Globalisering och projektifiering har splittrat företagens fasta, homogena struktur. Detta, i kombination med förbättrade digitala möjligheter, har gjort att projektledare kunnat arbeta hemifrån, på distans i virtuella team, utanför det traditionella kontoret. Detta sätt att arbeta har medfört många fördelar, men också nackdelar, som social isolering och att gränserna mellan arbete och fritid flyter ihop. Syftet med denna uppsats är att ta reda på om det finns möjligheter att mildra dessa konsekvenser genom: Coworking.  Vid coworking arbetar projektledaren inte hemma, men heller inte på det traditionella kontoret. Denne arbetar tillsammans med andra på en plats som är ett mellanting av dessa två platser. En kvalitativ studie har genomförts, där ett antal personer som arbetar eller har arbetat på en eller flera coworkingplatser, har intervjuats utifrån en på förhand fastställd frågeguide. Intervjuerna har spelats in, transkriberats, lästs igenom och sedan kodats. Resultatet av intervjuerna har samlats i sex teman kring trygghet, produktivitet, att kunna välja själv, känslan av att komma ur det invanda (bubblan), det sociala stödet på coworkingplatsen och dess Community Manager som en viktig person. Intervjupersonerna har en positiv upplevelse av sin coworkingplats som öppen, lugn, funktionell och harmonisk. Det råder blandade uppfattningar om ljud och de regler som finns på en coworkingplats, de kan uppfattas som rigida men samtidigt uppskattas den struktur de skänker. Att som projektledare arbeta på en coworkingplats ger fördelar som nätverk, möjlighet att få delta i en lärande, innovativ miljö samt att kunna skärma av och själv styra avbrotten från projektet. Slutsatsen är att coworking är en lämplig arbetsform i utvecklingsprojekt men kan också fungera som en neutral plats i interorganisatoriska samarbeten och som ett HR-verktyg när man behöver skapa förändring genom en konkret handling.

Att genomföra kris- och samverkansövningar är tidskrävande och kostsamma på grund av långa planeringstider och långa resesträckor mellan deltagarna. CriseIT-2 är ett forsknings- och utvecklingsprojekt vars uppgift är att ta fram digitala stöd för att underlätta genomförandet av kris- och samverkansövningar. Inom forskningsprojektet startades ett utvecklingsprojekt för att utveckla en synkron chattfunktion för att understödja diskussionsmoment i realtid på distans. Studiens syfte var att genomföra användartester på Prototyp 7 av denna chattfunktion, för att sedan kunna skapa en utvärdering med rekommendationer. Den empiri som ligger till grund för besvarandet av fyra undersökningsfrågor samlades in via observation, kvalitativa intervjuer, diskussionsprotokoll samt skärminspelning. Användartestet genomfördes digitalt, och bestod av två moment som de sex testdeltagarna skulle genomföra med hjälp av prototypen. Efter genomfört användartest kunde resultaten analyseras och användas för att besvara undersökningsfrågorna. Fyra rekommendationer definierades för att kunna förbättra nästa prototyp: Skapa tydligare etiketter till feedbackknapparna, korrigera buggar, låsande av resultatruta, och slutligen anpassa instruktioner efter målgrupp. Chattfunktionens användargränssnitt med en diskussionsruta (den verkliga chatten) och en resultatruta (där bara en person kan skriva åt gången) fungerade bra, men raderingsmöjligheterna i resultatrutan bör ses över.

En liten del av alla företag som startas idag lyckas på marknaden och det finns behov av processer för produktutvecklingsföretag som fokuserar på test och utvärdering av produkter och koncept för att skapa en attraktiv slutprodukt. Produktutvecklingsföretag utforskar idag hur Virtual Reality (VR) kan användas inom designprocessen och vilka effekter det har på deras produkter, men det behövs forskning som ger stöd och påvisar nyttor åt företag som vill utnyttja denna teknik vilket leder till den här litteratur studiens frågeställning: RQ: Hur kan Virtual Reality användas som ett integrerat verktyg inom produktutveckling och hur påverkar detta designprocessen? Tre respondenter på tre olika företag i närheten av Stockholm med koppling till V Roch produktutveckling intervjuades och efter analys framställdes ett resultat som lyfter fram intressanta områden med koppling till designprocessen och hur delprocesser kan påverkas om VR integreras som ett verktyg. Studien diskuterar huranvändare blir immersed i VR-simulationer och hur denna upplevelse kan agera sommedlare för att underlätta kommunikation mellan exempelvis designer och kund. Viktiga slutsatser från studiens resultat är att VR som ett integrerat verktyg harpotential att effektivisera befintliga, eller skapa nya, arbetsprocesser förproduktutvecklingsföretag samt ge designers nya synvinklar på produkter ochdjupare insikt om användarbehov. Dagens avancerade utrustning kan skapaverklighetstrogna miljöer vilket möjliggör virtuella utrymmen för nyanserade testeroch valideringar av virtuella prototyper i samband med användare. Testmiljöer ochscenarion som inte kan sättas upp i verkligheten på grund av kostnad, risker ellerandra begränsningar kan byggas upp virtuellt vilket kan spara tid och pengar förföretag. För att fler företag ska vilja investera i VR behöver användarvänlighet och användarbarhet förbättras genom att bland annat integrera programvara för VR med befintliga design- och modelleringsprogram för att underlätta implementering av VR. För att skapa möjlighet till globalt kollaborativt arbete genom virtuella teamarbetande inne i VR-simulationer måste dagens hårdvara och utrustning förbättras. Företag som vill integrera VR som ett verktyg i interna arbetsprocesser bör hålla ett öppet förhållningssätt till hur tekniken kan förändra, förbättra eller omforma befintliga processer och utforska vilken nytta VR kan ha för de unika arbetssätt som definierar företaget idag. För fortsatt forskning inom området föreslås fokus på ledande biltillverkare som idag använder VR som ett integrerat verktyg inom produktutveckling och den praktiska erfarenhet som kommit av detta arbete kan vara en källa till data.

Denna rapport tar upp huruvida Wiki, som informationshanteringsverktyg, kan uppfylla dekrav som finns på företags informationshantering idag. Syftet med arbetet är att utifrån teorioch en mindre undersökning se vilka möjligheter och nackdelar som finns med verktyget förföretag. En mindre intervjustudie med tolv informanter har genomförts på företagetAgda Lön AB.För att skapa en grund presenteras teorier inom Knowledge Management och KnowledgeManagement System, Kollaborativt- och kooperativt arbete, samt verktyget Wiki. Därefterredogörs den studie som genomförts. Vidare diskuteras de olika aspekter som framkommitunder teori och empiri. Efter diskussionen presenteras en slutsats.Rapporten vill visa att Wiki kan användas som ett informationshanteringsverktyg, om ännackdelar finns. Dock finns även möjligheter, vilka överväger nackdelarna. Det övervägandehindret är huruvida företag vågar införa ett så pass öppet system som Wiki. / Knowledge Management System and collaborative work- Wiki as an information management toolThis report addresses whether Wiki, as information management tools, can meet therequirements of the enterprise information management today. The purpose of the work isthat based on theory and a small survey to see what opportunities and disadvantages that existwith the tool for a company. A small interview study with twelve informants has beenimplemented at the company Agda Lön AB.To create a base, theories in Knowledge Management and Knowledge Management Systems,collaborative and cooperative work, and the Wiki tool are presented. Then describes the studyconducted. Further on the various aspects emerging from the theory and empiricism arediscussed. Following the discussion presented a conclusion.The report would demonstrate that Wiki can be used as an information management tool,although there are drawbacks in it. However, there are also opportunities, which outweigh thedisadvantages. The overwhelming obstacle is whether firms dare to introduce a open systemlike Wiki.

Maskiner och robotar utför idag komplicerade uppgifter i arbetsmiljöer där också människor arbetar. Kunskaper om logistik spelar stor roll för ett optimalt flöde av material mellan maskiner, robotar, människor och lager. För att möta behovet av en testbädd för digitalisering och automatisering av logistiken skapades Digilog, som är ett samarbetsprojekt mellan KTH, Scania och AstraZeneca. I Digilog kan man testa och experimentera med olika sätt att arrangera interaktion mellan robotar, människor, maskiner, truckar och andra logistiska komponenter i ett nätverk, sammanbundna med ett kommunikationsprotokoll (IoT). Detta examensarbete går ut på att programmera en sexaxlig robot från Universal Robot att utföra en specifik uppgift, att vägledd av signaler från en videokamera, leta upp ett specifikt objekt och flytta objektet från en plats till en annan. Arbetssekvensen ska utföras på ett säkert sätt med hänsyn till att människor uppehåller sig och arbetar nära roboten. Detta system kommer att vara en del av logistiksystemet Digilog. Arbetet har utförts med hjälp av Robotens bruksanvisning, seminarier på Universal robots hemsida och samarbete med den som programmerat positioneringsprogrammet för kameran. Kameran var med USB-kontakt kopplad till samma dator som kommunicerade med roboten via lokalt nätverk. Största problemet/begränsningen utgjordes av positioneringskameran. För våra behov visade den sig vara alltför begränsad hårdvarumässigt. Skall projektet utvecklas för att hantera andra, mer komplexa, objekt behövs en bättre kamera. Roboten programmerades att med hjälp av kameran leta upp en blå låda, plocka upp den, och flytta den till ett annat bord för att slutligen ställa ner den. Sedan letar roboten upp nästa objekt. Roboten programmerades med hänsyn till de säkerhetsprotokoll som reglerar arbetet för robotar som utför ett arbete i en miljö där människor befinner sig i. Systemet kan förbättras så att det klarar nya uppgifter. Med en bättre kamera möjliggörs utförande av ytterligare uppgifter: att ange Z-koordinaten (höjd över marknivån), att ange objektens orientering, och att ange typ av objekt. Roboten skulle kunna bli mer flexibel, och hantera objekt av olika form och storlek om man införskaffade en verktygsväxlare och ett antal verktyg (som till exempel ett tvåfingerverktyg) till roboten. / Machines and robots today perform complex tasks in work environments where people also work. Knowledge of logistics plays a major role in an optimal flow of materials between machines, robots, people, and warehouses. To meet the need for a test bed for digitization and automation of logistics, Digilog was created, which is a collaborative project between KTH, Scania and AstraZeneca. In Digilog, you can test and experiment with different ways of arranging interaction between robots, humans, machines, forklifts, and other logistical components in a network, connected by a communication protocol (IoT). This thesis involves programming a six-axis robot from Universal Robot to perform a specific task, being guided by signals from a camera, locating a specific object and moving the object from one place to another. The work sequence must be performed in a safe manner with regard to people staying and working close to the robot. This system will be part of the Digilog logistics system. The work has been carried out with the help of the Robot's operating instructions, seminars on Universal Robot's website and collaboration with the person who programmed the positioning program for the camera. The camera was connected via USB to the same computer that communicate with the robot via a local network. The biggest problem / limitation was the positioning camera. For our needs, it turned out to be very limited in terms of hardware. If the project is to be developed to handle other, more complex, objects, a better camera is needed. The robot was programmed to use the camera to locate a blue box, pick it up, and move it to another table and put it down. Then the robot looks for the next object. The robot was programmed with regard to the safety protocols that regulate the work of robots that perform work in an environment where people are. The system can be improved to handle new tasks. With a better camera, it is possible to perform additional tasks such as: to provide the Z-coordinate (height above ground level), to specify the orientation of the objects, and to specify the type of object. The robot could become more flexible, and handle objects of different shapes and sizes if you acquired a tool changer and several tools (such as a two-finger tool) for the robot.