<p>Abstract</p><p>Bakgrund: Totalt har nästan 30 miljoner avlidit sedan första AIDS- fallet diagnostiserades år 1981. Ovissheten och hotet om sjukdom och för tidig död innebär stora psykiska påfrestningar på individen. Sjuksköterskans attityder och sätt att vara spelar en viktig roll för etablering av en terapeutisk relation.</p><p>Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans attityder till patienter med HIV- infektion.</p><p>Metod: Genom en litteraturstudie av tidigare forskning har 16 vetenskapliga artiklar granskats. Dessa fann vi på databaserna PubMed och Cinahl.</p><p>Resultat: Sjuksköterskor upplevde rädsla vid omvårdnad av patienter med HIV/AIDS på grund av dess smittrisk. De ansåg att de behövde mer utbildning och support och professionell support mellan kollegor för att orka med sitt arbete. Från forskarnas observationer sågs ett fysiskt undvikande av patienter, som att vårdpersonalen inte svarade på patientens ringningar, de undvek att gå in till patienten. Sjuksköterskestuderande som hade en rädsla för HIV/AIDS har mer homofobier, de ansåg att det var ett straff för deras oordnade sexliv och att de förtjänade sitt öde.</p><p>Slutsats: Vi anser att många av dessa attityder skulle kunna undvikas om personalen får mer kunskap om smitta, sexuallitet och droger, hur sjukdomsförloppet ser ut, och vilka funderingar en HIV/AIDS smittad kan ha. Detta skulle bidra till att sjuksköterskor/vårdpersonal vågar möta patienten och utveckla en god relation till denne.</p>

<p>Trots att det är 25 år sedan de första fallen av aids uppmärksammades kan HIV-smittade personer än idag mötas av negativa attityder och fördomar. Denna virussjukdom angriper kroppens immunförsvar och det finns fortfarande inget botemedel. Antalet HIV- och aidspatienter ökar med åren och allt fler inom sjukvården kommer i kontakt med dessa patienter. I mötet med HIV- och aidspatienter kommer vårdpersonalen att handskas med en mängd olika känslor. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vårdpersonalens bemötande av HIV-smittade patienter och patienternas upplevelse av vården. Litteratursökningen gav upphov till fjorton artiklar vilka låg till grund för denna litteraturstudie. Ur analysen uppstod tre teman; HIV-smittade patienters upplevelse av bemötandet från vårdpersonal, vårdpersonalens känslor inför HIV-smittade patienter samt vårdpersonalens attityder till HIV-smittade patienter. Resultatet visade att HIV-smittade patienter hade både negativa och positiva upplevelser av bemötandet från vårdpersonalen. Vårdpersonalen kände rädsla inför de HIV-smittade patienterna men även empati. Den mest framträdande attityden var homofobi. Hög kunskap och erfarenhet hos vårdpersonalen var kopplat till lägre grad av homofobisk attityd. Det finns fortfarande ett behov av utbildning om sjukdomen. Kunskap leder till bättre bemötande.</p>

<p>Syftet med studien var att beskriva i vilken grad vårdpersonalen närmast vårdtagaren på kommunens särskilda boenden visade följsamhet till basala hygienrutiner och klädregler.</p><p>Studien genomfördes genom icke deltagande observationer efter ett fastställt observationsschema. Observationerna genomfördes på 73 vårdpersonal vid sex särskilda boenden i två skilda kommuner i Mellansverige. Datainsamlingen utfördes under perioden juni 2007 – februari 2008.</p><p>Huvudresultatet visade att följsamheten gällande basala hygienrutiner och klädregler var bristfällig. Endast 10 av 73 observationer gällande basala hygienrutiner visade korrekt följsamhet. Lägst följsamhet sågs vid spritning av händer och användning av plastförkläde/skyddsrock.</p><p>Gällande klädregler var följsamheten korrekt i 47 av 73 observationer. Följsamhet till kortärmad arbetsdräkt var korrekt hos 72 av 73 vårdpersonal. Det som påverkade resultatet i negativ riktning när det gällde klädregler var användandet av ringar vilket registrerades hos 17 vårdpersonal.</p><p>Resultatet av föreliggande studie har visat på behov av insatser i form av utbildning och ökad tillgänglighet av plastförkläde/skyddsrock och desinfektionsmedel. Detta för att få en ökad följsamhet av basala hygienrutiner och klädregler hos personal vid kommunens särskilda boenden.</p>

Abstract Bakgrund: Totalt har nästan 30 miljoner avlidit sedan första AIDS- fallet diagnostiserades år 1981. Ovissheten och hotet om sjukdom och för tidig död innebär stora psykiska påfrestningar på individen. Sjuksköterskans attityder och sätt att vara spelar en viktig roll för etablering av en terapeutisk relation. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans attityder till patienter med HIV- infektion. Metod: Genom en litteraturstudie av tidigare forskning har 16 vetenskapliga artiklar granskats. Dessa fann vi på databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Sjuksköterskor upplevde rädsla vid omvårdnad av patienter med HIV/AIDS på grund av dess smittrisk. De ansåg att de behövde mer utbildning och support och professionell support mellan kollegor för att orka med sitt arbete. Från forskarnas observationer sågs ett fysiskt undvikande av patienter, som att vårdpersonalen inte svarade på patientens ringningar, de undvek att gå in till patienten. Sjuksköterskestuderande som hade en rädsla för HIV/AIDS har mer homofobier, de ansåg att det var ett straff för deras oordnade sexliv och att de förtjänade sitt öde. Slutsats: Vi anser att många av dessa attityder skulle kunna undvikas om personalen får mer kunskap om smitta, sexuallitet och droger, hur sjukdomsförloppet ser ut, och vilka funderingar en HIV/AIDS smittad kan ha. Detta skulle bidra till att sjuksköterskor/vårdpersonal vågar möta patienten och utveckla en god relation till denne.

Trots att det är 25 år sedan de första fallen av aids uppmärksammades kan HIV-smittade personer än idag mötas av negativa attityder och fördomar. Denna virussjukdom angriper kroppens immunförsvar och det finns fortfarande inget botemedel. Antalet HIV- och aidspatienter ökar med åren och allt fler inom sjukvården kommer i kontakt med dessa patienter. I mötet med HIV- och aidspatienter kommer vårdpersonalen att handskas med en mängd olika känslor. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vårdpersonalens bemötande av HIV-smittade patienter och patienternas upplevelse av vården. Litteratursökningen gav upphov till fjorton artiklar vilka låg till grund för denna litteraturstudie. Ur analysen uppstod tre teman; HIV-smittade patienters upplevelse av bemötandet från vårdpersonal, vårdpersonalens känslor inför HIV-smittade patienter samt vårdpersonalens attityder till HIV-smittade patienter. Resultatet visade att HIV-smittade patienter hade både negativa och positiva upplevelser av bemötandet från vårdpersonalen. Vårdpersonalen kände rädsla inför de HIV-smittade patienterna men även empati. Den mest framträdande attityden var homofobi. Hög kunskap och erfarenhet hos vårdpersonalen var kopplat till lägre grad av homofobisk attityd. Det finns fortfarande ett behov av utbildning om sjukdomen. Kunskap leder till bättre bemötande.

Syftet med studien var att beskriva i vilken grad vårdpersonalen närmast vårdtagaren på kommunens särskilda boenden visade följsamhet till basala hygienrutiner och klädregler. Studien genomfördes genom icke deltagande observationer efter ett fastställt observationsschema. Observationerna genomfördes på 73 vårdpersonal vid sex särskilda boenden i två skilda kommuner i Mellansverige. Datainsamlingen utfördes under perioden juni 2007 – februari 2008. Huvudresultatet visade att följsamheten gällande basala hygienrutiner och klädregler var bristfällig. Endast 10 av 73 observationer gällande basala hygienrutiner visade korrekt följsamhet. Lägst följsamhet sågs vid spritning av händer och användning av plastförkläde/skyddsrock. Gällande klädregler var följsamheten korrekt i 47 av 73 observationer. Följsamhet till kortärmad arbetsdräkt var korrekt hos 72 av 73 vårdpersonal. Det som påverkade resultatet i negativ riktning när det gällde klädregler var användandet av ringar vilket registrerades hos 17 vårdpersonal. Resultatet av föreliggande studie har visat på behov av insatser i form av utbildning och ökad tillgänglighet av plastförkläde/skyddsrock och desinfektionsmedel. Detta för att få en ökad följsamhet av basala hygienrutiner och klädregler hos personal vid kommunens särskilda boenden.

The purpose of this work was to investigate the adherence to basic hygiene routines among staff and to investigate if there is any difference between the adherences in diverse professions. The purpose was also to study how staff rates their own adherence to current guidelines. Data for the study were collected through observations and questionnaires. Altogether 35 people were observed and 15 answered the questionnaire. Maximum adherence was found in the category of "hand disinfection after patient contact" with a score of 96%. In the observation task “proper use of protective apron” a total adherence of 86 % was found. The observations in the category of "hand disinfection before patient contact" showed an adherence of 74 %. In the observation category "proper use of gloves" a total adherence of 52% was found. The greatest difference between professions was seen in the observation category of "proper use of gloves", where physicians’ observed adherence was 100% and the nurses observed adherence was 48%. In the observation category "proper use of apron” adherence varied between 76-91%. Adherence to “hand disinfection before patient contact” are lower in comparison with adherence to “hand disinfection after patient contact”. An awareness of this is seen in the responses also, with the majority indicating that their own routine deficiencies in this particular moment. Otherwise the compilation of the responses shows that staff rates their adherence lower than the observed adherence. We believe that our presence may have affected the staff during the observations with the consequence that adherence to the basic hygiene routines influenced in a positive direction. / Syftet med detta arbete var att undersöka följsamhet till basala hygienrutiner hos personal på en vårdavdelning samt undersöka eventuella skillnader i följsamhet mellan olika yrkeskategorier. Syftet med studien var också att undersöka hur personalen skattar sin egen följsamhet till gällande riktlinjer. Data till studien insamlades genom observationer och enkäter. Totalt observerades 35 personer och enkäten besvarades av 15 personer. Högst observerad följsamhet fanns i kategorin ”handdesinfektion efter patientkontakt” med ett resultat på 96 %. Observationsmomentet ”korrekt användning av skyddsförkläde” visade en total följsamhet på 86 %. Observationerna i kategorin ”handdesinfektion före patientkontakt” visade en följsamhet på 74 %. I observationsmomentet ”korrekt användning av handskar” fanns en total följsamhet på 52 %. Störst skillnad mellan personalkategorierna sågs i observationskategorin ”korrekt användning av handskar” där läkarnas observerade följsamhet var 100 % och undersköterskornas observerade följsamhet var 48 %.  I observationsmomentet ”korrekt användning av skyddsförkläde” varierade följsamheten mellan 76 – 91 %. Personalens observerade följsamhet till ”handdesinfektion före patientkontakt” är lägre i jämförelse med den observerade följsamheten till ”handdesinfektion efter patientkontakt”. En medvetenhet om detta syns i enkätsvaren där flertalet anger att deras egen rutin brister i just detta moment. I övrigt visar sammanställningen av enkätsvaren att personalen skattar sin följsamhet lägre än den observerade följsamheten. Vi anser att vår närvaro kan ha påverkat personalen vid observationerna med konsekvensen att följsamheten till de basala hygienrutinerna påverkats i positiv riktning.

Cytomegalievirus (CMV) ist bei immunsupprimierten Patienten nach Organ- oder Stammzelltransplantation sowie bei Patienten mit chronisch entzündlichen Darmerkrankungen und nicht immunsupprimierten kritisch kranken Patienten ein ernstzunehmender Risikofaktor für eine manifeste CMV-Infektion. Diese ist durch eine hohe Morbidität und Letalität gekennzeichnet. Daher ist eine zeitnahe und zuverlässige Diagnosestellung für die Einleitung einer adäquaten Therapie und damit für das klinische Ergebnis der Patienten von entscheidender Bedeutung. Ziel dieser retrospektiven Arbeit war es, die diagnostischen Verfahren der endoskopischen, pathologischen und virologischen Untersuchung bezüglich ihrer Treffsicherheit bei der gastrointestinalen CMV-Infektion zu untersuchen. Dafür wurde eine quantitative molekularvirologische Nachweismethode für CMV aus formalinfixiertem, in Paraffin eingebettetem Gewebe etabliert. Des Weiteren wurde das Procedere der Entnahme und der Verteilung der Biopsien an die Institute für Virologie und Pathologie evaluiert und die Ergebnisse von endoskopischer und molekularvirologischer Untersuchung in Blut- und Gewebeproben miteinander verglichen. In einem weiteren Schritt konnte die Korrelation der molekularvirologischen mit den immunhistochemischen Ergebnissen untersucht werden. Für die genannten Fragestellungen wurde CMV spezifisches Genom aus Blutproben und Gewebeproben des Gastrointestinaltraktes von 164 Patienten im Zeitraum von Oktober 2008 bis September 2010 quantitativ ausgewertet. Insgesamt wurden 860 Gewebeproben und 2550 Plasma- und Serumproben untersucht. Basierend auf den Ergebnissen der Datenerhebung zeigt die vorliegende Arbeit, dass ohne eine Anpassung der Vorgehensweise einer von vier Fällen mit gastrointestinaler CMV-Infektion nicht diagnostiziert werden würde und es wird macht einen Vorschlag zur weiteren Optimierung des diagnostischen Procedere.

Zugl.: München, Univ., Diss., 2008

Lübeck, Med. Universität, Thesis (doctoral), 2002.