Introduktion Utifrån tidigare forskning har en modell föreslagits som beskriver att lågintensiv aerob uthållighetsträning ska ha mindre negativ påverkan på effekten av styrketräning jämfört med högintensiv aerob uthållighetsträning. Detta påstående har funnit visst stöd i litteraturen men vidare forskning krävs för att det ska kunna fastställas. Syfte Denna studie syftar till att undersöka ifall det föreligger någon skillnad mellan högintensiv aerob intermittent löpträning och lågintensiv aerob kontinuerlig löpträning vad gäller dess påverkan på utveckling av benstyrka och muskelstorlek vid samtidig styrketräning. Metod Sex måttligt tränade män (25 (22-26) år) blev slumpvis tilldelade ett av två olika, sex veckor långa, träningsprogram. Den ena gruppen (HI, n=3) tränade hypertrofiinriktad styrketräning två gånger i veckan samt 2-3 pass med högintensiv aerob intermittent löpning (90-95 % av HFmax). Den andra gruppen (LI, n=3) tilldelades samma styrkeprogram men deras uthållighetsträning bestod istället av lågintensiv aerob kontinuerlig löpning (75 % av HFmax). Mätningar av kroppsvikt, lårmuskelns tvärsnittsarea och 1 RM i benpress utfördes innan och efter träningsperioden. De statistiska mått som användes var median och variationsvidd. Vid den statistiska analysen användes parade samt oberoende icke-parametriska tester. Resultat Vid jämförelse av de uppmätta värdena visade ingen av grupperna på några signifikanta förändringar. När båda gruppernas mätvärden slogs ihop kunde dock signifikanta förändringar ses för både lårmuskelns tvärsnittsarea och benstyrka (P < 0,05). Vid jämförelse mellan gruppernas procentuella ökningar av tvärsnittsarea och benstyrka visade det sig att LI hade uppnått större förbättringar än HI (P = 0,05). Diskussion Resultatet i denna studie indikerar att när fokus i träningen ligger på styrkeökning och hypertrofi kan samtidig lågintensiv kontinuerlig aerob uthållighetsträning vara att föredra framför högintensiv intermittent aerob uthållighetsträning.

Inledning Det är bevisat att hög-intensiv intervallträning två gånger i veckan i sex till åtta veckor kan förbättra aerob kapacitet. Syfte Syftet med denna studie var att undersöka om sex veckors hög-intensiv intervallträning en gång i veckan i kombination med snabbhetsträning kan ge ökad prestationsförbättring hos kvinnliga fotbollsspelare. Metod Tjugoåtta damlagsspelare från samma fotbollslag deltog i studien varav elva fullföljde hela studien. Studien genomfördes en gång i veckan i sex veckor och innehöll hög-intensiv intervallträning i hinderbana inomhus med snabbhetsträning. Före- och eftertester utfördes i form av ett Yo-Yo intermittent återhämtningstest nivå 1 (YYIRTL1) samt ett 6 x 30 meter upprepat sprinttest. Resultat YYIRTL1 visade en signifikant förbättring från 633 ± 232 till 738 ± 247 (p = 0,01) i ökad distanslängd. 6 x 30 meter upprepat sprinttest visade ingen signifikant skillnad av den snabbaste sprinten (p > 0,05) men i total upprepad sprinttid visade resultatet på en signifikant förbättring från 31.83 ± 1.50 till 31.06 ± 0.99 (p = 0,02). Konklusion Sex veckors hög-intensiv träning kan ge ökad prestationsförbättring i uthållighet samt minskad total upprepad sprinttid.

Bakgrund: Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att sammanställa effekten av kombinerad styrke- och uthållighetsträning jämfört med enbart styrketräning avseende styrkeutvecklingen hos friska män genom granskning av randomiserade kontrollerade studier (RCT). Metod: En systematisk sökning i databaserna PubMed och Cinahl genomsöktes fram till februari 2021 för att identifiera relevanta studier. RCT med engelsk text inkluderades. Risk för bias bedömdes separat av två författare med användning av SBU:s granskningsmall. Resultat: Totalt nio RCT’s inkluderades där studierna jämförde kombinerad styrke- och uthållighetsträning mot enbart styrketräning som mättes med 1-10 repetition maximum (RM). Inkluderade studier hade låg till mellanhög risk of bias. Åtta av nio RCT fann att kombinerad styrke- och uthållighetsträning i jämförelse med enbart styrketräning hade en liknande styrkeutveckling mätt i 1-10RM. En studie fann dock att enbart styrketräning leder till ökad styrka från mitt- till postintervention, men att kombinerad träning påvisade liknande styrkeutveckling som enbart styrketräning under hela interventionsperioden. Studien visade även att en mindre mängd uthållighetsträning per vecka inte påverkade styrkeutvecklingen negativt, men om uthållighetsträning utfördes varje pass samtidigt som styrketräning så dämpades styrkeutvecklingen.  Slutsats: Resultatet från denna litteraturöversikt tyder på att kombinerad styrke- och uthållighetsträning ger liknande styrkeutveckling som enbart styrketräning hos friska män. Av nio studier visade en studie att uthållighetsträning för underkroppen påverkade styrkeutvecklingen i överkroppen negativt. Kombinerad träning ger liknande ökning i 1RM som enbart styrketräning, men träningssättet kan ge negativa effekter på styrkeutvecklingen om uthållighetsträningen utförs mer än tre dagar i veckan med en hög intensitet.

Denna litteraturstudie tar sikte på att belysa hur proteinkonsumtion påverkar en atlets fysiska uthållighetsförmåga. För att kunna maximera sin uthållighetsprestation behöver atleter protein för att bland annat ersätta använd energi. Atleter behöver även protein för att tillgodose musklerna med essentiella aminosyror för optimal återuppbyggnad. Det resulterar i att proteinintaget delvis blir avgörande för hur kroppen svarar på träningsinsatsen. Beroende på typ av sportutövning såväl som individuella skillnader så har dock olika atleter olika nutritionella behov. Folkhälsomyndigheten följer WHO:s rekommendation gällande ett generellt dagligt proteinintag på 0,8gram per kilo kroppsvikt för vuxna. Elitidrottare rekommenderas däremot ett dagligt proteinintag på 1,4–1,8gram protein per kilo kroppsvikt. Studier som analyserar nutrition i relation till fysisk prestationsförmåga baseras främst på manliga studiedeltagare. Det har dock etablerats att det finns könsbaserade skillnader när det kommer till metabolism under uthållighetsträning. Män är mer beroende av kolhydrat- och proteinkällor under uthållighetsträning än vad kvinnor är. Detta beror sannolikt delvis på skillnader i koncentrationsnivåer av hormonet östrogen. Sammanfattningsvis visar resultaten att idrottande atleter har ett högre proteinbehov än människor som inte tränar. Ett ökat proteinintag visar sig dock inte systematiskt öka en atlets uthållighetsprestation. Däremot finns en samstämmighet kring att ett ökat proteinintag reducerar stressmarkörer vid en hög fysisk belastning. Detta tyder på att proteinmängden påverkar prestationsmöjligheten sett under en längre tid. Dessutom visar det att proteinintaget reducerar skaderisken, vilket bör vara essentiellt för atleter vars träningsmöjligheter minimeras vid skada. Därtill tyder granskade studier på att humöret efter fysisk ansträngning förbättras med ett ökat proteinintag vilket också är av intresse. Den proteinmängd som bör intas av atleter som vill maximera sin uthållighetsträning är 1,45g/kg/d för kvinnliga atleter och 1,74g/kg/d för manliga atleter. Båda värden är inom spannet som folkhälsomyndigheten rekommenderar för elitidrottare. Men det är av vikt att i framtiden belysa könsbaserade skillnader för att främja mer jämlika kunskapsförhållanden mellan kvinnliga och manliga atleter.

Bakgrund Nutrition är en viktig del i strävan efter god fysik och goda idrottsprestationer. Näringsintaget i samband med träning påverkar prestation och adaption till träningen. Forskning visar att våra beteenden inte grundas enbart på kunskap, utan är en produkt av våra samlade attityder. Då användandet av kosttillskott är utbrett och kan påverka näringsintaget finns det mycket att vinna på att personer som arbetar med kostrådgivning för idrottsutövare har kunskap och förståelse för vad som styr valet av näringsintag i samband med tränig. Syfte Syftet med undersökningen var att ta reda på vilka föreställningar, attityder och tankar som ligger till grund för valet av återhämtnings- och mellanmål i syfte att öka träningseffekten och förbättra återhämtningen hos regelbundet tränande individer. Metod Sju intervjuer genomfördes med regelbundet tränande individer. Vid intervjuerna användes en halvstrukturerad intervjuguide. Intervjuerna spelades in, varpå de transkriberades ordagrant. Det transkriberade materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Egna erfarenheter av hur ett visst näringsintag hade påverkat träningsresultat och prestation var avgörande för valet av näringsintag. Kosttillskott ansågs vara ett praktiskt och tidsbesparande sätt att få i sig tillräckligt med energi och protein. De informanter som ansåg sig ha kunskap om hur man på kort tid kunde laga näringsrik mat som uppfyllde näringsbehoven var mer benägna att välja mat framför kosttillskott. När informanterna sökte råd om kost vid träning vände de sig helst till personer med utbildning inom kost och idrott för att få personliga råd. Slutsats Individens egna erfarenheter av hur ett visst näringsintag påverkade prestation, återhämtning och hälsa var av överordnad betydelse för vad man valde att äta. Faktabaserade argument kan bli betydelselösa för idrottaren om de går emot de egna erfarenheterna.  När vetenskapliga fakta ställs mot individens egna erfarenheter är det viktigt att kostrådgivare funderar över hur man argumenterar om eventuella risker med ett visst beteende. Noggrann uppföljning och utvärdering av en förändring i kosten kan vara ett sätt att konkret knyta an till idrottarens egna erfarenheter. Praktiska och tidsmässiga aspekter med en nutritionsplan bör övervägas och anpassas till idrottarens livsstil, förutsättningar och kunskaper för att ge idrottaren personligt anpassade råd som leder till god prestation och hälsa på kort och lång sikt. / Background Nutrition is an important part on the way to good physique and performance. Recovery and perfomance is highly dependent on nutritional intake in the hours before, during and after sports. Scientific research has shown that our behaviors aren’t based solely on our knowledge; instead it is a product of our attitudes. As the use of supplements and sports foods is widespread and can affect the nutritional status of the athlete, it is important that people who work with giving nutritional advise has knowledge and understanding of the factors that affect the choice of nutritional intake related to training. Objective The aim of the study was to find out how beliefs, attitudes and thoughts influenced the choice of foods and supplements in order to maximize recovery in regularly exercising individuals. Method Seven interviews were conducted with individuals who performed regular resistance or endurance training. A semi-structured topic guide was used. Interviews were digitally recorded and transcribed verbatim. The transcripts were analyzed with a qualitative content analysis. Result The respondents’ own experiences of the effectiveness of a certain nutritional strategy were important for their choice of nutritional intake. Nutritional supplements were considered a practical and time-efficient way to get adequate amounts of energy and protein. Respondents who felt self-confident about making nutritionally adequate meals in short time were more prone to choosing foods before supplements. When the respondents sought advice about sport nutrition, they turned to people with education in nutrition and sports to get personal advice. Conclusion Personal experiences of how a certain nutritional strategy affects performance, recovery and health was of superior significance for subsequent nutritional intake. Arguments based on scientific evidence can be meaningless to the athlete if they aren’t in accordance to their own experiences. When scientific knowledge opposes personal experiences, professionals need to reflect over different ways to discuss potential risks with a certain behavior. Proper follow-up and evaluation of alterations in the diet might be a concrete way to conect to the athlete’s own experiences. Practical and time-related issues connected to a nutritional strategy should be considered and adjusted to suit the athlete’s lifestyle, prerequisites and previous knowledge, in order to give personal advice that lead to good performance, and healht in short and long run.

Inledning: Uthållighetsträning definieras som den typ av träning där flertalet stora muskelgrupper används och är i behov av hjärt-kärlsystemets kapacitet för att transportera syre till musklerna. Att fasta innebär i de flesta studier att ingen typ av föda intas före träningspassen medan att inte fasta vanligtvis innebär att 90 minuter före ett träningspass intas en kolhydratrik måltid. Insulin är viktig i fett-, protein- och kolhydratmetabolismen samt i uppsamlingen av socker i blodet. Glykogen fungerar som en energireserv i skelettmusklerna. Fria fettsyror är viktiga för att ge energi till den cellulära metabolismen som ska kunna fortgå. Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på om kroppen påverkas på olika sätt av uthållighetsträning på fastande respektive icke-fastande mage vad gäller insulin, muskelglykogen samt fria fettsyror hos människor. Metod: Litteratursökning i OneSearch med sökorden training* AND fasted state där sex artiklar valdes ut. Cohen’s D användes för att ge studiernas resultat en effektstorlek. Konfidensintervall användes för att bestämma om studierna var statistiskt signifikanta. Resultat: Tre studier undersökte insulin där resultaten visade att samtliga grupper som inte fastade före träningspassen hade lägst koncentration av insulin i viloperioden efter eftertestet. Samtliga sex studier undersökte muskelglykogen där resultaten visade att koncentrationen av muskelglykogen var högst efter eftertestet i gruppen som fastade före träningspassen i fem av sex studier. Tre studier undersökte fria fettsyror där resultaten visade att koncentrationen av fria fettsyror var lägst i eftertestet i gruppen som fastade före träningspassen i två av tre studier. Diskussion: Träning i icke-fastat tillstånd leder till att glykogennivåerna sparas vilket i sin tur leder till att oxidationen av insulin ökar vilket resulterar i lägre koncentrationer av insulin efter eftertestet. Träning i fastat tillstånd resulterar i ökad koncentration av muskelglykogen till energiunderhåll samt högre nivåer av β-hydroxyacyl coenzym A dehydrogenas (β-HAD), citratsyntasaktiviteten (CS-aktiviteten) samt succinatdehydrogenasaktiviteten vilket leder till ökad muskulär oxidativ kapacitet. Intag av kolhydrater före ett träningspass leder till ökat glykogenbesparande vilket resulterar i lägre koncentrationer av muskelglykogen jämfört med icke-fastat tillstånd. Högre koncentration av muskelglykogen före förtestet leder till högre koncentrationer av muskelglykogen i eftertestet. Träning i fastat tillstånd resulterar i lägre koncentrationer av fria fettsyror på grund av ökad FATmax (den maximala hastigheten av fettförbränning), ökad maximal oxidativ enzymaktivitet, uppreglering av hormonkänsligt lipas (HSL), ökat proteinuttryck av fettsyra-translokas / CD36 (FAT / CD36) samt ökat membranbundet proteinbindande protein som leder till ökad fettförbränning. Koncentrationen av fria fettsyror höjdes även i en studie på grund av att insulinutsöndringen inte skulle sjunka för lågt i gruppen som fastade före träningspassen. Konklusion: Resultaten visade att i tre av tre studier var insulinkoncentrationen lägst efter eftertestet i gruppen som intog en kolhydratrik måltid före träningspassen. I fem av sex studier var koncentrationen av muskelglykogen högst efter eftertestet i gruppen som fastade före träningspassen. I två av tre studier var koncentrationen av fria fettsyror lägst efter eftertestet i gruppen som fastade före träningspassen. Dessa resultat ökar förståelsen av hur träning på fastande respektive icke-fastande mage påverkar kroppen med avseende på insulin, muskelglykogen samt fria fettsyror. Vidare forskning skulle kunna undersöka dessa tre fysiologiska markörer under sex månader för att se om resultaten blir desamma i dessa två grupper. / Introduction: Endurance training is defined as the type of exercise where most major muscle groups are used in need of the cardiovascular system’s ability to transport oxygen to the muscles. Fasting means in most studies that no type of food is taken before the workout while not fasting usually means that a carbohydrate meal is taken 90 minutes before a workout. Insulin is important in fat, protein and carbohydrate metabolism as well as in the collection of sugar in the blood. Glycogen acts as an energy reserve in the skeletal muscles. Free fatty acids are important to provide energy for the cellular metabolism that can continue. Aim of the study: The aim of the study was to find out if the body is affected in different ways by endurance training exerted in fasted respectively non-fasting state regarding insulin, muscle glycogen and free fatty acids in humans. Methods: Literature search in OneSearch with the words training* AND fasted state where six articles were selected. Cohen’s D was used to give the results of the studies an effect size. Confidence interval was used to determine if the studies were statistically significant. Results: Three studies investigated insulin, where the results showed that all groups that did not fast before the workouts had the lowest concentration of insulin during the rest period after the test. All six studies investigated muscle glycogen, where the results showed that the concentration of muscle glycogen was highest after post-test in the group that fasted before the workouts in five out of six studies. Three studies investigated free fatty acids where the results showed that the concentration of free fatty acids were lowest in the post-test in the group that fasted before the workouts in two of three studies. Discussion: Training in the non-fasting state causes the glycogen levels to be saved, which in turn leads to increased oxidation of insulin resulting in lower concentrations of insulin after the post-test. Training in the fasted state results in increased concentration of muscle glycogen for energy maintenance and higher levels of β-hydroxyacyl coenzyme A dehydrogenase (β-HAD), citrate synthase activity (CS activity) and succinate dehydrogenase activity, leading to increased muscular oxidative capacity. Intake of carbohydrates prior to a workout leads to increased glycogen saving, resulting in lower concentrations of muscle glycogen compared to non-fasted state. Higher concentration of muscle glycogen before the pretest leads to higher concentrations of muscle glycogen in the post-test. Training in fasted state results in lower concentrations of free fatty acids due to increased FATmax (maximum rate of fat burning), increased maximal oxidative enzyme activity, hormone sensitive lipase (HSL) upset, increased fatty acid translocase / CD36 protein expression (FAT / CD36) as well as increased membrane bound protein binding protein which leads to increased fat burning. The concentration of free fatty acids was also increased in a study due to the fact that insulin secretion should not fall too low in the group that fasted before the workouts. Conclusion: The results showed that in three out of three studies, the insulin concentration was lowest after the post-test in the group who took a carbohydrate meal before the workouts. In five out of six studies, the concentration of muscle glycogen was highest after the post-test in the group that fasted before the workouts. In two out of three studies, the concentration of free fatty acids was lowest after the post-test in the group that fasted before the workouts. These results increase the understanding of how exercise in the fasted state and non-fasted state affects the body with regard to insulin, muscle glycogen and free fatty acids. Further research could investigate these three physiological markers for six months to see if the results are the same in these two groups.

No description available.