Börsnoterade europeiska företag ska från och med 1 januari 2005 tillämpa de internationella redovisningsstandarder som antagits av EU. Standarderna benämns International Accounting Reporting Standard, IAS och International Financial Reporting Standard, IFRS. Dessa stan¬darder ska tillämpas vid företagens koncernredovisning, medan nationell lagstiftning gäller för resterande finansiella rapporter. Syftet med denna uppsats är att ta reda på vilka svårigheter som kan finnas med att redovisa enligt IAS/IFRS. Till vår hjälp för att få fram information om detta har vi använt oss av det svenska dotterbolaget till den multinationella läkemedelskoncernen AstraZeneca, Rådet för finansiell rapportering samt en revisor på Ernst & Young. Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod och gjorde fyra intervjuer för att få så ingå¬ende information som möjligt. Vid intervjuerna användes öppna frågor för att få en tydlig be¬skrivning av svårigheterna. Teoriavsnittet inleds med ett avsnitt om svårigheter som kan uppkomma vid implemente¬ringen och användningen av IAS/IFRS. Därefter beskrivs redovisningen i Sverige. Sedan följer en bakgrund till de internationella redovisningsstandarderna, vilka kriterier som gäller när dessa ska upprättas, samt information om den svenska normgivningen. Avslutningsvis be¬skrivs i teoriavsnittet de standarder där de flesta svårigheterna har framkommit. Empirin består av de intervjuer som genomförts. Varje intervju inleds med en kort presenta¬tion av respondenten och dennes arbetsplats. Informationen som framkommer i empirin leder sedan till analysen. Där sammanförs empirin med tidigare beskriven teori. Vi kom fram till att det finns flera svårigheter med att redovisa enligt IAS/IFRS. Många svå¬righeter rör värdering i olika former samt att svensk normgivning inte alltid följer det interna¬tionella regelverket, vilket orsakar dubbel redovisning. Det framkom även att IAS/IFRS upp¬levs som ett komplext regelverk med i många fall alltför detaljrika informationskrav.

Börsnoterade europeiska företag ska från och med 1 januari 2005 tillämpa de internationella redovisningsstandarder som antagits av EU. Standarderna benämns International Accounting Reporting Standard, IAS och International Financial Reporting Standard, IFRS. Dessa standarder ska tillämpas vid företagens koncernredovisning, medan nationell lagstiftning gäller för resterande finansiella rapporter. Syftet med denna uppsats är att ta reda på vilka svårigheter som kan finnas med att redovisa enligt IAS/IFRS. Till vår hjälp för att få fram information om detta har vi använt oss av det svenska dotterbolaget till den multinationella läkemedelskoncernen AstraZeneca, Rådet för finansiell rapportering samt en revisor på Ernst & Young. Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod och gjorde fyra intervjuer för att få så ingående information som möjligt. Vid intervjuerna användes öppna frågor för att få en tydlig beskrivning av svårigheterna. Teoriavsnittet inleds med ett avsnitt om svårigheter som kan uppkomma vid implementeringen och användningen av IAS/IFRS. Därefter beskrivs redovisningen i Sverige. Sedan följer en bakgrund till de internationella redovisningsstandarderna, vilka kriterier som gäller när dessa ska upprättas, samt information om den svenska normgivningen. Avslutningsvis beskrivs i teoriavsnittet de standarder där de flesta svårigheterna har framkommit. Empirin består av de intervjuer som genomförts. Varje intervju inleds med en kort presentation av respondenten och dennes arbetsplats. Informationen som framkommer i empirin leder sedan till analysen. Där sammanförs empirin med tidigare beskriven teori. Vi kom fram till att det finns flera svårigheter med att redovisa enligt IAS/IFRS. Många svårigheter rör värdering i olika former samt att svensk normgivning inte alltid följer det internationella regelverket, vilket orsakar dubbel redovisning. Det framkom även att IAS/IFRS upplevs som ett komplext regelverk med i många fall alltför detaljrika informationskrav.

Svenska noterade företag har sedan 2005 varit skyldiga att tillämpa den internationella redovisningsstandarden IFRS vilket innebär att noterade företag numera kan tillämpa redovisning till verkligt värde för förvaltningsfastigheter enligt IAS 40. Onoterade företag med förvaltningsfastigheter har däremot valmöjligheten att värdera antingen till anskaffningsvärde enligt RR 24 eller till verkligt värde enligt IAS 40. Redovisningsvalet spelar en betydande roll för företagets redovisade resultat och därmed dess ekonomiska ställning. Syftet med uppsatsen är att vi vill förklara vad som påverkar svenska onoterade företags redovisningsval vid värdering av förvaltningsfastigheter. Vår utgångspunkt med studien är att införandet av den nya värderingsmetoden har påverkat företag med förvaltningsfastigheter och vi anser det därför intressant att undersöka fenomenet. För att genomföra undersökningen har vi samlat data från 2007 års årsredovisningar som vi hämtat från databasen Affärsdata. Urvalet i undersökningen har varit slumpmässigt med kompletterande data från fastighetsdatabasen Datscha vilket tillsammans gav ett urval på 109 onoterade företag med förvaltningsfastigheter. Undersökningen resulterade i att det finns ett positivt samband mellan balansomslutning och verkligt värde samt mellan skuldsättningsgrad och verkligt värde. Utifrån resultatet förs ett resonemang kring hur verkligt värde kan öka balansomslutningen och hur företag med hög skuldsättningsgrad möjligen tillämpar verkligt värde för att sänka skuldsättningsgraden.

No description available.

För att harmonisera redovisning internationellt infördes 2005 nya redovisningsregler, IFRS, för börsnoterade koncernföretag i Sverige. En av dessa är IFRS 3 – rörelseförvärv. Vi har valt att studera hur redovisningen förändrats och de effekter som uppstått av denna standard. Vi riktar in oss på goodwill och hur den förändrade redovisningen påverkat företagen. Syftet med denna studie är att kartlägga vilka konsekvenser de nya redovisningsreglerna har medfört. Vi vill med hjälp av information från årsredovisningar undersöka hur redovisningen av goodwill förändrats och vilka effekter det fått på företagens resultat på grund av införandet av IFRS. Vi vill också förklara och analysera effekterna av införandet av IFRS 3 för de svenska företagen på Large Cap. Vår teoretiska referensram grundar sig på rekommendationer, RR, och standarder, IFRS, inom ämnet redovisning. De för oss aktuella reglerna studeras och jämförs för att se hur redovisningen förändrats och vilka effekter som kan ha uppkommit. En stor förändring av införandet av IFRS 3 är att goodwill årligen ska vara föremål för nedskrivningstest istället för de avskrivningar som tidigare gjorts. Identifiering av immateriella tillgångar har förändrats och kan i större utsträckning avskiljas från goodwill. Vi har utgått ifrån aktieägarnas perspektiv och har efter ett antal bortfall undersökt 41 företags årsredovisningar på Large Cap-listan. Vi har genomfört en kvantitativ studie och vårt angreppssätt har varit deduktivt. Vidare har vi utgått ifrån positivismen och ett analytiskt synsätt. Värdet på goodwill ökade vid övergången på grund av att inga avskrivningar gjorts och att väldigt få och små nedskrivningar genomförts. Resultatet kommer att ligga på en högre nivå så länge inte företagen gör omfattande nedskrivningar. Vi drar slutsatsen att företagens resultat kommer att bli mer skiftande och oförutsägbart på grund av att nedskrivningstest ersatt årliga avskrivningar. Aktieägarna bör vara medvetna om detta och anpassa sin syn på företagens värde efter detta. Vi har också dragit slutsatsen att införandet av IFRS 3 har haft olika stora effekter på olika branscher då de branscherna med stor goodwill påverkats i högre grad.

Immateriella tillgångar har traditionellt värderats till anskaffningsvärde i de nordiska länderna. Genom implementeringen av IFRS är det nu möjligt att värdera de immateriella tillgångarna enligt omvärderingsmetoden. Trots möjligheten är det få bolag som har omvärderat sina immateriella tillgångar, något som eventuellt skulle kunna förklaras av försiktighetsprincipen. Problemformuleringen lyder: ”Skiljer sig attityden till omvärderingsmetoden mellan stora traditionella bolag noterade på Large Cap och små tillväxt bolag noterade på First North samt kan det hänföras till bolagens redovisningsprincip?” För att besvara problemformuleringen har stora traditionella bolag noterade på Large Cap jämförts med små tillväxtbolag som är noterade på First North. Den ekonomiskt ansvarige på respektive bolag har kontaktats via E-mail för att svara på om de har värderat de immateriella tillgångarna till anskaffningvärde och varför. Svaren är kopplade till försiktighetsprincipen eller matchningsprincipen. Bolagen på Large Cap måste följa IFRS medan det är valfritt för bolagen på First North. Resultatet visar att endast 1 % av bolagen på Large Cap och 3 % av bolagen på First North har omvärderat sina immateriella tillgångar enligt omvärderingsmetoden. 50 % av bolagen på First North som ännu inte omfattas av IFRS vill omvärdera sina immateriella tillgångar. Det kan kopplas till matchningsprincipen, medan svaren från bolagen på Large Cap kan kopplas till försiktighetsprincipen. Slutsatsen blir att de små tillväxtbolagen noterade på First North är mer styrda av matcningsprincipen och har en mer positiv inställning till omvärderingsmetoden.

Sedan år 2005 är noterade företag skyldiga att följa internationella redovisningsstandarder, IFRS. IFRS är ett principbaserat system vilket medför att standarderna tillämpas olika. Därmed försvåras jämförbarheten mellan företags koncernredovisning. Jämförbarhet är en av de kvalitativa egenskaper som redovisningen bör uppfylla enligt IASB, organisationen som tar fram IFRS. Syftet med den här uppsatsen är att utreda vilka förväntningar redovisningsexperter har på utvecklingen av jämförbarheten mellan företags koncernredovisning samt identifiera vad experterna anser talar för och emot en förändrad jämförbarhet. I arbetet presenteras teorier som kan förutspå olika utvecklingar av jämförbarheten. Genom djupgående intervjuer med fyra redovisningsexperter har vi kommit fram till att de olika teorierna i varierande grad förmår förutspå experternas förväntningar. Experterna förväntar sig ingen större förändring av jämförbarheten mellan företags redovisning. Troligen blir det en något ökad jämförbarhet, tror de. Det finns visserligen argument som talar för en mindre homogen och jämförbar redovisning, exempelvis att fler valmöjligheter införs i några standarder. Det finns emellertid mer som talar för en ökad jämförbarhet, menar experterna. Bland annat utvecklas branschpraxis, företag imiterar varandra och i vissa standarder tar IASB bort valalternativ och därmed tvingas företagen att redovisa mer homogent.

Från och med den 1 januari 2005 skall svenska noterade bolag utforma sin redovisning efter International Accounting Standards (IAS). För värderingen av förvaltningsfastigheter är det IAS 40 (Investment property) som nu mera gäller. Denna ger möjlighet att värdera fastigheter till antingen verkligt värde eller anskaffningsvärde, men att värdera till verkligt värde förespråkas. Att värdera till verkligt värde innebär en principförändring för svenska bolag som tidigare har varit tvingade att göra sina värderingar till anskaffningsvärdet, trots att man inte har tvingats att byta princip har samtliga bolag valt att göra detta. Avsikten med studien är att undersöka hur denna förändring av värderingar kommer att påverka bolagen ur ett finansiellt perspektiv. Studiens syfte har varit att beskriva och belysa vilka effekter IAS 40 har haft för fastighetsbolagens redovisning. Vi har avgränsat oss till samtliga noterade svenska fastighetsbolag, men har inte kunnat använda oss av samtliga främst för att ett flertal av dessa inte varit noterade tillräckligt länge. Vi har använts av det hermeneutiska synsättet genom att tolka årsredovisningar från 2004 och 2005 och jämfört dessa med nya respektive gamla redovisningspraxis. Detta har vi gjort genom att använda oss av både en kvalitativ och kvantitativ metod.

No description available.

No description available.