Syftet i den här studien är att undersöka hur utövare av kulning framhåller autenticitet och utifrån detta diskutera vad det har för betydelse för fenomenet kulning. Studiens huvudsakliga material består av intervjuer med personer som utövar kulning vilket kompletteras med arkiv- och internetbaserat material. Utöver att autenticitet är ett emiskt begrepp är det ett etiskt sådant då det är en av studiens teoretiska utgångspunkter. Studien har även en diskursteoretisk utgångspunkt vilket används i materialframställning och för att diskutera intervjupersonernas framställningar av autenticitet. Studien presenterar olika aspekter som avgör kulningens autenticitet och att förståelsen av dessa som autentiska bottnar i hur de relaterar till ett ursprungligt användande. Studien visar även att autenticitet är föränderligt och varierar beroende på vilken diskurs kulning är situerat inom. Avslutningsvis diskuteras en möjlig uppdelning av fenomenet. Att kulning inom fäbodväsendet och kulning som ett konstnärligt uttryck kan förstås som två olika fenomen. Diskussionen framhåller vad som talar för och emot en sådan dikotomi och vad det innebär.

Intresset för att lära sig den gamla skandinaviska sångtekniken kulning är stort. På kulningskurser och i Facebookgrupper byggs gemenskaper av framförallt kvinnor, i olika åldrar, från olika platser och sammanhang. Den kraftfulla kulningen, som historiskt sett använts som kommunikationsmedel på fäbodvallar, hjälper samtida kvinnor att få kontakt med sina röster och att våga höras och ta plats i rummet. Den här uppsatsens syfte är att undersöka användandet av kulning som feministisk praktik. Utifrån intervjuer med ett antal kvinnor undersöks hur utövarna förhåller sig till och förstår sitt kulande. Med hjälp av begreppen tradition och autenticitet studeras kulningens roll i meningsskapande kulturarvsprocesser, där samtiden länkas samman med det förflutna och skapar en känsla av kontinuitet och gemenskap över generationer. Genom ett genusperspektiv och fenomenologiska ingångar undersöks kulningen som kroppslig erfarenhet och som ett sätt för informanterna att genom rösten ta plats i rummet och använda kulningen feministiskt. Kulningen är ett sätt för kvinnorna att ta plats både i en tradition och i samtiden. De uttrycker att det har en stor betydelse, detta att vara en del av traditionen och genom den länka sig samman med kulningens historia. Men de betonar också genomgående vikten av en framåtrörelse – att samtidigt låta traditionen få samtida betydelser och funktioner.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vad sångpedagoger inom genren svensk folklig sång har för metod för att lära ut kulning och om det går att använda kulning som ett redskap för att förbättra sångteknik överlag. Kvalitativa intervjuer med tre sångpedagoger som har stor vana att undervisa i kulning ligger till grund för undersökningen. Den teoretiska utgångspunkten är det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat ger en god bild av sångpedagogernas metod för att lära ut kulning och den visar på både skillnader och likheter i deras metoder. Gemensamt för deras metod är ett fokus på kulning som ett rop snarare än ett sångsätt. De vill alla tre förmedla att kulning inte kräver särskilt stor ansträngning eller muskelstyrka, utan att det viktiga är att hitta en stark ton med minsta möjliga ansträngning, det så kallade ”dragläget”.  Det krävs en del mod för att eleven ska våga uppbringa dessa starka läten och för att uppmuntra till det är det viktigt att läromiljön känns trygg och tillitsfull. Informanterna anser att kulning är ett starkt verktyg för att utveckla rösten och att tekniken går att applicera även på annan sång eller tal, den kan exempelvis vara till stor hjälp för att hitta stöd, andning och en kraftfullare röst. Resultatet visar att informanterna är väl insatta i den forskning som är gjord kring tekniken och att den varit värdefull i utformningen av deras metod. Kulningen har i dagens samhälle fått en rad nya användningsområden och resultatet visar att kulningen inte är någonting statiskt utan att den anpassas och förändras utifrån kontexten den används i. / The purpose of this study is to investigate what method singing teachers within the Swedish folk music genre, use to teach kulning, and whether it is possible to use kulning as a tool to improve singing technique in general. The basis of this study is qualitative interviews with three singing teachers who have many years of experience from teaching kulning. The theoretical basis of the study has been the socio-cultural perspective. The result of the study gives us a good insight in the singing-teachers methods for teaching kulning, and it shows both similarities and differences in their methods. Common to their methods is a focus on calling or hollering rather than a way of singing. They all emphasize that kulning does not require particularly strong effort or muscle strength, but that it is important to find a strong tone with least possible effort. It takes some courage for the student to dare to make these strong noises, and to encourage it, it is important that the learning environment feels safe and trusting. The interviewees believe that kulning is a powerful tool for developing the voice and that the technique also can be applied to other types of singing or speech, it can for example be very helpful in finding support, breathing and a more powerful voice. The results show that the informants are well acquainted with the research that has been done on the technique and that it has been valuable in the design of their method. In today's society, kulning has gained a number of new areas of use and the results show that kulning is not something static but that it is adapted and changed based on the context in which it is used.

This artistic research project is an explorative study in new forms of expression of Swedish folk singing in a scenic context, exploring expressive qualities in traditional Swedish folk song from the point of view of the folk singer as a creative performer. The fundamental research question is how, in a scenic context, can space be given to what is a characteristic quality of traditional folk song, namely creative interpretation in the moment, through variation and improvisation using the song as a concept rather than a fixed work. How can this view be expressed in a staged concert form that enhances the perception of the music being created in the moment? How can the aesthetic qua- lities and forms of variation and improvisation that are inherent to traditional folk singing be explored?The artistic exploration has been performed through five productions/projects, each one with its own specific theme: ReBoot/OmStart – en folksångperformance, Kurbits-Koral, The Spirit of the Moment – en musikhändelse, Getens horn – en musikskapelse, Voice Space – Röstrymd, Kulning – en utsmyckning av oändligheten. The thesis focuses on two aspects of the knowledge that has been developed in the artistic work, namely the processes for creating the work and the artistic concepts used to explore the question artistically.In ReBoot/OmStart the subtle forms of variation typical of traditional Swedish folk singing are explored within the frame of a concert consisting of one continuous set, a folk song performance. In this work principles of varia- tion for music and lyrics that are typical for Swedish traditional folk singing are explored, as well as new concepts for associative variation in the performance. This includes improvised combinations of different melodies as well as utilizing the frame story of a ballad as the ground for the performance rather than a specific ballad text.Kurbits-Koral has been inspired by traditional folk hymns, historical evidence of traditional folk hymn sing- ing, by the role of sacred folk song in traditional contexts and from folk polyphony. It can be viewed as a prac- tical exploration of the dimension of polyphony – monophony in folk vocal performance. This concert-perfor- mance also explores a form for interactive performance where the boundary between the audience/auditorium and the artists/stage is challenged, based upon the idea that the audience and the artists are jointly involved in a musical ritual or story-telling – the concert as a musical happening.Getens horn is an ensemble performance of entirely original music, which uses the form of an associative musi- cal narration in a scenic context that was developed in the previous concert projects. The lyrics of the songs ori- ginate from traditional and new stories about creation, how everything came about. It can be viewed as a musical saga, but not in the sense of a coherent literary narrative, rather as a musical narration, an associative web.In Voice Space traditional folk singing meets live electronics in a scenic space, where the interplay between live electronics and voice/instruments creates the possibility for an associative musical narration, a Voice Space. Can the fixed, static nature of a loop pedal and the flexibility of traditional folk singing voice introduce a creative tension? Voice Space can be regarded as a playful exploration of illusions and expectations within dimensions such as space, polyphony-monophony and improvisation-composition.Kulning explores the pedagogical and artistic applications of kulning as a vocal expression, in terms of style and vocal technique. How can the art of kulning as a form for vocal and artistic expression be explored pedago- gically, from a performance perspective?The result of this doctoral project consists first and foremost of the individual works, as documented in recordings/films, a book and in ‘musical scripts’, but also of the creative methods and artistic musical concepts that have been revealed by reflective analyses documented in the written thesis. In particular, concepts and methods stimulating improvisation, variation, presence and creation in the performance have been explored, from the point of view of the song as a concept and the folk singer as a creative performer. The written thesis can be regarded complementary to the performances, and is in itself an analysis of artistic processes, methods and concepts, placed in a theoretical framework relating to concepts such as orality-literacy, performance, flow and artistic expression.

This project is based on questions about the significance of the acoustic space for kulning (herding calls). Swedish vocal folk music and in particular kulning, is at the center of my expressive, musical language. I was seduced by the tonality, variety, flexibility in Swedish folk singing as well as the individual freedom of expression. In this work I want to reflect past and present, based on the voice and singing style from my own perspective. The questions were: How can I kula if I don´t have a forest, the natural environment for kulning? Can I create a virtual forest indoors, for my voice to sound in a similar way as outdoors, that would feel like kulning outdoors? Can I find an analog or electronic backdoor to a perfect kulning sound in indoor spaces? Can I create new music with the idea that the room is an extension of the kulning sound? and in the end, how do I convey the artistic qualities of kulning to someone else? I have investigated those questions in the artistic project - The Dome - Part I, Part II and Part III by creating spatial music for voices, in two different dome-shaped indoor spaces. The insight that the room is an extension of the sound of kulning made me understand the importance of uncompromising acoustics. I revalue techniques, directions and positions. Try out tools to create - virtual SoundScapesusing digital technology. Experiment with exercises that can give my voice long durability. Try out composition models to get musical ideas to implement in new music. The artistic outcomes of this research are new concepts for kulning in electroacoustic and analog indoor spaces. The result of the project has become a number of methods for composition, improvisation, performing and teaching.    The project has been documented in a website: http://footprints.mariamisgeld.se

Vallmusik har länge varit en del av folkmusiken som personligen fascinerat mig mycket och känts svår att greppa. Jag tycker att den låter både enkel och komplex på samma gång och att det är något speciellt med både uttrycket i musiken och i tonaliteten som särskiljer sig från annan musik. Det påminner mig också om det som slog an i mig när jag först föll för folkmusik; något enkelt och lite vemodigt men samtidigt starkt och tidlöst. Svårt att sätta fingret på, men kanske själva kärnan av det jag dras till generellt i folkmusiken. I den här stilanalysen har jag valt att fokusera på en del av vallmusiken som är vokal - nämligen kulning.  Det finns så mycket att hämta för mig i vallmusiken i allmänhet och kulningen i synnerhet. Jag vill utforska hur jag kan överföra det jag hittar till mitt eget skapande och min röst, utifrån mina förutsättningar och preferenser, och samtidigt ha förankring i traditionen.

The purpose of this master’s thesis is to gain knowledge and understand of contemporary lockrop(Swedish herding calls) practices from the perspectives of those who engage with it. It aims to dothis by paying close attention to the nuanced phenomenological aspects that may shape experiencewithin the moment in which practice occurs. Main research questions include: how do practitionersdescribe their experience of lockrop practice? How do they shape the practice aesthetically? Whattypes of benefits do they claim arise from engaging with lockrop, and what limitations do they face?Which factors hold the potential to alter and shape their practice experience? In order to achieve this,I have conducted multi-sited fieldwork in Sweden in the form of auto-ethnography, interview andparticipant observation with a strong focus on turning attention toward embodied perception of themoment. Eight participants were interviewed in a one-on-one setting, with a further fourinterviewed in a group setting. Participants ranged from established, performing practitioners tocomplete beginners. As a practitioner myself, I also kept a log of my own experiences of lockropunder the course of fieldwork in order to help build an empathetic understanding with participantanswers and bring the reader closer to the moment of experience. A cross analysis of qualitativefieldwork data revealed a nuanced and multi-layered range of participant experience that istransformative depending upon the individual, setting and circumstance. Despite this, severalidentifiable themes emerged. These include how lockrop practice is shaped aesthetically andexperientially when performed for an audience, how embodied perception of the practice shiftswhen it is engaged with for personal, recreational and/or enjoyment, how communicational aspectsof lockrop practice have been transformed when practice occurs outside of the pastoral andtraditional environment, the use of lockrop as a tool for individual well-being, and the impact thatperformance anxiety can have on practitioners. This study broadens current dialogues held aroundcontemporary lockrop practice in previous research. It emphasises the importance of turning to themoment of practice itself. Such discussions may prove fruitful in considering future potentialitiesand considerations connected to the teaching and usage of lockrop.