Bakgrund: Delirium är ett allvarligt psykiskt tillstånd som påverkar olika kognitiva funktioner genom en störd verklighetsuppfattning, försämrad orientering till tid och rum samt svårigheter att tolka sinnesintryck. Det ställer krav på sjuksköterskan att arbeta preventivt och vidta åtgärder som bidrar till att patienten bibehåller tidsorienteringen samt sina fysiska och kognitiva funktioner. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med delirium. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes med 13 artiklar som analyserats med en kvalitativ manifest innehållsanalys som resulterade i 6 slutkategorier. Resultat: Resultatet presenteras i sex slutkategorier: Att det är utmanande att identifiera tidiga symtom trots screeningverktyg, Att det är svårt att särskilja delirium från demens eller personlighet, Att olika åtgärder uppfattas vara olika framgångsrika, Att deliriumvård är utmanande och ger en känsla av maktlöshet. Att riktlinjer och kunskap påverkar yrkesutövandet, Att arbetsbelastningen påverkar samarbetet i teamet. Slutsats: Det behövs ytterligare forskning om huruvida sjuksköterskans kunskap och trygghet hänger ihop i deliriumvården. Kunskap och tydliga riktlinjer om delirium kan resultera i bättre hantering och tryggare arbetsmiljö i samarbete med vårdteam och anhöriga.

No description available.

Bakgrund: Postoperativ förvirring är en vanligt förekommande komplikation på postoperativa vårdavdelningar. Ökad kunskap om postoperativ förvirring och hur tillståndet kan förebyggas, upptäckas och behandlas kan förkorta vårdtider, minska andra allvarliga postoperativa komplikationer samt minska kostnaderna för sjukvården. Syfte: Syftet var att undersöka vilka omvårdnadsstrategier och omvårdnadsåtgärder sjuksköterskor använder för att förebygga, upptäcka och behandla postoperativ förvirring och därmed minska onödigt lidande för patienterna på postoperativa avdelningar. Metod: Metoden var en kvalitativ intervjustudie med åtta sjuksköterskor på två postoperativa avdelningar på ett sjukhus i Mellansverige. En kvalitativ innehållsanalys användes för analysering av insamlade data. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor hade olika omvårdnadsstrategier för omhändertagandet av patienter med risk för postoperativ förvirring samt med förvirrade patienter. Innehållsanalysen resulterade i sex kategorier; 1. Att se patienten, 2. Att förebygga, 3. Att upptäcka, 4. Att behandla, 5. Hinder för omvårdnad samt 6. Sjuksköterskans behov för att kunna ge omvårdnad. Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskor ansåg att tidigt upptäckt av postoperativ förvirring är viktigt eftersom förvirringen kan leda till vårdskador och andra komplikationer. En tydlig strategi för att screena riskpatienter och för att upptäcka och behandla förvirring saknades och inget bedömningsinstrument för att mäta graden av förvirring användes. Sjuksköterskor önskade mer resurser för att kunna upptäcka och behandla postoperativ förvirring samt att postoperativ förvirring fick större fokus på avdelningen. / Background: Postoperative confusion is a common complication in postoperative care units. Increased knowledge of prevention, detection and treatment of postoperative can shorten hospitalization for these patients and reduce other serious postoperative complications and costs to healthcare. Purpose: The aim of this study was to investigate which nursing strategies and nursing measures nurses use to prevent, detect and treat postoperative confusion, and thereby reduce unnecessary suffering for patients in postoperative care unit. Method: The method used was a qualitative interview study including eight nurses at two postoperative care units at a hospital central Sweden. A qualitative content analysis was used for analysis of the collected data. Results: The results showed that nurses had different nursing strategies for the treatment of patients at risk for postoperative confusion and for confused patients. The content analysis resulted in six categories; 1. To see the patient , 2. To prevent, 3. To detect, 4. To treat, 5. Complications to nursing, and 6. Nurse’s needs to provide nursing. Conclusion: Nurses considered that early detection of postoperative confusion is important because confusion can lead to care injuries and other complications. A clear strategy for screening risk patients, detecting and treating of confusion was missing. No assessment tool was used för measuring the grade of confusion. Nurses wanted more resources to detect and treat postoperative confusion and more focus on postoperative confusion on care units.

Anestesisjuksköterskan möter dagligen äldre patienter i det perioperativa vårdarbetet. Antalet äldre patienter som genomgår ett operativt ingrepp ökar i omfattning och äldre patienter har större risk för att drabbas av olika postoperativa komplikationer. Konfusion är en postoperativ komplikation som i sin tur leder till allvarliga konsekvenser för äldre patienter. Postoperativ konfusion är ett omfattande problem både ur ett patientperspektiv och ett hälso- och sjukvårdsperspektiv, eftersom det innebär ett stort lidande för patienten och ger även ökade vårdkostnader. Postoperativ konfusion ökar också risken för att drabbas av andra komplikationer såsom fallrisk, infektioner och näringsproblem. Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av perioperativt vårdande av äldre patienter med fokus på vårdåtgärder som förebygger postoperativ konfusion. Studien är en kvalitativ studie där intervjuerna har analyserats med innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Granheim (2008). Sex anestesisjuksköterskor intervjuades om deras erfarenhet av det perioperativa vårdandet av äldre patienter med fokus på vårdåtgärder som förebygger postoperativ konfusion. Analysen resulterade i tre kategorier; Närvaro, Ömsesidighet och Beskydd. Dessa tre kategorier presenteras i resultatet med tio underkategorier. Anestesisjuksköterskorna arbetar med stödjande åtgärder för de äldre patienterna och med deras omvårdnadsbehov. Resultatet överensstämmer med litteraturen i ämnet. Anestesisjuksköterskorna i studien arbetar förebyggande för postoperativ konfusion genom att ge patienten tid, information och genom att använda sig av de vårdåtgärder som beskrivs i resultatet. De förebygger postoperativ konfusion utan att alltid vara medvetna om det. Deras kunskap kan därför betraktas som erfarenhetsbaserad kunskap som är oreflekterad. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Konfusion kan drabba vem som helst, men risken ökar med stigande ålder. Det är en störning av medvetande och kognitiva funktioner. Utlösande faktorer kan vara medicinska tillstånd som allvarlig sjukdom, infektioner, metabola rubbningar, dehydrering eller läkemedel. Konfusion ökar risken för skador och komplikationer, försvårar vårdandet, förlänger vårdtiden samt innebär ett lidande för patienter och anhöriga. Syftet är att identifiera omvårdnadsaktiviteter som kan förebygga och lindra konfusion hos patienter som vårdas på sjukhus. Metoden är en litteraturstudie. Sökning har skett i Cinahl och Medline. Sökord har varit ”acute confusion”, delirium, nursing och ”confusion nursing”. 15 artiklar har analyserats. Nio har en kvantitativ ansats och sex har en kvalitativ ansats. Resultatet sammanfattas i tre teman och nio subteman. Ett tema är vikten av beredskap. Denna består i att identifiera riskfaktorer, eliminera riskfaktorer samt identifiera tidiga tecken på konfusion. Det andra temat är anpassning av miljön. En säker miljö för patienterna bör eftersträvas eftersom de ofta utsätter sig själva för fara. Både en stimulerande miljö och en begriplig miljö lindrar konfusion. Det tredje temat handlar om att patienten med konfusion är i behov av ett äkta möte med vårdaren. Patienten känner sig ofta ensam med sina märkliga upplevelser och vårdaren bör ta sig tid att försöka förstå. Vidare kan patienten behöva känna bekräftelse. Slutligen bör patienten få stöd i att bearbeta sina upplevelser. I diskussionen framkommer vikten av att sjuksköterskan tillägnar sig kunskap för att förebygga och lindra konfusion. God omvårdnad är konfusionsförebyggande och kan förhindra onödigt lidande, komplikationer och därmed ökade kostnader.

Bakrund: Fast track-kirurgi är ett alltmer vanligt förekommande arbetssätt inom hjärtkirurgi. Tidigare studier har påvisat att en tidig extubation har medfört en vinst i patientens rehabili-teringsprocess samt bidragit till kortare vårdtider och sänkta sjukvårdskostnader. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga och redovisa graden av smärta och konfusion efter extubation hos patienter som genomgått hjärtkirurgi. Metod: Material inhämtades genom en fortlöpande journalgranskning. Pilotstudien granskade patientjournaler samt övervakningsjournaler i realtid. Detta utfördes i kombination med ett observationsformulär som utformats till studien innehållande mätinstrumenten VAS [Visuell Analog Skala, för smärtskattning] och RASS [The Richmond Agitation-Sedation Scale, för konfusionsbedömning]. Resultat: Patienterna upplevde smärta både efter tidig och sen extubering vid hjärtkirurgi. Efter tidig extubation dokumenterades fyra av tio patienter vara lugna och alerta samt sex av tio som slöa. Efter sen extubation dokumenterades en patient vara lätt sederad, åtta patienter slöa, en patient alert och lugn samt en patient var rastlös. Konklusion: Datamaterialet är anpassat till en pilotstudie. Således är det inte möjligt att dra några vetenskapliga slutsatser gällande korrelationen mellan extubationstid, smärta och konfusion. För att kunna uppnå en vetenskaplig signifikans krävs en studie av större kvantitet. / Background: Fast-track surgery is an increasingly common work procedure in cardiac surgery. Previous studies have shown that an early extubation has a positive effect on the patients’ reha-bilitation process and contributes to a shorter hospitalization and lowered medical costs. Purpose: The purpose of this study is to identify and recognize the degree of pain and confusion after extubation in patients’ undergone cardiac surgery. Method: Material was collected through an ongoing record review. The pilot study examined the medical records and monitoring records in real time. This was carried out in combination with an observation form designed for the study containing the instruments VAS [Visual Analogue Scale for pain measurement] and RASS [The Richmond Agitation-Sedation Scale, for the assessment of the degree of confusion]. Results: Patients experienced pain after both early and late extubation in heart surgery. After early extubation four of ten patients were documented as calm and alert, and six of ten as dull. After late extubation one patient was documented/revised to be slightly sedated, eight patients as lethargic, one patient as alert and calm, and one patient as restless. Conclusion: The data set is appropriate for a pilot study. Thus, it is not possible to draw any scientific conclusions concerning the correlation between the time of extubation, pain and confusion. In order to achieve a scientific significance, a study of greater amplitude is required.

Bakgrund: Konfusion är en vanlig företeelse hos äldre personer inneliggande på sjukhus. Så många som hälften kan vara drabbade, men det upptäcks sällan och kunskapen hos sjuksköterskor behöver öka. Eftersom patienterna ofta har svårt att kommunicera, så kan närståendes kunskap om patienten hjälpa vårdpersonalen samt förmedla lugn till patienten. Familjefokuserad omvårdnadsteori valdes därför som teoretisk utgångspunkt. Syfte: Den här studien syftade till att undersöka, äldre patienters, närståendes och sjuksköterskors upplevelse av konfusion på sjukhus, samt huruvida familjefokuserad omvårdnad kunde verka främjande vid konfusion. Metod: Litteraturöversikt med systematisk ansats baserad på femton artiklar från åren 2010–2019, från databasen PubMed. Åtta av artiklarna hade en kvalitativ metod, fyra hade en kvantitativ ansats medan tre artiklar använde mixad metod. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i fyra teman: Upplevelsen av konfusion, kunskapsbrist, interaktion samt familjefokuserad omvårdnad. Dessa återspeglades utifrån patienten, de närstående samt sjuksköterskan. Utifrån temat Upplevelse av konfusion sågs att patienten ofta hade en skrämmande upplevelse under konfusionen. Temat Kunskapsbrist visade att närstående var frustrerade över att de inte fick någon bra förklaring till patientens tillstånd. I temat Interaktion sågs att hallucinationer och aggressivt beteende hos patienterna ledde till att sjuksköterskor ibland var tvungna att ta till tvångsåtgärder. Temat Familjefokuserad omvårdnad visade att genom att lyfta fram närståendes kunskap om patienten, kunde tidiga tecken på konfusion upptäckas och patienterna kände sig också i regel lugnare. Slutsats: Konfusion är en komplex åkomma som upplevs svår för både patienten, närstående och sjuksköterskan. Genom en ökad kunskap om konfusion både för sjuksköterskor och närstående kan samarbete förbättra omvårdnaden för patienten. / Background: Delirium is a common phenomenon for elderly people during hospitalization. As many as 50% might be affected by this severe condition. Due to poor knowledge among nurses in general, many patients neither get the proper diagnosis nor care. By enhancing the understanding of the lived experience of delirium by patients, their families and the caregiving nurses, it is possible to create a good foundation for cooperation among all parts. Since the patients often have trouble with communication, the family’s knowledge of the patient can help health professionals and calm the patient. Family-centered care theory was therefore chosen as nursing theory. Aim: To examine the lived experience of delirium at a hospital from the perspective of the elderly patient, the significant other and the nurse. It is also to explore if family-centered care can serve as prevention or positive impact on the patient with delirium. Method: A literature review with systematic approach based on fifteen articles from the years 2010–2019, from the PubMed database. Of the articles, eight had a qualitative method, four had a quantitative approach while three articles used the mixed method. Result: The literature review resulted in four themes: Experience of the confusion, Lack of knowledge, Interaction and Family-centered nursing. These were reflected according to the patient, the significant other and the nurse. The theme Experience of the confusion showed that the patients often had a terrifying experience during the delirium episode. The theme Lack of knowledge showed that significant others were frustrated that they did not receive a clear explanation for the patient’s condition. In the theme of Interaction, hallucinations and an aggressive behaviour in patients led to nurses sometimes having to use coercive methods. The theme of family-centered nursing showed that by highlighting significant others knowledge of the patient, early signs of confusion could be detected, and patients also felt calmer. Conclusion: Delirium is a complex state that is difficult for the patient as well as the family and the nurse. If the knowledge of delirium increases for the nurse and the significant other, the cooperation can improve the care of the patient.

Bakgrund: Konfusion är ett akut förvirringstillstånd som är vanligt förekommande efter kirurgi där en desorientering av tid, rum, situation eller person sker vilket kan leda till längre vårdtider, ett ökat behov av rehabilitering samt en ökad dödlighet. Detta innebär dels ett lidande för patienten, men även en ökad belastning på vården med ökade kostnader på grund av den längre vårdtiden. Genom att förebygga postoperativ konfusion skulle de negativa konsekvenserna kunna förhindras och patientens lidande därmed minska. Syfte: Syftet med studien var att identifiera vilka icke-farmakologiska åtgärder som beskrivs i vetenskaplig litteratur för att förebygga postoperativ konfusion på somatiska vårdavdelningar.  Metod: En deskriptiv litteraturstudie som baserats på tio kvantitativa originalartiklar publicerade år 2015–2020. Databaserna som användes var PubMed och Cinahl. Artiklarnas kvalitet granskades och de sammanställda artiklarnas resultat analyserades och resultatet delades in teman och kategorier för ge en bättre överblick inom området.  Resultat: Som förebyggande åtgärder för postoperativ konfusion identifierades i det sammanvägda resultatet fem teman. Dessa var kunskap, orientering, miljö, basal omvårdnad och smärta. Inom temana identifierades även kategorier där kommunikation, utbildning av personal samt ett nära samarbete med närstående visades vara en viktig del i att förebygga postoperativ konfusion på somatiska vårdavdelningar.  Slutsats: Med icke-farmakologiska förebyggande åtgärder riktade mot kunskap, orientering, miljö, basal omvårdnad och smärta kunde fler fall av postoperativ konfusion förebyggas. Genom detta kunde därmed även patientens lidande och belastningen på vården minskas. / Background: Delirium is an acute state of confusion that is common post surgery where a disorientation of time, situation and person occurs which can lead to longer length of stay, an increased need for rehabilitation and an increased mortality. This leads to suffering for the patient but also an increased burden on healthcare. By preventing postoperative delirium the negative consequences could be avoided and the suffering of the patient thereby decrease. Aim: The aim of this study was to identify non-pharmacological measures that are described in scientific literature to prevent postoperative delirium in somatic wards.    Methods: A descriptive literature study based on ten quantitative peer reviewed articles published between 2015–2020. The databases that were used were Pubmed and Cinahl. The compiled results were evaluated and the compiled results were analyzed and then categorized into themes to give a better overview of the field.  Results: As preventive measures for postoperative delirium five themes were identified in the result. These were knowledge, orientation, environment, nursing care and pain. Within these themes categories were also identified and communication, staff education and a close cooperation with relatives were an important part in preventing postoperative delirium in somatic wards.   Conclusion: With non-pharmacological preventive measures aimed towards knowledge, orientation, environment, nursing care and pain more cases of postoperative delirium could be prevented. These preventive measures could thereby decrease the patients suffering and the burden on healthcare.

Bakgrund: Akut konfusion är ett vanligt tillstånd hos patienter som genomgått kirurgi och innebär att patientens kognitiva förmåga är nedsatt. Forskning visar att patienter som drabbas av akut konfusion efter ett kirurgiskt ingrepp har högre mortalitet och resulterar i ett lidande för patienten med allvarliga komplikationer. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanfatta olika omvårdnadsinterventioner som förebygger akut konfusion hos patienter som genomgått kirurgi. Metod: Litteraturöversikt med deskriptiv design där resultatet grundar sig på 10 kvantitativa originalartiklar. Resultat: Resultatet visade att en användning av screeningverktyg, anpassning av omvårdnadsmiljön och en medverkan av närstående kunde förebygga utvecklingen av akut konfusion hos patienter som genomgått kirurgi. Slutsats: Effektiva screeningsverktyg och rätt omvårdnadsåtgärder i kombination med närståendes medverkan är avgörande preventionsfaktorer för akut konfusion hos patienter som genomgått kirurgi. Sjuksköterskan har en avgörande roll i det patientnära arbetet eftersom det är här som rätt åtgärder måste sättas in – på så vis kan akut konfusion förebyggas och minska lidandet för patienten. Tillståndet bör därför uppmärksammas och förebyggas med hjälp av sjuksköterskans kompetens och omvårdnad. / Background: Delirium is one of the most common postoperative complications and results in impaired cognitive function for the patient. It has been established from research that delirious patients had a higher risk for mortality, pathophysiological consequences and negative postoperative outcomes which can cause distress for the patient. Intention: The aim of this study was to survey nursing interventions that prevent delirium for patients who underwent surgery. Method: Quantitative literature review with a descriptive design, where the result is based on ten quantitative original articles. Results: The results show that use of clinical assessment tools for nurses, adaptation of the nursing environment and involvement of family members helped to prevent the development of delirium. Conclusion: Proper nursing assessment tools, adaptation of the nursing environment and involvement of family members helped prevent delirium. Nurses play a vital role in the patientcentered care as it is here warning signs needs to be identified – knowledge of this subject should therefore be studied. This helps to improve the quality of the nursing care, prevents delirium and reduces unnecessary suffering for the patients.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Akut förvirringstillstånd är ett vanligt neuropsykiatriskt tillstånd som främst drabbar sköra, äldre människor. När akut förvirringstillstånd väl har uppstått finns det få behandlingar tillgängliga för att minska duration och allvarlighetsgrad. Syftet var att ta reda på hur akut förvirringstillstånd kan förebyggas och hur omvårdnaden kan underlättas för äldre patienter med akut förvirringstillstånd på sjukhus. Metod: För att söka svar till syftet har en beskrivande litteraturstudie valts som metod. Databassökning genomfördes och studiernas kvalitet granskades med hjälp av en granskningsmall. Femton studier inkluderades, både kvantitativa och kvalitativa. Genom analys av inkluderade artiklar kunde betydelsefull data utifrån syftet identifieras och sorteras in i kategorier. Resultat: Resultatet har visat att förebyggande åtgärder har betydelse för att minska risken att drabbas av akut förvirringstillstånd. Flera studier som är multikomponentstudier har visat goda resultat för att undvika insjuknande i akut förvirringstillstånd där interventionerna säkerställer att flera av patientens basala behov tillgodoses, såsom sömn, mat- och vätskeintag, elimination och att kunna kommunicera. Studierna kom fram till att vårdpersonalens kunskap och utbildning har betydelse, att ökad kunskap förbättrar patient omhändertagandet och vårdkvalitén. Underlättande åtgärder beskriver studierna att ha ökad tillsyn, att minska stimuli och att aktivera patienten. Slutsats: Förebyggande åtgärder har betydelse för att minska risken att den äldre patienten drabbas av akut förvirringstillstånd. Ökad kunskap hos vårdpersonalen förbättrar patient omhändertagandet och vårdkvalitén. För att underlätta omhändertagandet om en patient med akut förvirringstillstånd behövs både tid, erfarenhet, lämpliga lokaler och personalresurser. / ABSTRACT Background Delirium is a common neuropsychiatric condition that primarily affects frail, aged people. When it has occured it is few treatments available to reduce duration and severity. The purpose of this study was to find out how delirium can be prevented and how nursing can facilitate the care of aged patients with delirium in hospital. Methods To find answer to our purpose a descriptive litteraturestudy have been chosen as a method. Database searches were implemented and the quality of the studies was scientifically reviewed with a template. Fifteen studies were included, both quantitative and qualitative. Through analysis of included studies, valuable data based on the purpose were identified and sorted into three categories. Results The results show that preventive actions have importance for reducing the risk of being affected of delirium. Some studies formed as multicomponent studies have shown good results for avoiding acute onset of delirium where the interventions secure that several of the patient basic needs are catered, as sleep, nutrition- and fluid intake, elimination and being able to communicate. The studies also came up with the result that the knowledge and education of the health professionals mattered, that increased knowledge facilitates the patient care and the quality of care. When the patient is affected of delirium, there are actions that facilitate the nursing. Facilitating actions is described in the studies as increased supervision, reduction of stimuli, activate the patient etcetera. Conclusion Preventive interventions have importance of reducing the risk of elderly patients being affected of delirium. Increased knowledge of healthcare professionals improves patient care and quality of care. To facilitate the care of the patient with ongoing delirium there is need for time, experience, suitable facilities and enough healthcare personnel.