Inledning Det är bevisat att hög-intensiv intervallträning två gånger i veckan i sex till åtta veckor kan förbättra aerob kapacitet. Syfte Syftet med denna studie var att undersöka om sex veckors hög-intensiv intervallträning en gång i veckan i kombination med snabbhetsträning kan ge ökad prestationsförbättring hos kvinnliga fotbollsspelare. Metod Tjugoåtta damlagsspelare från samma fotbollslag deltog i studien varav elva fullföljde hela studien. Studien genomfördes en gång i veckan i sex veckor och innehöll hög-intensiv intervallträning i hinderbana inomhus med snabbhetsträning. Före- och eftertester utfördes i form av ett Yo-Yo intermittent återhämtningstest nivå 1 (YYIRTL1) samt ett 6 x 30 meter upprepat sprinttest. Resultat YYIRTL1 visade en signifikant förbättring från 633 ± 232 till 738 ± 247 (p = 0,01) i ökad distanslängd. 6 x 30 meter upprepat sprinttest visade ingen signifikant skillnad av den snabbaste sprinten (p > 0,05) men i total upprepad sprinttid visade resultatet på en signifikant förbättring från 31.83 ± 1.50 till 31.06 ± 0.99 (p = 0,02). Konklusion Sex veckors hög-intensiv träning kan ge ökad prestationsförbättring i uthållighet samt minskad total upprepad sprinttid.

Introduktion : För att prestera väl inom en uthållighetsbaserad idrott krävs en hög aerob förmåga. För att öka den aeroba prestationen krävs träning, vilket har varit känt länge. Att maximera effekten av träningen är av stort intresse hos de allra flesta idrottare. Forskare studerar hela tiden nya tekniker för att försöka optimera ökningar i den aeroba prestationen. Koffein ökar akut tiden till utmattning vid given belastning, men frågan kvarstår om koffein även skulle kunna öka den aeroba prestationen över tid. Syfte : Att undersöka den långvariga effekten vid intag av 5mg/kg kroppsvikt koffein innan högintensiva intervallpass över tid på den aeroba prestationen hos motionslöpare. Metod: En randomiserad mellangrupps-studie med 5mg/kg kroppsvikt koffein och placebo. 16 deltagare (3 kvinnor och 13 män; medelvärde ± SD, 42 ± 8 år, VO2max: 47,6 ± 6,6 ml/kg/min) deltog i studien. Pre- och post-tester gjordes för VO2max och 3km löpning. Intervention bestod av två högintensiva löp-pass per vecka med intag av antingen koffein eller placebo 30–60 minuter innan träning. Borgskalan (6–20) användes som mått på ansträngning under intervaller. För att beräkna skillnader mellan grupper användes oparat t-test mellan grupper samt parat t-test inom grupp. Signifikansnivån sattes till P <0,05. Resultat : Ingen signifikant skillnad i delta(Δ) uppmättes mellan Δkoffein och Δplacebo i någon av mätningarna. Signifikant förbättring i tid på 3km löpning (P <0,05) för båda grupper, signifikant förbättring i VO2max för placebogrupp. Slutsats : Intag av 5mg/kg kroppsvikt koffein 30–60 minuter innan 2 högintensiva intervallpass/vecka har ej ytterligare effekt på den aeroba prestationen jämfört med placebo över en sex veckor lång intervention.

Syfte: Syftet med denna kandidatuppsats är att förklara de positiva och negativa aspekter elit-friidrottare upplever av mobiltelefonens metronoma ljudstimulans påverkan under anaeroba intervaller, för en eventuell vidareutveckling.Metod: En applikation med grundläggande funktionalitet, som kunde användas vid testtillfället, utvecklades. 8 stycken elitfriidrottare som vid testtillfället hade topp 20 bästa resultat i sin gren, och ålder, i Sverige genomförde 6 anaeroba intervaller utifrån deras eget träningsprogram. Varannan intervall fick de hjälp av mobiltelefonapplikationen och varannan fick de springa som vanligt. Därefter genomfördes öppna intervjuer för att samla in deras upplevelser.Resultat: Applikationen påverkade testpersonernas upplevelser på fyra olika sätt. 1: Mindre ansträngande att springa med samma hastighet. 2: Motiverande vid utmattning. 3: Jämnare löprytm. 4: Försämring vid tappad synkronisering till den metronoma ljudstimulansen.Slutsatser: Applikationen gav mestadels positiva upplevelser hos testpersonerna och har därmed potential att utvecklas till en fullskalig applikation som riktar sig mot elitfriidrottare. För fortsatt-utveckling av applikationen verkar synkronisering till löpningen vara det viktigaste för att löparen ska få en positiv upplevelse.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka effekten av cykelintervaller som komplement till handbollsträning för att förbättra prestationsförmågan hos manliga ungdomsspelare på elitnivå. Den frågeställning studien svarat på är om cykelintervaller som komplement till handbollsträning har några effekter på den specifika prestationsförmågan. Metod En kvantitativ experimentell studie genomfördes med 13 manliga ungdomsspelare (fp) i handboll. Under 3 veckor fick fp genomföra cykelintervaller som komplement till ordinarie träning 2 gånger i veckan. Effekten av träningen kontrollerades genom förtest och eftertest där fp:s aeroba förmåga (Yo-Yo IR L1), anaeroba kapacitet (150 m shuttle run) samt anaeroba effekt (CMJ) testades. Utifrån resultaten vid förtesterna delades fp in i antingen cykelgrupp (CG) eller kontrollgrupp (KG). Indelning gjordes genom matchning av fp:s profil följt av lottning. CG genomförde 2 olika intervalltyper, 4 min intervaller och 30 sekunders intervaller med ökat antal set över tid. Efter 3 veckor, totalt 6 träningspass, fick samtliga fp återigen genomföra tester med identiskt testförfarande. Genom detta kunde skillnader i utveckling av delkapaciteter relevanta för handboll mellan grupperna utvärderas. Resultat CG förbättrade signifikant både sitt Yo-Yo IR L1 resultat (p≤0,05) samt resultatet i de tre 150 m shuttle run mätningarna (löpning 1, p=0,03; löpning 2, p<0,001; differens löpning 1 och 2, p<0,001). KG hade ingen förbättring i Yo-Yo IR L1 och bara en signifikant trend till förbättring i löpning 2 i 150 m shuttle run (p=0,08). Mellan grupperna förelåg dock inte några signifikanta skillnader. Det sågs ingen förändring i någon av grupperna vid eftertesterna av CMJ.  Slutsats Trots att CG förbättrade sig signifikant i såväl aeroba som anaeroba tester förelåg ingen signifikant skillnad mellan grupperna vilket bland annat tros bero på för få fp samt för kort interventionstid. Resultatet indikerar dock att cykelträning kan vara av värde för handbollsspelare men vidare forskning på en större försöksgrupp och längre interventionstid behövs för att med säkerhet kunna dra några generella slutsatser gällande cykelträningens effektivitet för handbollsspelare.

Syftet med studien var att undersöka hur Ultra Short Race Pace Training (USRPT) uppfattas från tränares perspektiv. Uppsatsen jämför även metoden med taper och en mer traditionell träningsmetod. Studien baseras på 12 intervjuer med tränare som arbetat med junior/senior-simmare och en litteratursökning för att kunna besvara frågeställningarna. Vidare analyseras det genom teorin praxisgemenskap och metoden kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att USRPT är en högintensiv metod som uppfattas olika av simtränare men att den utvecklar den anaeroba kapaciteten och inte den aeroba. Skillnader och likheter mellan USRPT, taper och mera traditionella metoder kan enligt studien mätas på två skalor bestående av intensitet och volym. Det påvisades av tränare att USRPT och taper kan ha samma volym men att det förstnämnda är mer intensivt. / The aim of this study was to examine how Ultra Short Race Pace Training (USRPT) is being perceived by swim coaches. It also compared the method with taper and a more traditional approach to swim training. The study was based on 12 interviews with swim coaches who have worked with junior/senior-swimmers and a literature search to be able to answer the questions. Furthermore, it was analyzed through with the theory community of practice and the method qualitative content analysis. The results showed that USRPT is a high-intensity method that is perceived differently by different coaches but develops the anaerobic capacity and not the aerobic capacity. The differences and similarities between USRPT, taper and a more traditional approach could, according to the study, be measured on two different scales. These are intensity and volume. It was pointed out by swim coaches that USRPT and taper could have the same volume, but that the first-mentioned is more intense.

Abstrakt Bakgrund: Många människor tränar för välmående och hälsa, medan andra vill öka sin fysiska prestation och då är förbättring av konditionen en viktig del. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka individers skillnader i upplevd ansträngning efter att de följt ett högintensivt program (HIIT) jämfört med en grupp som följt ett lågintensivt träningsprogram. Design: Pilotstudie Material & Metod: Undersökningen gjordes utifrån en kvantitativ ansats där populationen som bestod av två grupper, totalt 10 testpersoner fick utföra fysisk ansträngning under fyra veckor. Den ena gruppen fick utföra högintensiva träningspass (n=5) och den andra gruppen lågintensiva träningspass (n=5). Innan de utförde fyraveckorsprogrammet fick testpersonerna uppskatta sin upplevda ansträngning vid ett konditionstest. Samma test genomfördes sedan efter de fyra veckorna. Resultat: Två av fem deltagare som utförde det lågintensiva programmet skattade lägre på Borgs RPE-skala efter de fyra veckorna. Utav de som utförde det högintensiva programmet (HIIT) var det tre av fem som skattade lägre. Konklusion: För att kunna generalisera resultaten behöver denna studie genomföras på en större population då det i denna pilotstudie pga antalet deltagare sannolikt är slumpen som avgjort utfallet. / Abstract Background: A lot of people exercise for the sake of health and wellbeing while others want to improve their physical performance. Improving their cardio fitness is an important part of that. Objective: The objective of this study is to examine differences in perceived exertion after having followed a high intensity programme (HIIT) in comparison with a group that followed a low intensity training programme. Design: Pilot study Methods & measures: The study was done with a quantitative approach where two groups of subjects, a total of 10 performed physical effort during four weeks. One group of 5 performed high intensity workouts and the other group of 5 low intensity workouts. Prior to performing the four week programme the subjects estimated their perceived exertion after a fitness test. The same test was then repeated after four weeks. Results: Two out of five subjects that followed the low intensity programme estimated lower on Borgs RPE scale after the four weeks. Out of those who followed the high intensity programme (HIIT), three out of five estimated lower. Conclusion: To be able to generalize the results from this study it needs to be performed on a larger population. The results of this pilot study due to the amount of participants are likely due to chance.