Automobilpalatset i Jönköping, ritat av byggnadsingenjör Birger Lindström, uppfördes under åren 1929-1930 och var ett av de första parkeringshusen i Sverige. Förutom parkering fanns det utställningshallar och bilförsäljning, service och bensinstation-långt före bilismen var en del av folks vardag. Efter rivningshot byggnadsminnesmärktes huset år 2001.   Idag finns andra affärsverksamheter i gatuplan, resterande våningar står relativt tomma och mycket nedgånga. Automobilpalatset ägs av kommunen och det finns för närvarande ingen plan för förändring.   Jag vill i mitt förslag addera människan till Automobilpalatset. Stadsbilden och synen på bilen har förändrats sedan 1930. Det är inte rimligt i dagens samhälle att frånta en stadskärna den potential som Automobilpalatset besitter genom att förvanska byggnaden och låta den stå mestadels tom. Det känns inte heller längre modernt att parkera bilar i ett så kallat palats. Den unika arkitektur och kontext som man hittar i byggnaden borde istället till större del  öppnas upp för allmänheten. Att få ta del av dessa fantastiska rum skulle vara en upplevelse för besökaren och möjliggöra en mer levande attraktiv stadsbild.   Gatubilden under kvällen skulle förändras av att de stora fönstren äntligen fick lysa upp av de boende vilket skulle trygga platsen såväl som synliggöra huset på ett nytt sätt. Byggnadens komplexa uppbyggnad med split-level-plan skapar speciella situationer. Flexibilitet och robusthet liksom tydliga industrifunkisvärden i struktur, rymd och materialitet präglar huset. Utmaningen ligger bland annat i den djupa huskroppens stora mörka ytor och i det att väga mellan nytt och gammalt. / “Automobilpalatset” in Jönköping , designed by engineer Birger Lindstrom and built 1929-1930, was one of the first car parks in Sweden . In addition to parkingspace , there were showrooms and car sales , service and a petrol station - long before the car was a part of people's everyday lives. After threats of demolition the building was named a heritage, to be protected, in 2001.   Today, there is other business related spaces at street level , while the remaining floors are relatively empty and in very bad shape . Automobilpalatset is owned by the municipality and there is currently no plan for changes.   In my proposal I wan’t to add people to this place. Cityscape and the opinion of cars has changed since 1930. It is not reasonable in today's society to deprive a city center the potential that this buildning possesses by distorting the building and leaving it empty . It's no longer fashionable to park cars in a so-called palace. The unique architecture and context that one finds in the building ought instead to be opened up and public. To take part of this amazing place would be an experience for the visitor and allow for a more vibrant attractive cityscape. The large windows, finally lit up by residents, would change how the building is looked up-on. The building complex structures with a split-level-plan creates special situations. Flexibility and robustness as well as the industrustrial modernist values ​​in structure , space and materiality characterizes the house. The challenge in restoring it lies in the deep volume and large dark surfaces, and in balancing between new and old.

Examensarbetet ”Torget, berget och den vita kuben” utgår från nyöppnade Österängens konsthall i en förort utanför Jönköping. Projektets huvudfrågeställning handlar om hur utställningsrum för samtidskonst ser ut och skapas idag. Formgivningen har resulterat i en sekvens specifika miljöer som refererar och kontrasterar mot den vita kuben, normen, och undersöker korrelationen mellan samtidskonsten som ställs ut och arkitekturen bakom. Rummet är inte passivt, det är en aktiv aktör som både producerar och selekterar den konst som ställs ut. / The project is about a recently established art gallery in Österängen, a suburb to Jönköping. The main interest concern how spaces for contemporary art function and are created today. My design for Österängens art gallery is a sequence of specific environments that refers or contrasts to the white cube, the norm, and is investigating the correlation between contemporary art and architecture. The art gallery is not passive; it is an active actor in producing and selecting the art exhibited.

Children’s interaction with art. A study about expressions of art pedagogy in Malmo Konsthallsexhibitions 1975, 1995 and 1975. This essay examines art pedagogy för children in relations to cultural politics and to the examined exhibitions. The study is based on three exhibitions at Malmo Konsthall. The method is inductive, and material has been collected from different places to get access to art pedagogy which is often poorly documented and hard to retrieve fromarchives. Exhibition analysis and reception analysis is combined with interviews and documents from cultural politics in Malmo. The analysis about children’s activities is made from theories about art pedagogy, spatiality and from aspects of cultural politics. The study’s result shows a professionalization of art pedagogy at Malmo Konsthall which coincides with the Swedish development of art pedagogy in general. It also shows a deficiency in archiving and what that means for the research and status of art pedagogy / Uppsatsen undersöker barninriktad konstpedagogik i relation till kulturpolitik samt i relation till gällande utställningar. Undersökningen tar avstamp i tre utställningar på Malmö konsthall, Ögon Blickar / New Media 1 (1975), Anders Österlin - Två sidor! Konstnär. Illustratör (1995) och (Joan Jonas - Light Time Tales (2015). Metoden har varit induktiv och material har samlats från olika håll för att nå konstpedagogik som ofta är bristfälligt dokumenterad och svåråtkomligi arkiv. Utställningsanalys utifrån bilder, planritningar och kataloger och receptionsanalys från press och privata brev kombineras med intervjuer, rapporter, nämndsbudget och reglemente. Analys av barnverksamheten har gjorts utifrån teorier inom pedagogik, konstpedagogik och rumslighet samt genom kulturpolitiska aspekter. Undersökningen visar en professionalisering av konspedagogiken för barn på Malmö Konsthall, som till stor del sammanfaller med den gängse utvecklingen av konstpedagogik och kulturpolitik i Sverige. Undersökningen visar även på bristande arkivering av konstpedagogik samt vad det gör för konstpedagogikens forskning och status.

The study analyses the planning of the Edsvik Konsthall in Sollentuna and the first 14 years after the opening 1996 until late 2010. The study focused on the cultural discourses that have influenced the Edsvik as result of the choice of managers, the public figures and actions taken by different actors around the art gallery. The influence by different actors is analyzed in the art field terminology defined by Pierre Bourdieu. I have demonstrated how the head of Edsvik Konsthall, because of different social capital and habitus, raised different types of conflicts on the local art field.

Kultur är en stor del av samhället och går ofta förbi obemärkt. Kulturorganisationer som Bonniers Konsthall och Nacka Kulturcentrum, Dieselverkstaden, arbetar aktivt med kulturverksamhet för barn och unga för att uppmärksamma kulturens betydelse. Syftet med denna jämförande studie är att behandla hur barn- och ungdomsverksamheten påverkas av de respektive organisationernas finansiering och handlande ur både ett privat och offentligt perspektiv. I den kvalitativa jämförelsen och analysen studeras material från media, hemsidor, årsredovisningar och intervjuer. Uppsatsen kommer att utreda på vilket sätt omgivningen innebär osäkerheter, möjligheter samt beroenden för de båda kulturorganisationerna. Resultaten av undersökningen visar att organisationernas finansiering påverkar deras verksamhet för barn och unga, men också även hur de agerar och organiserar sig internt.

Med en stor central hall på över fyra våningar skiljer sig byggnaden från det klassiska konstmuseet. Rummet ger med sina vita betongväggar och massiva skala inte bara plats åt konsten, utan förstärker den också. Det diffusa ljuset från takfönstret ger en sakral stämning och hallen kan hålla allt från en enskild tavla till enorma statyer, men också filmvisningar och teater. Samtidigt finns möjligheter till mer traditionella utställningar i de mindre omgivande hallarna. I övrigt finns möjlighet till föreläsningar och undervisning i anslutning till entrén och shoppen.       Byggnaden är också mer än bara en konsthall för Uppsala och årummet. De sunkiga båtarna tas bort och istället skapas ett stadsrum där parken möts av terrasser och byggnader på andra sidan vattnet. En restaurang med uteservering i söderläge mot parken ramar in och skapar en ny mötesplats i ett idag outnyttjad vattenrum. Konsthallen vänder sig mot parken och försöker vara lagom iögonfallande i skarpa linjer, vit betong och svarta granit, utan att ta för mycket plats på kajen. / The building differs from the traditional art museum with a large central hall with a height of over four stories.  The room with its massive white concrete walls does not only provide a place for art, but enhances it.  The faded light from the skylight creates an atmosphere of serenity and the room can give space for everything from the smallest painting to large statues, but also theatre and screenings.  The smaller surrounding rooms can house more traditional exhibitions.  In connection with the entrance and shop there are rooms for lectures and workshops. The structure gives more than just an art gallery to Uppsala and the river with its surroundings. The old boats are removed and the park is instead met with terraces at the opposite side of the water.  A restaurant in conjunction with the terraces frames the water and creates a venue in an otherwise unused water space. The entrance faces the park and attempts to be eye-caching in sharp lines, white concrete and black polished granite, without being too extreme.

ATT FÖRUNDRAS När man träder in i ett museum händer något.
Man kommer någon annanstans. Man kommer bort från vardagen.Det handlar om mer än själva utställningen.
Det handlar om att komma in i en annan värld. En värld där tid och rum försvinner.Världen utanför skärmas av och bleknar bort för en stund.
Människan i rummen upplever en förskjuten plats, långt ifrån de rum och de ytor man upplever i sin vardag. Uppsalas nya konstmuseum ska beröra besökaren och få dem att fastna i dess värld.Skala, ljus och människans förhållande i rummet skapar olika rumsupplevelser och förutsättningar för olika typer av konst.Museet blir likt kyrkan en plats för reflektion och tro. Konsten, kreativiteten och historien tränger in i jaget.
Besökaren stannas upp i sin vardag. Stannas upp för att få förundras. PROGRAM OCH UPPDELNING Fyra olika konsthallar Fyra olika skalorFyra olika ljus PLATS Slottet och Kyrkan är starka siluetter för Uppsala. Ville belysa det industriområde som finns i anslutning till tomten och inspirerades av dess formspråk och materialitetNYCKELORD  Lågt Högt Långt Kort Smalt Brett         
Mörkt Ljust Starkt Svagt              
Liten Stor Ensam Tillsammans / TO MARVEL When one enters into a museum, something happens.One comes elsewhere. One comes away from everyday life.It's about more than the exhibition itself. It's about entering another world.A world where time and space disappear.The world outside is shielded and fades away for a while. The man in the rooms is experiencing an offset location,far from the room and the surfaces experiencing in their everyday lives. Uppsala's new art museum will touch the visitor.Scale, light and human relation in the room creates different spatial experiences and opportunities for different types of art. Museum is in a way like churches, a place for reflection and faith.Art, creativity and the history penetrates your thoughts. The visitor stops in their everyday lives. Stops to get marvel PROGRAMS AND DIVISION Four different Art GalleriesFour different scalesFour different lightsLOCATION The castle and the church are strong silhouettes of Uppsala.The museum will also try to highlight the industrial area that is adjacent to the plot and witch inspired the design and materiality. KEYWORD Low High Long Short Narrow Wide Dark Light Strong Weak Small Large Alone Together

Idag är den gemensamma tvättstugan bortrationaliserad och tvättmöjligheterna flyttarmer och mer in i den privata bostaden. Vi förlorar plattformar och mötesplatser som kan ge utrymme för diskussioner och gemenskap och det utarmar jordens resurser att det individuella ägandet uppmuntras före det gemensamma. I mitt examensprojekt spekulerar jag med hjälp av rumslig gestaltning om tvättstugan som en attraktiv plats för reflektion och rekreation, som syftar till att få människor att välja den gemensamma tvättstugan och därmed ge den ett fortsatt existensberättigande. Det är relevant att vi människor delar på de resurser vi har och förutom ökad ekologisk hållbarhet kan tvättstugan som rum ge ett ökat socialt välmående för oss som individer. I mitt designförslag har jag adderat nya sysslor och moment i en befintlig tvättstuga i Hökarängeni Stockholm, som idag vanligen inte finns i denna typ av rum. Exempelvis badkar och dusch, hängmattor i torkrum och fotbad i ett socialt torgliknande utrymme. Dessa sysslor betraktar jag som ritualer som fångar det poetiska i en så vardaglig syssla som tvätt och får oss att stanna upp för ett ögonblick. I dagens tempo stressar vi på och konsumeratvidare och min förhoppning är att vi med tid för reflektion över vårt livsstil kanske göra en skillnad för framtida generationer.Min slutsats är att tvättstugan som rum i framtiden har stor potential att inrymma fler aktiviteter och sysslor än idag, och att det skulle kunna berika denna typ av gemensamma rum, göra de mer attraktiva och få de att fylla en betydelsefull funktion, både social och ekologisk.

Plattform är ett stadsdelshus i stadsdelen Spånga-Tensta, och är beläget intill Tensta centrum. Det är en låg byggnad som sträcker sig ut i det hålrum som idag utgörs av Taxingeplan. På så sätt skapas en plan yta ovanpå byggnaden som ger fri passage över platsen. Byggnaden formar därmed inte bara interiöra rum, utan skapar även ett exteriört torg ovanpå taket. Torget erbjuder besökaren direkt koppling till tunnelbanan, Tensta konsthall, Tenstagången, samt det nya stadshuset självt, och blir således en ny mötesplats och publik kärna i Tensta.  På östra sidan är byggnaden tvåvåningshög, där det övre planet rymmer de offentliga funktionerna, såsom entréhall, restaurang och presentationshall. På nedre plan finns stadshusets kontor och personalutrymmen.  Ljusinsläpp skapas med hjälp av bågformade gårdar som ramar in byggnaden. Dessa gårdar är öppna för såväl stadshusets personal som allmänheten, och blir till gröna oaser i ett landskap av betong. / Platform is the new city hall in the district Spånga-Tensta, and is located next to Tensta centrum. It is a low-slung building that reaches out into the hollow space that today constitutes Taxingeplan. In this way, a flat surface is created on top of the building that provides free passage over the site. Thus, the building not only forms interior spaces, but also creates an exterior plaza on top of its roof. By providing entryway to the subway station, Tensta art gallery, Tenstagången as well as the city hall itself, the plaza becomes the central meeting point in the area, giving rise to a new public realm in Tensta. On the eastern side the building is two stories high, the upper level of which contains all the public spaces, such as the entrance hall, the restaurant and the presentation hall. The lower level holds the office spaces and staff areas of the municipal employees.  Natural light enters the interior by arcuate gardens that line the edges of the building. These gardens are open to the workers of the city hall as well as the public, and they pose as green havens in a landscape of concrete.

In recent years the arts institutions’ role in society have changed. With increased demands on attracting greater number of visitors they use concepts from corporate marketing to communicate with greater success. Theories from museum studies show that the importance of rendering authenticity now has become the new imperative in order to retain the status of a reputable institution. This thesis aims to discuss the development of a new visual identity for the public and non-profit institution Malmö konsthall. Through a collaborative working process, the project’s practice part resulted in a visual identity designed to reflect authenticity. The conclusion indicates that it is difficult without extensive studies of the produced design to find out if authenticity is really something that can be rendered intentionally.