Alla kommuner har enligt skollagen ett aktivitetsansvar, vilket innebär att unga under 20 år som varken arbetar eller studerar ska erbjudas lämpliga individuella åtgärder. Detta kallas kommunala aktivitetsansvarets vars uppgift är att motivera individen till att börja eller återgå till skolan. Syftet med studien är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare inom det kommunala aktivitetsansvaret stödjer ungdomar som står utanför skola och arbete. För att få svar på detta har följande frågeställningar formulerats 1. På vilket sätt arbetar studie- och yrkesvägledarna med motivationshöjande insatser och hur kan de insatserna förstås utifrån begreppen inre och yttre motivation? 2.Vilka eventuella utmaningar och utvecklingsområden menar studie- och yrkesvägledarna att det finns i arbetet? 3. Hur kan studie- och yrkesvägledning inom KAA förstås utifrån ett individ- och samhällsperspektiv? Sju semistrukturerade intervjuer har genomförts utifrån studie- och yrkesvägledares perspektiv. De teoretiska utgångspunkterna och begreppen som använts för att analysera resultaten är Careership teorin och motivation. Resultaten visar bland annat att studie- och yrkesvägledningen är en viktig del i arbetet då främsta syftet inom det kommunala aktivitetsansvaret är att ungdomar ska återgå till studier, informanterna i studien nämner även motivationen som en avgörande faktor för att dessa individer ska komma ut i en sysselsättning. Det framkom också att studie- och yrkesvägledare upplever vissa utmaningar med arbetet, speciellt nämns deltagarnas diagnoser, vilket försvårar deras arbete i att kunna erbjuda rätt stöd samt att verksamhetens utvecklingsbehov bland annat är fler insatser för dem som mår dåligt.

Syftet med denna studie var att beskriva hur studie- och yrkesvägledares arbete ser ut inom KAA (kommunala aktivitetsansvaret) för att få ungdomar att återgå till studier. I studien undersöktes vilka åtgärder och insatser som erbjuds de ungdomar som hamnat utanför gymnasiet. I bakgrundsavsnittet presenteras forskning och annan relevant litteratur kring främjande arbete med hemmasittare, på vilket sätt vägledning kan ge positiva effekter i arbetet med hemmasittare samt orsaker till och konsekvenser av hemmasittande. Studien besvarar dessa tre forskningsfrågor; På vilket sätt arbetar studie- och yrkesvägledare som är verksamma inom KAA för att få hemmasittare att återgå till sysselsättning och hur sker samverkan med andra i det arbetet? På vilket sätt kan studie- och yrkesvägledares kompetenser bidra i arbetet med hemmasittare? Vilka är de främsta orsakerna till att någon blir hemmasittare, enligt studie- och yrkesvägledarna? Data insamlades genom kvalitativa intervjuer med nio studie- och yrkesvägledare som är verksamma i det kommunala aktivitetsansvaret. Resultaten visar bland annat att studie- och yrkesvägledarna behöver samverka med andra professioner i arbetet med hemmasittare. Viktiga kompetenser att ha i arbetet inom KAA är samtalsmetodik och kunskap om utbildningssystemet samt förmåga att inge hopp hos ungdomarna. Orsakerna till att någon blir hemmasittare varierar kraftigt från individ till individ. Slutsatserna är att studie- och yrkesvägledares kompetenser är viktiga i arbetet med hemmasittare. Situationen är individuellt varierande för de ungdomar som innefattas av KAA och bland de som blir hemmasittare. Därför är det särskilt viktigt att den som arbetar med att få dessa ungdomar att återgå till sysselsättning har förmåga att lyssna aktivt och en vilja att förstå den unge, samt god förmåga till samverkan med de instanser som behöver bli involverade.

He kopu puta tahi, he taura whiri tātou; whiringa a nuku, whiringa a rangi, te whatia e Issue of one womb, we are a rope woven of many strands; woven on earth, woven in heaven, it will not break (Rev Māori Marsden, 1992) Ngati Te Takinga is a hapū (sub-tribe) belonging to the Iwi (tribe) Ngati Pikiao. An affiliated member of the Te Arawa confederation of tribes, Ngati Pikiao occupies the Okere and Rotoiti Lakes district of Rotorua in the central North Island of Aotearoa New Zealand. This thesis seeks to acknowledge and address the concerns that Ngati Te Takinga has regarding impending cultural discontinuity. The concerns arise due to the hapū's limited human capability and capacity being the result of three things. Firstly, the ongoing demise of tribal elders (and leaders) and the subsequent loss to the hapū of cultural knowledge, skills, leadership and expertise. Secondly, the low numbers of adept, culturally proficient successors 'coming through' (to replace the elders) and finally, the detribalised and diasporic (dispersed) nature of our people. The hapū and the marae Te Takinga (a last outwardly discernible bastion of Ngati Te Takinga cultural identity and distinction) are jeopardised as a result of these phenomenon. This thesis is part of a hapū strategy that attempts to address these problems. Positing the reconnection of our dispersed Ngati Te Takinga 'away-dwellers' as a beginning solution, the central questions raised by this thesis are how [does] Ngati Te Takinga 'home-dweller' discourse impact on the 'coming home' experiences and 'reconnection' of Ngati Te Takinga away-dwellers? and what are the [are there] implications for Ngati Te Takinga cultural continuity? The maintenance of Ngati Te Takinga cultural continuity forms the aho mātua or main thread of this work. Using narrative enquiry as a broad methodological framework,stories were gathered from four different groups of Ngati Te Takinga peoples. The groups were home-dwellers (mana whenua or ahi kaa), te ahi tere (away-dwellers who have returned home to live); te ahi tere (away-dwellers who intend returning in the future) and te ahi tere (away-dwellers who have no intention of returning home to live). The stories (narratives) investigated notions of home, belongingness and Māori identity in relation to the trichotomy of the connection, disconnection and the reconnection of Ngati Te Takinga peoples; the stories were analysed and co-constructed with participants for meaning. The stories showed that while the hapū aspires to gather up the strengths of a dispersed people to reinvigorate our culture and the marae, existing and competing discourses around authenticity, authority and Ngati Te Takinga identity create a tension between the home (mana whenua/ahi kaa) and away-dwelling Ngati Te Takinga people; including those away-dwellers who have returned. As a basic requirement, this tension must be diminished in order to build the relationships necessary to improve hapū allegiance (whānaungatanga), to build hapū strength and to maintain hapū culture and identity. As a priority, decolonising strategies that facilitate an understanding of diversity, promote participation, maintain tikanga and include our away-dwellers, our 'returnees' and/or our disconnected people in our hapū-marae interactions, must be considered, developed, promoted and practiced.

Ngaromoana Raureti Tomoana is a painter from the East Coast of the North Island. In more than 30 years she has produced and shown a large body of work, like many other women artists concurrently juggling motherhood and artistic performance. Over approximately the last 10 years, she has formalized her education completing the Advanced Diploma for Maori Visual Arts at Toihoukura in Gisborne as well as a Bachelor of Arts and a Masters of Maori Visual Arts at Massey University. The artist, who identifies as an Indigenous Village Artist, is hardly known outside her local area of Northern Hawkes Bay, and, apart from a short feature in Mataora , a picture in Te Ata , and various catalogue entries, little has been written about her work. This thesis introduces Ngaromoana Raureti Tomoana and explores the notion of an indigenous village art. I incorporate feminist and postcolonial discourses into a political and critical engagement with her art, which addresses issues of village and land based cultural identity as well as race and gender. I argue that her work is politically motivated and important in the context of contemporary Maori art. Furthermore, based on a holistic world view, it simultaneously reaches out into the wider, global community. Intertwining local and personal history, her oeuvre is the manifestation of a female path and a female perspective, of identification with her village and beyond.

With the Internet of Things becoming more and more popular, and a prediction that there will be more than 50 million devices connected to the Internet in 2020, the quantity of IoT platforms on the market is rapidly growing. Facing so many platforms to choose, the object of this thesis is to give some suggestions for reference by performing a quantitative comparison between two platforms: SensibleThings and Kaa. These two platforms have difference architectures so may suitable in different scenes. The comparison includes some measurement and evaluation under two designed scenarios and a general contrast in theory. Two scenarios cover cases of message delivery between two endpoints at different rates and multiple endpoints pushing log data continually. The result of measurement together with the theoretical analysis draw out the following conclusion. SensibleThings platform is more suitable for simple and small-scale message delivery between endpoints, like home environment with few devices. And Kaa platform is more suitable for large-scale and complicated application for data collection and processing, like meteorology field with huge amount of sensors and data.

Under våren 2019 var nästan var sjunde grundskoleelev obehörig till fortsatta gymnasiestudier vilket är oroande både på individnivå samt ur ett bredare samhällsperspektiv då avsaknad av gymnasieexamen försvårar och försenar ungdomarnas tillträde till arbetsmarknaden. Kommunerna har sedan 2015 en lagstadgad skyldighet i form av kommunernas aktivitetsansvar (KAA) att erbjuda lämpliga individuella åtgärder som syftar till att motivera ungdomar att påbörja eller fortsätta sin gymnasieutbildning. Frågeställningarna i denna uppsats utgår från studie- och yrkesvägledarnas upplevelse av sin yrkesroll inom KAA, vilka metoder de arbetar med som upplevs fungera samt de utvecklingsområden som de ser för arbetet med målgruppen. Resultatet har analyserats med hjälp av tidigare forskning samt Careership-teorin. Resultatet visar att de organisatoriska förutsättningarna påverkade innehållet i rollen som studie- och yrkesvägledare inom KAA. Intresset och förståelsen för målgruppen upplevdes som bristfällig hos lokala beslutsfattare. Det framkom också att studie- och yrkesvägledarnas arbete mestadels är individfokuserat, kompensatoriskt samt syftar till att vidga deltagarnas perspektiv för att öka målgruppens återgång till studier. Verksamhetens utvecklingsbehov upplevdes vara inom följande områden: identifiera målgruppen, behov av mer anpassade insatser, bättre samverkan och tydligare rutiner för samarbetet mellan olika aktörer samt tydligare styrning av verksamheten.

Ambitionen med denna studie har varit bidra med ny kunskap över hur olika kommuner organiserar sitt arbete med Kommunernas aktivitetsansvar (KAA), hur verksamheterna utformas samt vilka faktorer som får betydelse för utformningen. Syftet har även varit att beskriva vilka framgångsfaktorer och utmaningar yrkesverksamma kan identifiera i sitt arbete med ungdomen och hur den relationsskapande processen ser ut. Ytterligare avsåg studien att undersöka hur KAA-verksamheter samverkar med andra offentliga serviceorgan, som skola och socialtjänst. Studiens teoretiska referensramar har varit Organisationsteorin ‘Förhandlad ordning’ och ‘Relation- och kommunikationsteorin’. Empirin samlades in genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med nio yrkesverksamma inom KAA-verksamheter från sju svenska kommuner. Resultatet av denna studie visar att KAA-verksamhetens operativa förutsättningar påverkas av vilken kommunal förvaltning som insatsen placeras inom. KAA-verksamheten styrs till stor del underifrån, och yrkesverksammas yrkesbakgrund, handlingsutrymme och engagemang får betydelse för verksamhetens utformning. Samverkan med andra verksamheter och organisationer sker antingen genom standardiserade möten eller personliga kontakter. En bra samverkan med både grund- och gymnasieskolan är en framgångsfaktor som fungerar olika bra i olika kommuner. Vårt resultat har även visat att socialtjänstens sekretessbestämmelser försvårar KAA-verksamhetens uppsökande arbete. Detta leder till att kommuner upprättar lokala rutiner för hur sekretessbelagda uppgifter ska hanteras. / The ambition of this study has been to contribute new knowledge about how different municipalities organize their work with The Municipalities' Activity Responsibility (Kommunens Aktivitetsansvar; KAA), how the operations are designed and which factors are important for the design. The purpose has also been to describe which success factors and challenges professionals can identify in their work with young people and what the relationship building process looks like. The study also aimed to investigate how KAA operations interact with other public service providers, such as schools and social services. The study's theoretical framework has been the Organizational Theory ‘Negotiated Order’ and the ‘Relationship and Communication Theory’. The empirics were collected through qualitative, semi-structured interviews with nine professionals in KAA operations from seven Swedish municipalities. The result of this study has shown that the KAA operation’s operational conditions are affected by the municipal administration in which the intervention is placed. KAA operations are often controlled from below, and professionals' own professional background, commitment and space of action have an impact on the design of the operations. Collaboration with other authorities and organizations takes place either through standardized meetings or personal contacts. A good collaboration with both primary and secondary school is a success factor that works differently in different municipalities. The result of this study has also shown that the social services' secrecy regulations make it difficult for the KAA operations to fulfill their duty. This leads to municipalities establishing local routines for how classified information is to be handled.

Inför den här studien träffade vi studie- och yrkesvägledare på en större gymnasieskola iVästra Götaland. De uppmärksammade en obalans i hur elevernas hemkommuner väljer attfånga upp och arbeta med de elever som valt att inte slutföra sina gymnasiestudier.Syftet med den här undersökningen är att få ökad förståelse för hur handläggarna inom detkommunala aktivitetsansvaret i Västra Götaland arbetar med de unga vuxna som tillhörmålgruppen för det kommunala aktivitetsansvaret (KAA). Studien utgår ifrånfrågeställningarna. Vilka insatser och resurser kan handläggarna inom KAA i Västra Götalanderbjuda de unga vuxna? På vilket sätt arbetar handläggarna inom KAA i Västra Götaland föratt bemöta de unga vuxna?En kvalitativ metod har tillämpats i form av semistrukturerade intervjuer medyrkesverksamma handläggare inom det kommunala aktivitetsansvaret i Västra Götaland.Analysen av det empiriska materialet har utgått från ett teoretiskt ramverk bestående avHodkinson och Sparkes Careership-teori (1997) samt Känslan av sammanhang (KASAM) avAaron Antonovsky (2005).Resultatet i studien visar på att ansvaret för det kommunala aktivitetsansvaret oftast vilarpå en enskild handläggare och att handläggaren i sin tur är beroende av samverkan medövriga professioner och ekonomiska resurser för att genomföra uppdraget. De unga vuxnainom målgruppen för KAA behöver tid för att finna meningsfullhet och vidga sinhandlingshorisont.