No description available.

No description available.

På senare år har strömmen av människor som flyr undan konflikt ökat markant. Det stora flertalet som söker sig till Sverige har en annan kulturell bakgrund med skilda värderingar och traditioner än den svenska. De har ofta ett modersmål som innebär svårigheter att kommunicera. En sviktande hälsa eller andra livshändelser gör att en stor del av dessa människor söker kontakt med den svenska sjukvården och då främst ambulanssjukvården eftersom de har fått information om det svenska nödnumret 112. Ambulanssjuksköterskors möten med människor som har en annan kulturell bakgrund eller där språket försvårar kommunikationen har blivit allt vanligare. Syftet med denna studie var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av sitt prehospitala omhändertagande när språket eller den kulturella skillnaden är en begränsning. Nio personer intervjuades, alla var anställda som ambulanssjuksköterskor med erfarenhet att möta dessa patienter. Datainsamlingen utfördes med hjälp av semi-strukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen gav slutgiltigt två huvudkategorier: ”Språket som begränsning” och ”Kulturella begränsningar” samt sju kategorier. Resultatet visar att den kontext som ambulanssjuksköterskan verkar inom på många sätt är extrem och utsatt, där snabba beslut ibland måste fattas med hjälp av mycket bristfällig eller helt utebliven information och möjlighet till stöd. Svårigheter att kommunicera med patient och närstående tillsammans med kulturella skillnader skapar många gånger frustration hos de inblandade men det beskrevs även hur berikande dessa möten kan vara. Erfarenheter och därigenom nya sätt att hantera dessa situationer var talande för flertalet av deltagarna. En tydlig önskan om att öka sin kunskap inom detta område, att bli mer kulturellt kompetent, var återkommande. En slutsats som kan dras är att ytterligare kulturell utbildning för ambulanssjuksköterskorna samt tolkhjälp skulle bidra till en god kommunikation med patienterna. Ambulanssjuksköterskorna skulle ha större möjlighet att ge information på ett kulturellt anpassat sätt om de fick en ökad kulturell kompetens.

Bakgrund: En god kommunikation är betydelsefullt inom omvårdnaden och är en av sjuksköterskans primära arbetsuppgift. Sjuksköterskan bör ha en god kommunikationsförmåga som är personcentrerad. Brister i kommunikationen kan leda till missförstånd mellan patienten och sjuksköterskan. Syfte: Syftet var att belysa faktorer som påverkar kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten; utifrån sjuksköterskans perspektiv. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde flera olika faktorer som påverkade kommunikationen med patienten. Resultatet delades in i fyra kategorier som belyser olika faktorer; Språkskillnader, Kulturella skillnader, Arbetsmiljöns påverkan, Funktionsnedsättningar och svår sjukdom hos patienten. Konklusion: Språkbarriärer resulterade i missförstånd och kommunikationssvårigheter, vilket utgjorde en återkommande utmaning inom vården. Brist på personal och fortsatt hög patientomsättning ledde till tidsbrist och hög arbetsbelastning för sjuksköterskorna, vilket gjorde att kommunikationen inte prioriterades. Svår sjukdom eller funktionsnedsättningar hos patienten var en utmanande omständighet för att åstadkomma en god kommunikation, därav användes icke verbal kommunikation för att underlätta interaktionen. / Background: A good communication is important in nursing and is one of the nurse ́s primary tasks. The nurse should have a good communication ability that is person centered. Lack of communication can lead to misunderstandings between the patient and the nurse. Purpose: The purpose was to highlight factors that affect communication between nurse and patient: from the nurse's perspective. Method: The study was conducted as a general literature study. Result: The nurses experienced several different factors that affected communication with the patient. The results were divided into four categories that highlight different factors: Language differences, Cultural differences, Impact of the work environment, Disabilities and severe disease in the patient. Conclusion: Language barriers resulted in misunderstandings and communication difficulties, which was a recurring challenge in healthcare. Lack of staff and continued high patient turnover, led to lack of time and high workload for the nurses, which meant that communication was not prioritized. Severe illness or disability in the patient became a challenging circumstance to achieve effective communication, hence non-verbal communication was used to facilitate the interaction.

How can articulating dance in practice, problematize the notion of an expanded concept of choreography at Stockholm University of the Arts? What approaches are needed to make different perceptions of dance as phenomena contribute to the development of the field? These are the questions of the study and they are examined through dancing. The examination builds upon a relation between comprehension and constitution, and the question, if we ever are comprehended? Placing my dancing body in center of the research gave rise to a position which yielded the required perspective. When dancing, the stance of “representing a genre” was assumed, taken and explored concretely, “folkdance”within the context of Stockholm University of the Arts. Researching by dancing allowed for the exposition of the practice so that it could be reflected upon with someone else. Five meetings in the dance studio facilitated the articulation of practices and approaches through the process of learning from an other. Moving in theoretical circles through different realms and allowing these circles to intersect in practice, the work achieves its critical point of view in relation to choreography and the field of dance. The expanded notion of choreography is critiqued using theories which deals with ideas of universal practice and exclusion. The work looks for a constructive way to fill an empty space that is perceived within the epicenter of the expansion. It fills this space with dance and works with choreography as a critical practice that acknowledges the specific and intense physical work which must be invested by any body in order to find a way of being in the world. In maintaining an ambivalent relation to the practice there is an urge, to move on in dance through choreography, to find ways in which agency can constitute the subject within discursive context, and to reflect upon aesthetic, political and pedagogical consequences of the ideas that arise. By searching for further ways to articulate difference in dance, the study contributes to the field of contemporary dance pedagogy.