<p>År 2006 valde tidskriften 00-tal att tillägna ett av sina nummer den avlidne författaren Mare Kandre. Vad som framgår i detta nummer är att hennes verk och liv har påverkat många, särskilt andra författare. Många har inspirerats och engagerats av henne och känslorna flödar då hon kommer på tal. Citatet ovan är hämtat från Jonas Thentes artikel ”Det låg en skugga över världen igen” publicerad i just detta nummer (2006:23) där han redogör för Kandres verk och hur de har påverkat honom. Den litterära text han talar om i citatet är den åttonde novellen i hennes näst sista bok, Hetta och vitt (2001), som uppenbarligen framkallade en hel känslostorm hos honom. Han beskriver i artikeln hur han i det närmaste hatade henne ett tag på grund av just denna novell. Ärligheten blev för mycket. Novellen berättar om en ensamstående, nybliven mors kamp med att uppfostra och hantera sitt barn. Tillvaron beskrivs praktiskt taget som ett helvete och den omtalade ovillkorliga moderskärleken som enligt norm infinner sig när en kvinna blir mor är här svår att hitta. Enligt Thente är ärligheten så total att den blir svår att greppa och hantera som förälder. Barnet gestaltas som en kropp snarare än som en människa; en kropp som inte slutar skrika och störa. </p><p> Oavsett vad Kandres noveller eller texter handlar om har de det gemensamt att de berör. Hon rör sig över vitt skilda ämnen som krig och föräldraskap och gör det på ett enkelt och okonstlat vis, ofta med just kroppen och det fysiska som ett viktigt element. Just den åttonde novellen i Hetta och vitt var den första texten av Kandre jag läste och precis som hos Jonas Thente väckte den ett antal känslor hos mig vid första läsningen, dock inte av samma karaktär som hans ilska. Istället upplevde jag ärligheten som uppfriskande och välbehövlig då bilden av moderskapet, eller föräldraskapet för den delen, ofta är relativt ensidig. Att få barn beskrivs i diverse tidningar och böcker som något fantastiskt underbart och hedrande, och även om detta på många sätt stämmer och väger upp för allt annat så finns det andra aspekter av fenomenet. Kandre är med andra ord inte rädd för att behandla ämnen som i stort sett är tabubelagda. Även om Thentes reaktion är kraftigt negativ så framkallades den av Kandres ärlighet, förmåga att förmedla en känsla och enligt många skulle det nog ses som toppbetyg. Alla dessa känslor och all den uppskattning Kandre har fått har fångat mitt intresse, därför följer här en litteraturvetenskaplig analys av just Hetta och vitt. Enligt mina efterforskningar blir det den första.</p>

År 2006 valde tidskriften 00-tal att tillägna ett av sina nummer den avlidne författaren Mare Kandre. Vad som framgår i detta nummer är att hennes verk och liv har påverkat många, särskilt andra författare. Många har inspirerats och engagerats av henne och känslorna flödar då hon kommer på tal. Citatet ovan är hämtat från Jonas Thentes artikel ”Det låg en skugga över världen igen” publicerad i just detta nummer (2006:23) där han redogör för Kandres verk och hur de har påverkat honom. Den litterära text han talar om i citatet är den åttonde novellen i hennes näst sista bok, Hetta och vitt (2001), som uppenbarligen framkallade en hel känslostorm hos honom. Han beskriver i artikeln hur han i det närmaste hatade henne ett tag på grund av just denna novell. Ärligheten blev för mycket. Novellen berättar om en ensamstående, nybliven mors kamp med att uppfostra och hantera sitt barn. Tillvaron beskrivs praktiskt taget som ett helvete och den omtalade ovillkorliga moderskärleken som enligt norm infinner sig när en kvinna blir mor är här svår att hitta. Enligt Thente är ärligheten så total att den blir svår att greppa och hantera som förälder. Barnet gestaltas som en kropp snarare än som en människa; en kropp som inte slutar skrika och störa. Oavsett vad Kandres noveller eller texter handlar om har de det gemensamt att de berör. Hon rör sig över vitt skilda ämnen som krig och föräldraskap och gör det på ett enkelt och okonstlat vis, ofta med just kroppen och det fysiska som ett viktigt element. Just den åttonde novellen i Hetta och vitt var den första texten av Kandre jag läste och precis som hos Jonas Thente väckte den ett antal känslor hos mig vid första läsningen, dock inte av samma karaktär som hans ilska. Istället upplevde jag ärligheten som uppfriskande och välbehövlig då bilden av moderskapet, eller föräldraskapet för den delen, ofta är relativt ensidig. Att få barn beskrivs i diverse tidningar och böcker som något fantastiskt underbart och hedrande, och även om detta på många sätt stämmer och väger upp för allt annat så finns det andra aspekter av fenomenet. Kandre är med andra ord inte rädd för att behandla ämnen som i stort sett är tabubelagda. Även om Thentes reaktion är kraftigt negativ så framkallades den av Kandres ärlighet, förmåga att förmedla en känsla och enligt många skulle det nog ses som toppbetyg. Alla dessa känslor och all den uppskattning Kandre har fått har fångat mitt intresse, därför följer här en litteraturvetenskaplig analys av just Hetta och vitt. Enligt mina efterforskningar blir det den första.

I Mare Kandres genombrottsroman Aliide, Aliide (1991) lyfts ofta det starka inifrånperspektivet fram som ett karakteristiskt stildrag, även om romanen berättas utifrån tredje person. Denna stilistiska undersökning analyserar rösternas uttryck i syfte att erbjuda en mer detaljerad och djupgående förståelse för Kandres komplexa berättarteknik, och fokuserar huvudsakligen på att klarlägga ett systematiskt mönster över hur Kandre låter huvudkaraktären Aliide komma till tals. Analysen genomförs med en narratologisk och stilistisk begreppsapparat utifrån en dialogisk språkförståelse som situerar språkliga iakttagelser i en kontext. Genom en kvalitativ analys på detaljnivå undersöks rösternas uttryck i anföringsformerna fri indirekt diskurs och direkt diskurs, vilket visar att berättarrösten och huvudkaraktären Aliides röst framträder både parallellt och separat i anföringsformerna. Vidare framkommer hur interpunktion, deiktiska perspektivmarkörer, bildspråk och rekontextualisering påverkar rösternas styrka, expressivitet och intensitet, eftersom dessa konstruktioner aktualiserar innehållet på olika sätt. Analysen visar även hur dessa språkliga konstruktioner synliggör en tät växelverkan mellan inre och yttre perspektiv samt hur rösterna både separeras och sammansmälter i texten, vilket skapar en komplex samverkan mellan berättaren och huvudkaraktären. Undersökningen visar även att den dialogisitet som förekommer i romanen mellan Aliide och främmande yttranden utgör en viktig faktor för att skapa styrka och expressivitet i Aliides röst, då Aliide intar en svarande position som möjliggör en implicit maktkritik i romanen. Den inre alienation och isolering som delvis har präglat den generella tolkningen av innehållet går således att problematisera och ifrågasätta utifrån ett dialogiskt perspektiv.

No description available.

Abstract Uppsatsen är en läsning av blickens roll i två verk av Mare Kandre. Hur blicken hjälper till att rubba positioner och i vissa fall skapa sprickor i det sociala kontraktet. Läsningen görs utifrån verken Djävulen och Gud (1993) och i en novell i novellsamlingen Hetta och Vitt (2001). I Djävulen och Gud är blicken ställd i motsättning till potentaternas karaktärsdrag. Gud är ond eller mindre god och Djävulen god och hyser hopp och kärlek till mänskligheten. I Hetta och Vitt beskrivs en mor som saknar sin dotter efter en diskoteksbrand och som söker råda bot på sin sorg och oro. Jag har kommit fram till att blicken i Kandres författarskap skapar en komplex och föränderlig värld av motsättningar, hur hon genom blicken och dess växelverkan med motsatspar verkar för att spegelvända normativa bilder och på så sätt rubba det ”normala” eller som i Hetta och Vitt där Kandre rubbar positionerna på ett abstrakt plan, med vad jag valt att kalla ”den obeständiga blicken”. Hon låter även den tomma blicken skapa en anonymitet som inte tillåter karaktärerna att känna igen sig själv i sig själv eller i andra.

No description available.

Uppsatsen analyserar Mare Kandres skildring av moderskapet i romanen Quinnan och Dr Dreuf samt i den åttonde novellen ur samlingen Hetta och vitt. I Quinnan och Dr Dreuf försöker Dr Dreuf påverka en kvinna till att vilja bli mor. Han motiverar detta med att hon då kommer att bli lycklig. I novellen ur Hetta och vitt beskrivs en kvinna som gjort just detta, skaffat sig barn, men som på grund av detta är djupt olycklig. Jag har kommit fram till att kvinnor i vårt samhälle, liksom kvinnan i Quinnan och Dr Dreuf, utsätts för påverkan från många håll när det gäller synen på moderskapet. Bland annat påverkas de genom folk i deras omgivning, av media och av litteraturen. Vanligtvis glorifieras och förenklas skildringen av moderskapet men Kandre avviker från detta. Hon sätter fingret på flera tabun och problematiserar moderskapet. I både novellen ur Hetta och vitt och i Quinnan och Dr Dreuf, ifrågasätts moderkärleken och novellen beskriver en kvinna som känner så pass mycket ilska gentemot sitt barn att hon måste motstå en impuls att knuffa in barnet hårt i väggen.

No description available.

I fokus för denna uppsats ligger främlingskapets problematik i två barndomsskildringar, Walter Ljungquists Källan (1961) och Mare Kandres Aliide, Aliide (1991). Analysen kretsar kring följande frågor: Hur konstrueras barnets främlingskap i båda berättelserna från två skilda tider? På vilket sätt präglar författarnas filosofiska och estetiska insikter den litterära bilden av barnets främlingskap? Vilka olikheter och likheter finns i de två gestaltningarna av barnets främlingskap i förhållande till den andre och till sig själv? Med utgångspunkten i existentiella, psykoanalytiska och antroposofiska perspektiv bildar jag mig en uppfattning om främlingskapets ursprung och dess filosofiska betydelse i olika teoretiska diskurser. / <p>Denna masteruppsats kan vara intressant för alla litteraturvetare som använder psykoanalysen som en teoretisk nyckel. Analysens komparativa karaktär kan även betraktas som en personlig insats i den komparativa litteraturvetenskapen.</p>

No description available.