The purpose of this literature review is to delve into the pedagogical use of reading aloud and assess its impact on student learning. To fulfil this purpose, a systematic search process was conducted, carefully selecting specific search terms to identify pertinent articles to address and respond to the questions posed in the paper. Namely, how educators teaching Swedish can work with reading aloud with students in lower and upper secondary school, and how reading aloud can affect these students' learning.  The findings from this literature review underscore the pivotal role of a teacher's planning and preparation in executing effective reading-aloud practices. Among the array of methods and approaches, interactive read-alouds emerged as particularly efficacious. A notable discovery was the development of students' vocabulary and word knowledge attributable to reading aloud. Additionally, reading-aloud activities, such as Readers Theatre, contributed to enhanced reading and listening comprehension. Reading aloud and ensuing discussions afterward can lead to a deeper understanding of the content of texts and can also foster an encouraging classroom environment. Furthermore, reading aloud contributes to greater equality in teaching environments.  In summary, we assert that reading aloud serves as a potent educational tool that benefits students and their learning in many ways. Nevertheless, it is imperative to amalgamate diverse approaches and methodologies to create a diverse teaching approach adaptable to the individual needs of all students.

Syftet med denna kvalitativa studie är att ta reda på hur och varför svensklärare i årskurs 4–6 använder sig av boksamtal i sin undervisning. Tidigare forskning visar många fördelar för elevernas kunskapsutveckling genom att de får samtala om böcker och där är Chambers samtalsmodell i fokus. Däremot framkommer det också att det finns svårigheter i arbetet med boksamtal. Studiens teoretiska ram grundar sig i det sociokulturella perspektivet med utgångspunkt i att vi lär oss tillsammans samt Judith Langers föreställningsvärldar och Michel Tengbergs läsarter. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex svensklärare i årskurs 4–6 har studiens data kunnat samlas in. Den insamlade datan har systematiskt analyserats utifrån våra frågeställningar och resulterade i olika svarskategorier: hur lärare arbetar med boksamtal, varför lärare arbetar med boksamtal samt svårigheter med boksamtal. Utifrån intervjuerna kan en slutsats göras om att det mest förekommande sättet som boksamtal används enligt studiens deltagare är vid läsläxa och högläsning. Samtliga deltagare beskrev bland annat att eleverna får utveckla sitt ordförråd, sin läsförmåga och sitt sätt att resonera. Dessutom kan boksamtal hjälpa eleverna att uppnå betygskriterierna för årskurs 6. Studiens resultat om hur och varför lärare arbetar med boksamtal stämmer bra överens med den tidigare forskningen inom området. Däremot har det uppmärksammats svårigheter av lärarna som inte framkommer lika mycket i den tidigare forskningen. Den tidigare forskningen tar upp att eleverna kan uppfatta boksamtalen som problematiska om de blir hårt styrda av läraren eller för intima. Ingen av studiens lärare nämner det problemet utan de uppmärksammar i stället andra problem som att tiden och resurserna inte räcker till.

This study, based on interviews with seven teachers of Swedish, investigates how they define the concept of text interpretation and how they assess pupils’ ability to interpret text. The results show that the teachers define text interpretation as an ability to perceive hidden messages in text and an ability that is closely connected to reading comprehension. This description agrees with the way text interpretation is explained in previous research but not with the description in the curriculum. This is a defect, since teachers ought to know what they are supposed to assess, based on the steering documents they are expected to follow in their professional practice. Here, however, the teachers’ assessment skills are shown to be an asset. When teaching literature the teachers say that they normally use dialogue and written assignments in which pupils reason on the basis of the content of the text and their personal experience. The forms of assessment are summative and formal, although it seems difficult to use fixed answer templates for reasoning in contexts like this where it is not clear what can be said to be right or wrong. Summative assessment, however, seems more reliable and credible than formative assessment. A picture thus emerges of the difficulty of assessing text interpretation which is simultaneously multivalent and reliable. / Denna studie är grundad på intervjuer av 7 svensklärare i syfte att undersöka hur de definierar begreppet texttolkning och hur de bedömer elevers förmåga att tolka text. I resultatet framgår att lärarna definierar texttolkning som en förmåga att uppfatta dolda budskap i text och en förmåga som är nära sammankopplad med läsförståelse. Denna beskrivning stämmer väl överens med hur texttolkning förklaras i tidigare forskning men inte med den beskrivning som framkommer i läroplanen. Detta är en brist då lärare bör veta vad de ska bedöma, utifrån styrdokument de ska utgå från i sin yrkesutövning. Här framstår dock lärares bedömningsfärdighet som en tillgång. Vid litteraturundervisning säger lärarna att de vanligen tillämpar dialog och skriftliga inlämningsuppgifter, med resonemang utifrån både textens innehåll och personliga erfarenheter. Bedömningsformerna är summativa och formella, även om fasta svarsmallar ter sig svåra att använda vid resonemang, då det i dessa sammanhang inte tydligt framgår något som med säkerhet kan sägas vara rätt eller fel. Summativ bedömning ter sig dock mer tillförlitlig och trovärdig vid en bedömningssituation, jämfört med formativ. Här framkommer således en bild av att det är svårt att bedöma texttolkning som på samma gång är flertydig och tillförlitlig.

This study, based on interviews with seven teachers of Swedish, investigates how they define the concept of text interpretation and how they assess pupils’ ability to interpret text. The results show that the teachers define text interpretation as an ability to perceive hidden messages in text and an ability that is closely connected to reading comprehension. This description agrees with the way text interpretation is explained in previous research but not with the description in the curriculum. This is a defect, since teachers ought to know what they are supposed to assess, based on the steering documents they are expected to follow in their professional practice. Here, however, the teachers’ assessment skills are shown to be an asset. When teaching literature the teachers say that they normally use dialogue and written assignments in which pupils reason on the basis of the content of the text and their personal experience. The forms of assessment are summative and formal, although it seems difficult to use fixed answer templates for reasoning in contexts like this where it is not clear what can be said to be right or wrong. Summative assessment, however, seems more reliable and credible than formative assessment. A picture thus emerges of the difficulty of assessing text interpretation which is simultaneously multivalent and reliable. / Denna studie är grundad på intervjuer av 7 svensklärare i syfte att undersöka hur de definierar begreppet texttolkning och hur de bedömer elevers förmåga att tolka text. I resultatet framgår att lärarna definierar texttolkning som en förmåga att uppfatta dolda budskap i text och en förmåga som är nära sammankopplad med läsförståelse. Denna beskrivning stämmer väl överens med hur texttolkning förklaras i tidigare forskning men inte med den beskrivning som framkommer i läroplanen. Detta är en brist då lärare bör veta vad de ska bedöma, utifrån styrdokument de ska utgå från i sin yrkesutövning. Här framstår dock lärares bedömningsfärdighet som en tillgång. Vid litteraturundervisning säger lärarna att de vanligen tillämpar dialog och skriftliga inlämningsuppgifter, med resonemang utifrån både textens innehåll och personliga erfarenheter. Bedömningsformerna är summativa och formella, även om fasta svarsmallar ter sig svåra att använda vid resonemang, då det i dessa sammanhang inte tydligt framgår något som med säkerhet kan sägas vara rätt eller fel. Summativ bedömning ter sig dock mer tillförlitlig och trovärdig vid en bedömningssituation, jämfört med formativ. Här framkommer således en bild av att det är svårt att bedöma texttolkning som på samma gång är flertydig och tillförlitlig.