Handelssystemet med utsläppsrätter, EU ETS, är ett av EU:s verktyg för att minska utsläppen av växthusgaser. Utsläppsrätterna kan förvärvas genom antingen kostnadsfri tilldelning från Naturvårdsverket eller genom handel, vilket ligger till grund för olika anskaffningsvärden. Det finns även olika syner på vilken slags tillgång som en utsläppsrätt kan anses ha karaktär av, exempelvis immateriell tillgång, varulager och finansiell tillgång. Tidigare fanns en gällande tolkning för redovisningen av utsläppsrätter, IFRIC 3, idag finns det dock ingen reglering för redovisningen av utsläppsrätter.Den genomförda studien syftar till att kartlägga hur 250 svenska företag som omfattas av EU ETS redovisar utsläppsrätter i de finansiella rapporterna. Utöver det syftar studien till att undersöka om det föreligger några skillnader i redovisningen beroende på vilket regelverk som företagen tillämpar. För att undersöka skillnader och således göra en jämförelse har bolagen delats in i tre huvudgrupper vilka är; kommunala regelverk, nationella regelverk och internationella regelverk.Tidigare forskning har kommit fram till att redovisningen av utsläppsrätter skiljer sig både vad det gäller klassificering och värdering vilket även bekräftas av den genomförda studien. Från studien kan konstateras att hela 43 procent av företagen inte lämnar någon information alls kring att de omfattas av EU ETS. Dessutom lämnar 20 procent enbart information om att de inkluderas av handelssystemet utan att redovisa ett värde i balansräkningen. En anledning till att företag enbart redovisar information kan vara för att tillgodose intressenters krav på, och behov av, upplysningar av finansiell information. Resterande 37 procent redovisar ett värde av utsläppsrätterna i balansräkningen. Majoriteten klassificerar tillgången som antingen immateriell tillgång eller varulager. Gällande skulden som uppstår för utsläppsrätter är det vanligast att klassificera som en kortfristig skuld. Anskaffningsvärde är den vanligaste värderingsmetoden för både tillgången och skulden av utsläppsrätterna.Redovisningen av utsläppsrätter skiljer sig både inom och mellan bolagsgrupperna. Det finns tendenser på att företag som tillämpar ett internationellt regelverk i större utsträckning redovisar utsläppsrätterna än de som tillämpar ett nationellt regelverk. Det kan bero på mer omfattande upplysningskrav för de som redovisar enligt ett internationellt regelverk. I studien har företagens redovisning av utsläppsrätter analyserats utifrån intressentteorin, legitimitetsteorin och institutionell teori.Den genomförda kartläggningen av svenska företags redovisning av utsläppsrätter har bidragit till att belysa problematiken kring att redovisningen inte är konsekvent. / EU ETS is one of the EU’s instruments for reducing greenhouse gas emissions. The emission rights can be acquired through either free allocation from the Swedish Governmental Authority, Naturvårdsverket, or by trade, which is the basis for various valuation at cost. There are also different views of what kind of asset emission rights can be considered as, for example intangibles, inventories and financial assets. Previously there was a valid interpretation for the accounting of emission rights, IFRIC 3. Nowadays there is no regulation for the accounting of emission rights.The study aims to identify how 250 Swedish companies, covered by the EU ETS, account for the emission rights in the financial statements. Furthermore, the study aims to examine whether any differences between companies depends on the applied accounting standards. To examine differences and thus make a comparison, the companies have been divided into three main groups; Municipal standards, National standards and International standards.Previous research has concluded that the reporting of emission rights differ between companies both in terms of classification and valuation, which is confirmed by the study. The study states that 43 percent of the companies do not provide any information concerning the EU ETS. Furthermore, 20 percent solely provide information about the inclusion of EU ETS without reporting a value in the balance sheet. One reason could be to satisfy stakeholders' requirements and needs for financial information. It is 37 percent that reporting a value in the balance sheet. A majority classify the rights as intangibles or as inventories. Regarding the liability incurred by the emission rights the most common way to classify is as a current liability. The most frequently used method of valuation for both assets and liabilities is at cost.The accounting of emission rights varies both within and between the three groups. There are indications that companies applying the international standards, to a greater extent recognize emission rights than companies applying Swedish standards, which may be due to higher disclosure requirements. In the study, an analysis of the accounting for emission rights is performed based on stakeholder theory, legitimacy theory and institutional theory.The performed identification of how Swedish companies account for the emission rights has intended to highlight the problem that the accounting is not consistent.This thesis is hereinafter written in Swedish.

Handelssystem för utsläppsrätter används av flertalet länder och områden i ett försök att minska klimatförändringarna. Syftet med dessa handelssystem är att ge företag ekonomiska incitament att minska sina utsläpp av växthusgaser och på så vis gemensamt minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt. Många av dessa system bygger på en ”cap and trade” princip, d.v.s. ett tak sätts för hur stora utsläppen får vara. För att säkerställa att de sammanlagda utsläppen inte överstiger taket kan företag förvärva utsläppsrätter genom gratis tilldelning eller köp. En utsläppsrätt innebär att företaget kan släppa ut en viss mängd växthusgaser. Företaget måste ha tillräckligt med utsläppsrätter för att täcka sina utsläpp, annars måste de köpa ytterligare utsläppsrätter av andra företag. Tanken är att man genom detta handelssystem gör det möjligt att minska utsläppen till minsta möjliga kostnad. I dagsläget finns det väldigt lite vägledning kring hur företag ska redovisa utsläppsrätter, vilket främst grundar sig i att åsikterna kring vad utsläppsrätter verkligen är går isär. En del hävdar exempelvis att utsläppsrätter ska ses som lager, medan andra hävdar att de är immateriella tillgångar. En argumentation har även först om att utsläppsrätter i grund och botten är rättigheter och därför ska behandlas som sådana i de finansiella rapporterna. I Nordamerika har organisationen FERC gett ut rekommendationer inom området, sedan tillbakadragandet av IFRIC 3 finns dock ingen vägledning i Europa. Syftet med studien är att undersöka hur 104 företag med säte i Nordamerika och Europa redovisar utsläppsrätter i sina finansiella rapporter. Vidare är syftet att fastställa om det finns några skillnader mellan kontinenter samt mellan sektorerna olja och gas, el samt naturgas. Dessutom förs en diskussion om reglering, särskilt i form av ytterligare standarder, kommer att förbättra kvaliteten på den information som delas i de finansiella rapporterna. Enligt tidigare forskning delger företag vanligtvis väldigt lite information gällande utsläppsrätter. Denna slutsats styrks även av vårt resultat då vår studie visar att en stor andel av företagen inte ens nämner utsläppsrätter i sina finansiella rapporter. Vidare har tidigare forskning visat att redovisningen av utsläppsrätter skiljer sig åt när det gäller klassificering såväl som värdering, något som även styrks av vårt resultat. Vårt resultat indikerar även att de skillnader som finns gällande klassificering och värdering delvis kan förklaras av sätes- och sektorstillhörighet men även av en viss påverkan från FERC och IFRIC 3 på respektive kontinent. Utsläppsrätter klassificeras vanligen som lager i Nordamerika och som immateriell tillgång i Europa, detta beror antagligen på att kontinenterna påverkas av FERCs rekommendation respektive IFRIC 3. Den vanligaste värderingsmetoden, på båda kontinenterna, är anskaffningsvärde. Bland de företag som inte använder sig av denna metod är skillnaderna mellan kontinenterna desto större. Resultatet tyder på att företagen vidtar försiktighet på grund av den osäkerhet utsläppsrätterna innebär. Utifrån detta drar vi slutsatsen att det finns stora skillnader i hur nordamerikanska och europeiska företag klassificerar och värderar utsläppsrätter i de finansiella rapporterna. Studien belyser hur val av redovisningsmetoder, gällande utsläppsrätter, skiljer sig åt mellan nordamerikanska och europeiska företag såväl som mellan olika sektorer. Vidare belyser studien hur den bristande regleringen påverkat kvaliteten i de finansiella rapporterna. Användbarheten i de finansiella rapporterna diskuteras även utifrån legitimitets-, intressent- såväl som institutionell teori. / Emission trading schemes are used by several countries and areas with the hope of mitigating climate change. The aim of these schemes is to create economic incentives for companies to reduce greenhouse gas emission and thereby cut the overall emissions cost-effectively. Many of these systems are based on a ”cap and trade” principle where a cap is set on the total amount of emission that can be emitted. To ensure that the overall emissions do not exceed the cap, companies receive, buy or trade emission allowances. These allowances give companies the right to emit a certain amount of greenhouse gases. The company must have a sufficient amount of allowances to cover the emissions, otherwise they must buy additional allowances from other companies. The idea behind this system is that it will make it possible to reduce emission where it costs less. Currently, there is very little guidance in terms of how companies should account for emission allowances. The main issue is that there are different views of what kind of an asset these allowances are. Some argue, for example, that emission allowances should be viewed as inventory while others argue that they should be seen as intangible assets. Arguments have also been made that these allowances are rights and therefore should be treated as such in the financial reports. In America, the organization FERC has given out some recommendations on the area and since the withdrawal of IFRIC 3, there is no guidance in Europe. The aim of this study is to investigate how 104 companies located in North America (USA and Canada) and Europe account for emission allowances in their financial reports. In addition to this, the study aims to determine whether any differences exist between the continents as well as between the sectors oil and gas, electric utility and natural gas. Furthermore, a discussion will be made whether guidance on the matter, especially in the form of additional standards, will improve the quality of the information in the financial reports. Previous research has concluded that companies usually disclose very little information regarding emission allowances. This conclusion is supported by our findings. Our study shows that many companies do not even mention emission allowances in their financial reports. Furthermore, previous research has concluded that the reporting of emission allowances differs among companies in terms of classification as well as valuation, which is consistent with our findings. Our results indicate that the differences in classification and valuation partly can be explained by location and industry affiliation but also by the influence of FERC and IFRIC 3 on the respective continent. Emission allowances are often classified as inventory in Northern America and as intangibles in Europe, which is probably due to the influence of FERCs recommendation and IFRIC 3. The most common valuation method on both continents are historical cost. Among companies that does not use this method the continental variations are major. These findings suggest that prudence plays a key part due to the uncertainty related to emission allowances. Based on this we conclude that there are major differences between how emission allowances are classified and valued in the financial report of North American and European companies. This study highlights how accounting choices differs among Northern American and European companies as well as among different sectors. Furthermore, this study highlights the lack of regulation and how this affects the quality of the financial reports. The usefulness of the financial reports is also discussed from a legitimacy-, stakeholder- and an institutional perspective.

[pt] O presente trabalho foi elaborado tendo em vista três objetivos: apresentar as principais dificuldades encontradas na implementação das primeiras demonstrações financeiras de acordo com as normas internacionais de contabilidade (IFRS); apresentar as principais disposições da Interpretação IFRIC 12, que tem por objetivo orientar a contabilização dos contratos de concessões pelas empresas concessionárias de serviços públicos; e discutir os possíveis impactos de sua adoção nas empresas prestadoras de serviço telefônico fixo comutado (STFC). Trata-se de uma pesquisa de finalidade exploratória, com abordagem teórica e qualitativa, com base em revisão de documentos e material bibliográfico, além de questionários e entrevistas para uma amostra reduzida de potenciais agentes impactados pela interpretação da IFRIC 12. A IFRIC 12 detalha o tratamento contábil dos direitos e deveres da concessionária sobre a infraestrutura objeto do contrato de concessão, do reconhecimento e mensuração das operações vinculadas a esses contratos que alteram significativamente a forma de contabilização utilizada pela legislação societária brasileira até então. Os principais impactos da adoção da IFRIC 12 pelas empresas concessionárias de STFC que atuam no Brasil serão: reclassificação do Ativo imobilizado utilizado para a prestação do STFC para ativo intangível e ativo financeiro, em virtude da norma não permitir a contabilização dessa infraestrutura como Ativo imobilizado das concessionárias, e modificações no reconhecimento de receitas vinculadas à esses contratos. De acordo com os resultados obtidos, o assunto ainda é polêmico e não há uma uniformidade entre os agentes envolvidos sobre sua aplicabilidade ou não às empresas prestadoras de STFC brasileiras, apesar da sua definição ser imperativa para as demonstrações financeiras do exercício findo em 31 de dezembro de 2010 que devem ser apresentadas à Comissão de Valores Mobiliários (CVM) até 31 de março de 2011. / [en] This research was developed based on three purposes: discuss the main difficulties encountered in implementing the first financial statements in accordance with the International Financial Reporting Standards (IFRS); present the main provisions of the Interpretation of IFRIC 12, which is intended to guide accounting of concession contracts by concessionaires of public services; and discuss the possible impact of its adoption in the companies that provide switched fixed telephone services (STFC). This is an exploratory, qualitative and theoretical study, based on review of documents and literature, followed by questionnaires and interviews with a small sample of organizations impacted by the adoption of this regulamentation, as also experts in this area, like university professors. IFRIC 12 details the accounting treatment of the rights and duties of infrastructure that is the object of the concession contract, the recognition and measurement of operations related to those contracts which significantly change the accounting methods used by Brazilian Corporate Law until then. The main impacts of the adoption of IFRIC 12 by the concessionaires of STFC companies operating in Brazil will be: reclassification of Property, Plant and Equipment used to provide fixed telephone services to Intangible Assets and Financial Assets, since this standard does not allow that the infrastructure related to the concession contract to be recognized as Property, Plant and Equipment, and changes in revenue recognition related to these contracts. According to the results obtained, this subject is still controversial and there is no uniformity among stakeholders about its applicability or not by the Brazilian Companies that provide STFC, although its definition is mandatory for financial statements for the year ending 31 December, 2010, as it must be submitted to the Brazilian Securities Commission (CVM) by March 31, 2011.

Nas últimas décadas a administração pública, em nível mundial, vem se transformando, passando de burocrática e ineficaz para uma administração gerencial buscando a eficiência na prestação dos serviços públicos. Assim diversos países optaram por delegar alguns serviços públicos para o setor privado, dando-se início às privatizações e concessões e o Estado mudou a sua postura de empresário a regulador. Os contratos de concessão não são padronizados, com características econômicas distintas gerando diversos eventos contábeis. Esse trabalho tem como objetivo analisar a contabilização desses arranjos para que as demonstrações contábeis dos parceiros privado e público evidenciem a essência econômica em detrimento da forma jurídica, com uma representação patrimonial mais próxima da realidade. Para o alcance desse objetivo foi feita uma revisão conceitual sobre as concessões e suas características econômicas e a necessidade de normatização contábil específica quanto ao tema, principalmente porque esses arranjos em sua maioria não constavam dos balanços patrimoniais (off-balance sheet). Em seguida discorreu-se sobre a contabilização desses arranjos de acordo com as normas internacionais: IFRIC 12 (normativo contábil para o parceiro privado) e ED 43 (minuta de interpretação para o parceiro público). Também através da análise de conteúdo foram analisadas as minutas de interpretações relativas a contabilização dos contratos de concessão que foram disponibilizadas para audiência pública e os comentários de diversos órgãos e profissionais a fim inferir se os órgãos regulamentadores (IASB e IFAC) buscaram evidenciar nos normativos a verdadeira substância econômica desses arranjos. E ainda foi realizada a contabilização do contrato de parceira público-privada (que é uma modalidade de concessão), na modalidade patrocinada da PPP MG-050, tendo por base a recente regulação para o parceiro privado e ainda em discussão a regulação para o parceiro público. Conclui-se que ao buscar a essência sobre a forma nas demonstrações contábeis principalmente nesses arranjos, com os diversos riscos a que estão expostos, a contabilidade contribui com a sua função social que é de fornecer informações úteis aos seus diversos usuários, e nesse caso específico, que podem auxiliar o parceiro público a tomar decisão quando da fixação das tarifas e nas renegociações contratuais. Quanto aos balanços públicos, o estudo revela que poderão estar mais transparentes evidenciando o endividamento dos entes públicos e o custo social desses arranjos. / In recent decades, public management around the world has been changing from bureaucratic and ineffective to a search for efficiency in public service delivery. Different countries have chosen to delegate some public services to the private sector, starting, with a change in the States posture from entrepreneurial to regulatory. In the concessions context, these contracts are not standardized and display distinct economic characteristics, entailing the need for detailed interpretation and analysis with a view to their accounting treatment in the affected entities. This research aims to analyze the accounting treatment of these arrangements so that the financial statements of public and private partners evidence the contracts economic essence. To achieve this goal, a conceptual review was done about concessions and their economic characteristics, as well as about the need for specific accounting standards on the theme. Next, the accounting treatment of these arrangements was discussed in accordance with the interpretation of international standard IFRIC 12 (accounting standard for the private partner) and ED 43 (draft accounting standard for public partner). Using content analysis, the minutes of interpretations about the accounting treatment of concession contracts made available for public hearing were analyzed in detail, as well as comments by different entities and professionals, in order to infer whether regulatory entities (IASB and IFAC) attempted to disclose the economic substance of these arrangements in their standards. In empirical terms, the public-private partnership contract of PPP MG-050 was analyzed and the financial statements of the private and public partners were estimated throughout the contract period in the framework of the abovementioned standards. Based on these methodological procedures, it is concluded that, by attempting to picture the economic essence in the financial statements of the entities affected by the diverse risks in those contracts, accounting contributes to its social function of offering useful information to its different users and, in this specific case, information that can help the public partner to make tariff decisions and in contract renegotiations. As for public balance sheets, the research reveals that these can be more transparent, evidencing public entities indebtedness and the social cost of these arrangements.

This thesis is concerned with accounting for construction contracts in the accounting records of a contractor. The first chapter is focused on accounting for construction contracts according to IAS 11 -- Construction contracts and contains also a brief description of interpretations IFRIC 12 and IFRIC 15, which are connected with IAS 11. Next chapter describes accounting for construction contracts according to the US GAAP. One chapter is also dedicated to the requirements of Czech accounting legislature that Czech contractors have to take into account when accounting for construction contracts. Last chapter is conceived as a case study which was prepared in order to determine how construction companies -- concretely three European and three American construction companies -- deal with construction contracts in practice.

Bakgrund: Det har uppmärksammats att konsumtionen och efterfrågan av el fortsätter att öka för varje år. Resultatet av det växande behovet har lett till stigande utsläppsnivåer inom energibranschen. Ett sätt för att kontrollera nivåerna av utsläpp är utsläppsrätter. Priset på utsläppsrätter har ökat och förväntas öka ännu mer. Det finns i dagsläget inget gemensamt globalt direktiv om hur utsläppsrätter ska redovisas, däremot finns rekommendationer inom både IFRS och US GAAP om hur de kan klassificeras och värderas i redovisningen. IFRS är en principbaserad redovisningsstandard som är utgiven av IASB, medan US GAAP är en regelbaserad redovisningsstandard som utfärdas av FASB. Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur utsläppsrätter redovisas i energibranschen hos europeiska respektive amerikanska företag. Frågeställning: Vilka likheter och skillnader finns mellan klassificering och värdering av utsläppsrätter utifrån IFRS och US GAAP i energibranschen? Metod: I denna studie har en kvantitativ innehållsanalys genomförts där det empiriska materialet utgörs av 31 företags årsredovisningar. Vidare har en kodningsmanual skapats där kategorier kring klassificering och värdering av utsläppsrätter utformats, för att sedan kunna sammanställa datan i ett kodningsschema. Teoretisk referensram: Studiens resultat har med hjälp av legitimitetsteorin och institutionell teori förklarat vad de rådande likheterna och skillnaderna gällande redovisningen av utsläppsrätter i Europa och USA kan bero på. Slutsats: Resultaten visar att de skillnader som finns mellan IFRS och US GAAP i energibranschen är främst klassificering av utsläppsrätter, efterföljande värdering av utsläppsrätter och redovisningen av utsläppsskyldighet. De största likheterna mellan IFRS och US GAAP är värdering av tilldelade utsläppsrätter samt köpta utsläppsrätter. / Background: It has been noticed that the consumption and demand for electricity continues to increase every year. The result of the growing needs has led to rising emission levels in the energy industry. One way to control the levels of emissions is emission rights. The price of emission rights has increased and is expected to increase even more. There is currently no common global directive on how emission rights are to be reported, however, there are recommendations within both IFRS and US GAAP on how they can be classified and valued in the accounts. IFRS is a principle-based accounting standard established by the IASB, while US GAAP is a rules-based accounting standard established by the FASB.  Purpose: The purpose of this study is to examine the accounting of emission rights in the energy industry between European and American companies.  Question: What are the similarities and differences between the classification and valuation of emission rights between IFRS and US GAAP in the energy industry?  Method: In this study a quantitative content analysis has been implemented where the empirical material consists of 31 companies' annual reports. Furthermore, a coding manual has been created where categories regarding classification and valuation of emission rights have been designed, in order to compile the data in a coding scheme.  Theory: The results of the study have with the help of legitimacy theory and institutional theory explained what the similarities and differences regarding the accounting of emission rights in Europe and the USA may be due to.  Conclusion: The results show that the differences that exist between IFRS and US GAAP in the energy industry are mainly the classification of emission rights, the subsequent valuation of emission rights and the reporting of emission obligations. The biggest similarities between IFRS and US GAAP are the valuation of allocated emission rights and purchased emission rights.

<p>Denna uppsats behandlar införandet och implementeringen av IFRS/IAS reglerna i två globala företag, Scania koncern som är ett industriföretag med mycket materiella anläggningstillgångar och lite immateriella tillgångar jämfört med WSP group, som är ett konsultföretag med lite anläggningstillgångar och mycket immateriella tillgångar. Vidare redogörs för hur Scania och WSP värderar och avskriver sina materiella anläggningstillgångar enligt den nya IAS 16. I uppsatsen undersökts även om företagens finansiella rapportering enligt IAS 16 motsvarar de kvalitativa egenskaperna det vill säga; begriplighet, relevans tillförlitlighet och jämförbarhet enligt IASB:s föreställningsram.</p><p>Metoden som används i undersökningen är en kvalitativ fallstudie. För att genomföra studien har författarna läst de senaste teorierna om IFRS/IAS, samt skriftliga källor om Scania och WSP. Dessutom har tre intervjuer och en mailinterjvu med nyckelpersoner inom IFRS/IAS utförts.</p><p>Uppsatsen utmynnar i ett resultat som säger att införandet av IFRS /IAS inte påverkade Scanias och WSP:s räkenskaper så mycket, eftersom Sverige och England tidigare hade anpassat sina rekommendationer till IAS. De största förändringarna som påverkade Scanias och WSP:s räkenskaper var finansiella instrument, pensioner och goodwill avskrivningar och för Scanias del även materiella anläggningstillgångar. Förändringarna krävde mer tidsåtgång, arbetsinsats och ökade kostnader. Tillämpningen av IFRS/IAS har gjort Scanias finansiella rapportering mer jämförbar med andra europeiska länder, medan den i WSP bara ledde till en viss grad mer jämförbarhet.</p><p>Båda företagen värderar sina materiella anläggningstillgångar enligt IAS 16 och väljer anskaffningsvärde. Verkligt värde har ingen nytta varken för Scania eller WSP eftersom det är teoretisk och förvirrar kapitalmarknaden.</p><p>Scania använder sig av olika avskrivningsmetoder; komponentavskrivning, linjär avskrivning, produktionsbaserad avskrivning och annuitetsavskrivning, medan WSP bara använder sig av linjära avskrivningar. Rapporteringen enligt IAS 16 uppfyller de kvalitativa egenskaperna för båda företag förutom i WSP som uppfyller jämförbarheten bara till en viss grad.</p>

<p>Från 1 januari 2010 skall byggbranschen tillämpa nya redovisningsregler gällande redovisning av intäkter från försäljning av fastigheter. Denna regel, eller rättare sagt lagtolkning heter IFRIC 15 Avtal om uppförande av fastighet och har till syfte att göra redovisningen mer enhetlig mellan företag och länder. Tidigare var det tillåtet att i högre grad tillämpa successiv vinstavräkning, vilket innebär att intäkter och tillhörande kostnader redovisas successivt under arbetsprocessen i takt med färdigställandegrad. Numera kommer det bli allt vanligare att försäljningsintäkten redovisas först när de betydande riskerna har övergått till köparen, vilket normalt sammanfaller med tillträdet till fastigheten. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur de fyra största svenska byggbolagen påverkas av den nya lagtolkningen. Dessa var Skanska, NCC, Peab och JM.</p><p>Arbetsgången inleddes med en teoristudie för att sätta oss in i ämnet. Vi har studerat olika redovisningsprinciper samt de internationella standarderna som berör intäktsredovisning IAS 11 Entreprenadavtal och IAS 18 Intäkter. IFRIC 15 skall vägleda företagen i valet av antingen IAS 11 eller IAS 18.</p><p>Vi har använt oss av den kvalitativa metoden för vår undersökning. Vi byggde vår empiri på årsredovisningar och intervjuer med ekonomer på företagen. Frågorna anpassades till de olika företagen utifrån information som fanns att läsa i finansiella rapporter.</p><p>Syftet med IFRIC 15 är att skapa en enhetlig praxis kring intäktsredovisning för uppförande av fastigheter. Eftersom IFRIC endast ger ut tolknings-föreskrifter så är det upp till varje bolag att göra sin egen tolkning. Vi har sett att de större bolagen Skanska och NCC påverkas mer av tolkningen än de mindre bolagen Peab och JM. Den huvudsakliga faktorn för vilka följdeffekter IFRIC 15 ger, är vilka avtalsformer företagen har med uppdragsgivare. Peab och JM arbetar mer med entreprenad då de fortsättningsvis får tillämpa successiv vinstavräkning. Skanska och NCC arbetar mer med försäljning och ska med tillämpning av IFRIC 15 redovisa intäkter vid överlämnande till slutkund.</p><p>En harmonisering kan vi inte se i de svenska bolagen men på längre sikt kanske det kan uppnås.</p>

Från 1 januari 2010 skall byggbranschen tillämpa nya redovisningsregler gällande redovisning av intäkter från försäljning av fastigheter. Denna regel, eller rättare sagt lagtolkning heter IFRIC 15 Avtal om uppförande av fastighet och har till syfte att göra redovisningen mer enhetlig mellan företag och länder. Tidigare var det tillåtet att i högre grad tillämpa successiv vinstavräkning, vilket innebär att intäkter och tillhörande kostnader redovisas successivt under arbetsprocessen i takt med färdigställandegrad. Numera kommer det bli allt vanligare att försäljningsintäkten redovisas först när de betydande riskerna har övergått till köparen, vilket normalt sammanfaller med tillträdet till fastigheten. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur de fyra största svenska byggbolagen påverkas av den nya lagtolkningen. Dessa var Skanska, NCC, Peab och JM. Arbetsgången inleddes med en teoristudie för att sätta oss in i ämnet. Vi har studerat olika redovisningsprinciper samt de internationella standarderna som berör intäktsredovisning IAS 11 Entreprenadavtal och IAS 18 Intäkter. IFRIC 15 skall vägleda företagen i valet av antingen IAS 11 eller IAS 18. Vi har använt oss av den kvalitativa metoden för vår undersökning. Vi byggde vår empiri på årsredovisningar och intervjuer med ekonomer på företagen. Frågorna anpassades till de olika företagen utifrån information som fanns att läsa i finansiella rapporter. Syftet med IFRIC 15 är att skapa en enhetlig praxis kring intäktsredovisning för uppförande av fastigheter. Eftersom IFRIC endast ger ut tolknings-föreskrifter så är det upp till varje bolag att göra sin egen tolkning. Vi har sett att de större bolagen Skanska och NCC påverkas mer av tolkningen än de mindre bolagen Peab och JM. Den huvudsakliga faktorn för vilka följdeffekter IFRIC 15 ger, är vilka avtalsformer företagen har med uppdragsgivare. Peab och JM arbetar mer med entreprenad då de fortsättningsvis får tillämpa successiv vinstavräkning. Skanska och NCC arbetar mer med försäljning och ska med tillämpning av IFRIC 15 redovisa intäkter vid överlämnande till slutkund. En harmonisering kan vi inte se i de svenska bolagen men på längre sikt kanske det kan uppnås.

Denna uppsats behandlar införandet och implementeringen av IFRS/IAS reglerna i två globala företag, Scania koncern som är ett industriföretag med mycket materiella anläggningstillgångar och lite immateriella tillgångar jämfört med WSP group, som är ett konsultföretag med lite anläggningstillgångar och mycket immateriella tillgångar. Vidare redogörs för hur Scania och WSP värderar och avskriver sina materiella anläggningstillgångar enligt den nya IAS 16. I uppsatsen undersökts även om företagens finansiella rapportering enligt IAS 16 motsvarar de kvalitativa egenskaperna det vill säga; begriplighet, relevans tillförlitlighet och jämförbarhet enligt IASB:s föreställningsram. Metoden som används i undersökningen är en kvalitativ fallstudie. För att genomföra studien har författarna läst de senaste teorierna om IFRS/IAS, samt skriftliga källor om Scania och WSP. Dessutom har tre intervjuer och en mailinterjvu med nyckelpersoner inom IFRS/IAS utförts. Uppsatsen utmynnar i ett resultat som säger att införandet av IFRS /IAS inte påverkade Scanias och WSP:s räkenskaper så mycket, eftersom Sverige och England tidigare hade anpassat sina rekommendationer till IAS. De största förändringarna som påverkade Scanias och WSP:s räkenskaper var finansiella instrument, pensioner och goodwill avskrivningar och för Scanias del även materiella anläggningstillgångar. Förändringarna krävde mer tidsåtgång, arbetsinsats och ökade kostnader. Tillämpningen av IFRS/IAS har gjort Scanias finansiella rapportering mer jämförbar med andra europeiska länder, medan den i WSP bara ledde till en viss grad mer jämförbarhet. Båda företagen värderar sina materiella anläggningstillgångar enligt IAS 16 och väljer anskaffningsvärde. Verkligt värde har ingen nytta varken för Scania eller WSP eftersom det är teoretisk och förvirrar kapitalmarknaden. Scania använder sig av olika avskrivningsmetoder; komponentavskrivning, linjär avskrivning, produktionsbaserad avskrivning och annuitetsavskrivning, medan WSP bara använder sig av linjära avskrivningar. Rapporteringen enligt IAS 16 uppfyller de kvalitativa egenskaperna för båda företag förutom i WSP som uppfyller jämförbarheten bara till en viss grad.