No description available.

No description available.

Denna studie är en kvalitativ studie, som syftar till att få syn på lärandet och skolutvecklingens betydelse, för lärandet i grundsärskolans inriktning mot träningsskola och gymnasiesärskolans individuella program. Studiens empiri är insamlad genom fokusgruppsdiskussioner i grundsärskolan med inriktning träningsskolan och gymnasiesärskolans individuella program. Undersökningsgruppen består av personal som är verksamma i de båda skolformerna. Det insamlade materialet har transkriberats och analyserats i relation till bakgrundslitteraturen för att därefter presenteras i temaområden utifrån studiens två frågeställningar: Hur diskuterar respondenterna runt olika perspektiv på lärandet och hur diskuterar respondenterna runt skolutvecklingens betydelse för lärandet?   Resultatet visar att respondenterna menar att allt är ett lärande och det sker ett lärande i alla situationer under hela dagen. Lärandet sker individuellt och det handlar om att personalen har ett förhållningssätt som utgår från individuella anpassningar eftersom elevernas förutsättningar är så olika där behovet av stöd kan vara varierande. En annan aspekt på lärandet är att det handlar om den enskilde personalens kunskapssyn. Att skapa ett lärande handlar om att skapa relationer och detta kan ske genom att ge grupptillhörighet för eleven. Kommunikation framträder som en viktig grund för lärandet och det anses därför viktigt att personalen har kunskap om alternativ, kompletterande kommunikation samt kommunikationsstödjande IT-teknik. Ovanstående medför en specialpedagogisk konsekvens på grund av att det kan vara av ekonomiska eller organisatoriska skäl som ger förutsättningar för vilka elever som ska få tillgång till IT och olika hjälpmedel som stödjer kommunikationen. Respondenterna framhåller att trygga och långvariga relationer mellan elev och personal är viktigt vilket leder till att gruppsammansättningar bör vara över tid.   När det gäller skolutvecklingens betydelse för lärandet visar resultatet att samverkan och samtal är i fokus.  I studiens resultat ser vi att förutsättningar för möjligheter till samtal är beroende av vilken syn och struktur som ledning och rektorer skapar. Samtal som syftar till att skapa samsyn anses viktigt både inom arbetslaget och mellan olika verksamheter, enligt respondenterna. Samsyn kan ses som en grund för att skapa ett gemensamt förhållningssätt och metoder för att ge eleverna möjlighet till goda förutsättningar för kunskapsbildning.

Studiens syfte var att utforska fenomenet delaktighet utifrån pedagogers erfarenheter samt pedagogernas arbetssätt för att främja elevers delaktighet på gymnasiesärskolans individuella program. Vi ville också belysa alternativ och kompletterande kommunikation och dess effekter för möjligheter till delaktighet. Studiens teoretiska utgångspunkter är delaktighetsmodellen utifrån ett biopsykosocialt perspektiv, samt specialpedagogiska perspektiv. Med imperativ fenomenografisk analys (IPA) som metodansats har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med pedagoger som är verksamma inom gymnasiesärskolans individuella program, och har undervisning som sitt huvudsakliga uppdrag. Resultatet utgår från en tematisk analys, vilket IPA föreskriver ochresulterade i två överordnade teman med fem underordnade teman. Resultatet visar att pedagogernas erfarenhet av fenomenet delaktighet till stor del stämmer överens med tidigare forskning och tyder på att delaktighet är svårdefinierat. Delaktighet beskrivs som en känsla och i resultatet framgår att en elev som är passivt deltagande och en elev som är aktivt deltagande i en aktivitet kan känna sig lika delaktiga. Det delaktighetsfrämjande arbetet handlar i hög grad om att bygga relationer, utgå från intressen och vara lyhörd för elevers kommunikation. Pedagogernas beskrivningar av elever och situationer tyder på att de har ett övervägande relationellt förhållningssätt till eleverna i undervisningen, där tydlig struktur och kommunikation spelar en viktig roll för elevers känsla av delaktighet.

Studien syftade till att undersöka lärares syn på formativ bedömning och det i relation till elever på tidig utvecklingsnivå inom gymnasiesärskoolans individuella program. Vidare ville studien belysa möjligheter och hinder som lärare kan uppleva i arbetet med formativ bedömning av elever på tidig utvecklingsnivå och vilka kompetenser samt förutsättningar de såg sig behöva i kommunikationen med eleverna. Studien bygger på kvalitativa samtal i tre fokusgrupper med lärare från två olika gymnasiesärskolor. Resultatet har analyserats utifrån kriterier för formativ bedömning. Något som framkom i fokusgrupperna var vikten av att ha kunskap om olika sätt att kommunicera samt att tidsbrist hos lärareoch gruppens sammansättning med elever på olika utvecklingsnivåer ansågs kunna utgöra hinder för formativ bedömning. Dessutom lyftes svårigheten att läsa av elever på tiodig utvecklingsnivå och att det påverkar den formativa bedömningen. Det som behöver beaktas är vikten av att skapa förutsättningar för elevers deltagande i undervisningen.

Elevers delaktighet och förmågan att kunna kommunicera är två grundläggande faktorer som kan påverka elevers framtid. För att elever med olika kommunikationsformer ska kunna vara delaktiga i sin lärprocess krävs att det finns tillgång till varierande kommunikationssätt. Formuleringarna i Skolverkets styrdokument var dock inte tillräckligt tillgängliga för elever som läser gymnasiesärskolans individuella program. För att förtydligöra det centrala innehållet i kursplanen och kunskapskraven skapade pedagogerna en unik samtalskarta som använder elevnära språk, AKK, och illustrerade skrifttexterna till bilderna. Syftet med denna fallstudie är att undersöka hur elever med utvecklingsstörning kan ges möjlighet att bli mer delaktiga i undervisning och kunskapsbedömning genom användningen av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Studien baseras på det sociokulturella perspektivet och KASAM-teori (Känsla av SAMmanhang) och har en kvalitativ deduktiv forskningsansats. Metoden som används i denna studie är intervjuer med speciallärare och elever samt observationer av olika lektioner för att veta mer om de samtalskartor som främjar elevers delaktighet i undervisning och kunskapsbedömning. Analysmetod i den studien är kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att med användning av de samtalskartor som illustrerar det centrala  innehållet i kursplan  och kunskapskravens ”trappor ” blir lektionerna meningsfulla, begripliga och hanterbara, så att eleverna blir motiverade och vill vara delaktiga i undervisning och kunskapsbedömning. / Students participation and their ability of communication are two fundamental factors that can influence their future. For enabling students with different communication forms to participate in their learning processes, it is necessary to create accesses to varying methods of communication. However, the governing documents of the Swedish National Education Agency were not sufficiently accessible for students in special needs upper secondary school individual program. In order to clarify the central content of the syllabus and the knowledge requirements, the educators created a unique conversation map that illustrates scripture texts for images in the student-friendly language, AAC (Augmentative and alternative communication). This case study aims to investigate the ways to support students to become more active in the education and knowledge evaluation by using the conversation maps.  The study is based on the sociocultural perspective and SOC-theory (Sense of Coherence) and follows a deductive approach. The methods used in this study consist of interviews with specialist teachers and students as well as observations of various lessons, in order to acquire a deep understanding of how the conversation maps can be utilized to promote the participation of students in education and knowledge assessment. The analysis method in this study is qualitative content analysis. The result shows that, by using the conversation maps that illustrate the central content of the syllabus and the required knowledge levels, the lessons became more meaningful, comprehensible and manageable, and consequently the students got more motivated and eager to participate in education and knowledge assessment.