people with ADHD perceive themselves and how tasks and activities are done. Strategies could improve execution but also be demanding and create a sense of exclusion for the person.

Thesis (DPhil (Psychology))—University of Stellenbosch, 2009. / ABSTRACT: This study, within the fields of occupational therapy and occupational science, describes the occupations of isiXhosa-speaking individuals with longstanding histories of mental illness living in chronic poverty. Occupation refers to the daily tasks and purposeful activities which, in occupying people’s time, establish the patterns of their lives and give expression to their roles, identity, interests and abilities. The aim of this study was to describe how poor households and persons with psychiatric disability living in those households coped with their circumstances and how they viewed, orchestrated, drew meaning from and attributed purpose to the everyday things they did, in particular the self-identified, primary income generating occupation of the disabled person. The research questions elicited information about the genesis, characteristics, meanings and functions of occupation, in particular those occupations performed by the disabled member that contributed to the survival of the household. Using case study methodology, the research involved prolonged engagement with five households living in a peri-urban, informal settlement on the outskirts of Cape Town, South Africa. Qualitative data about occupation was derived through demographic screening, multiple interviews with key informants in each household, participant observation and focus group discussion. In addition, discussions were held with mental health professionals familiar with the context and the Xhosa culture. Four forms of data analysis and interpretation (Kavale, 1996; Stake,1995) were applied to develop substantive case studies: condensation (identification of major organising ideas); categorisation (thematic categorical aggregation); patterning (narrative structuring) and generalisation (naturalistic interpretation). In addition, discussions were held with mental health professionals familiar with the context and the Xhosa culture. Four forms of data analysis and interpretation (Kavale, 1996; Stake, 1995) were applied were applied to develop substantive case studies: condensation (identification of major organising ideas); categorisation (thematic categorical aggregation); patterning (narrative structuring) and generalisation (naturalistic interpretation). Thematic descriptions of the basics of occupation are used to illustrate the various ways participants negotiated the challenges of life at the margins of society through the ordinary things they did everyday. Cross case analysis provided insights into the financial and social costs of mental illness as well as the strategies, embedded in occupation, adopted by participants in dealing with their circumstances. The central thesis of this dissertation is that psychiatrically disabled people, as economic actors functioning in complex structural, social and occupational matrices, contribute in paradoxical ways to the survival of their households. While their illness behaviour may increase the vulnerability of the household from time to time, they nevertheless facilitate its functioning either as providers of a disability grant; as contributors of additional labour or as productive income generating agents. The individual, the social and the structural are co-constituted in what poor and disabled people are able to do everyday. The less resources that are available in the occupational form, the more effort is needed to perform occupations and the more reliance is placed on the informal relational economy. Relative mastery of constrained circumstances occurred by optimising the goodness of fit between occupational form and occupational performance through adaptive capacity, an under-recognised form of agency in the context of chronic poverty. Looking beyond the obscuring façade of psychiatric disability at the ordinary things people did everyday revealed their capacity to strategise practically and attitudinally in support of the household’s survival. The study heightens awareness of human experiences that have been overlooked in the occupational science and occupational therapy literature, in particular how the basics of occupation operate in resource constrained environments. This contribution to knowledge about human occupation will inform mental health occupational therapy practice and community based psychiatric services concerned with the inclusion of disabled people in promoting social development. / OPSOMMING: Hierdie studie val binne die gebied van arbeidsterapie en ‘occupational science’. Dit beskryf die ‘occupations’ van Xhosa-sprekende individue met ‘n geskiedenis van geestesongesteldheid wat in kroniese armoede in informele nedersettings aan die buitewyke van Kaapstad, Suid-Afrika woon. ‘Occupation’ verwys na die daaglikse take en doelgerigte aktiwiteite wat mense se tyd in beslag neem; die patrone en ritmes van hul lewens bevestig en wat uitdrukking gee aan hul verskeie rolle, identiteit, belangstellings en vermoëns. Die doel van die studie was om inligting te verkry oor die oorsprong, eienskappe, betekenis en funksies van ’occupation’ in die konteks van armoede en veral met betrekking tot die psigiatries gestremde lid se belewenis en bydrae tot die huishouding se oorlewing deur sy of haar self-geidentifiseerde, primêre winsgewende ‘occupation’. Verlengde verbintenis met vyf huishoudings en sleutel informante as gevalstudies het die verkryging van kwalitatiewe data oor ‘occupation’ deur onderhoude, waarneming en fokusgroepe moontlik gemaak. Onderhoude met geestesgesondheidspesialiste vertroud met die konteks en die Xhosakultuur is ook gevoer. Vier tipes data-analise en interpretasie (Kavale, 1996; Stake, 1995) is toegepas om die ontwikkeling van substantiewe gevallestudies moontlik te maak: kondensasie (identifisering en organisasie van belangrike idees); kategorisering (tematiese sorteering van eenhede van betekenis); motief (narratiewe strukturering) en veralgemening (naturalistiese interpretasie). Kruisgevalanalise is toegepas om inligting oor die finansiële en sosiale kostes van ‘n psigiatriese stoornis in die konteks van armoede te bekom asook die ‘occupational’ strategieë waarvan informante in die hantering van hul omstandighede gebruik gemaak het. Die slotsom van hierdie verhandeling is dat psigiatries gestremde persone wat in die konteks van kroniese armoede ‘n bestaan probeer voer, op paradoksale maniere ‘n bydrae tot die voortbestaan van hul huishoudings lewer. Terwyl hulle siektegedrag die kwesbaarheid van die huishouding van tyd tot tyd laat toeneem, maak hulle nieteenstaande die oorlewing van die huishouding moontlik deur ‘n kombinasie van die volgende bydraes: die verskaffing van bykomende arbeid; die beskikbaarstelling van ‘n ongeskiktheidstoelaag en die produktiewe uitvoering van winsgewende ‘occupations’ in die sogenaamde ‘tweede’ of informele ekonomie. Die individuele, die sosiale en die strukturele is aan mekaar verbonde en beinvloed sodanig wat arm en gestremde mense daagliks in staat is om te doen. Hoe minder materiele komponente en hulpbronne in die ‘occupational form’ beskikbaar is, hoe groter is die inspanning wat benodig word om ‘occupation’ uit te voer en hoe meer afhanklik word die gestremde persoon op die informele sosiale ekonomie. Die teenoorgestelde is ook waar. Die kapasiteit vir aanpasbaarheid, ‘n miskende vorm van agentskap in die konteks van kroniese armoede, maak die bemeestering van beperkte omstandighede moontlik. Die kapasiteit vir aanpasbaarheid is geleë in die vermoë om strategies, prakties en sielkundig te funksioneer. Die studie vergroot die bewustheid van menslike ervarings wat oor die hoof gesien is in die arbeidsterapie en ‘occupational science’ literatuur, veral hoe die basiese beginsels van ‘occupation’ funksioneer in omgewings wat gekenmerk word deur deprivasie en beperkte materiële besittings. Hierdie bydrae tot kennis oor ‘occupation’ sal arbeidsterapiepraktyk en gemeenskaps-gebaseerde psigiatriese dienste toelig asook die insluiting van psigiatries gestremde persone in maatskaplike ontwikkeling bevorder.

Introduktion: Sjukfrånvaron i Sverige är hög och kunskap om vad som påverkar återgång i arbete efter sjukskrivning behöver utvecklas. I processen kring återgång i arbete är bedömning av arbetsförmåga en viktig del. Bristen på valida, reliabla och teoretiskt förankrade bedömningsinstrument inom området är dock ett bekymmer eftersom tillförlitliga bedömningar av arbetsförmåga är en förutsättning för utformning och genomförande av interventioner för att stödja återgång i arbete. Denna typ av interventioner kräver multidisciplinär kompetens där arbetsterapeuter utgör en viktig funktion. Vid bedömning av arbetsförmåga bör personens subjektiva uppfattning om sin situation beaktas, då den har betydelse för utfallet av återgång i arbete. Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS) är två arbetsrelaterade intervjuinstrument, som har utvecklats i syfte att bedöma subjektiva psykosociala och miljömässiga faktorers påverkan på arbetsförmåga. Den teoretiska grunden till WRI och WEIS är Model of Human Occupation, som är en modell med fokus på aktivitetsutförande i relation till psykosociala faktorer. Inledande prövningar av WRI och WEIS reliabilitet och validitet har genomförts. Bedömningsinstrumenten har bearbetats och översatts till svenska och används främst av arbetsterapeuter, som arbetar med personer med arbetsrelaterad problematik. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka användbarheten av bedömningsinstrumenten Worker Role Interview och Work Environment Impact Scale för identifiering av psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov av betydelse för återgång i arbete. Metod: Avhandlingen består av fem empiriska studier. I samtliga studier har erhållen information bearbetats kvantitativt. I studie IV har även kvalitativ bearbetning genomförts. Studie I, II och IV är tvärsnittsstudier och studie II och V är två års longitudinella studier. I studie I samlades information in via enkät. I studie II, III och V bestod den huvudsakliga informationen av skattningar utifrån WRI variabler och i studie IV var bedömningar utifrån WEIS i form av skattningar och nedskrivna kommentarer till skattningarna den huvudsakliga informationen. Resultat: I studie I undersöktes vilka teoretiska utgångspunkter och professionsspecifika modeller arbetsterapeuter i Sverige ansåg påverka den psykiatriska vården och den psykiatriska arbetsterapin. Det psykosociala perspektivet var den teoretiska utgångspunkt som hade störst påverkan både på psykiatrisk vård och på psykiatrisk arbetsterapi. Den arbetsterapeutiska modell som flest identifierade var Model of Human Occupation. Detta resultat indikerar att Model of Human Occupation verkar vara användbar inom arbetsterapi och motiverade vidare användning av modellen i denna avhandling. Det som dock också framkom i studie I var att arbetsterapeuter inom psykiatrisk vård använde professionsspecifika modeller i en relativt liten utsträckning. Ett sätt att öka tillämpningen av teori i praktik är att använda teoretiskt grundade bedömningsinstrument. I studie II, III, IV och V har endera av de Model of Human Occupation- baserade bedömningsinstrumenten WRI och WEIS använts och värderats. I studie II och V prövades WRI:s förmåga att predicera återgång i arbete efter långvarig sjukskrivning. Det område i WRI som uppvisade bäst prediktivitet var området ”Självuppfattning” vars variabler beaktar personens motivation för återgång i arbete i form av personens upplevelse av kompetens och effektivitet för att utföra arbetsuppgifter och hantera utmaningar i arbetet. De två WRI variabler som bäst kunde predicera vilka som skulle återgå respektive inte återgå i arbete vid uppföljning efter två år var: ”Tro på sin arbetsförmåga”, och ”Dagliga vanor och rutiner”. Resultaten tyder på att kunskap om hur tro på den egna förmågan stärks och kunskap om dagliga vanor och rutiners påverkan på utförande av arbete är central vid genomförande av interventioner i syfte att stödja personer att återgå till arbete efter sjukskrivning. I studie III prövades WRI:s konstrukturella validitet i en internationell studie. Samtliga variabler i WRI, förutom de som tillhör miljöområdet, uppvisade en god konstrukturell validitet dvs mätte psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. WRI:s skattningsskala verkar stabil och valid mellan olika länder och för personer med olika diagnoser. I analysen framkom att WRI kunde särskilja mellan personers psykosociala arbetsförmåga på tre olika nivåer. I studie IV undersöktes hur personer med erfarenhet av långtidssjukskrivning uppfattar att faktorer i arbetsmiljön stödjer respektive hindrar personens utförande av arbete och välbefinnande genom bedömningar utifrån WEIS. De faktorer som uppfattades som mest stödjande var olika former av sociala interaktioner på arbetet samt uppfattningen om arbetets värde och mening. De faktorer som uppfattades som mest hindrande var olika krav i relation till arbetsgenomförandet samt den belöning som erhålls för arbetet. Konklusion: Sammanfattningsvis så kan WRI användas för bedömning av psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. I WRI ingår variabler som kan predicera återgång till arbete upp till två år efter genomförd bedömning. WEIS verkar användbart för att identifiera arbetsmiljöfaktorer som stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. Att komplettera olika datainsamlingsmetoder är en förutsättning för att uppnå en så god bedömning av arbetsförmåga som möjligt. Den information som WRI- och WEISintervjuer genererar är värdefull, då den kan utgöra en viktig grund för planering av individspecifika rehabiliteringsinsatser. Bedömningsinstrumenten WRI och WEIS med sin teoretiska förankring i Model of Human Occupation kan anses vara användbara för att identifiera psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov i syfte att stödja personer i processen åter till arbete efter sjukskrivning. / Introduction: In Swedish society the sick-leave rate is high and a better understanding is required of the factors that facilitate return to work. In the return to work process, assessments of peoples’ work ability play an important role. However, the lack of usable, valid, reliable, and theoretically sound assessment instruments for assessing work ability is a concern. Credible and theoretically sound assessment methods for assessing clients’ work ability strengthen the possibilities for making valid interpretations and obtaining important information for composing further intervention strategies which can guide suitable interventions in the process of returning to work. Such interventions need multi-professional expertise. In this area occupational therapists can offer valuable contribution. In the overall assessment of work ability the unique individual’s subjective perception of the situation needs to be considered since this has been found greatly relevant for return to work. The Worker Role Interview (WRI) and the Work Environment Impact Scale (WEIS) are two work-related interview assessment instruments that have been developed to assess subjective psychosocial and environmental factors of work ability. The WRI and the WEIS have been primarily tested for reliability and validity and are theoretically founded in the Model of Human Occupation (MOHO), which is an occupation-focused model addressing psychosocial factors. They have been adapted and translated to Swedish and are used among Swedish occupational therapists working with clients experiencing work-related problems. Aim: The overall aim of this thesis was to evaluate the usefulness of the assessment instruments the Worker Role Interview and the Work Environment Impact Scale for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs essential for returning to work. Methods: Five empirical studies were performed, all of which were analysed quantitatively, with the exception of study IV in which both qualitative and quantitative analysing methods were used. Studies I, III and IV were cross-sectional while studies II and V were two-year longitudinal studies. In study I, data were collected by a questionnaire, in studies II, III and V the primary data constituted of ratings on the WRI items. In study IV the primary data were ratings of the WEIS items and the written notes beside the rating on each item. Results: In study I, theoretical approaches and professional models that influenced psychiatric care and psychiatric occupational therapy practice among occupational therapists in Sweden was investigated. The most common approach in psychiatric care was the psychosocial approach, and the practice model which was most often used was the Model of Human Occupation. The results indicated that the psychosocial approach and the Model of Human Occupation seemed applicable in occupational therapy, motivating further use of that model. However, it was also found that occupational therapists in psychiatric care used professional practice models to a rather low extent. One way to enhance the application of theory into practice is the use of theory- based assessment instruments. Consequently, the Model of Human Occupation- based assessment instruments, the WRI and the WEIS, have been evaluated and used in the other studies in the present thesis The value of the WRI for predicting return to work after long term sick-leave was investigated in studies II and V. The content area in the WRI with best overall predictive validity for return to work was ‘Personal causation’. Its items focus on the individual’s motivation for return to work in relation to the individual’s feeling of competence and effectiveness in doing work tasks and facing challenges at work. The two WRI items which best predicted whether the participants would be in the working or the non-working groups at the two-year follow up were ‘Expectations of job success’, which concerns beliefs in personal abilities in relation to returning to work, and the item ‘Daily routines’ which concerns the individual’s routines and organisation of time outside work. These results suggest that knowledge about how to strengthen the person’s belief in his or her abilities, how routines impact occupational performance, and how to support the individual in structuring his or her daily doings are needed in interventions aiming at supporting the individual to return to work. In study III the construct validity of the WRI was investigated in an international study. All the WRI items except those related to the environment area seemed to capture the intended construct of the WRI, namely psychosocial ability for return to work. The construct of the WRI seems to be stable and valid across different countries and populations, and the WRI showed an ability to separate clients into three distinct levels of psychosocial ability for return to work. In study IV the impact of the work environment was investigated by using the WEIS among people with experiences of sick-leave. Social interactions at work and the meaning of the work had the most supportive impact and different work demands and the rewards received for the work were perceived as most interfering with work performance, well-being, and satisfaction. Conclusion: The WRI seems to be suitable for estimating psychosocial work ability. In addition it contains items which can predict return to work up to two years after the assessment is conducted. The use of the WEIS revealed supportive and interfering factors for work performance, well-being, and satisfaction among people with experiences of long term sick-leave. The interview format of the WRI and the WEIS seems valuable since it provides comprehensive information which can contribute to the planning of rehabilitation interventions for the unique client. Thus, the WRI and the WEIS, which are theoretically founded in the Model of Human Ocupation are juged to be useful for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs in order to support the individual in returning to work after sick-leave.

Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior / The aim of this study is to understand the coastal landscape dynamics of the Coroa do Meio e Atalaia in Aracaju-SE. The methodological approach used was: literature review; landscape units and shoreline mapping for a range of different time (1955, 1965, 1978, 1984, 2003 e 2008); shoreline monitoring using beach profiles done between 2008 and 2010; work field and Gis-based environmental data integration. The following landscape units were identified: Beach, Dune/Interdune, Fluviomarine Terrace, Tidal Plain and Human Occupation. The results showed that the landscape changes were primarily due to the expansion of the Human Occupancy, which contributed to the reduction of other landscape units. The remaining units in 2008 were: Tidal Plain, Beach and Human Occupation. The shoreline analysis showed that between 1955 and 2008 progradation occurred at the Atalaia beach and high variability occurred at Artistas beach. The Atalaia beach progradation has been identified since 1984, after stabilization of the right bank of the Sergipe river mouth. The great shoreline variability was not directly influenced by the occupation expansion area; before occupation, shoreline retreat episodes have been recorded. However, the occupation expansion area contributed to make evident the erosion episodes at the Artistas beach. In the short-term analysis of the Artistas beach, the sediment budget was positive between 2008 and 2009 and negative between 2009 to 2010. This analysis confirms the great variability of the shoreline due to the Sergipe river mouth dynamics. Finally, this study concluded that human occupation was the predominant landscape modeller agent, assuming two behaviors: i transformant agent: its expansion contributed to the decrease of the Dune / Interdune, Tidal Plain and Fluviomarine Terrace unit areas and, ii - transformant agent that suffer with its actions: shoreline progradation favored the occupation expansion over the accretional area and the shoreline retreat caused economic losses. Thus, this study provides subsidies for environmental planning of the study area. / O objetivo do presente trabalho é compreender a dinâmica da paisagem costeira da Coroa do Meio e Atalaia em Aracaju-SE. Os procedimentos metodológicos consistiram em: levantamento bibliográfico, mapeamento das unidades de paisagem e da linha de costa para diferentes anos (1955, 1965, 1978, 1984, 2003 e 2008); monitoramento da linha de costa através de perfis de praia realizados no período de 2008 a 2010; trabalho de campo; e integração dos dados ambientais. As seguintes unidades de paisagem foram identificadas: Praia, Duna/Interduna, Terraço Flúviomarinho, Planície de Maré e Ocupação Humana. Os resultados obtidos mostraram que as transformações ocorridas na paisagem ocorreram, predominantemente, em função da expansão da Ocupação Humana, que contribuiu para a redução das demais unidades de paisagem. Em 2008, restaram apenas as seguintes unidades: Planície de Maré, Praia e Ocupação Humana. A análise multitemporal da linha de costa mostrou que entre 1955 e 2008 ocorreu progradação na praia de Atalaia e grande variabilidade na praia dos Artistas. A progradação da praia de Atalaia foi identificada a partir de 1984, após a estabilização da margem direita da desembocadura do rio Sergipe. A grande variabilidade da linha de costa não foi influenciada diretamente pela expansão da ocupação; antes de existir ocupação, já haviam sido registrados episódios de recuo de linha de costa. Contudo, a expansão da ocupação humana contribuiu para tornar evidentes os episódios erosivos na praia dos Artistas. Na análise de curto prazo da praia dos Artistas, o balanço sedimentar foi positivo no período entre 2008 e 2009 e negativo no período de 2009 a 2010. Essa análise corrobora à grande variabilidade da linha de costa decorrente da dinâmica da desembocadura do rio Sergipe. Por fim, concluiu-se que a ocupação humana predominou como agente modelador da paisagem, assumindo dois comportamentos: i transformando: a sua expansão contribuiu para a redução da área das unidades Duna/Interduna, Planície de Maré e Terraço Flúviomarinho e; ii transformando e sofrendo com suas ações: a progradação da linha de costa favoreceu a expansão da ocupação sobre a área acrescida e o recuo da linha de costa causou prejuízos econômicos. Dessa forma, esse trabalho fornece subsídios ao planejamento ambiental da área estudada.

Idrott är både en vanlig fritidssysselsättning och en vanlig orsak till skador. Tidigare forskning har främst studerat idrottsrehabilitering ur ett biomekaniskt perspektiv men på senare år har psykosociala aspekter studerats allt mer. Syftet med denna studie var att beskriva hur motivation påverkar och uttrycks vid rehabilitering av idrottsskador, genom en litteraturstudie med den arbetsterapeutiska Model of Human Occupation som teoretisk utgångpunkt. Resultatet baserades på analys av nio kvalitativa artiklar. En av artiklarna hade även en kvantitativ del som exkluderades från denna studie. I resultatet framkom två huvudteman; ’intrapersonella faktorer’ och ’interpersonella faktorer’, med totalt sju underkategorier. I ’intrapersonella faktorer’ framkom att självförtroende, värderingar och intresse var faktorer som hade samband med motivation. Under ’interpersonella faktorer’ framgick det att även omgivningen spelade en betydande roll i relation till motivation och idrottsrehabilitering. Merparten av de faktorer som framkom visade sig kunna styra utfallet av rehabiliteringen i olika riktningar, beroende på den övriga kontexten. Utifrån studiens resultat kan motivation beskrivas som resultatet av många olika faktorer samt att motivation tydligt påverkar rehabilitering av idrottsskador. Däremot kan dessa faktorer påverka både positivt och negativt. Därmed krävs vidare forskning för att kartlägga vad som styr påverkans riktning och vilka interventioner som kan främja ett positivt utfall.

Bakgrund: Sexuell hälsa är en mänsklig rättighet däremot är det få inom hälso- och sjukvården som pratar om ämnet. Långvarig smärta är den vanligaste anledningen till att individer söker sig till hälso- och sjukvården. Smärta påverkar val av aktivitet samt minskar intimitet, sexuell njutning och lust. Att inte tillmötesgå dessa behov kan ha negativa effekter på livskvalitén. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga relevant litteratur med upplevelser av sexuell hälsa hos individer med långvarig smärta. Metod: Designen av studien var scoping review och databassökning skedde i CINAHL, MEDLINE och PsycINFO där slutligen 20 artiklar inkluderades. Resultat: Sexuella dysfunktioner var vanligt förekommande hos individer med långvarig smärta. MOHO:s centrala begrepp var till användning för att kartlägga upplevelser av sexuell hälsa hos individer med långvarig smärta. Slutsats: Långvarig smärta påverkade den upplevda sexuella hälsan inom samtliga MOHO:s centrala begrepp; person, miljö och aktivitet.

Many individuals who are incarcerated have co-occurring substance use disorders that can lead to continued substance use and criminal activity post-release. The insidious and cyclic nature of substance use disorder limits the ability of these individuals fulfill meaningful life roles and engage in an occupationally rich life upon their return to the community. The current field of research examining effective in-prison treatment for those with substance use disorders highlights the need for evidence-based, occupation-focused treatment programs to address substance use disorder in an incarcerated population. After a review of recent literature, it was found that effective substance use treatment programs in correctional settings are occupation-focused, gender-responsive, and trauma-informed; include multiple treatment modalities and an aftercare component; and facilitate the creation of trust-based relationships. The author considered these essential elements while creating The Power to Choose, a 16-session manualized group treatment protocol that is occupation-focused and recovery-oriented. The protocol was reviewed by field experts to determine social validity. Recommendations from experts were implemented into the final version of the group treatment protocol and submitted to the correctional facility for program implementation and evaluation.

Bakgrund: Sedan pandemins start har det blivit vanligare att arbeta hemifrån. Vid distansarbete kan aktivitetsmönstret förändras då gränsen mellan arbete och fritid lätt kan suddas ut. Syfte: Syftet var att beskriva hur distansarbete påverkar aktivitetsmönstret hos yrkesverksamma personer mellan 19–35 år. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie genomfördes för att samla in data genom en egenkonstruerad enkät. Med inspiration från instrumentet GAP i vardagens aktiviteter och från Patterns Of Daily Occuaptions har frågor konstruerats. En blandning mellan snöbollsurval och bekvämlighetsurval användes. 36 personer deltog i studien. Data analyserades med hjälp av Statistical Package for the Social Science (SPSS) och de öppna frågorna med inspiration från kvalitativa analysmetoder. Resultat: Studiens resultat visar att aktivitetsmönstret har påverkats av att arbeta på distans. De flesta deltagarna upplevde att de hade mer tid för sina vardagsaktiviteter vid distansarbete jämfört med arbete på arbetsplatsen samt att den fysiska miljön i hemmet påverkar arbete på distans. Slutsats: Flertalet deltagare upplever sämre ergonomi och minskad arbetsro och många upplever att de har en mer flexibel vardag vid distansarbete. / Background: Since the start of the pandemic, it has become more common to work from home. During teleworking, activity patterns may change as the boundary between work and leisure can be easily blurred. Aim: The aim was to describe how teleworking affects the activity pattern of professionals between 19–35 years of age. Method: A quantitative cross-sectional study was performed to collect data through a self-constructed questionnaire. With inspiration from the instrument GAP in everyday activities and Patterns of Daily Occuaptions, questions have been constructed. A mixture of snowball and convenience selection were used. 36 people participated in the study. Data was analyzed using SPSS and the open questions with inspiration from qualitative analysis methods. Results: The results of the study show that the activity pattern has been influenced by teleworking. Most participants felt they had more time for everyday activities during telework compared to work at the workplace and that the physical environment at home affects teleworking. Conclusion: Most participants experience poorer ergonomics and reduced peace of mind and many participants felt they had a more flexible everyday life when teleworking.