This dissertation gives a back-ground presenting what Education for Sustainable Development (ESD) and pedagogical drama is, and it presents research on drama-use in ESD. The aim of the study is to explore drama as a tool in adult learning for sustainable development, in a Western context. The assumption is made that drama does have a potential as a tool in learning for sustainable development, and the question of how is raised. The study has a qualitative approach and by interviewing five drama teachers it explores possibilities and difficulties with using drama in ESD and what makes drama useful in ESD. Phenomenography has been used as the method to analyse the phenomenon Drama teachers’ perceptions of drama in adult learning for sustainable development. The result shows both possibilities and difficulties with using drama in ESD and four categories of description are presented: Conditions for Drama, where sufficent time, skills of the leader, ethical awareness and voluntary participation are described as prerequisites for drama. The category Meet is about creating a group climate that is the basis of all drama work. The category Learn is about acquiring knowledge, becoming motivated and equipped to act for sustainable development. Drama is helpful here as it is action-oriented, fun and evokes emotions that can lead on to reflection and motivation.  Create is the last category, where focus is on a deeper understanding of yourself as an actor in a larger context. Drama is described as a tool to become a co-creator of something new and focus is on a larger societal change, rather than individual behavioural change for sustainable development. Transformative learning is presented as a theoretical framework and the results show that the learning discribed in the category Create can be seen as transformative. / Uppsatsens bakgrund ger en sammanfattning av vad lärande för hållbar utveckling (LHU) respektive dramapedagogik är, samt exempel på studier kring dramaanvändning i LHU. Studiens syfte är att undersöka drama som verktyg i vuxnas lärandeprocesser kring hållbar utveckling i en västerländsk kontext. I studien görs antagandet att drama är ett användbart verktyg för detta och ställer forskningsfrågorna: Vad gör dramapedagogik användbart som verktyg i vuxnas lärande för hållbar utveckling? samt Vilka möjligheter och svårigheter finns det med att använda drama som del vuxnas i lärande för hållbar utveckling? Studien har en kvalitativ ansats och undersöker genom intervjuer med fem dramapedagoger vilka möjligheter och svårigheter det finns med drama som verktyg i LHU samt vad som gör drama användbart i LHU. Analysmetoden fenomenografi används för att undersöka fenomenet Dramapedagogers uppfattningar om drama som verktyg i vuxnas lärande för hållbar utveckling. Resultatet, som visar på både möjligheter och svårigheter med drama i LHU, presenteras i studiens utfallsrum med fyra beskrivningkategorier: Förutsättningar för drama, där tillräckligt med tid, kompetens hos ledaren, etisk medvetenhet och frivillighet för deltagarna beskrivs som förutsättningar för drama. Beskrivningskategorin Mötas handlar om att skapa det goda gruppklimat som är centralt i allt dramaarbete. I kategorin Lära sätts lärandet i centrum, här handlar det om att inhämta kunskap och bli motiverad och rustad att agera för hållbar utveckling. Skapa är den sista kategorin där kunskapen tas vidare till en djupare förståelse av sig själv som aktör i ett större sammanhang och förmågan att bli skapande utifrån detta. Transformativt lärande presenteras som en teoretisk ram och resultatet visar att i kategorin Skapa sker ett transformativt lärande.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka yrkesverksamma lärares upplevelser av möjligheter och utmaningar i sin miljö- och hållbarhetsundervisning. Detta då vi genom egna erfarenheter genom reaktioner från vänner och bekanta eller i samtal med lärare under vår vfu uppfattat No-ämnen, där även miljö- och hållbarhetsundervisningen ingår, som för komplext och abstrakt för att kunna läras ut i åldrarna F-3. I vårt arbete har vi studerat lärare i årkurs F-3 för att undersöka vilka utmaningar och möjligheter som upplevdes i miljö- och hållbarhetsundervisning. Vi har även analyserat traditioner i miljöundervisningen för att diskutera hur komplexiteten i hållbarhetsfrågor kommer fram. För att kunna genomföra vår undersökning använde vi oss av semistrukturerade intervjuer som efter transkribering användes i en innehållsanalys. I resultatet fann vi att lärarnas förmåga att använda närmiljön fungerade som en möjlighet att praktiskt förankra undervisningen samt lägga den på en passande nivå för eleverna. Under utmaningar var det bristen på tid som tydligast framkom.Normerande miljöundervisning med inslag av en faktabaserad tradition, är det perspektiv som dominerar i lärarnas berättelser. Den mer komplexa pluralistiska traditionen var däremot inte så tydlig. / The purpose of this study is to investigate the teachers' perceptions of opportunities and challenges in the environmental and sustainability education. This because through our own experiences and reactions from friends, acquaintances but also conversations with teachers during our internship, we have perceived the subject of science to be conceived as too complex and abstract to be taught in primary school. In our study, we have interviewed teachers in grades K-3 to examine the challenges and opportunities experienced in environmental and sustainability education. We have also analyzed the traditions of environmental education to discuss how the complexity of sustainability issues is portrayed. To carry out our study we used semi-structured interviews and after transcribing them they were used in a content analysis. In the result, we found that teachers' ability to use the local environment served as an opportunity to anchor the practical teaching and put it on a suitable level for the students. The lack of time was the most prominent challenge reported by the teachers. Normative environmental education with elements of a factual tradition, is the perspective that dominates the teachers' stories. The more complex pluralistic tradition, however, was not so clear.

This study aims to examine ways to understand the ideological dimension of Sustainable Development (SD), as it is portrayed in the Swedish school system, and the consequences thereof. By examining policy documents, in the form of curricula and formal reports from relevant agencies, the role of the concept of SD in the Swedish school system is discussed and analysed by applying the analytical methods of ideology criticism from a critical theory standpoint, with the aim to explore possible underlying ideological content. The research questions focus on if, and if so why, ideological components are apparent in the material through the theoretical framework of critical theory, with special attention paid to the theories of Žižek and Bauman. Special methodological considerations to the empirical aspect of this essay is applied to improve the rigidity of the analysis. A theoretical model of ideological awareness is sketched to illustrate the importance of theoretical knowledge going into the material. The analysis shows that the concept of SD can most accurately be described by using the marxist concept of fetischism, a form of reification, which displaces SD from its context and makes it both unquestionable and all encompassing. The ideological function of SD in the Swedish school system is argued to be the ability to suppress possibilities to discuss among other things: power inequalities, environmental questions from other aspects than SD as well as criticism of SD itself. The study concludes that raising an ideological awareness in teachers may be a way to grasp the immense ideological power the concept of SD holds in the Swedish school system and to counteract alienation in both teachers and students. New avenues of research are introduced from questions raised during this work and as a result of the conclusions reached.

This study examines how modern language teachers in secondary schools in Sweden reflect on their capacities and motivation to implement Education for Sustainable Development [ESD] (lärande för hållbar utveckling [LHU]) in their lessons. Based on the theoretical framework of teachers´ beliefs, a postal survey was prepared, combining a Likert scale with open questions. As for now, the teachers in German in this study are seemingly unaware of the connection between ESD and their subject´s main purpose, which is to prepare the students to initiate and participate in authentic, communicative situations in the target language, and the requirement to foster intercultural dialogs within Europe. Neither are they aware of how the neuropsychological processes involved in foreign language learning are linked to the global sustainable goals SDG 4.7, SDG 16, and SDG 17 within Agenda 2030. Instead, the study confirms how the historical development of the term sustainability and ESD (LHU) has left a trail of confusion behind itself. As a result, six attitude types could be defined, each with different challenges based on the teachers' understanding of ESD and their underlying philosophical, ideological, and professional convictions. Besides the difficulties of placing their own subject within ESD, most teachers are convinced about the importance of sustainable development for mankind, which creates a dilemma of intrinsic incoherence and therefore less engagement. To increase their sense of capacity, they are unified falling back on former, contra-productive practices and turning to texts- and workbooks for help. The study concludes that there is a risk, that when language teachers are not given access to relevant knowledge and professional learning communities, in which they can explore the connection between their subject, ESD, and Agenda 2030, the Swedish society and schools will further lose the subject´s values and its unique neuropsychological related potential. This potential includes the ability and motivation to initiate and participate in peace-building intercultural dialogues within and outside Sweden, even if one´s language standards are still inadequate, as well as an individual prerequisite for empathy and compassion.

Det har konstaterats både i globala och nationella styrdokument att skolan har en viktig roll i att undervisa för hållbar utveckling. Förenta Nationernas (FN) globala hållbarhetsmål, delmål 4.7 handlar exempelvis om att säkerställa att alla elever förvärvar kunskaper och färdigheter för att främja hållbar utveckling. Komplexiteten som hållbar utveckling innefattar kan däremot leda till att lärare finner det svårt att närma sig ämnet praktiskt i undervisningen. Även styrdokuments oprecisa karaktär utgör en risk att hållbar utveckling inte undervisas på ett sätt som optimerar elevers lärande om ämnet, vilket i sin tur kan minska deras möjligheter att ta hållbara beslut. Nuvarande forskning visar hur olika ämneslärare förstår och undervisar om hållbarhet i helhet men få studier har inriktat sig på ett specifikt skolämne och undersökt hur varje enskild dimension av hållbar utveckling får plats. Därför har denna studien fokuserat på hur miljömässig hållbarhet inkluderas i geografi och samhällskunskap. Syftet med studien var att få förståelse för hur den miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling behandlas inom samhällsorienterade ämnen på gymnasiet samt hur undervisningssätt hos lärare inom samhällsorienterade ämnen resonerar med principer inom lärande för hållbar utveckling (LHU). Studien baserades på en kvalitativ metod, där åtta gymnasielärare intervjuades i Skåne, Sverige. En induktiv tematisk analys användes för att analysera intervjuerna. Resultatet av studien visade att samhällskunskap och geografi har olika ämnesinnehåll och undervisningsmetoder kopplade till miljömässig hållbarhet och LHU. Miljömässig hållbarhet hade en mer primär roll i geografiämnet, jämfört med i samhällskunskapen där det inkluderades ur ett mer sekundärt perspektiv. Resultatet visade även hur kompetensutveckling inom LHU är en utvecklingsmöjlighet för att lärare ska få större förståelse och genom det större intresse att använda LHU men också inkludera miljömässig hållbarhet i deras undervisning. Dessa utvecklingsmöjligheter måste dock ske från en högre nivå än lärarna själva men lärarna har också en roll i att kommunicera dessa behov. / Schools have been identified in both global and national policy documents as having an important role in educating about sustainable development. For example, the United Nations (UN) Sustainable Development Goal (SDG) 4.7 aims to ensure that all students acquire the knowledge and skills to promote sustainable development. However, the complexity of sustainable development can lead teachers to find it difficult to approach the subject in their teaching. The imprecise nature of policy documents also poses a risk that sustainable development is not taught in a way that optimizes students' learning about the topic, which in turn may reduce their ability to make sustainable decisions. Current research shows how different subject teachers understand and teach sustainability as a whole, but few studies have focused on a specific school subject and examined how each individual dimension of sustainable development is addressed. Therefore this study focused on how environmental sustainability is included in geography and civics. The aim of the study was to gain an understanding of how the environmental dimension of sustainable development is treated in social studies at upper secondary school and how the teaching methods of social studies teachers resonate with the principles of education for sustainable development (ESD). The study was based on a qualitative method, where eight upper secondary school teachers were interviewed in Skåne, Sweden. An inductive thematic analysis was used to analyze the interviews. The results of the study showed that civics and geography have different subject content and teaching methods related to environmental sustainability and ESD. Environmental sustainability had a more primary role in the geography subject, compared to civics where it was included more indirectly. The results also showed how professional development in ESD is a development opportunity for teachers to gain greater understanding and through that greater interest in using ESD but also including environmental sustainability in their teaching. However, these development opportunities must come from a higher level than the teachers themselves, but the teachers also have a role in communicating these needs.