No description available.

No description available.

Studiens syfte är att undersöka hur stor del av de män och kvinnor som döms till fängelse som har uppmärksamhetsstörning (Attention Deficit Hyperactivity Disorder, ADHD). Den skall även besvara frågan om huruvida det finns skillnader mellan könen i prevalens, samt om det finns korrelation mellan ADHD och Antisocial personlighetsstörning (ASPD). Metoden som används är självskattningsformulär som är välbeprövade inom detta område, Wender-Utah rating Scale (WURS) och Mini Neuropsykiatrisk Intervju (M.I.N.I.). Formulären besvarades av 49 fängelsedömda män och kvinnor, vilka var inskrivna på kriminalvårdsanstalter i mellansverige. Resultatet av studien visar att en hög andel av den aktuella populationen har både ADHD och ASPD. Skillnaderna mellan könen är statistiskt inte signifikanta, men rent procentuellt ligger kvinnor högre i prevalens av ADHD än männen. Resultatet är dock svårtolkat då det var för få manliga deltagare, och bör därmed tolkas försiktigt. / The aim of this study is to investigate how many of the men and women sentenced to prison that suffer from Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). It also aims to answer the question of however there is a difference between sexes according to prevalence, and the correlation between ADHD and antisocial personality disorder (ASPD). The method used is self-report questionnaires which are well tested for this purpose, Wender-Utah Rating Scale (WURS) and Mini Neuropsychiatric Interview (M.I.N.I). The questionnaires were answered by 49 male and female prison inmates, who were residing in prisons in mid-Sweden. The results of the study show that a high number of the population suffers from both ADHD and ASPD. The differences in sexes were not statistically significant, but based on numbers the females are higher in prevalence than the males in ADHD. Since there were few males in this study, the results, however, need to be interpreted with caution.

Syftet med denna studie är att undersöka eventuella skillnader mellan att undervisa män och kvinnor i sång, om sångpedagoger anser att de anpassar sin undervisning efter kön, samt om eleverna upplever någon skillnad i att undervisas av pedagoger av olika kön. Studien bygger på intervjuer med två sångpedagoger; en man och en kvinna, samt med två av deras respektive elever. Studien visar att sångpedagogerna väljer att anpassa undervisningen efter de olikheter de anser finns mellan flickor och pojkar. Det handlar mer om tidigare inlärning än om fysiska olikheter. Samma övningar används för pojkar och flickor, men anpassas efter kön. Den fysiska kontakten upplevs som ett problem av sångpedagogerna. Framförallt finns en rädsla att fysisk kontakt med elever av motsatt kön ska upplevas som integritetskränkande. Eleverna upplever inte detta som ett problem, så länge de bara förstår syftet med kontakten. I övrigt anser eleverna att det kan vara bra för nybörjare att undervisas av en lärare av samma kön, eftersom det då kan bli lättare att lämna ut sig. Eleverna uppfattar genre och personlighet som viktigare aspekter än kön.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva och jämföra skillnader mellan män och kvinnors symtombild vid insjuknandet i akut hjärtinfarkt, samt att granska studiernas kvalitet gällande urvalsgrupp, deltagare och bortfall. En beskrivande litteraturstudie genomfördes där vetenskapliga artiklar av kvalitativ och kvantitativ ansats analyserades. Huvudresultatet visade att båda könen hade känningar av obehag i kroppen några dagar/timmar innan de alarmerande symtomen uppkom. Bröstsmärta var ett utav de mest rapporterade symtomen. Dock hade kvinnor mer atypisk bröstsmärta än männen. Kvinnorna tenderade även att uppleva mer strålande smärtor, exempelvis ut i ryggen från centrala bröstet, till skillnad från männen som upplevde smärta på högra sidan utav bröstet. Symtom som illamående, svettningar, andningsproblematik/yrsel och trötthet var andra vanliga symtom som kunde uppkomma ensamma eller i kombination med bröstsmärtan hos båda könen. Det framkom dock att kvinnor har fler symtom vid symtomdebuten än männen. Hos männen var den typiska symtombilden bröstsmärta, svettningar och andningsproblematik. I kvinnors symtombild var illamående, yrsel och trötthet även vanligt förekommande. Svårigheter med att koppla samman symtombilden med hjärtat var även vanligare hos kvinnorna än hos männen. Slutsatsen är att symtombilden vid hjärtinfarkt varierar från individ till individ, men även könsbundna skillnader finns. För att minska den prehospitala fördröjningen vid hjärtinfarkt krävs det att sjukvårdspersonal och allmänheten får ökad kunskap om symtomen som kan uppkomma.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att kvinnor och patienter med annan etnisk härkomst diskrimineras i ambulanssjukvården samt att äldre lämnas hemma i högre utsträckning än yngre. Syfte: Att undersöka om skillnader förelåg mellan patienter som lämnas hemma och de som togs med av ambulans avseende kön, ålder samt etnicitet. Metod: Studien var deskriptivt jämförande med kvantitativ ansats. En retrospektiv journalgranskning gjordes av journaler dokumenterade under mars, april och maj år 2014. De 200 första journalerna där patienterna tagits med och alla journaler där patienterna kvarstannat i hemmet inkluderades. Totalt granskades 972 journaler, varav 749 inkluderades. Data analyserades i dataprogrammet SPSS. Resultat: Av de inkluderade journalerna togs 602 (80 %) patienter med till sjukhus och 147 (20 %) kvarstannade i hemmet. Resultatet visade att det ej fanns någon signifikant könsskillnad mellan vilka som togs med till sjukhuset eller ej (p=0,804). Däremot visade resultatet att det fanns signifikanta skillnader i ålder mellan patienterna som togs med av ambulans och de som kvarstannade i hemmet (p=0,000). Patienter som var yngre lämnades i högre utsträckning hemma. När patienternas etnicitet analyserades fann författarna signifikanta skillnader där patienter med annan etnisk härkomst lämnades hemma i högre utsträckning (p=0,013). Slutsats: Inom ambulanssjukvården förekom signifikanta skillnader beträffande vilka som lämnades hemma eller togs med till sjukhus. Patienter med annan etnisk tillhörighet och yngre bedömdes oftare kunna kvarstanna i hemmet.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka en eventuell skillnad i ålder för berusningsdebut och frekvensen av alkoholintag mellan lagidrottande kvinnor och män. Dessutom undersöka om berusningsdebuten sker i samband med idrottandet (till exempel träningsläger eller avslutning/lagfest)   Metod: I undersökningen användes en kvantitativ metod då enkäter delades ut till 103 individer i sju olika idrottslag i tre olika idrotter. Idrotterna som representeras i undersökningen är basket, innebandy och fotboll. Representanter för basketen är ett damlag och ett herrlag, från innebandyn ett damlag och från fotbollen är det två damlag och två herrlag.   Resultat: Inga tester visade på några statistiskt signifikanta resultat, men av den insamlade datan har man kunnat se att fler lagidrottande kvinnor dricker alkohol, men bland de män som dricker alkohol, dricks det oftare. Medelålder för alkoholdebuten låg för båda könen på 16 år. Av de som har gjort sin berusningsdebut i samband med idrottandet var det fler män än kvinnor och detsamma gäller för om de någon gång har druckit i samband med idrottandet.   Slutsats: Resultatet indikerar att det är fler lagidrottande kvinnor än män som dricker någon form av alkohol. Det intressanta är dock att de lagidrottande män som dricker, dricker oftare än kvinnorna. Fler män än kvinnor har också gjort sin berusningsdebut i samband med idrottandet. Vad detta kan bero på skulle vara intresant att göra ytterligare forskning om, då det troligtvis skulle vara till hjälp för arbetet som pågår mot alkohol i och runt idrotten.

Introduktion: Långvarig smärta är ett stort hälsoproblem som drabbar kvinnor i större utsträckning än män. Hur den långvariga smärtan inverkar på det dagliga livet skiljer sig mellan män och kvinnor. Jämställdhet i vården utgår ifrån att kvinnor och män har dels lika och dels olika omvårdnadsbehov. Syfte: Att belysa könsskillnader i hur det dagliga livet påverkas av långvarig smärta Metod: Litteraturstudie enligt modell av Polit och Beck. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsychInfo samt manuell sökning som resulterade i 10 artiklar. Under bearbetningen identifierades koder som delades upp i kategorier med innehållsanalys utifrån Forsberg och Wengström. Resultat: Könsskillnader i inverkan på det dagliga livet påträffades. Män har mer inverkan på sociala aspekter. I inverkan på fysiska aspekter visade det sig att män har mer inverkan på dagliga aktiviteter medan kvinnor har mer påverkan på hushållsarbete. Ingen större könsskillnad fanns i psykiska aspekter. Slutsats: Det är viktigt som sjuksköterska att ha insikt om att det finns könsskillnader i den långvariga smärtans inverkan på det dagliga livet. Varje aspekt som inverkas hos patienterna påverkar varandra och detta kan leda till att en ond spiral bildas som kan vara svår att bryta.

I denna studie är syftet att undersöka om och i så fall hur män och kvinnors betalda arbetstid påverkas av att bli föräldrar i Sverige. Med hjälp av en kvantitativ ansats  studeras faktorer som kan avgöra hur mycket män och kvinnor förvärvsarbetar i samband med föräldraskapet samt vad som ligger bakom eventuella könsskillnader. Sambandet undersöks med hjälp av personernas föräldrastatus, vilket innebär yngsta barnets ålder samt antal barn. Vi justerar även för civilstånd, utbildningsnivå och sektor. Denna tvärsnittsstudie är baserad på den senaste datainsamlingen från Levnadsnivåundersökningen (LNU) 2010, som är en intervjubaserad undersökning med ett riksrepresentativt urval av Sveriges vuxna befolkning. Vi avgränsar oss till förvärvsarbetande personer som är till och med 65 år gamla för att undersöka eventuella skillnader i veckoarbetstid i samband med föräldraskapet. Resultaten visar att det finns skillnader mellan kvinnor och män i allmänhet när det kommer till veckoarbetstid, då män arbetar mer än kvinnor i genomsnitt, men inte några skillnader som drivs av föräldraskapet. Vi ser inga skillnader i veckoarbetstid till följd av att ha barn i olika åldrar och ingen skillnad med avseende på kön i effekten av att ha barn i olika åldrar. Föräldrastatus har därför inte ett signifikant säkerställt samband med veckoarbetstiden utan vi diskuterar andra möjliga orsaker till skillnader mellan kvinnor och män. När vi däremot studerar kvinnor och män separat finner vi att modellen beskriver kvinnors förvärvsarbetande bättre än männens varför olika faktorer verkar vara av olika stor betydelse för att förklara skillnader för respektive kön.

Denna uppsats behandlar pojkars relativa underprestation i skolan, i förhållande till flickor, med syftet att kartlägga forskningens syn på detta problemområde. Arbetet tar sin utgångspunkt i frågorna varför pojkar underpresterar samt vilka ansatser som kan tas i försök att åtgärda problemet. Då detta arbete ej producerar egen forskning, utan istället konsumerar den, har ingen egen empiri samlats in, utan frågorna har istället ställts till den befintliga forskningen. Den första frågan behandlas utifrån fyra olika typer av förklaringar: biologiska förklaringar, individbaserade förklaringar, skolbaserade förklaringar samt sociologiska förklaringar. Dessa olika modeller antar olika perspektiv vid beaktandet av frågan om pojkars underprestation och finner i enlighet med detta olika bakgrunder till flickornas överlägsenhet, men den vanligaste förklaringen tycks ligga i en förlegad syn på manlighet där goda skolprestationer inte anses vara förenligt med att vara pojke. Uppsatsen presenterar utöver detta ett antal alternativa perspektiv på pojkars underprestation där man menar att fler variabler än kön bör tas i beaktande då frågan undersöks. Den andra frågan behandlas utifrån en tematisk indelning. Forskningen pekar på flera olika ansatser som kan nyttjas vid försök att lösa pojkars relativa underprestation. Somliga menar att normkritiskt arbete i skolan är svaret, medan andra menar att könsuppdelade klasser är bättre. De allra flesta forskare pekar dock på lösningar som sammanväver aspekter från samtliga av de ovanstående förklaringsmodellerna, vilket tyder på att det inte finns något enkelt svar till frågan om pojkars underprestation.