Thesis (Ph.D.) -- University of Rhode Island, 2009. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 150-165).

Intensivvårdssjuksköterskor uttrycker upplevelser av moralisk stress i det dagliga arbetet och detta kan leda till utbrändhet eller behov av att byta yrke då de inte lyckas bemästra sin situation. Studiens syfte var att kartlägga moralisk stress hos intensivvårdssjuksköterskor med hjälp av Moral Distress Scale(MDS). Studien utfördes med en deskreptiv metod av tvärsnittsdesign där 45 sjusköterskor med intensivvårdsutbildning i västsverige tillfrågades att vid ett tillfälle besvara en enkät med en validerad svensköversatt MDS. Resultatet påvisade att det finns signifikant höga nivåer av moralisk stress hos intensivvårdssjuksköterskor yngre än 45 år(p=0,044) och även i gruppen med kandidat/-magisterexamen(p=0,003). De högsta nivåerna av moralisk stress kunde uppmätas när intensivvårdssjuksköterskorna ställdes inför situationer där de upplevde att ingen var beredd att fatta beslut om att avsluta livsuppehållande behandling. Bristande kompetens, "onödiga" behandlingar och resursbrist medförde också hög moralisk stress. För att motverka moralisk stress behövs enligt studier; debriefing, etiska vårdkonferenser och stöd från arbetsledningen. Denna studie kan bidra till att åskådliggöra moralisk stress och intesnifiera diskussionen samt skapa ett gemesnamt språk kring moralisk atress bland intensivvårdssjuksköterskor.

Bakgrund: Sambandet mellan hjärtkirurgi med extracorporeal cirkulation (ECC) och blodtransfusion visar risker så som ökad morbiditet och mortalitet. Detta kan orsaka lidande för patienten och leda till kostnader för samhället. Att hantera och administrera blodprodukter är en omvårdnadshandling som sjuksköterskan ansvarar för och detta ställer därför krav på dennes kompetens.   Syftet: Syftet med denna studie var att studera intensivvårdssjuksköterskors kunskap om att ge blodtransfusion till patienter som genomgått hjärtkirurgi med ECC och om de ansåg sig ha kunskap om hur blodprodukter ska handhas och administreras på ett patientsäkert sätt, samt vilket behov av kompetensutveckling de ansåg sig ha.   Metod: Studien som utfördes hade en kvantitativ design med deskriptiv ansats. Ett icke-slumpmässigt urval gjordes på en Thoraxintensivvårdsavdelningen vid ett universitetssjukhus i Mellansverige och 30 intensivvårdssjuksköterskor inkluderades.   Resultat: Intensivvårdsjuksköterskorna hade en mycket låg till låg kunskap om de postoperativa komplikationer vid hjärtkirurgi med ECC som kan ha ett samband med blodtransfusion. Inget statistiskt signifikant samband kunde fastställas mellan intensivvårdsjuksköterskornas upplevda kunskap och faktiska kunskap om dessa postoperativa komplikationer. I resultatet sågs också att de önskade ytterligare utbildning.   Slutsats: Det fanns ett behov av vidare forskning inom området för att kunna uttala sig om intensivvårdssjuksköterskors kunskap och behov av ytterligare utbildning avseende risker med blodtransfusion till patienter som genomgått hjärtkirurgi med ECC. / Background: The relationship between cardiac surgery with extracorporeal circulation (ECC) and blood transfusion demonstrates risks like increased morbidity and mortality. This may cause suffering for the patient and further costs on society. To manage and administer blood products is a nursing act which the nurse is responsible for, and therefore it requires specific competence. Purpose: The purpose of this study was to study critical care nurses' knowledge of giving blood transfusion in patients undergoing cardiac surgery with ECC. Also if they felt they had knowledge of how blood products should be handled and administered safely for the patient, as well as the need for further education they felt they had.  Method: The study had a quantitative design with descriptive approach. A non - random selection was made on the Cardiothoracic Intensive Care Unit at an University Hospital in Sweden and 30 intensive care nurses were included.  Results: Intensive care nurses had a very low to low knowledge of the postoperative complications in cardiac surgery with ECC that may be related to blood transfusion. No statistically significant correlation could be established between critical care nurses' perceived knowledge and actual knowledge of these postoperative complications. In the result there was also possible to see that they wanted further education.   Conclusion: There was a need for further research in the area to give an opinion on critical care nurses' knowledge and the need for further education about the risks of blood transfusion in patients undergoing cardiac surgery with ECC.

Bakgrund: För tidig eller för sen urträning från ventilator kan ge negativa konsekvenser för patienten, därför bör det identifieras när patientens tillstånd tillåter detta. Med anledning av det och att ansvaret för urträningen övergått mer från läkarna till sjuksköterskorna har det utvecklats hjälpmedel såsom evidensbaserade urträningsprotokoll. Dessa medför en mer samstämmig behandling och har också visat sig leda till kortare behandlingstid med ventilator. Olikheter i vårdpersonalens kunskap, utbildningsnivå, erfarenhet, ansvarsområden och hur organisationen ser ut påverkar hur urträningen genomförs.  Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors uppfattning om urträning från ventilator. Metod: En empirisk fokusgruppintervjustudie med kvalitativ och deskriptiv ansats genomfördes. Antal deltagare var sex intensivvårdssjuksköterskor. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom tre huvudkategorier, Organisationen, Intensivvårdssjuksköterskan och Patienten samt fyra subkategorier, Rutiner, Samarbete, Kompetens och Omvårdnad. Slutsats: Det behövs en tydlig struktur i organisationen för att urträningsprocessen ska fungera tillfredsställande. Denna struktur kan skapas med rutiner, fungerande samarbete, tydlig kommunikation och hjälpmedel så som urträningsprotokoll. Urträningen för patienterna skulle underlättas, bli mer effektiv och leda till kortare behandlingstid. Klinisk betydelse: Studien kan bidra till diskussion om vilka förutsättningar som behövs för att bedriva en effektiv urträning utifrån god och säker evidensbaserad vård. Dessa förutsättningar kan bidra till ökad patientsäkerhet, kortare vårdtid och lägre vårdkostnader. / Background: Weaning onset should be initiated when the patient´s condition permits it, too early or late onset can have negative consequences for the patient. To help the nurse perform weaning, tools such as evidence-based weaning protocols have been developed and results in more consistent treatment shown to shortening duration of ventilator treatment. Differences between health profession, i.e. educational level, experience, responsibilities and organization structure, affect how the weaning is performed. Objective: To describe ICU nurses´ perception of ventilator weaning. Method: An empirical focus group study with a qualitative and descriptive approach was conducted. Six intensive care nurses were included. Data was analyzed using content analysis. Results: Three main categories were revealed, the Organization, the Intensive care nurse and the Patient along with four subcategories, Procedures, Collaboration, Competence and Nursing. Conclusion: For the weaning process to work satisfactorily a clear structure is needed. This can be created with routines, effective collaboration, clear communication and tools such as weaning protocols. For the patients weaning would be facilitated, become more efficient and shorten the duration of treatment. Clinical significance: The study may contribute to the discussion about the conditions needed to conduct effective weaning based on good and reliable evidence-based care. These conditions may contribute to increase patient safety, shorter hospital stay and lower health care costs.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor upplever intensivvårdsavdelningen som en stressfylld arbetsplats. Patienterna är svårt sjuka och akuta situationer kan hastigt uppstå. Miljön är högteknologisk och har stundvis ett högt tempo. Tidigare stressforskning har visat att en ökad stressnivå har en negativ inverkan på hälsan. Stresshantering utgår ifrån problemfokuserade – eller känslofokuserade copingstrategier. Syfte: Att beskriva de faktorer som stressar intensivvårdssjuksköterskor, samt hur de upplever och hanterar denna stress. Metod: En kvalitativ ansats med fokusgruppsintervjuer. Fem intensivvårdssjuksköterskor deltog. Intervjun var ostrukturerad med två öppna frågor. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier och tio subkategorier framkom. Huvudkategorierna bestod av; Upplevda stressorer, Känslor och upplevelser av stress och Förmåga att hantera stress. Under intervjun framkom att stress framkallades under vissa arbetssituationer och i viss arbetsmiljö. Detta väckte känslor av frustration och maktlöshet hos intensivvårdssjuksköterskorna. Intensivvårdssjuksköterskorna använde en rad olika copingstrategier såsom till exempel att söka stöd samt planera och organisera sitt arbete, för att hantera stressfulla situationer. Slutsats: Det framkomna resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskorna upplevde känslan av att varken räcka till eller kunna påverka sin arbetssituation. Detta ledde i sin tur till frustration och stress hos intensivvårdssjuksköterskorna. Trots detta fanns en hög nivå av trivsel. För att hantera den uppkomna stressen valde intensivvårdssjuksköterskorna att söka stöd hos varandra som den främsta copingstrategin Klinisk betydelse: Framkommen kunskap ur denna uppsats kan vara av betydelse för yrkesverksamma intensivvårdssjuksköterskor och deras arbetsmiljö. Även chefer kan ha användning av denna kunskap för att kunna organisera och ge intensivvårdssjuksköterskor stöd. / Background: Intensive care nurses perceive the Intensive Care Unit (ICU) as a stressful workplace. Patients are critically ill and emergency situations can occur quickly. The environment is high-tech and occasionally a high tempo. Previous stress research has shown that increased levels of stress have a negative impact on health. Stress management is based on problem-focused - or emotion-focused coping strategies. The Aim: To describe the factors that stress critical care nurses, and how they experience and cope with this stress. Method: A qualitative approach with focus group interviews. Five critical care nurses participated. The interview was unstructured with two open questions. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: Three main categories and ten subcategories emerged. The main categories consisted of: Perceived stressors, feelings and experiences of stress and ability to handle stress. During the interview revealed that stress was induced in certain work situations and in particular working environment. This caused feelings of frustration and powerlessness in ICU nurses. Critical care nurses used a variety of coping strategies such as seeking support and plan and organize their work, to cope with stressful situations. Conclusion: It originated results showed that intensive care nurses experienced the feeling of not enough or able to influence their work situation. This in turn led to frustration and stress among critical care nurses. Although this was a high level of comfort. To cope with the present stress chose critical care nurses to seek support from each other as the primary coping strategy Clinical significance: Arrived knowledge from this study may be important for professional’s intensive care nurses and their work environment. Although managers could use this knowledge to organize and provide critical care nurses support.

Bakgrund: Våld beskrivs som såväl fysiskt som verbalt våld men även som hot om våld. Det finns ingen entydig definition utan det är en individuell upplevelse. Vårdsektorn är en av de mest utsatta arbetsplatserna för våld och patienten är oftast den som utför våldshandlingen. Det finns flera orsaker till att patienter kan bli våldsamma. Det finns ett mörkertal i rapporteringen av våldshändelser. Att bli utsatt för våld medför flertalet negativa konsekvenser. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdsjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av våld och hot om våld från patienter. Metod: Studien är av kvalitativ metod med deskriptiv ansats. Studien är utförd som en empirisk studie med en fokusgruppsintervju av fem verksamma intensivvårdssjuksköterskor. Resultat: Resultatet utmynnade i fem kategorier; olika former av våld, hotfull miljö, att utföra omvårdnad när en patient är våldsam, strategier och rapportering. Slutsats: Det gick inte att utföra omvårdnad på samma sätt när en patient var våldsam eller hotfull. Detta på grund av att intensivvårdssjuksköterskans egen säkerhet kom i första hand och att patienten inte alltid ville medverka till vård. Avvikelserapportering skrevs sällan eftersom våld från patienter ofta ansågs vara oavsiktligt. Klinisk betydelse: Resultatet av denna studie ger en ökad förståelse för intensivvårdssjuksköterskors arbetsmiljö när våld förekommer och hur det påverkar omvårdnaden av patienten. / Background: Violence is described as both physical and verbal abuse and also as threat of violence. The definition of violence varies and the perception of violence is individual. The health care sector is one of the most vulnerable to workplace violence and the patient is most often the perpetrator. There are several reasons why patients may become violent. The number of incidence is under reported. The consequences of exposure to violence are manifold. Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurses' experiences and perceptions of violence and threats of violence from patients. Method: The study uses a qualitative methodology with a descriptive approach. The study is designed as an empirical study with a focus group interview of five intensive care nurses. Results: The analysis resulted in five categories: different forms of violence, a threatening environment, applying nursing care when a patient is violent, strategies and reporting. Conclusion: It was not possible to apply nursing care in the same way when the patient was being violent or threatening. That was because the nurse’s own safety came first and that the patient was unwilling to accept treatment. Written reports are uncommon because violence from patients was often considered to be unintentional. Clinical significance: The results of this study contribute to a greater understanding of the working environment of intensive care nurses.

The problem of this study was to determine whether or not the variables locus of control, perceived anxiety, anxiety proneness, nursing experience and intensive care experience were better than chance predictors of job stress in intensive care nurses. The study was conducted using 200 volunteer nurses (RN's) who worked in the Intensive Care Units of two major hospitals in a large metropolitan area. All subjects were administered Spielberger's State-Trait Anxiety Inventory, Rotter Internal-External Locus of Control Scale and the Nursing Stress Scale as well as a demographic questionnaire. Multiple Regression Analysis was used to determine the predictive value of the characteristic variables to job stress and to determine the most efficient predictive model possible using these variables.

SAMMANFATTNING (Svensk)  Titel: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av överrapportering Fakultet: Hälsa, natur – och teknikvetenskap Kurs: Examensarbete – omvårdnad, 15 HP Författare: Josefin Axelsson & Mathilda Blomberg Handledare: Anders Sidenblad Examinerande lärare: Cecilia Olsson Examinator: Jan Nilsson Sidor: 24 Datum för examination: 2022-06-20 Svenska nyckelord: Intensivvårdssjuksköterskor, Erfarenheter, Överrapportering, Intensivvårdsavdelning Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskors profession kännetecknas av arbete inom avancerad vård och i en högteknologisk miljö kombinerat med komplex omvårdnad vilket ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskors kompetens. Intensivvårdssjuksköterskor har ansvaret att både ge och ta emot överrapporteringar avseende patientens tillstånd och är ett moment som om det brister kan äventyra patientsäkerheten. Syfte: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av överrapportering inom slutenvården. Metod: Kvalitativ litteraturstudie, där åtta artiklar inkluderades och analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskorna erfarenheter resulterade i kategorin: Faktorer som påverkar överrapportering och tre underkategorier: Förberedelser och metoder, Kommunikationsverktyg och struktur, Att bemöta och att bli bemött. Konklusion: Överrapportering är komplex arbetsuppgift och det finns faktorer vid överrapportering som påverkar kvaliteten av rapporten. Kommunikationsverktyg och hur vårdpersonal uppträder mot varandra kan minska att patientinformation missas och risk för vårdskada blir lägre. Utbildning, klinisk träning och utvärdering av modeller för överrapportering kan öka patientsäkerheten. / ABSTRACT (English)  Title: Intensive care nurses' experiences of handover Faculty: Health, Science and Technology Course: Degree project – nursing, 15 ECTS Authors: Josefin Axelsson & Mathilda Blomberg Supervisor: Anders Sidenblad Examiner: Cecilia Olsson Examiner: Jan Nilsson Pages: 24 Date for the examination: 2022-06-20 Key words: Intensive care nurses, Experiences, Handover, Intensive care units Introduction: The profession of intensive care is characterized by work in advanced care and in a high-tech environment combined with complex nursing, wich places high demands on the competence of intensive care nurses. Intensive care nurses are responsible for both giving and receiving handover regarding the patients condition and are a moment that, if there are shortcomings, can jeopardize patient safety. Aim: Intensive care nurses' experiences of handover in inpatient care. Method: Qualitative literature study, where eight articles were included and analyzed with manifest content analysis. Results: The intensive care nurses experiences resulted in the category: Factors that affect handover and three subcategories: Preparations and methods, Communication tools and structure, To interact. Conclusion: Handover is a complex task and there are factors in handover that affect the quality of the report. Communication tools and how care staff behave towards each other can reduce that patient information is missed and the risk of care injury is lover. Education, clinical training and evaluation of models for handover can increase patient safety.

Bakgrund: Inom intensivvården vårdas akut och kritiskt sjuka patienter av  specialistsjuksköterskor inom intensivvård. Intensivvårdspatienter drabbas i stor utsträckning av delirium vilket är förknippat med ökad dödlighet och förlängd sjukhusvistelse. CAM-ICU är ett validerat bedömningsinstrument som identifierar om patienten drabbats av delirium. CAM-ICU beskrivs både som ett användarvänligt och ett svårhanterat bedömningsinstrument. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att använda bedömningsinstrumentet CAM- ICU hos intensivvårdspatienter. Metod: Kvalitativ intervjustudie med tio intensivvårdssjuksköterskor från ett sjukhus i mellersta Sverige. Analys av data enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: Att tillämpa bedömningsinstrumentet CAM-ICU, Bedömningsinstrumentet CAM-ICU användbarhet och Organisatoriska förutsättningar. Bedömningsinstrumentet CAM-ICU ledde till ökad medvetenhet om delirium hos intensivvårdssjuksköterskorna. CAM-ICU upplevdes registrera hypoaktiva delirium. Men användes i största del vid kliniska tecken på delirium. CAM-ICU flödesschema upplevdes enkel att följa men frågorna i instrumentet upplevdes ibland besvärliga att ställa. Stöd från ledning, påminnelser från kollegor och läkare upplevdes saknades efter identifierat delirium med CAM-ICU. Slutsats: Det ansågs vara ett trovärdigt verktyg som fångade upp hypoaktiva delirium. Upplevdes även som svåranvänd relaterat till frågorna i  bedömningsinstrumentet. Klinisk blick, teamarbetet, miljö och rutiner hade en viktig funktion för att intensivvårdspatienten ska få en bedömning med CAM-ICU. / Background: Within intensive care, acutely and critically ill patients will be taken  cared by intensive care nurses. Critically ill intensive care patients affected from intensive care delirium to a large extent and is associated with increased mortality and prolonged hospital stay. CAM-ICU is a validated instrument that assesses the mental state and whether the patient has delirium. CAM-ICU describes as a user friendly and difficult to handle. Purpose: Describe intensive care nurse's experiences of using the assessment instrument CAM-ICU in intensive care patients. Method: Qualitative interview study with ten intensive care nurses from a hospital in central Sweden. Analys of data according to qualitive content analyse. Results: Three categories were found in the results: To applicate assessment instrument CAM-ICU, the assessment instrument CAM-ICU ease of use and organizational conditions. CAM-ICU was found to register hypoactive delirium. But was mostly used for clinical signs of delirium. The CAM-ICU flowchart was perceived as easy to follow, but the questions in the instrument were sometimes perceived as difficult to ask. Support from management, reminders from colleagues and doctors were perceived to be lacking after delirium was identified with the CAM-ICU. Conclusion: It’s considered a good tool that captures hypoactive states of delirium. CAM-ICU where perceived as difficult to use in relation to the questions in the assessment instrument. The clinical view, teamwork, environment and routines had an important function for the intensive care patient to receive an assessment with CAM- ICU.

Background: Organ donation is crucial for the survival of many patients that are waiting for a transplant. Considering that the need for organs is often greater than the supply, it is important that the intensive care providers identify and diagnose potential donors. The intensive care nurse has a central role in the donation process. Caring for a potential donor involves respecting the donor's will and preserving the dignity that the body possesses. It is of great importance that the intensive care nurse feels familiar with the donation process and feels secure in their professional role.  Purpose: The purpose of this study was to describe the nurses' experiences of caring for a potential organ donor in an intensive care unit.  Method: A literature review with a qualitative approach is conducted. 13 scientific articles from two different databases were reviewed and analyzed. The data was analyzed according to Bettany-Saltikov and McSherry's (2016) model in nine steps.  Results: The results show that caring for a potential organ donor can result in experiences of emotional stress. Emotions such as sadness, anxiety, stress, fear, anger and hopelessness arise in connection with caring for a potential organ donor. Trusting the diagnosis brain death was very difficult for the intensive care nurses, this made the work more difficult and ethically challenging. In addition, interprofessional collaboration and training around (donation after brain death) DBD were essential in care. Although the donation process could be experienced as emotionally stressful, the intensive care nurse can experience feelings of meaning.  Conclusion: From the results of this study it can be concluded that the donation process is perceived as complex. The intensive care nurses describe the donation process as a stressful task that challenges their professional role and competence. Despite care in this capacity being characterized by emotional and existential challenges, the nurses care for the donor's body and preserve its dignity.