<p>Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet, vilja och lust att lära. I leken skapar barn sociala relationer tillsammans med andra barn där de också lär sig att kommunicera, lösa konflikter, känna empati och medkänsla för andra barn. I leken tränas även barns allsidiga rörelsekompetens vilket krävs för att de ska känna trygghet och stärka sitt självförtroende. Barn med motoriska brister kan ibland uppleva problem i leken då de inte har en allsidig grundläggande rörelsekompetens. Syftet med arbetet var att undersöka om lärare i Idrott och hälsa uppfattar någon anknytning mellan barns motorik och deras sociala relationer. Metoden utfördes genom kvalitativa intervjuer med sex lärare i Idrott och hälsa varav två även är specialidrottslärare. Könsfördelningen är två män och fyra kvinnor. Resultatet visar att lärarna i Idrott och hälsa uppfattar en viss anknytning mellan motorik och sociala relationer då god motorik kan skapa förutsättningar för sociala relationer. Dock belyser intervjupersonerna inte motoriken som den enda faktorn. Barnets personlighet, föräldrarnas stöd och uppmuntran, lärarens arbete i klassen samt tolerans från klasskamrater är andra faktorer som kan ha en anknytning till barns sociala relationer. </p><p>Nyckelord: barn, Idrott och hälsa, motorik, sociala relationer.</p>

<p>BAKGRUND</p><p>En utav lärarnas uppgifter är att bedöma och betygsätta sina elever i ämnet Idrott och hälsa.</p><p>Det visar sig vara viktigt att veta vad man som lärare ska bedöma och betygsätta hos eleverna</p><p>för att bedömningen ska bli rätt. Vi har haft ett antal betygsystem genom åren som</p><p>hjälpmedel för lärarnas bedömningar och betygsättningar. Men hur anser lärarna att de själva</p><p>bedömer sina elever i ämnet Idrott och hälsa?</p><p>SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR</p><p>Mitt syfte med examensarbetet är att undersöka vad lärare i idrott och hälsa anser de själva</p><p>bedömer och betygsätter hos sina elever. Arbetet kommer att besvara syftet utifrån två</p><p>frågeställningar det vill säga vad lärarna anser att de bedömer och betygsätter hos eleverna i</p><p>idrott och hälsa samt varför de bedömer sina elever som de gör enligt dem själva.</p><p>METOD</p><p>Examensarbetet inspireras av hermeneutiken som vetenskapsteoretisk ansats och kvalitativ</p><p>datainsamling genom intervjuer som metod. Informanterna var utbildade mot de senare åren</p><p>och har arbetat i skolverksamheten i 18-23 år.</p><p>RESULTAT</p><p>Resultaten visar att lärarna bedömer eleverna efter andra kriterier än vad läroplanen säger. Ett</p><p>utav kriterierna som de väger in vid bedömning och betygsättning som inte står i läroplanen</p><p>är laganda mellan eleverna. Den gemensamma faktorn för vad som lärarna bedömer först är</p><p>3</p><p>utveckling och inställning. Varför eleverna bedöms som de gör enligt lärarna beror på</p><p>relationen som lärarna har med eleverna och att läroplanen är otydlig samt abstrakt.</p>

<p>Tidigare genomförda studier visar på brister gällande skolans roll att motverka traditionella könsmönster och främja jämställdhet inom skolämnet Idrott och hälsa. Denna studie har därför genomförts för att ta reda på hur eleverna själva upplever sin situation under idrottslektionerna. Studiens syfte var således att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur pojkar och flickor i skolår 2 och 3 upplever lektionerna i Idrott och hälsa. För att avgränsa studien lades fokus på tre områden: vilket intresse pojkar och flickor har för idrottslektionerna och vad det grundar sig i, hur elever upplever pojkars och flickors beteende under idrottslektionerna samt hur elever upplever att deras lärare kommunicerar med pojkar och flickor under idrottslektionerna.</p><p>Den metod som tillämpades i studien var kvalitativa parintervjuer med fyra pojkar och fyra flickor från samma klass, skolår 2-3. Intervjuerna spelades in på band för att sedan transkriberas och genom meningskategorisering bearbetas och presenteras i rapportens resultatredovisning. I diskussionskapitlet knyts resultatet av elevernas bearbetade utsagor samman med teorier om genus och tidigare forskning inom det undersökta området.</p><p>Resultatet visar att både pojkar och flickor tycker att idrottslektionerna är roliga, trots att de generellt tror att pojkar är mer intresserade av idrottslektionerna än flickor. Deras intresse grundar sig i de förekommande aktiviteterna, att idrottslektionerna ger möjlighet att tävla och att idrottslektionerna ger en möjlighet att få röra på sig. Vidare visar resultatet att eleverna upplever att pojkar generellt beter sig som ”den oordentliga eleven” under idrottslektionerna samt att pojkar kämpar bra under idrottslektionerna. Samtidigt upplever eleverna att flickor generellt beter sig som den ”ordentliga eleven”. Men det finns också en upplevelse av att flickor är skrytsamma. Gällande lärarens kommunikation med pojkar och flickor upplever eleverna att både pojkar och flickor får beröm, men att pojkarna oftare än flickorna får tillsägningar från läraren.</p>

<p>Abstract</p><p>Idrott och hälsa uppfattas ofta som ett roligt ämne p.g.a. att det är ett praktiskt ämne. Ämnet Idrott och hälsa har låg status i mångas ögon och därför är vi intresserade av att hitta ingredienser som legitimerar ämnet Idrott och hälsa. Syftet med undersökningen var att undersöka vilka</p><p>uppfattningar lärare och elever har om ämnet Idrott och hälsa som bildningsämne.</p><p>Undersökningen genomfördes genom en kvalitativ intervjumetod där åtta personer deltog, fyra lärare och fyra elever, från två olika skolor i västra Sverige. Resultatet visade att Idrott och hälsa</p><p>är ett bildningsämne, enligt lärarna, eftersom det handlar om livslångt lärande och att koppla ihop teori med praktik. Eleverna ansåg att Idrott och hälsa är ett bildningsämne eftersom det enligt dem handlar om att röra på sig och ta hand om sin kropp. Det visade sig att lärare och elever upplever att målen är luddigt beskriva, vilket gör det svårt att legitimera ämnet Idrott och hälsa</p><p>som bildningsämne. Ett annat hinder för att ämnet ska verka bildande är att ämnet har färre timmar än tidigare. Möjligheter inom ämnet som både lärare och elever beskrev var att eleverna lär sig att samarbeta och utveckla den sociala biten som inte sker i samma utsträckning i de övriga ämnena.</p>

<p>Ämnet idrott och hälsa lyfts ofta fram som en viktig komponent för att utveckla en hälsosam</p><p>livsstil. Fysisk aktivitet framhålls av forskare som den viktigaste friskfaktorn. Vid den senaste</p><p>utvärderingen av ämnet idrott och hälsa visade det sig att 16 procent av eleverna inte tyckte</p><p>ämnet var intressant och ett par procent av eleverna deltar aldrig i undervisningen i idrott och</p><p>hälsa. Studiens syfte har varit att undersöka vilka bevekelsegrunder elever i år 7-9 har för att</p><p>inte delta i undervisningen i ämnet idrott och hälsa. Såväl de grunder som eleverna framför till</p><p>sina lärare som de som eleverna inte framför har undersökts. Andra frågeställningar har varit:</p><p>vilka förändringar eleverna önskar för att delta i undervisningen samt hur elevernas skäl att</p><p>inte delta påverkas av den rådande samhällsdiskursen om allt fler inaktiva och/eller</p><p>överviktiga barn. Tre intervjuer med totalt fem intervjupersoner har genomförts och</p><p>analyserats med en hermeneutisk ansats. Resultaten visade att de bevekelsegrunder eleverna</p><p>anger för sina lärare inte är de samma som dc verkliga. Eleverna som intervjuats har en</p><p>negativ inställning till ämnet idrott och hälsa. De upplever att de ingenting lär sig och de är</p><p>rädda att göra bort sig och misslyckas. Några tycker inte att de kommer så bra överens med</p><p>läraren och några tycker inte att dc lever upp till de kroppsideal som förmedlas via</p><p>massmedia. Ingen av eleverna duschar i de duschutrymmen som anvisas. De förändringar som</p><p>eleverna efterfrågar är enskilda duschutrymmen, större valmöjligheter samt mer lek och</p><p>mindre traditionella bollsporter.</p>

<p>Den minskade fysiska aktiviteten bland barn och ungdomar håller på att få förödande konsekvenser för folkhälsan. Trots att kunskapen finns om hur viktig den fysiska aktiviteten är för den motoriska, sociala, psykiska och fysiska utvecklingen fortsätter andå statusen av ämnet Idrott och hälsa att vara låg. </p><p>Syftet med denna studie var att beskriva gymnasielevers vanor avseende fysisk aktivitet samt analysera vad skolan kan göra för att förbättra hälsan hos eleverna. Metoden som användes var en enkätundersökning. Urvalsgruppen utgjordes av 65 elever, varav 41 flickor och 24 pojkar, i årskurs 2 på en gymnasieskola i Skåne.</p><p>Resultatet visar att 74% av eleverna ägnar sig åt motion minst 3 ggr/vecka: Femtiofem procent tycke om att röra på sig och lika många var fysiskt aktiva som barn.</p><p>Slutsatser som kan dras av detta är att många elever tycker om att röra på sig men för att alla ska bli nådda är skolan en viktig arena som borde ta sitt ansvar. Som det är nu är det viktigaste för idrottsläraren att utnyttja den begränsade tid man får, men egentligen är det en nationell kraftansträngning som behövs och en lagstiftning om ämnets inriktning och timantal om det ska leda till en folkhälsoförbättring.</p>

<p>Ämnet idrott och hälsa är ett viktigt ämne i dagens skola där det har skett en förändring från tidigare läroplaner fram till den vi har nu. Från att det tidigare i princip har varit ren idrott på schemat så finns det idag även en hälsa aspekt att ta hänsyn till. Med det så har direktiven i hur undervisningen ska utformas blivit mindre. Syftet med denna uppsats är jämföra hur styrdokumenten ser ut för ämnet idrott och hälsa för grundskolan med hur lärarna i ämnet idrott och hälsa beskriver hur de arbetar utifrån dessa. Åtta stycken lärare i idrott och hälsa har vi via kvalitativa intervjuer låtit beskriva hur deras undervisning praktiskt går till, vad de tycker om dagens styrning av ämnet och hur de skulle vilja att ämnet ser ut i framtiden. Resultatet av empirin visar lärarnas olika syn på hur deras undervisning utförs och det är med blandade åsikter de beskriver hur man genom styrdokumenten kan nå en ultimat undervisningssituation.</p>

<p>I kursplanen för ämnet idrott och hälsa står det att man skall ha ett grundläggande hälsoperspektiv som utvecklar eleven på ett fysiskt, psykiskt och socialt plan. Elevens syn på ämnet idrott och hälsa får stor betydelse både i de yngre åldrarna men även i senare skeenden i livet.</p><p>Studier visar att fysisk rörelse främjar så väl läs- och skrivinlärning som rumsuppfattning och motorisk färdighet. Elever som inte är fysiskt aktiva riskerar utanförskap då de väljer att inte delta i idrottsundervisningen. Orsaker bakom detta problem kan exempelvis vara rädsla för att misslyckas inför sina kamrater eller rädslan för att vara sämre än de övriga. Vårt syfte med undersökningen har varit att finna orsaker till varför elever väljer att inte delta i idrottsundervisningen och frågeställningarna vi använt oss av är: Varför väljer elever att inte delta i idrottsundervisningen och hur ser dessa elever på idrottsämnet?</p><p>I vår kvalitativa studie, med åtta informanter, har det uppdagats två stora anledningar till varför eleverna inte deltar; dålig självkänsla samt bristande motivation. Dålig självkänsla kan visa sig i olika former så som rädsla för att göra bort sig och inte vilja byta om tillsammans med andra, medan bristande motivation kan uttryckas genom att inte få bestämma lektionsinnehållet samt att läraren ger eleverna för lätta uppgifter.</p>

<p>Vi har en samtidskultur som präglas av en stark fokus på kroppens utformning. Den finns överallt där vi rör oss. Tidningar, tv och reklam visar oss hela tiden hur en manskropp eller en kvinnokropp skall se ut. Skolungdomar matas ständigt av intryck av att ett framgångsrikt liv hänger samman med en vacker kropp. Skolämnet Idrott och hälsa skapar olika föreställningar om kroppen och dess kroppslighet. Idealen som eleverna påverkas av är en blandning av samhällets olika institutioner. Skolan är en av dessa institutioner.</p><p> Syftet med examensarbetet är att undersöka om eleverna påverkas av samhällets kroppsideal under sina lektioner i Idrott och hälsa. Undersökningen gjordes med hjälp av metoden kvalitativ intervju med sammanlagt 29 elever och 4 lärare på 4 stycken gymnasieskolor i sydvästra Sverige. Intervjuerna spelades in på band och skrevs därefter ner på papper för att underlätta databearbetningen.</p><p> Efter genomförd undersökning fann vi att eleverna inte verkar påverkas i den grad av kroppsidealet som vi trodde att de skulle göra. Det verkar mer som det är viktigare att gå klädd i det senaste modet än att träna sin kropp efter idealen i samhället. Eleverna och lärarna var eniga i att det fanns en påverkan av kroppsidealet i skolorna, men det verkade inte som om elever och lärare tyckte att det påverkade lektionerna i Idrott och hälsa. Det fanns även en skillnad mellan skolorna där skolorna med en idrottslig profil tänkte mer på kroppens utformning än vad eleverna gjorde i skolorna med en estetisk profil.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>All undervisning skall sträva efter att vara individanpassad. Nivågruppering kan vara ett sätt att nå de mål som finns uppsatta av Skolverket. Det är viktigt att forska kring hur eleverna upplever denna nivågruppering.</p><p>Syftet med denna studie var att undersöka om differentiering inom Idrott och Hälsa är lämpligt som verktyg i undervisningen samt att granska vad eleverna anser om nivågruppering som metod. Tidigare forskning visar på både negativa och positiva effekter av denna metod. En risk är att elever i den mindre avancerade gruppen upplever att de är sämre och får en lägre status på skolan. En positiv aspekt av nivågruppering är att eleverna kan få en undervisning som de själva känner att de behärskar och i och med detta motiveras till rörelse och motion.</p><p>Studien har genomförts på en skola i Mellansverige där eleverna kan välja att gå i grupp 1, som är den mer avancerade gruppen, eller att gå i grupp 2, som är den mindre avancerade gruppen. Undersökningen har genomförts genom två gruppintervjuer med elever från år nio. Val av metod motiveras med att författarna ville få fram ett resultat som skildrade ett fåtal elevers tankar kring differentiering. Med en gruppintervju kunde vi få svar på frågor som inte varit möjligt vid t.ex. en enkätundersökning. Till att börja med intervjuades fyra elever från grupp 1. Sedan intervjuades fem elever från grupp 2. Båda intervjuerna spelades in på en minidisc för att återge ett så korrekt resultat som möjligt.</p><p>Resultatet visade att samtliga elever som deltog i undersökningen var positiva till nivågrupperingen. Tydligast märktes detta hos de kvinnliga elever som gick i grupp 2. De kände innan grupperingen en olustkänsla inför idrottslektionerna. De kände sig utanför och underlägsna de andra som tog ämnet på större allvar. De går nu till skillnad från tidigare på lektionerna med en positiv inställning till ämnet. Det som i undersökningen framkommer som negativt är att det, enligt eleverna, bedrivs en undervisning för grupp 2 som enligt författarna är under all kritik. Det framkommer genom intervjuerna med eleverna att det i den mindre avancerade gruppen ofta förekommer lektioner där läraren ger eleverna helt fria händer att göra vad det vill. Skolan har en individualiserad undervisning som i sig är positivt, men de tycks sakna den disciplin som krävs för att detta ska leda till en ökad förståelse för ämnets vikt. Det leder ofta till oseriösa lektioner där elever driver runt och gör lite som de vill.</p>